lördag 31 oktober 2015

Clicker Expo 2015, del 4, söndagen

Söndagen och den sista dagen började jag med en föreläsning för Michele igen. 

The Sound of Silence with Michele Pouliot
Den här föreläsningen handlar om tillfället när man inte klickar "The Un Click" och hon berättar att det finns massor av forskning om det, men att den här föreläsningen handlar bara om hennes egna erfarenheter. Jag kommer att använda den engelska termen Withholding för ett tillbakahållet klick i texten. 
"Withholding is present everywhere"
Om du är van att bli belönad för något men råkar ut vid ett tillfälle för att det inte sker, då kommer du att ändra ditt beteende. Som exempelvis när du inte får ut godiset ur automaten som du alltid brukar: 


Det finns flera anledningar till withholding: 
  • Få hunden att tänka
  • Shejpa
  • Utöka tiden
  • Förbättra latens (tiden mellan stimuli och respons)
  • Öka hastigheten
  • Oplanerat
Withholding talar om för hunden att det inte var rätt och att den ska göra något annat. Om hunden bara stannar och tittar på dig har du inte gjort tillräckligt många repetitioner innan, det här är alltså ingen teknik som du använder direkt eller på en otränad hund. Vi är ofta ivriga och använder det för tidigt alternativt att vi använder det för sent och beteendet börjar sätta sig. Det kan göra att hunden tappar lusten att prova och vi som tränar kan uppleva det som ett straff. Resultaten blir då:
  • Frustration
  • Hund som byter till kända beteenden (gärna sin repertoar)
  • Hund ger upp
  • Dålig känsla
Om det är effektivt får du istället en kraftfull kommunikation och en hund som är rutinerad med det får ett förtroende till att våga prova, det blir lustfyllt och hunden blir entusiastisk till att lösa uppgiften. 

För att detta ska funka måste du ha en hög belöningsfrekvens i början, om det går lång tid mellan repen så minskar effekten. Du måste också ha tillräckligt med historia. 
Ett exempel som hon visade var när hon skulle modifiera ett beteende. Hunden skulle få bära på ett nytt föremål (kunde hålla apportbock sedan tidigare) och hon visste att det fanns en chans till att hunden skulle tugga på det nya föremålet (en hatt). Då börjar hon med att klicka många rep att hunden greppar apportbocken. Då får hon in klickern i beteendet (fast hunden egentligen KAN beteendet och i normala fall skulle klickern inte varit inblandad där) och utan klickern blir inte tystnaden tydlig för hunden. När hon gick över till ett nytt föremål och hunden då tuggade lite höll hon inne på klicket. Hunden som tidigare fått klick direkt den tagit något i munnen förstod då att den var tvungen att ändra sitt beteende för att få klicket och slutade tugga direkt, och efter det kom det inte fler tugg i de vidare repetitionerna. 

Det kan hända att det uppstår "thinking moments" när man håller inne på klicket, vilket är okej, men då ska man vara snabb och klicka fort under nästa rep. Man måste se till att de inte uppstår för ofta. Denna dödtid kan ta bort entusiasm och om det förekommer flera gånger måste du se till att fylla på kontot mer innan du försöker dig på att hålla inne klicket. Men när hunden tänker, se till att inte störa den genom att röra dig eller prata med den. 

Det som är viktigt är som sagt belöningsfrekvensen, man ska ha en tight loop av beteendet innan man håller inne klicket. Händer andra saker mellan alla olika repetitionerna är hunden inte redo för withholding. Se till att hunden har en shejping-kondition och uppehåll det som ett verktyg. Det är lätt att de äldre hundarna, eller de som man tävlar högt inte får lära sig nya saker och tappar denna kondition. 

Jag tycker det känns lite svårt att förklara hur effektfullt detta var som verktyg utan att ha tillgång till de filmer hon visade upp från sin träning då hon effektivt använde sig av detta. På hennes filmer kunde man verkligen se att det handlade om en effektiv kommunikation, inte som att nu gjorde du fel, utan som att en sekunds tystnad betyder att jobba vidare. Jag blev otroligt imponerad över hur väl hunden förstod henne och hur informativt det verkade vara för hunden. Jag känner lite så här "Du hade vart tvungen att vara där.." Men jag hoppas att beskrivningen ändå kunde vara tillräckligt intressant även för dig. 

Hon fick frågan om hon har någon tydlig startsignal för att passet börjar, men säger att starten inte är så viktig, hon har ingen rutin för det. Däremot är hon stenhård på när passet är slut. Det säger hon tydligt till hunden och även om hunden gör en dubbel backflip efter att hon sagt att det är slut så ignorerar hon det och låter inte hunden få igång henne igen. Det finns annars en risk att det aldrig slutar med en hund som gärna tränar. Och dessutom, det blir ju lite som med en target som ligger framme, hunden gör massa saker den inte blir belönad för och kanske tappar lusten lite sen när det väl är dags under träning. 

Divide to Conquer with Emely Larham
Du kanske mer känner igen henne som Kikopup på youtube och jag kände att jag ville gå på ett lab för henne så det blev detta. Jag visste inte vad det handlade om egentligen, men det visade sig vara skvallerträning så det blev ju lite nytta för min problemhundsträningskunskapsbank också. 

Egentligen var det inte mycket nytt under denna lektion, men det som hon gjorde bra som jag vill skriva lite om är hur hon delade upp triggers till nästan molekylnivå. Genom att dela upp dem i så små pyttedelar kan man enklare jobba med det steg för steg och lättare nå framsteg. Ett exempel på hur hon kan ta ner en trigger var så här: 
Hunden triggas av personer. Personer kan röra sig, vara okända, vara i en viss miljö. Rörelserna personen kan göra kan vara baserat på hastighet, distans, riktning. Hastigheten kan vara snabb, medel eller långsam. Riktningen kan vara parallell, närmande eller backande. Så det blir en enorm lista med förgreningar på saker som kan trigga hunden och de kan kombineras eller delas utifrån den nivå hunden ligger på. 

