fredag 3 juli 2020

Flera dagars jaktträning

I tisdags blev det en extra semesterdag där jag åkte till Uppsala och tränade lite med Tess och Prim. Jag hade ingen direkt plan, mer än att få rutin och vana i nya miljöer med nya hundar. Trots detta fick vi ändå till ett bra pass med lärdomar för oss båda. Vi började med lite fot och eftersom Tess också är träningsnördig pratade vi lite kring kriterier, när börjar momentet, vad är signal osv. Vi kom fram till att i jaktsammanhang SKA 'kopplet av = vara vid sidan'. Så jag ska inte behöva något kommando för att komma in fot, för är man lös är vänsterben platsen att vara på. Lättare sagt än gjort så klart, men då vet vi förare åtminstone vad vi vill ha. 
Hemma på hällarna, bara lite vila på en promenad.

Vi körde fot med störning vilket var jättesvårt för Sirap. Vi gjorde ju det även i torsdags när vi tränade men tydligen är dummies som kastas mycket lättare än funkis som står redo att kasta.. Eller så har polletten trillat ner hos henne hur kul apporteringen är.. Det slutade med att Sirap drog till Tess (som inte kastade, bara såg ut som om hon skulle det) och sen vidare till Prim för lite flirtande. Inte något bra, men det innan var bra, och det gör inget att hon någon gång får springa fram och se att det inte ger något resultat (till funkis, inte till annan hund). 

Sen kastade jag åt Prim och passade på att efteråt utnyttja marken till att skicka iväg Sirap på ett varsågod och när hon jobbade där inne att leta efter något som inte fanns provade vi både stopp och inkallning. Givetvis efter ett tag och det gick bra. Sen, när vi inte såg, smögs det ut en dummy som hon fick hämta, utan synintryck, från samma ställe. 

Så mycket mer behövs inte, även om det känns onödigt att åka iväg så långt för så lite "träning", men om jag skippar det nu kommer all form av ordning och reda vara helt åt skogen (det känns redan som vi är på väg dit!). 

I onsdags efter spåret åkte vi och tränade med Pernilla och Colour. Vi tänkte vi skulle spinna vidare på lydnaden och belöna lydnad med sök. Så när hundarna var kvar i bilen lade vi ut ett mycket djupt sök, sedan hämtade vi dem och tränade lite fot, inkallning etc. Men ärligt talat, Sirap var all over. Vid något tillfälle när hon varit duktig och fick söka så på väg in med dummyn vänder hon om och kutar med all fart till Colour och leker med honom 😡 I vilket fall, jag blev helt matt av träningen, jäkla bushund som vare sig visste vad fot var eller vad hon hette fick ändå avsluta bra. Pernillas kille kom förbi och ställde sig mitt i söket (så hundarna skulle få lite hjälp att komma ut, då det var lite för djupt), men då blev Sirap rädd för honom istället (för vem står mitt i skogen?!). Men det löste hon så bra, hon skällde och backade, men sprang sen fram, hälsade och sen när hon kollat av honom snabbt så gick hon ut och började jobba, hårt och länge (för det var som sagt alldeles för svårt). Hon kom vid något tillfälle bakom mig, men jag tycker jag fick till en bra visning om att hon skulle åt ett annat håll och att hon följde det. Så arbetsmässigt - toppen! Lydnadsmässigt - mer att önska. 

När vi själva plockat in de dummys som hundarna inte hittat åkte vi till en grusgrop och badade. Sirap fick även apportera för första gången i vatten, vilket var svårt först men när hon väl vågat sig ut efter att ha tittat på Colour var det inga problem. Efter det fick hundarna för första gången leka lite tillsammans, vilket mest gick ut på att försöka dränka varandra.. Ungdomarna som skulle busa med varandra när de simmade.. Nåja, alla hundar kom upp hela och nöjda. 

Jag känner lite att min fantastiskt gulliga duktiga valp har gått in i en ny fas och är inte längre så fantastisk på allt. Kanske pressar jag för mycket eller så är det bara det naturliga beteendet när man börjar bli vuxen, men svårt för mig att ställa om och anpassa och jag har lite för lätt för att hamna i frustration. Då känns det iaf skönt att ha bra träningskompisar som påminner hur duktiga hundarna faktiskt är! Sen är jag dålig med strukturen i träningen, vet var jag vill men har absolut ingen karta att ta mig fram med. Så jag har beställt arbetshäftet apportering till vardags och fest, fortsättning, som ska vara uppbygd enligt en kurs på 8 tillfällen, får se om det är något att ha och jobba efter. 