Något som hon gjorde som jag inte gjort så mycket är att låta ägaren stå för triggern i så många fall som det bara går. Om hunden är rädd för folk i hatt låter hon i första hand (länge!) bara familjemedlemmar ta på sig hatt, hunden ska gilla personen som triggar! 

Old dogs, New Clicks: Teaching, Loving and Living with your older Dog with Kathy Sdao
Helgens sista seminarium och det fick handla om gamla hundar. Det kändes liksom värdigt och när salen hade flera hundar i 15 års åldern kändes det lite extra i hjärtat. Kathy själv berättade att hon under lunchen plockat in bilder till power pointen och när hon då la in de bilder på hennes nu avlidna 15 åriga hundar hade hon suttit och gråtit på sitt rum. Och för ovanlighetens skulle menade hon att det ska inte alltid handla om forskning, nu skulle vi tänka på och med hjärtat. 

När du har en äldre hund vill du att hunden ska leva. Tänd livets gnista! Allt du ska fokusera på med en gammal hund är att de ska vara levande. Hunden som är äldre har ett fyllt bankkonto av belöningar. Säg inte att den hunden inte behöver göra något för att få belöningen bara för att den är klar - belöna att hunden kommer och tittar på dig. Kommer senioren med leksak till dig när du sitter och jobbar; släng ihop datorn och lek! Mata varje beteende du vill ha mer av, speciellt de som innebär att hunden engagerar sig i sin miljö. Även inkluderat dåliga ovanor som exempelvis att skälla när man ska gå ut. 

Var försiktig när din hund säger att den inte vill gå ut och gå med dig. Ge hunden en chans att välja, eller kanske skaffa en vagn, speciellt om hunden har problem med att vara ensam. 

Förvänta dig förändringar. Fysiskt kan det vara svårare för hundar att utföra sådant vi förväntar oss att de kan göra och de klassiska sitten innan en belöning kan vara smärtsamma för en gammal hund. Det kan också vara så att hunden inte hör vad du säger längre, se i sådana fall till att lära hunden taktila kommandon i tid. Du behöver inte heller alltid kräva en motprestation varje gång - du kan ju faktiskt ge en gåva! Det kommer inte leda till anarki. 

Om du vill få kontroll över hundens fysik när den är äldre har Dr Alicia Karis gjort en "comfort diary for dogs". Där förs veckodagbok över hunden där allt från medicinering till stelhet noteras och då kan man lättare få en överblick över hur hunden verkar må just nu. 

Släpp tanken på din hund som den varit och se den äldre, stelare och förvirrade hunden göra sitt bästa. Förstå när du ska sluta och hur mycket du kan kräva under träning. 

Många vill ta hem en valp i den här tiden för att slippa vara ensam när senioren går bort. Vilken effekt får det här för den äldre hunden? Blir delar av huset avstängt som den är van att ha tillgång till? Om det kommer en valp är det okej att låta den äldre ha privilegium som valpen inte får. Låt den komma ifrån och få möjlighet att lämna valpen. Att vara tolerant är utmattande. 

Se till att hunden alltid äter. Om en hund normalt sett inte äter vet du inte när den är sjuk. Se också till att hunden har fysisk miljö enligt sin status. En hund måste alltid kunna gå och då kan mattor behövas för en äldre hund, kanske behöver du lägga korridorer av mattor för att hunden ska kunna ta sig fram i huset. 

Not disobedient But in Pain! with David Mills
Okej, helt sista föreläsningen var inte Kathys, vi fick faktiskt en gemensam till med Daniel som pratat kvällen innan, men denna gång om smärta. Passade bra efter Kathys prat om gamla stela hundar och även här tycker jag att det kändes intressant från min problemhundstränarvy. 

David är alltså en veterinär och beteendetränare för hundar och har jobbat mycket med att finna samband mellan sjukdomstillstånd och problembeteenden. Han menar att bara för att en hund har lärt sig att inte utföra beteenden att den har ont betyder det inte att de inte har det! Vi måste läsa våra hundar för att faktiskt se vad som händer och de är inte olydiga (har problembeteenden) bara för att ta över världen. 

Smärta är otrevligt och subjektivt. Möjligheten att tala om sin smärta påverkar inte upplevelsen eller behovet av smärtlindring. Hundar jobbar hårt för oss och för att passa in, de vill inte skapa konflikter. Har en hund ett problembeteende måste vi fråga oss varför och många symptom kan bero på sjukdom. 

Vi måste acceptera (och vilja!) att hundarna får lov att visa aggressiva beteenden så att de kan tala om för oss när de har ont. Ett veternärutlåtande är inte en sanning för att utesluta smärta. Du behöver inte heller alltid vara veterinär för att se smärta. Att hitta smärta är inte en diagnos för ett beteende men en förklarande orsak. 

Det finns en del forskning som Mills tillsammans med andra gjort där de funnit höga korrelationer mellan sjukdomstillstånd och problembeteenden, exempelvis Mills, Zulch och Karagianni 2013. Det är mycket vi kan göra, men allt är å andra sidan inte behandlingsbart. 

Han tog upp en del från sin forskning, exempelvis hur smärtrelaterad aggressionsbeteende skilde sig från en hund utan sjukdomstillstånd. Utifrån en snabb titt tyckte jag att mycket stämde med det jag sett av de aggressiva hundar jag vet haft smärtrelaterad aggression. Jag tror att Mills forskning är mycket intressant och när jag känner att jag har tid ska jag leta upp den och läsa den mer noga. De gör också en studie just nu på ljudproblematik och hur det visar sig på olika sätt beroende på om de har ont eller inte. Den bör man nog hålla lite öga efter!