Sikte mot anlagsklass

Jag har inte riktigt peppat upp mig för att spåra ordentligt, kanske dels när värmeböljan kom, men även då jag inte har några direkta mål tidsmässigt. Men så var jag inne på SSRK östras hemsida och såg att de hade en viltspårscup sista augusti, där man delar upp de tävlande i kategorier baserat på om de har spårat i klassen tidigare eller inte. Så provet bedöms som ett ÖKL-spår, officiellt, men man tävlar även utifrån sin nivå. DÅ vaknade mitt intresse och för att ens kunna vara med måste vi ju ha ett godkänt anlagsprov, så jag tänkte jag ska jobba för det, nu när Sirap i morgon blir tävlingsmyndig 😱 

I onsdags var det riktigt svalt på morgonen och då jag ändå skulle upp på klubben för att klippa gräset passade jag på att ta med en klöv. Gick spåret utan blod, så hon ska få mindre lukter att gå på. Skogen var mest sly-aktig med ormbunkar och så tog jag en sväng ut på ängen. 
Tydligt att hon går i mina spår, utan att hon för den delen ska kunna se vart jag gått.


Inte fullt så illa som det ser ut, GPSen är inte helt hundra.
Det gick ganska bra, även om hon är långt ifrån säker på sin sak. Hon tog upp något annat spår när hon skulle över från åkern till skogen (syns inte så mycket på bilden), men jag tänkte att jag följer med tills hon kommer på sig. Sen tappade hon bort sig i skogen ganska rejält och där hade hon svårt på egen nos att hitta tillbaka till spåret. Som tur var hade även jag svårt att minnas hur vi gått, så vi fick liksom lura ut det tillsammans. Jag tycker ändå hon är lik Nässla när hon spårar (minus rutinen), så jag ser på henne när hon är rätt och när hon försöker stressa på utan att nosa. Jag skulle behöva få till några spår jag inte själv lägger ut för 100% fokus på hur hon agerar, men vi ska börja med att få rutin med minst ett spår i veckan. Längden, som var kring 600 meter verkade inte vara några problem för henne iaf.  



måndag 29 juni 2020

Vaktar orten


Alltså vilken natt - phuu! Resten av Sverige verkade ju få ösregn i går kväll, själva fick vi en liten skur med efterföljande duggregn. Jag vaknade klockan tre i natt av att Sirap skällde på något, troligtvis en fågel eller katt som passerade halldörren där hon låg och sov. När jag väl vaknade kunde jag inte somna om då det var så ofantligt varmt inomhus. Tog mitt pick och pack och gick ut på altanen och la mig istället. Det var en himla massa vändor hit och dit (hund kvar inne, står och gnäller, hund med ut, förstår ingenting) och det slutade iaf med att vi hade dörren in till köket öppet så Sirap kunde gå in eller ut om hon ville. Hon höll sig ute. Stod och stirrade ut på gräsmattan och vaktade orten HELA tiden. Morrade lite. Skällde till om någon fågel fick för sig att landa på gräsmattan. Klockan fem gick hon in och hämtade ett ben som hon kunde tänka sig att äta PÅ mig. Jag fick henne att gå ut och kissa och bajsa och kastade under tiden benet. Efter det gick hon tydligen in och la sig hos husse och sov den timman som var kvar av natten. 

Vadå dryg?

På dagtid har hon inge problem att gå in och lägga sig och sova när jag ligger och hänger i hammocken, men de reglerna gällde tydligen inte på natten. Temperaturen och luften var dock perfekt så vi får se om jag tar samma steg i natt, fast att jag lägger mig där direkt på kvällen. Kanske hon inte blir så knäpp om det är den statusen från början, vi får se. Har åtminstone semester i morgon så då kan man få sova ut lite om det skulle bli ytterligare en knäpp natt. 

Jag tycker i övrigt det är så skönt med fläktandet om natten, och att få känna den friska luften. Hussen vill inte att vi har fönstret öppet då vi bor på markplan (så det är ju bättre att jag sover utomhus och har första parkett mot bovarna?) så det är sån frihet ute. Saknade faktiskt att sova i tält och funderar på om man ska göra en liten tripp över en natt någonstans i närheten. Köpte tält i vintras med förhoppning att kunna inviga det i Norge, men nu när det inte blir av vet jag inte vart jag kan tänka mig att sova själv i tält. Är inte jättesugen på en random skog fyllt av mygg, någon som har något passande förslag på trevlig dagsutflykt med en, möjligtvis två övernattningar inom bra avstånd? 

lördag 27 juni 2020

Ibland så..

Ibland så är hon bara en knasig gullig underbar valp💖
Borde filmat istället för tagit en bild, men titta noga, koftan ligger över nosen och så låg hon länge, tillräckligt länge för att jag skulle hinna fundera över att ta en bild, ta fram mobilen, placera ut mig och fota och skratta åt henne. 


Hur söt? Svårt att hålla i sin nollvision om mat vid bordet.