Thats it! Jag hoppas ni hittat någon mening eller bit som verkat intressant och kanske vill ni tom hänga med nästa år till Danmark :-) Totalt värt det!

Clicker Expo 2015 del 3, lördagen

Lördagen började precis som fredagen med ett lab för Michele, men denna gång fortsättning på gårdagens föreläsning om just plattformar: 

Platform Training Power with Michele Pouliot
Här var det mer praktik utifrån gårdagens teorilektion, så jag skriver egentligen bara de tänkbara sakerna som kanske inte kom med därifrån. 

Börja hellre med både två i bredd och höjd så det blir lätt för hunden att hitta rätt. Första steget är att få hunden att älska plattformen och se till att få nytta av din egen position när du klickar bara för att hunden är på plattformen. En mer aktiv hund kan få desto mer klick av att stå still. 

Så fort jobbet är slut ska du se till att plattformen försvinner. Se till att inte skapa dåliga vanor av godis som smular sig (så hunden kommer ur jobb och letar istället för att hamna i ett flyt). 

Plattformen är för att göra så hunden känner sig framgångsrik och när tassarna är på gör hunden alltid rätt!

Oops! What to do when mistakes happen with Ken Ramirez
Detta är enligt Ken en viktig sak att prata om eftersom djur gör misstag och om vi av olika anledningar inte vill använda oss av traditionella metoder att tala om detta måste vi veta vilka alternativ som finns. Han var lite filosofisk och undrade: Vad betyder det att vara positiv belöningsbaserad tränare? Om du använder en bestraffning, kan du fortfarande kalla dig det? Hur många gånger skulle vara okej? En gång i veckan? Det kommer alltid att finnas sådant som är aversivt för hundar i samhället, exempelvis temperaturen, andra hundar etc och vi kommer troligtvis aldrig kunna få hundarna att slippa sådant helt. 

Men när det gäller träning refererar han till Friedman som skapar en hierarki precis likt läkare gör med patienter som kommer in, de börjar ju inte med att amputera en smärtande tå, utan börjar först med kanske sko, smärtstillande etc. Och menar att samma sak ska vi göra med hundarna i träning innan vi bestraffar dem - vilka andra alternativ har vi innan? 

Friedmans hierarki såg ut enligt följande: 
  1. Är hunden frisk?
  2. Hur är miljön?
  3. Kan du träna med positiv belöningar?
  4. Kan du förbättra dina belöningar eller hitta ett annat sätt?
  5. Nu får du börja se upp, men kan du använda utsläckning genom negativ belöning eller negativ bestraffning?
  6. STOPP OCH TÄNK!! Är detta den sista utvägen när du bara har positiv bestraffning kvar? 
Hon säger alltså inte att man inte får, hon visar bara alternativen som finns innan, som man ska checka av innan man gör något. Många tränare har en tendens att börja i fel del. 

Vidare pratade Ken om andra alternativ när man tränar. 
  • Non Reinforcement Marker (NRM), motsatsen till en klicker, men som få kan använda väl. De flesta går över till att använda det för ofta och vi måste minnas att det är en bestraffning. Det är inte en inhuman bestraffning men försök att inte använda den. Ken menar att han har sett 1000-tals tränare använda det men färre än 10 med ett lyckat resultat. Exempel på detta kan vara "Fel" "Nej" och många tränare menar att de använder det bara som information till hunden, som att det är varmt eller kallt. Många djur gillar inte detta och mår inte bra när vi använder det. Det kan lätt skapa frustration för informationen når inte hunden om vad den ska göra, det är bara du som vet. Detta är vad forskningen säger och inget han hittar på för att han tycker det känns taskigt att lära hunden genom att säga nej. 
  • Delta. Motsvarande en sista chans (jämfört med när mamma säger åt en gång på gång, men när hon säger hela ditt namn vet du att hon menar allvar). Det är en varning på att något värre kommer att ske. Kan bli effektivt, men riskerar att bli det enda som funkar som kommando (det är bara då du menar det). Fyller deltan någon funktion? Reagerar djuret? 
Det är enligt Ken som sagt okej att använda detta men det behövs inte. Kan hjälpa men även skapa frustration om du inte är väldigt väldigt skicklig. Han gav en ganska tänkvärd tanke: Om han skulle säga nej till en tiger under träning skulle det vara det sista han sa.. Din hund KÄNNER likadant. 

  • Time-out. (Inte en paus som vi skulle kalla det här hemma, utan mer utvisning, ex bli satt i bur när du gör något dumt). Tar bort möjligheten till att bli belönad (Kazdin 1994) och är enligt forskning negativ bestraffning. Precis som andra bestraffningar skapar det oro och frustration. De är ofta väldigt otajmade vilket gör att du kan straffa fel beteende. Det blir därför svårt för hunden att förstå vilket beteende som är icke-önskvärt. Jag citerar: "Time out is just working when they like you and your reward. Leaving them then is just mean!"Enda gången är när hunden lämnar dig själv för en time out när ni tränar menar Ken. 
  • Negativ bestraffning. Ta bort eller undvika tillförd stimuli för att minska ett beteende. Behöver inte vara aversivt, men man måste ändå alltid tänka över sin användning. Kan man belöna istället för att bestraffa är det alltid bättre att göra det. 

Vad ska vi göra då? Ken kommer upp med några alternativ från forskningen. Bland annat LRS (Least Reinforcing Scenario/Stimuli) (Scarpuzzi 1991)
Inte en jättekänd metod men något som Ken använt själv under hela sin karriär. Det handlar om att ge 2-3 sekunder neutral respons på ett felaktigt beteende för att sedan ge en ny chans till belöning. Exempel på hur det kan se ut: 
Cue - does not respond - wait 2-3 sec - NEW OTHER CUE - animal respond - click/reward - cue - respond - click/reward - try the cue that did not work the first time.. 
Här pratade han dock om ganska mycket omkring som måste fungera för att man ska göra detta med lyckad utgång. Du måste ex ha en hund som tittar på dig för information, du får inte ändra något under tiden du låter bli att göra något, du måste hålla dig borta från emotionella beteenden och du får inte utöka längden! Det kräver också att du från början har en hög belöningsfrekvens så flytet går att urskilja, men inte hinner bli frustrerad. Målet är att djuret ska återfå fokus till tränaren. Det underlättar också om du har en station som hunden väntar på. Det finns många studier som visar att detta är mycket bättre än Time out, NRM och bestraffningar. 

En annan teknik han pratade om var DRA (redirection techniques) som egentligen går ut på att om djuret gör fel, vad vill du att den ska göra istället? Den är uppdelad på olika underkategorier, tex: 
  • DRI (Train incompatible behavior), dvs lär ett beteende som inte går att göra samtidigt som det dåliga beteendet. Exempel kan vara att lära en hund som tigger att ligga i sin bädd under middagen. Då är det fysiskt omöjligt att tigga samtidigt. 
  • DRO (Reinforcing any other behavior than unwanted behavior) Detta är en passiv form av DRI, dvs jag tränar inte men ser jag något som är bra kommer jag belöna det. Om vi skulle ha tigga som exempel så lär jag inte hunden att göra något annat, men varje gång den lämnar bordet, lägger sig under så den inte syns, går till sin bädd etc så belönar jag det. 
Detta är metoder som är forskade på och som visar att de funkar och faktiskt är en av de mest effektiva metoderna. Fokus handlar om problemlösning och att man hittar ett beteende som man vill belöna. 

Avsluningsvis säger han: "Animals never make errors! They do what has paid before." En bra tanke att bära med sig.

Parameters of Premack with Kathy Sdao
Kathy är riktigt engagerad i forskning och hennes föreläsningar är lite tyngre än många andra i själva teorin. Däremot har hon sjukt bra utstrålning och första gången jag hörde henne för säkert snart tio år sedan blev jag förälskad! Hon pratade redan då om Premacks princip och det skulle därför vara intressant att höra vad hon sa nu flera år senare. I och med att jag har nya erfarenheter kan ju även jag ta åt mig informationen på ett nytt sätt. Om du inte hört om Premacks princip tidigare så är det kortfattat att vi kan belöna hunden med något de naturligt vill göra, och i hundfall ofta när de låter bli att utföra själva beteendet (ex gå fot vid en flock fåglar, när hunden gått x antal steg får den jaga fåglarna). 

Hon började med att vi skulle göra en belönings och störningslista (det brukar jag använda själv på kurser förr i tiden och jag vet att jag skrivit om det här) där man alltså skriver upp hundens 5 största belöningar och 5 största störningar. Sen säger hon att egentligen är allt på samma lista, bara att den ena listan är saker som DU gillar (belöningar) och på andra listan är det saker du INTE gillar (störningar). Hon vill då lära oss att kunna använda störningarna som belöningar och tänker vi på det kan vi istället använda allt på rätt sätt som belöningar istället. Hon menar också att en hund som störs lätt också har lätt för att bli belönad. Kathy sa att jag som tränare inte har rätt att tala om för min hund vad som är störning eller belöning för min hund, dvs du kan inte säga åt någon annan varelse hur de faktiskt upplever något. Därför måste du fråga din hund om den verkligen uppskattar dina belöningar eller om det är du som vill ha det så. 

Sedan var det en hel del om forskningen Dr David Premack gjort som i korthet handlar om "high probability behavior reinforces low probabiliby behavior", alltså den mer troliga kommer belöna den mindre värdefulla handlingen. Belöningar ska man alltid se som actions, ex mat innebär att ÄTA.

Katy gillar som sagt forskning, inte bara på hund, och tog upp en nyligen gjort studie om att försöka belöna önskvärda beteenden hos autentiska barn. Antingen belönade de med mat (snack som de fick välja bland flera goda) eller genom att barnen fick utföra exempelvis ticks, sådant som man helst inte vill att de ska göra. Det visade sig att de barn som fick göra ticks (det som de helst ville göra naturligt) hade bättre resultat än de som fick mat. Det visade sig också att det "dåliga" beteendet inte ökade trots att de fick lov att utföra det. 

Vi fick massa fallbeskrivningar på när hon använt denna typ av träning, exempelvis hundar som sniffar (gör en sak, låt de lukta som belöning osv), hund som inte vill hoppa in i bilen utan vill ut på fältet - låt hunden ta ett steg mot bilen och då springer vi på fältet och leker, tillbaka ett steg, ut och lek osv. Det som är viktigt att minnas med denna typ av träning är att den är dynamisk så man ska inte göra det till en statisk träning. Belöningen och beteendet kan byta plats och förändras hela tiden under denna typ av träning. Själv ska jag verkligen prova att använda bada som belöning för Nässla när hon beter sig väl på land. Jag har blivit varnad att det kommer öka upp hennes lust för vatten eftersom många tycker att belöningarna ökar i värdet, men forskningen tycks ju faktiskt säga tvärt om och ja, vi har ju inte särskilt mycket att förlora på att prova! 