Sirap har verkligen varit en enkel valp. Jag och hussen konstaterade i veckan att det inte ens känns som att vi haft en valp. Först fick vi hem en jättejättejättesöt liten plupp och vips så var hon stor och klok. Om valpar är så här förstår jag ändå att folk kan tänka sig att skaffa hundar med jämnare mellanrum. Vi var hos veterinären igår och en av de som jobbade där var framme och pratade om hennes namn och jag sa vad min nästa valp skulle heta och att det skulle bli en mellanpudel. Då frågade hon om när det var dags och jag sa att Sirap var ju bara 8 månader så vi kan vänta en stund till och då såg hon helt chockad ut - hon som ser så vuxen ut, och är så lugn? 

Anledningen till veterinärbesöket var att hon har kliat sig i ögat under några dagar och med det även kliat upp ett sår vid munnen. Veterinären trodde spontant att det kunde vara pollen, då det är extremt här just nu, flera jag känner som inte ens är allergiska får ta medicin för att ens kunna andras. Så vi fick vanliga människoögondroppar mot pollen utskrivna och får se om det ger något resultat om några dagar. Sen fick vi även (köpa) en tratt, så hon låter bli att klia. Jag tycker dock det känns som djurplågeri, så jag försöker hellre hindra henne från att klia när hon väl gör det. Det är inte så maniskt eller mycket, så det går rätt bra, men krisar det åker så klart tratten på. Så nu håller vi tummarna för att det hjälper och att vi inte har fått en hund med allergi, det är min stora fasa 🙀 På tal om hälsa så har jag även gått över på färskfoder. Tycker Sirap har varit lite sådär med både mage, öron och ögon sedan hon kom hem. Inget akut dåligt, men lite halvbra och istället för att byta mellan torrfoder och torrfoder (för vart ska man börja, det är en riktig hemsk djungel) så tänker jag att jag går över på färskfoder istället, som enligt de flestas erfarenhet brukar vara en bra lösning på såna där diffusa saker. Sen om det nu går bra kan jag därifrån testa och fasa in nytt torrfoder och se om det funkar. Sen kanske jag inte kör torrfoder helt, men det kan vara bra att ha med som bas och kan ta till det vid vandring, semester, långa dagar ute osv. Jag tänkte jag ska prova alg-guttens då, eftersom alger också sägs vara en bra ingrediens i hundens vardag. Samtidigt som vi byter foder (eller givetvis går över till det nya stegvis) så passade vi på att ta bort ett mål om dagen så nu får hon bara tre gånger. Fast sen är hon ändå så hungrig däremellan så oftast får hon något köttben att sysselsätta sig med under tiden. 





Lite lätt träning sen kväll

Man får ta de timmar man kan av aktivitet just nu. Jag och Pernilla bestämde oss för att träna sen torsdag kväll för att inte hundarna skulle få värmeslag. Först tänkte vi träna vid vatten men den platsen vi tänkt oss var både bemannad och full med mygg, så vi valde att doppa dem i hamnen först och sen hitta en lämplig plats i skogen. Då hade inte Sirap börjat simma ännu, men Colour har simmat några veckor och simmade ut några tag mot näckrosorna. Sirap försökte efteråt komma åt samma plats, något simtag men fort tillbaka. 

Svalkade och klara åkte vi upp till skogen. För att de inte skulle bli överhettade vare sig i kropp eller knopp blev det bara jaktlydnad. Man har ju en tendens till att bara träna apporteringsövningar när man väl tränar med någon annan, men efter vår förra träning då Sirap blev helt bananas på allt (med Siraps mått mätt) så ville jag träna att man faktiskt inte behöver förvänta sig allt av en sån typ av träning. 
Stadga
Vi började med att lägga upp ett sök där vi kvackade och kastade dummies, fast tog med alla in. Den skulle bara vara med där som störning och "stresshöjning". Sen tränade vi inkallning förbi varandra, fotgående med kast omkring och sitta kvar där det kastades kring dem. Mycket duktiga hundar och det är lätt att glömma deras unga ålder. Båda två är så sansade och duktiga och de är inte ens 9 månader. 

Pernilla har fött upp flattar för länge sedan och tyckte vi skulle ta lite bilder på Sirap och hennes proportioner. Hon hjälpte till att säga vilket ben som skulle vart och ja, det blev ju en riktigt snygg flatt av Sirap då 💖 Det är bara den lilla Stig Helmer-virveln bak på rumpan som blir när hon får självtorka som vi får tänka på den dagen det är dags. Tydligen är det en tjej i Eskilstuna som håller regelbundna handlingsträningsträffar, så det tänkte vi haka på när det blir normala temperaturer igen. 

Både snygg och smart



SUP och sim

Så jag tror att brädan blev en succé. Sirap kliver upp på den så fort hon får möjlighet, även om brädan står på sniskan i garaget. Jag tog en morgon då vi bara satt på den i vattenbrynet, nästa pass åkte jag ut lite där jag satt ner och i går kväll paddlade vi iväg lite längre i ån. 
Coola Sirap
En så mysig fredagskväll, helt stilla och först satt jag med fötterna i, gränslande för full balans. När vi kommit ut en bit vågade jag mig upp att sitta på benen och genast fick vi ju mer fart. Provade i ett litet ögonblick att resa mig upp, men det var alldeles för rangligt för att jag skulle riskera något. Paddlade tillbaka till start för lite vila, jag hade glömt vatten att dricka och var helt genomsvettig av värmen.

Vid land badade vi lite, sen kom det två killar som också ville bada, så vi klev upp en stund. Sen sa de att hon gärna fick bada, och eftersom jag inte ville att hon klättrade på dem i vattnet gick jag i också, med koppel (killarna hade någon form av funktionsvariation så tror de skulle kunnat reagera om hon skulle bli lite för på). Jag hade ju ändå baddräkt under och rätt som det var så simmade Sirap helt på eget bevåg, avslappnat. Efter att vi simmat runt lite och svalkat oss och när killarna gått tog vi en tur till på brädan. Nu när jag visste att Sirap kunde simma (utan att bli traumatiserad) vågade jag mig på att ställa mig och det gick ju det med. Lite vingligt och i natt har jag haft de konstigaste platserna för träningsvärk 😂 

Fascinerande hur cool Sirap är på brädan då alla andra typer av underlag är så läskiga. Men det är lite så hon är, först är något läskigt och när det inte längre är det så är det bland det häftigaste som finns! 


torsdag 25 juni 2020

Girigheten

En sak jag tänkt på mycket med problemlösning är att man lätt glömmer när ett problem är löst. Livet blir ju bekvämt då och inget stör som gör att man känner att det existerar ens. Jag minns exakt när jag lärde mig detta, när jag gick på instruktörsutbildningen med min förrförra hund Lajka. Hon hade en tendens att börja skälla när andra hundar skällde och jag som hatar skällande hundar jobbade med det direkt. Så fort någon skällde blev det fullt ös med godis. Det här hände alltså bara när vi var på kursen, hemma hände ingenting för vi bodde mitt på vischan (där vi tränade skott härom veckan). Sen en dag kommer det in någon i lokalen och "alla" hundar skäller, förutom Lajka. Jag tänker inte på det, men ger henne inget godis, eftersom hon slutat skälla. Då krafsar hon tag i mig och liksom visar med hela kroppen: "Hallåååå, hör du inte hur de skäller, ska du inte belöna mig då?!". Där och då lärde jag mig att det är när hunden inte märks som den är som bäst! Duktiga söta Lajka som lärde mig något så viktigt som jag burit med mig till valpköpare och mina egna hundar efter det. 

Sen är det så med alla lärdomar, de kommer och går. Och nu för några dagar sedan tänkte jag på att jag faktiskt inte har problemet med Sirap att hon tar allt på promenader längre. Och det hon tar lämnar hon oftast av utan problem (hittade ett köttben i skogen och en ryggrad i en annan, de lämnade hon liksom inte helt utan hög svans och bortvänt huvud). Visst kan en servett eller liknande slinka in, men säger man inget är den snart ute igen. 

Med det sagt tror jag inte hennes snålhet för sånt hon hittat försvunnit och jag kommer få jobba järnet när det kommer till vilthantering, men nu har vi fått till LITE förtroende när det kommer till vår relation och saker och det underlättar att ha någonting att börja med när det väl är dags. 

onsdag 24 juni 2020

Snart på brädan

Jag har sen vi flyttat till Kungsör, och ännu mer sen jag gick prova på kurs i kajakpaddling, tänkt att jag borde ha något att paddla i ån med. Att det skulle vara så mysigt att paddla fram längs ån, eller åt andra hållet ut mot Mälaren. Men kajak känns för bökigt, dessutom lite osäkert med Nässla då hon med all säkerhet (osäkerhet) hade krävt att få vara i vattnet snarare än på någon farkost. Så nu när vädret lovar 30 grader under hela veckan fick jag lite panik över att sitta fast inomhus och började återigen snegla mot att skaffa en SUP-bräda. Har tyckt det är för dyrt (för tänk om jag tröttnar efter tre gånger), men när jag såg att de hade på Jula för 4000 spänn (fortfarande dyrt om jag nu inte tycker det är kul) passade jag på att köpa. På vägen in mot stan när jag skjutsade min fortfarande körkortslöse sambo (bekräftat tom 1 oktober) resonerade vi jag oss fram till att det högst troligt går att sälja till nästan nypris, dessutom verkar min kollega vara sugen på just denna. Så med den faktan och att det bara fanns ett ex kvar i stan drabbades jag av FOMO och sprang in och köpte den. 
Mälaren - here we come!
Fort hem och packa upp och börja träna Sirap. Var lite orolig över att hon skulle vilja, men hon älskade den (och godiset) ganska omgående. Sen presenterade jag paddeln, och eftersom hon tror att jag ska slå ihjäl henne med varje pinne jag håller i var det tur jag kom på det på torra land. Det tog inte heller många godisbitar innan det var helt okej, och innan passet var slut kunde jag vicka på brädan utan att hon brydde sig. 