Paneldebatt med samtliga deltagare
Efter föreläsningarna fick vi en chans att höra samtliga föreläsare svara på frågor från publiken. Det var extra kul att få höra Eva Bertilsson och Emelie Johnson Vegh som hade väldigt trevliga svar på mycket, för om några veckor ska jag ju faktiskt till dem för att lära mig mer om TAG-teach (vilket gjorde att jag valde att välja bort dem just denna helg). I övrigt var det ju ganska vitt och brett men det fanns ett citat som någon sa, tyvärr minns jag inte vem, men det är helt klart värt att bära med sig: 

"Det är mitt jobb att tala om för hunden vad som är rätt, inte hundens jobb att ta reda på vad som är fel" 

Kvällsföreläsning om hundarnas känslor med David Mills
Vid middagen fick vi en liten extra föreläsning av forskaren, beteendevetaren och veterinären David Mills. Han hade för avsikt att vara provocerande, men för mig som kommer från den delen i hundträning som fokuserar mycket på helheten, inte bara de beteenden man ser kändes det faktiskt inte så provocerande för mig, men jag antar att det fanns en del behaviorister som tyckte det var lite störande. Sen ska jag vara ärlig och säga att det var lite för sent för att min hjärna skulle orka ta in det mesta han sa, och när jag dessutom druckit ett och annat glas alkohol innan så kanske inte inlärningen var optimal hos mig.. 

Det som var kärnan i det jag uppfattade var i alla fall att vi måste förstå hundarnas känslor. Känslor förändrar subjektiva värden av saker och det är det som gör oss individuella. Det är lätt att vi blandar ihop känslor med motivation. Jag har en artikel uppskriven, men jag vet faktiskt inte om den hänger ihop med den studien som han pratade om där de fann att vissa hundar "fejkade" känslor. De mötte hundar som sprang till sina ägare när de var ljudrädda och man upplevde dem som väldigt känslomässigt rädda. När ljudet försvann gick hunden direkt tillbaka till att vara lugn och då menade forskarna att det inte var en känsla utan ett inlärt beteende, för en känsla går inte över så fort. Arousalnivån måste vara i nivå med känslan. 

Han pratade en del om medicinering och sa avslutningsvis att om medicinering kan förbättra hundens välfärd ska vi inte förneka det till hunden. När man läser det så här kanske det känns alldeles självklart, men i branschen kan jag säga att det verkligen inte är en självklarhet, och jag ska nog ärligt erkänna att jag inte är för medicinering rent generellt. Men jag ska tänka på saken. 

fredag 30 oktober 2015

Clicker Expo 2015 del 2, fredagen

Fredagens konferensdag började med ett lab för mig. Ett lab är alltså lektioner med hund (antingen går du som förare eller åskådare) till skillnad mot de övriga seminarierna som bara var teoretiska. 

Blind Trust - Sightless Clicker Training with Michele Pouliot
Michele har tränat blindhundar i hundra år och skulle idag ge en kort genomgång om hur man klickertränar en hund när man själv är blind. Ögonbindlar delades ut till hundförarna och sedan skulle de lära hunden att ta sig till ett mål, i detta fall en stol. 

I normala fall när vi pratar om klickerträning säger vi att vi ska observera och markera ett beteende. Så hur gör man då när man inte kan observera? Enligt Michele finns det bara ett sätt för en synskadad att lära in hitta ett mål att använda sig av baklängeskedja så hundarna fick börja med handtarget mot den stol de skulle hitta till. Också en sak att tänka extra på med en blindhund är att de inte ska få förväntan att röra sig något framför föraren (alltså framför benen, positionsmässigt går de ju alltid lite längre fram än föraren) så belöningsplaceringen måste verkligen komma ovanifrån istället från förarens högra sida. 

Själva träningsmomenten här var ju som klicker är, förutom då att föraren var blind och fick använda sig av känseln för att ana att hunden rörde sig framåt mot stolen genom kopplet. Det som dock skilde sig mot allt jag tränat tidigare är att hunden i slutmomentet först fick klick för att föraren tar på målet (stolen i detta fall). Teoretiskt känns det ju väldigt lustigt att en hund ska få ett klick för något jag gör, men enligt Michele så lär sig hundarna väldigt fort (det är jag knappast förvånad över) och det gör att hundarna blir mer mån om att föraren faktiskt ska hitta rätt, exempelvis om föraren står och letar med armen rakt ut i luften efter knappen vid övergångsstället så träder hunden snabbt in och riktar om föraren så den hittar rätt. 

Detta i sig är ju inte något som jag just nu behöver i den träning vi befinner oss, men jag tror helt klart att det är väldigt nyttigt att jobba med ögonbindel och mer känna vad hunden gör. I övrigt en väldigt trevlig start på helgen, Michele hade verkligen ett jättebra lab, bra fördelat mellan teori och praktik och alla ekipage fick lika mycket tid. Hon engagerade sig och jag skulle gärna ha henne som instruktör själv!

Platform Training Power with Michele Pouliot
Efter en halvtimmas fika var det dags för första seminariet, och det blev även detta för Michele. Detta seminarium var en intro inför morgondagens lab jag var anmäld till. 
Detta var ett seminarie jag inte hade så höga förhoppningar till, har liksom haft en lite "vad behöver man en plattform till egentligen"-inställning. Men jag fick snart ångra mig (och har faktiskt beställt hem flera stycken nu). Hon använde den redan när hon hälsade på hos uppfödaren och tränade 6 veckors valpar på olika beteenden samt att röra sig bort från belöningen. När hon sedan träffade valparna flera år senare, vare sig de hade tränat något alls eller inte så slängde sig samtliga valpar på plattformen och ville träna. Hon menar att det är lätt att få hunden att älska plattformen och då kan man använda den till massor: 
  • Lära hunden kroppskontroll
  • Träna in positioner, hur hunden ska stå i förhållande till föraren
  • Vara stilla
  • Shejpa men inom ramen för plattformen (då kan man lägga ut fler bredvid varandra så ytan blir större)
  • Tricks med hjälp av mindre plattformar för fram- eller bakfötter. 
  • Störningsträning
  • Blindhundsträning (för att markera höjdskillnader på vägen)
  • Reaktiva hundar
  • Dirigeringar i jaktträning
Det viktigaste att först göra plattformen till en magnet, du ska inte kunna ta bort hunden från den och den ska aldrig kunna ligga framme utan att hunden springer dit. Hon visade med filmer sedan hur hon jobbat med positioner i heelwork med hjälp av plattformen och jag säger bara att är det SÅ effektivt så måste jag prova. En stor fördel med plattformen i positionsarbete är att du behöver aldrig rätta till hunden, plattformen talar om för hunden att den är fel (genom att en tass trillar av). Och kriterierna är enkla, är alla tassar på står hunden rätt. Det gillar jag!
Här är ett klipp på hennes positioner (fot är en annan historia bakom) där hon enbart klickade stillastående på plattform tills hunden verkligen var säker, sen när hon tog bort den så blev det lite så här: 


One day you will love him again with Kay Laurence
Vilket fantastiskt namn på en föreläsning om unghundar!! Och Kay, vilken fantastisk föreläsare! Jag visste inte om jag var på stand up eller om jag lärde mig något nytt om hundar, så otroligt härlig person att lyssna på.

Kay pratade om vilken tid det gäller, vad som händer och lite sånt man har koll på genom erfarenhet. Hon pratade också om hur vi oftast belönar de valpiga beteendena (inte alltid genom mat, men skratt och ömhet) vilket kan göra att ibland kanske de stannar kvar mer än vad de borde. Vi ska låta hundarna uppleva saker när de blir tonåringar, vid alla de tillfällen vi kan istället för att säga nej nej om allt. Hon pratade om att vid 9 månader sker oftast den värsta tiden, då ska man inte planera någon resa, renovering eller annat som tar tid. Det är också då du kommer förlora dina vänner *fniss*. Hon menar på att "Expect less and everything you get is a bonus" och eftersom du aldrig skulle se en 17-årig människa som vuxen ska du inte heller göra det med din hund.

Så istället för att bråka sig igenom den här perioden så ska man bygga för framtiden och då syftar hon på hundens motoriska, kognitiva och perceptiva förmåga.

  1. Where are your feet going?
  2. How are you going to stop?
  3. What are you looking at?
Då använder hon sig av targets och lek för att hunden ska kunna få upp sin kroppskontroll. Exempelvis när hennes gordonvalp sprang mot henne så sprang han sönder henne och hon var tvungen att lära honom att bromsa - för det kunde inte han fysiskt. Då började hon med att ställa en korg som han skulle samla tassarna i och när han kunde det bra kom det in lite fart. Då såg man direkt att han inte hade någon motorisk skicklighet (allt var filmat, genom olika perioder) och kunde omöjligt stanna i korgen. Hon jobbade även med plattform, filmade det och körde i slow motion så man verkligen såg hur omöjligt kroppen hängde med hjärnan. Det tycker jag var jättenyttigt, jag har aldrig tänkt på hur klumpig hunden är (mer än att det är gulligt) men att den behöver träna på att jaga och stanna då kroppen inte är färdigutvecklad.

Kay menade sammanfattningsvis att unghundstiden är plattformstid, man behöver inte fokusera på något beteende utan det handlar om att få "skill". Och avslutningsvis: Hunden ska aldrig vara medveten om att den gör fel. Ett fel är inte ett fel, det säger bara var vi är i vår träning. 

torsdag 29 oktober 2015

Clicker Expo 2015 i Warwickshire, del 1.

Jag har bestämt mig för att dela upp inlägget om min upplevelse på Expot, då det blir ett alldeles för långt inlägg för att komprimera allt jag varit med om i helgen. Så vi börjar helt enkelt med ett lite enkelt och lättsmält i allmänhet :)

Flyget gick vid 7 på morgonen så min resa började redan vid 3:30. Lagom lite trafik åtminstone och allt fram till London gick väl hyfsat smidigt, jag börjar känna mig lite väl rutinerad för att hänga på flygplatser känner jag ;-) Tog bussen in från Stansed till Victoria Station i London och lite där försvann min erfarenhet, eller brist på förberedelser kanske.. För det känns ju sådär att sitta en halvtimma och tuffa genom stadstrafiken i London i trafikköer och när man kliver av får man veta att tåget jag ska åka med faktiskt går från den delen av stan som bussen faktiskt började stanna vid för 30 minuter sen.. Nåja, en extra tunnelbanetur skadar väl inte, jag hade tack och lov bara handbagage att släpa på. Väl på rätt tågstation (som jag har minnen från tidigare resor från, härligt nostalgiskt) så var det bara att kliva på rätt tåg och påbörja resan ut på landet. 

Dryga timman senare kliver jag av i Warwick, traskar ner mot första bästa busshållplats och väntar på min linje. En kvinna kommer och vi börjar prata och hon hjälper mig - älska britter och deras vänlighet! På bussen, åker förbi föregående tågstation (håhåjaja, rutinerad var det visst!) och sedan missar jag visst mitt hotell med en busshållsplats, men det gick ju åtminstone att gå fort tillbaka. 