I morse bar jag ner den till ån klockan 6 på morgonen för att hinna innan jobbet och innan allt folk kommer dit. Var en bit och jag ska komponera en bärrem för att orka utan blåsor i händerna, men ändå lättare än jag trodde. På plats var det en gubbe som rotade i panten och en stund efter han gått kom en fiskare, helt otroligt. Man träffar aldrig någon i Kungsör, men tydligen är morgonstund rusningstrafik.. I vilket fall gick det bra ändå, jag började med att ha den liggandes med bara fenorna i vattnet och för varje gång hon hoppade av för att ta belöning så drog jag ner den lite till. Till slut satt jag på den och hon låg/satt när jag snurrade, gungade och rörde på brädan. Sen var mina nävar med korv slut och vi kånkade tillbaka den. Nästa steg är nog att jag ska kunna vara på den själv och känna mig trygg, sen kan vi nog paddla lite försiktigt när jag sitter ner med henne. Kanske finns en fördel med att hon inte vågar simma på egen tass just ännu. Och givetvis kommer vi köra med flytväst!


tisdag 23 juni 2020

Dvala i hettan

På min semester i Rom i juni för några år sen insåg jag att det som tar kål på min energi allra mest nog är värme. För varmt och jag orkar ingenting. Nu har det visat sig att min hund tydligen är likadan, så förutom våra sök-kurs och försök till simning händer inte mycket här. Vi går ett halvt varv runt kvarteret och Sirap däckar inne på klinkergolvet i badrummet efteråt. Så vi chillar mest, men bjuder på lite bilder på NÅGOT som vi åtminstone gjort. 
Smart hund som lindar leksak runt min fot och därmed kan leka med mig. 
Jag som figge på sökträningen. Nu är själva kursen slut men vi fortsätter träna. 
En jättehärlig grupp med stor sammanhållning :D 


Sirap har hjälpt till med trädgårdsarbete. 


Ta mig, men helst inte!


Från avslutningen på kursen, bästa sökhunden.
Nu ska vi börja träna lydnadsmomenten också. 


Tydligen får hon lockar när hon självtorkar. Opraktiskt.
Jag har försökt lära Sirap att simma den hårda vägen, genom att bära ut henne och sen släppa med flytväst så får hon simma in. När vi var i Sundbyholm på midsommar passade vi på att bada utan flytväst, och när jag gick ut i det långgrunda vattnet slutade det med att hon simmade lite på egen tass (kan vara att hon lyckades dutta en tå i botten, jag vet inte, men frambenen simmade). Inte mycket men det lilla hon gjorde fick hon mycket beröm för. Men när vi var tillbaka på "vår" strand gick det inte att släppa tassarna, så vi får nog åka dit ut flera gånger. 



måndag 8 juni 2020

Herren på täppan

I torsdags tränade vi på mitt ex marker för att kunna testa skott. Sirap reagerade lite så vi sköt bara en gång. Det var ganska obefintligt och hon blev inte rädd, men klängde lite efteråt, vilket är ett normalt sätt för henne att reagera och just nu verkar ju det mesta läskigt så det var nog inte min smartaste träningsidé att skjuta just nu. Vi har ju ändå skjutbanan inom hörhåll från tomten, men med tanke på att korpen i skogen är läskig så är det klart att ett skott i närheten är lite skum. Men jag har en plan, så är inte orolig för att hon ska bilda en rädsla och som sagt brukar hon bli rädd för allt första gången (hoppa in i bilen, duscha etc, saker som hon idag älskar). 

När vi hade tränat tog vi en promenad och hälsade på exet, vars pappa dog i dagarna pga att levern lade av. Nu var han 84 år, så ingen ungdom, men alltid tufft att förlora en förälder, dessutom bor de på samma gård så de är ju vana att ses dagligen. Jag var förbi och gav en blomma och tog en fika på altanen. Han har numera en tioåring och en fyraåring, och den sistnämnda kom på att hon kunde ge Sirap sina leksaker. Började med att kasta till henne ett litet gosedjur och inom kort såg det ut så här: 
Titta noga och du ser att det är MÅNGA lager..
Tycker det är så gulligt att Sirap är så trygg kring barn (eller ja, hon älskar dem och visar det genom att fälla dem och sedan ha pusskalas) och sen att se barnens utbyte med henne. Så här hade de det i säkert en halvtimma <3 p="">