Efter allt detta resande blev det lite vila för mig och för ovanlighetens skull sov jag även en sväng mitt på dagen innan jag traskade upp till grannhotellet där själva expot var. På torsdagskvällen öppnade butiken och man kunde mingla lite.  Mingel är ju inte min grej så efter en snabb titt blev det istället en liten promenad i omgivningarna.
Stigen mellan mitt hotell och konferenshotellet. Mysigt på dagtid, mörkt på kvällen ;)

En bro över till lite geocatcher.. 
En liten kvällspromenad till närmaste by och sen hem och sova ordentligt inför helgens alla föreläsningar. 

Vaknade av lite skränande utanför fönstret, och det var detta par som lät.

Plattformsträning, vad man kan göra med dem återkommer jag till i ett senare inlägg.

Så mycket böcker, så lite att ta med i handbagage. Blev bara en, och en rosa kong. 

Helgens alla duktiga föreläsningar under en table-discussion.

Michele, en för mig ny föreläsare, en helt fantastisk sådan!
Å rätt som det var satt vi här, det gick alldeles för fort :(
När de flesta åkte hem på söndag eftermiddag tog vi ett besök på en lokal pub, så brittiskt det bara kan bli! God mat och även en söndagsquiz.

Notera andra svaret på våra kända Harolds.. 

Puben - The Green Man
På måndag morgon åkte jag och en norska tåget in till London igen, jag tog några timmar på Oxford Street och shoppade lite innan jag satte mig på en alldeles för lång busstur till flyget. Helgen gick alldeles för fort och London var svår att lämna, älskar verkligen den staden!

torsdag 22 oktober 2015

onsdag 21 oktober 2015

Jag har ångrat mig!

Jag ville ju inte ha en valp från Thisbes kull (eller jo, DET ville jag ju, men inte just NU). Men nu vill jag nog ha en valp NU ändå. Tur att de är tingade. Men om någon avbokar så tar jag den med rött halsband, så är det bara!

måndag 19 oktober 2015

Banskisser från helgens tävling

I går var jag på Tyresö BK för att döma både NKL och FKL, en trevlig klubb med bra funktionärer gjorde dagen väldigt bra! Först dömde jag 30 nybörjare på banan nedan. 66% fick kvalificerande resultat och vinnaren blev en dvärgschnauzer på 99 poäng. Jag trodde att svårigheten skulle vara spring efter sitt framför, men det var ingen som glömde det, imponerande nog. 1-2-3 steg bakåt och ligg gå runt skulle jag tro var där det kostade mest i snitt, men annars är det ju att hundarna tycker miljön är något svår för dagen. Småhundarna regerade verkligen och ibland får man nästan en liten tår i ögonvrån över vilket härligt samarbete vissa har och tanken på att de här hundarna får komma ut och tävla, vilket jag inte trott många skulle göra om det inte vore för rallyn. 


Efter en längre lunch var det dags för ca 20 hundar i fortsättningsklass som dömdes på den här banan. Här var givetvis frestelsen en sak jag trott skulle vara en störning, då den även skulle kunna störa lite i spiralen då den var relativt nära. Tänkte generellt sen att det skulle vara en bra blandning på momenten. I den här klassen fick 72% kvalificerande resultat och vinnarna hade 93 poäng. Det var en flat, en boxer och en lagotto som delade på förstaplatsen. 


Jag har redan fått frågan om jag vill komma dit igen vilket jag gärna gör, måste bara kolla datumen så jag får tillräcklig vila. Det är lätt att överila sig så här 7 månader bort, men sen vet man när det väl är dags att det blir lite värre.. I övrigt blir det vila på domarfronten i 1,5 månad nu då, då vi har vår egen tävling här hemma. 



onsdag 14 oktober 2015

Jag blir så trött på mig själv!

Vet ni det perfekta sättet att komma igång att träna freestyle-trick? Kanske anmäla till en freestyletävling? Kanske gå en freestylekurs? Kanske bli riktigt riktigt uttråkad? Nej men inte för Linn, då är det bästa sättet att anmäla till en LYDNADStävling! Som vanligt alltså!

Det syns ju vilken hund som är min, vi är nog lika störda båda två ;-)

söndag 11 oktober 2015

Premiär i domarskorna

Igår hade jag min premiär som domare på riktigt när jag var på Eskilstuna HundDressyrKlubb EHDK och dömde en bana i avancerad klass. Jag kände mig verkligen taggad att äntligen få sätta igång och se hur det kändes! 
Hela 54% blev godkända vilket är ovanligt högt i klassen, vinnaren fick 97 poäng, två poängs avdrag på banan och ett poäng i honnören. Det var en rätt enkel bana och de kombinationer jag tänkte skulle vara lite svåra var: snurr innan backa, att hunden måste hinna komma in ordentligt för att det inte ska bli snett, att fånga upp hunden efter hindret och göra 270 grader mot hunden och sedan 1-2-3 steg sitt på höger sida, här skulle de få visa om hunden visste vad man skulle göra på höger sida. Det som de tävlande mest föll på var ofokus i början så det var många bris på skylt 2, många hundar som inte kunde göra en utåtsnurr i helt om båda från varandra och när det gällde backa så fanns det några riktigt snygga och många som inte kunde det alls just då. 

Det var riktigt skönt att komma igång och redan nästa helg får jag möjligheten igen på Tyresö BK då jag dömer både NKL och FKL. 

torsdag 8 oktober 2015

Nu kickar vi igång lydnaden!

Vi skulle egentligen startat FS på lördag, men känner inte att vi har alla nycklar för vårt program och samarbete på plan i den grenen just nu, Går en onlinekurs i programutveckling och hoppas kunna få lite nya uppslag till förbättring både för publik och oss som ekipage, så då får tävlingarna vänta så länge. Så då hoppar vi helt över till lydnaden en stund, vi har ju några tävlingar hemma i vår arena under vintern och då är det bara dumt att låta bli att starta - tävla är ju så kul! 