söndag 7 juni 2020

Lite av allt

Den här veckan har vi verkligen hunnit träna mycket tillsammans. Tisdag rally på klubben när det var öppenträning, sök-kursen i onsdags och i torsdags tränade vi lite apportering. På det hade vi sen långledigt då vi har ledigt fredagen innan 6 juni om det infaller på en helg. Det känns som livet börjar komma tillbaka, och då syftar jag inte på pandemin, som vi inte märker av jättemycket här ute på vischan utan några äldre i närheten, utan på det aktiva hundlivet som jag har saknat så länge. 
Morgonstund har guld och allt det där. 
Sirap är ju en tonåring så det visslar om det och jag tror löpet är på gång. I torsdags satte en hanhund ner nosen i hennes kiss och smackade loss. Hon är dessutom helt galet spökig just nu. 
Tonåring/fyllehund
Från första riktiga klubbträningen i år, rena rama midsommar kändes det som. 
Sirap trillade i en pöl och skakade sig, precis innan vi skulle vara med på sök-kursen. 
Hade ju tänkt få till simningen, men har inte haft tid med alla kurser. Folk säger att det är varmt i vattnet och min plan nu är att sätta på henne flytvästen och sedan bära ut henne i vattnet och vara med henne direkt, så hon inte får stå och vela om hon vill i eller inte. Just nu tror jag det bara skrämmer upp henne mer. Skulle vara praktiskt om hon lärde sig simma utan hetsen kring massa andra hundar och kast av föremål, för det känns som hon kommer gå igång på vatten ändå.  

lördag 30 maj 2020

Rallyträning som ny rutin

Dömde klubbens rallykursare för någon vecka sedan och när instruktören sa att hon skulle skapa en träningsgrupp på fejan, för att kunna ses på olika platser runt om i byn för rallyträning bad jag henne fräckt att lägga till mig med. Vi behöver få lite rutin och framförallt miljöträning om vi ska kunna tävla i rally. 
Backigt, men all träning är bra träning. 
Mötte Lystra som var på promenad förbi. Gamla rallystjärnan som numera är pensionerad
då matten har en tvåbening att fokusera på och en hon just nu bakar på. Hon kände lukten av rallyskyltarna
och var tydlig med att hon skulle kunna tänka sig att hänga på den träningen. 
Jag har inte fått rutin i hur mycket jag ska värma upp Sirap innan vi kan börja träna banor, men det är ju därför vi sysslar med den här träningen. Jag inser att jag iaf är för snabb ut, hon behöver mycket tid för att landa och bli sugen på att jobba med mig. Jag gick in på plan och belönade stötvis, gick in på nytt och tog vid där vi brast innan och belönade upp det. Tyckte mig se tendens till att hon hade uppfattat lite vilka moment som utfördes var, vilket är praktiskt med en lydnadshund, men kanske värre med en rallyhund.. I vilket fall, när vi gick in för tredje gången på plan var hon SÅ laddad för att få träna och hänga med, så vi är på rätt väg ändå. Ännu en gren som är så roligt att vi kommit igång med! I morgon blir det apporteringsträning igen :) 

Sol och ledigt, men inget simmande

Härligt med en ledig dag och lite solsken. Då kanske jag kan bada med Sirap tänkte jag, för att få henne att simma. Men nix, varmt var det vare sig i vattnet eller på land upptäckte jag ganska snart. Så hennes simskola får helt enkelt börja senare i sommar. 
Hennes nya fina halsband
Fast visst kunde hon bada, så länge hon inte behövde tappa greppet under tassarna
Vi promenerade fram till ett bra ställe att bada ifred på, och på vägen går man genom mysig skog. Livet med hund i Sverige är bra fint. 
Äsch, förmedlar inte ens en femtedel av känslan. Men mysigt var det.
På vägen hem hade de visst satt ut kossorna på grönbete. Sirap var mycket skeptisk till dessa djur, jag själv blev alldeles varm i hjärtat av att se in i deras fina mjuka ögon, jag älskar kor! Sen blev jag så klart ledsen över tanken på att man kan döda och äta dem, något jag i normala fall försöker undvika att tänka på. Hur skulle man orka leva då? 
Muuuuu!
Inser att jag tog mer bilder mentalt än jag gjorde med mobilen så alla de vackra vyerna ligger i mitt minne. Men jag är så tacksam över att jag bor där jag gör, i fina Kungsör med Mälaren längs med hela "stan" och skogar runt om. Och med en svart kärleksbomb i kopplet. Jag hade aldrig överlevt de här tiderna om pandemin kommit förra året, tänk vad mycket de ger våra fyrbeningar 💖