Så, med nästan två månader till start ska vi väl ändå få till saker och till hyfsat tycker jag och har påbörjat lite träning tillsammans med Zandra nu i veckan. Första passet var väldigt oplanerat så då testade jag bara lite men igår körde vi ett lite längre pass. Förvisso lika oplanerat, men ändå bra. Eftersom jag inte hade någon plan valde jag att köra igenom programmet för att helt enkelt hitta bristerna och sedan tränade jag på några av grejerna efteråt. Här är status: 

Sitt i grupp - helt okej, ska komma ihåg att göra typ varannan repetition med belöning framför henne så hon befäster att inte röra en fena då hon ofta provar att vara på väg att lägga sig ner. Sen blir nästa steg att göra det med andra hundar och folk. 

Ligg i grupp - Igår gjorde vi full tid och det gick bra, men detta ska få ta sin tid eftersom det mer handlar om känsla än kunskap. Ska träna det mer i hundarenan, först utan andra hundar

Fritt följ - Förutom att hon stördes lite av grejer på plan i början så hade hon fint engagemang. Jag kommer inte bry mig så mycket om hur hon går, jag vill ha engagemang just nu. Ska prova hur jag tar in henne i hallen och vilken taktik som funkar bäst och försöka ha en plan för vad som händer om hon tappar fokus. Förflyttningar etc kan jag givetvis nöta hemma och vid tillfällen. 

Sättande under gång - Sitter jättefint. Bara fortsätta som vi gjort. 

Inkallande - Bra fart men jag måste bli bättre på att hitta rätt punkt att ställa henne. Jag tror jag ska stanna henne många gånger nu i början så hon får en förväntan att stanna men sedan börja göra några raka inkallningar. Jag tror att jag i slutändan vinner på att hon har mer förväntan på att stanna än att inte göra det. 

Sändande - Här har hon vilat sig i form, vad snyggt hon springer in i rutan! (när hon inte hoppar över hindret *host host*). Hennes problem ligger i det som kommer efter sändandet så det måste jag träna på, men i hela kedjan, alltså att skicka henne och inte berömma att hon gjorde en jättesnygg placering i rutan (fast jag bara vill ropa ut hur grymt det såg ut) utan att belöna att hon ligger kvar hur jag än går. Jag ska dessutom inte göra allt för många inkallningar, utan kommenderas och sedan när jag är vid start gå tillbaka igen, ställa mig i position hos henne och då först belöna och lösa upp henne. Jag måste också träna på att hon väljer rätt sida när hon väl kommer in, men det får jag göra utanför momentet typ hemma och på promenader, då hon gärna kommer in på både höger och vänster sida. 

Hopp apport - Provade bara igår, då gick det jättebra. Jag måste träna på högre höjd och utmana med att kasta snett när jag väl tränar det. 

Metallapportering - Momentmässigt så är det inga problem, hon kan få för sig att greppa lite varstans på apporten, men det är ju så hon är och det tänker jag inte träna på. Vet inte om ni minns eller läst så länge, men jag gjorde ju en kampanj där jag ansträngde mig ganska mycket för att hon skulle ta den rätt (träapporten) men på tävling gjorde hon alltid tvärtemot hur jag tränat så det blir nog mest bara godis i magen utan effekt ;-). Så träningen är mest stadga som behövs. 

Vittringsapportering - Den här får jag inte glömma bort att träna i lite jobbigare situationer. Hon hittar min lukt men jag tror att saker som utebliven belöning i momentet innan, att jag inte varit superglad innan etc kan göra att hon tappar fokus på denna, så sånt måste jag verkligen träna på, alltså att kedja det momentet utan belöning. Igår tuggade hon dessutom en del, men det tror jag hänger ihop, men jag tränar lite bära pinne hemma med omvänt lockande. Dock fick hon total härdsmälta igår när jag skulle prova omvänt lockande med bästa belöningen men trots det blev jag så himla nöjd med att hon ändå valde rätt!

Fjärrdirigering - Hon flyttar framåt när hon är för taggad, men kan inte utföra skiften om jag har för bra belöning bakom henne. För bra beror helt på hur hungrig hon är. Nöta nöta nöta helt enkelt. 

Helhet - Hon är ju inte speciellt fokuserad och kontrollerad mellan momenten.. Hon behöver nog få släppa det för att orka, men jag måste jobba på en bra signal för att tala om att det är jobb igen så jag inte behöver tjata in henne för ny uppgift. Det verkar som att min tanke på hur jag tittar i de olika momenten har haft effekt, för förut  när vi blev kommenderade så riktade hon alltid fokus framåt, men nu har jag valt att jag ska titta i backen när hon ska göra något hos mig, och framåt när hon ska springa ut, och det verkar funka på den lilla kommenderingen vi gjort hittills. Hon är inte dum den där lilla vesslan!

Nu är vi peppade på ett förstapris i November!

söndag 4 oktober 2015

Matte lär av vovven

Nässla har tjatat i hela sin livstid om hur underbart det är med lera, men jag har aldrig riktigt trott på henne. Igår startade jag på Tjurruset som en del av mina 101 saker och då fick jag bete mig som Nässla under en hel mil ;-) Kröp i lera, simmade i gyttjevatten och klättrade över både det ena och det andra. Och ja, jag måste säga att Nässla har haft rätt, vilket nöje det är!! Inte helt sliten när jag kom i mål, jag ville direkt anmäla mig till nästa omgång, såååå kul!
Det syns inte hur skitig jag är, lovar det är värre än vad det ser ut!
Titta på den här filmen så får ni se några av de hinder jag tog mig förbi. Nästa år hade jag tänkt mig Berlin Marathon, så då tror jag tyvärr att det krockar, men sen, ja då ska nog det här bli en tradition :)