tisdag 26 maj 2020

Apporteringsträning med nya träningskompisar

I söndags hade vi bokat upp för träningsträff med en ny bekantskap. Det var genom min förra uppfödare Bitte som vi parades ihop, då våra flattar är jämngamla (faktiskt bara två dagar i skillnad) och Bitte tyckte nog vi hade samma träningsmetoder. Det blev en lyckad matchning, då Pernilla är lugn, målmedveten och drivande och vi hade samma tankar kring vad vi vill ha ut av träningen. 
Snygga Colour, svår att fånga på bild men riktigt snygg kille tycker jag. 
Vi hade pratat ihop oss innan på telefon vad vi ville träna och jag ville främst se hur Sirap var med ny hund/situation men även träna sök och markeringar. Söket för att hon inte riktigt förstått kommandot och det här med att springa ut från mig. Hon söker om hon går ut i marken, men inte målmedvetet till att börja med. Så vi började med att lägga ut ett sök med typ 10 dummysar där de båda fick se, så skickade vi varannan gång. Förutom själva jobbet stod vi ganska nära varandra och hundarna var så duktiga som jobbade på och passerade varandra utan att flamsa ihop sig. Någon gång bjöd var och en upp till morsning korsning, men inget allvarligt och jag tror mer det handlade om att de inte alltid förstod vad övningen gick ut på och då provade samvaro istället 😇 

Sirap jobbade iallafall på bra i söket och fick in den ranson jag tyckte var lämplig. Även lugn när Colour jobbade, då vi skickade varannan gång. Jag hade glömt retrieverkoppel/livlina, så jag körde extra säkerhet och höll i, men tror nog det är lugnt till nästa gång. Man har lite hängslen och livrem sen tiden med Nässla så att säga.. 
Akta er retrievers, här väntar två stjärnor på sin tur!
Efter söket la vi ut några linjetag de fick se på, vi la på samma plats varsin dummy, med tanken att han skulle hämta först och med hjälp av den dragningen och synintrycket skulle Sirap få hämta sin allra första dirigering. Innan vi skickade tog vi dock en fika, bra med lite av och på-träning också. Båda hundarna hämtade in med bravur. 

Sist tränade vi lite på markeringar och där har vi verkligen vår akilleshäl. Sirap hittar, men främst genom att leta. Hon är inte duktig just nu på att markera, utan fastnar i första grästuva/buske och letar gärna bakom den. Men å andra sidan har hon i princip aldrig fått några markeringar så det är klart hon inte kan det hur som helst, så nu har vi läxa att träna på det ofta. Eftersom hussen står i livslång skuld till mig pga privatchaufför så ställer han gärna upp med att kasta några dummys då och då. Min tanke är att vi kastar i ganska öppen mark, så om hon kommer upp i rätt område ska hon se den fort och slippa börja söka, så hon blir säker på att följa sin syn. Vi får se vart det leder,  har ni några bra förslag på markeringsträning så shooot. Vår träningskompis var däremot superduktig på markeringarna, hur svåra de än var. Där fanns det å andra sidan en annan tendens, att kanske inte helt vänta på sin tur.. Alltid är det något så att säga. 

För att inte bara lulla runt planlöst så är mitt mål att vi ska kunna starta på prov till hösten. Högt ställda mål och det är ju verkligen inte hela världen om vi inte når dit. Kanske vi inte kommer med, kanske vilthanteringen är katastrof, kanske hon inte lär sig simma eller blir tokig vid skott, men det är ändå det jag ska fokusera mot. Då blir det tydligt för mig vilka delar som måste sitta, så jag inte bara irrar utan någon struktur. Så nu ska jag leta vilt och är det fint väder i morgon ska jag se om jag får med mig henne ut och bada (alltså, jag går i och ser om hon hakar på - burr!). Har letat upp några prov som jag satt som mål, så får vi se hur vi är redo och om proven öppnar. Nu kör vi!

lördag 23 maj 2020

Fången

I normala fall har vi kompostgaller för dörren men när hundkollegan var ledig passade vi på att testa att köra utan. Hon visste ju var gränsen fanns, även om det blev lite för svårt ibland att hålla sig på rätt sida om den. 
"Jaha, du ser mig alltså.."
Ändå så duktig, klart man inte kan hålla sig hundra procent på rätt sida när man bara är en liten bebis ;)

fredag 22 maj 2020

Supersökaren

Laddad för sökträning
Det är så kul att gå kurs och jag scannar internet ständigt efter fler kurser att gå. Men än har vi några veckor kvar på söket och då vi är många deltagare som vill fortsätta till hösten kanske vi även kan få till lite träning över sommaren, nu när de flesta ändå kommer hålla sig hemmavid. 

Onsdagens kurs hade vi förflyttas oss till skogen. Första övningen var en springande figge, dvs hunden ser figge leka med leksak, springa in i skogen och sedan får hunden vända sig under tiden figgen gömmer sig, vartefter man skickar direkt. Plättlätt sa Sirap, som även kom tillbaka med leksaken till mig, ett bra första steg för att bära sökrullen (eller vad det nu heter). 

Från figgens perspektiv
Nästa övning var en synlig figge, sedan direkt skicka till samma figge som klätt sig med filt när hunden springer tillbaka. Efter det skulle man vända sig och skicka till en dold figge bakom sig. Sirap gjorde lite på sitt eget vis, hon sprang ut till första synliga, hämtade en leksak, sprang med den till figgen på motsatt sida och bytte leksak, sedan kom hon in. Man kan säga att hon inte hade något problem att leta efter en ny figge hon inte sett.. Instruktörerna var imponerade, jag som kommer från jaktvärlden not so much.. Men bra ändå att hon har motivationen att leta efter folk ändå. 

Ser fram emot att lära mig mer inom denna nya sport och det vore så kul att få komma ut och tävla i det i framtiden med.  

söndag 17 maj 2020

Pippi på pippi

Så jag bestämde mig för att träna mycket på vilthanteringen i helgen (eller försöka ha det som rutin ofta hela tiden), och tog med mig hussen till klubben igår tillsammans med en kråka och lite kattmat på burk. Generellt så är hon jätteduktig och jobbar bra, men ju mer hon får slita för ett vilt desto mindre lust att lämna av har hon. Till slut blev hon så flamsig att jag tappade humöret och givetvis gjorde det INTE att vi gick framåt på det passet. 
I morse tänkte jag ut en bra plan för att reparera mitt misstag, men det första som hände på morgonen var att hon tog en pinne på tomten och visade att hon minsann inte skulle vara i min närhet med den. Blev så otroligt grinig och gick bara in, tappade allt träningssug och lust att hitta på något med snåljåpen till hund. I vilket fall, hussen ville ha skjuts in till banan några timmar senare och som den goda sambo jag är nu när han är körkortslös så körde jag in honom och tänkte passa på att träna under tiden vi väntade på honom. Packade med fågel, "nya" pälsleksaker och kattmat och nytt fräscht tålamod. 

Hittade en liten skogsglänta där jag satte mig, tänkte att jag skiter helt i hur hon behandlar fågeln/pälsen, och skulle bara belöna varje gång det kom in, oavsett vad som hände på vägen. Började med att kasta ut en dummy, för att hon skulle förstå att komma in och lämna var grejen. Gick över på kanindummy, sedan mitt lilla "marsvin", efter det en rådjurspäls och slutligen kråkan. Hade hela tiden på koppel och hela tiden kom hon in fint med fågeln, mer fokuserad på belöningen än att sno fågeln. Slutade ganska tidigt, nöjd med den lilla framgången. 

Sen väntade vi en stund hos hussen, tränade lite rally (så taggad, duktig och fokuserad trots alla störningar med bilar mm) och hade ytterligare tid så jag körde lite till med fågeln på ett nytt ställe, en "korridor" mellan ett stenröse och ett stängsel, dvs ganska bra att inte ha möjlighet att springa omkring hur som helst. Det fanns lite tendens till att springa förbi/behålla när hon hade svårt att hitta den, men hon kom ändå in varje gång och fokuserade på att bli belönad för det. Någon gång tuggade hon omkring på den, försökte greppa fågeln från "fel håll" och testade lite, men jag höll mig till planen och ignorerade det. Blev faktiskt mer stolt över henne, då man såg hon lärde sig att det inte gick och sen tog ett fint korrekt bett. Och stolt över mig själv som inte reagerade, för jag tror hon behövde får testa och känna efter på den. Hade det vart en leksak hade det ju inte vart några som helst problem och den inställningen vill jag ha på vilt för min egen del

Min plan framöver är att fortsätta på samma sätt, tror inte jag behöver ta med vilt när jag tränar generellt utan kan mer fokusera på att hon ska lära sig att söka och få mer rutin kring markeringar. Sedan ska vi träna mycket med vilt, men det behöver inte blandas ihop på det sättet förrän hon alltid kommer in till mig med dem. 

I går med hussen tränade vi också fotgående bakom honom när han bar på fågel och jag säger bara herregud vilken naturbegåvning hon är 😻

fredag 15 maj 2020

Jaktträning

Idag var vi iväg en liten sväng och tränade med träningskompis! Förutom viltkursen så var det ju första gången för Sirap så vi körde väldigt basic, mest bara att se hur hon är med andra i skogen och när de får jobba. 

Jag är mycket nöjd med Sirap och hur hon jobbade, vid ett tillfälle sneglade hon på den andra hunden som var med, men höll sig kring mig och jobbet. Okej, kanske ibland lite väl intresserad av den andra föraren när hon hjälpte till med diverse, men annars fokuserad på att jobba. Duktig i fotgåendet, markerade fint och alla skojiga saker kom in hyfsat bra. Dålig på inkallning när det vankades skoj och fastnade i att hon ville till samma ställen den andra hunden varit på, men inget allvarligt. Tyvärr tog jag inga bilder då jag inte ville bli stressad av att ha mobilen med mig på min semesterdag 😑

Nästa vecka ska jag snacka med en framtida träningskompis, en som bor i närheten med en två dagar äldre flathane som vill starta på prov och som tränar mjukt enligt min (fd) uppfödare. Det ska bli kul att få lite rutin.

onsdag 13 maj 2020

Bra eller dåligt?

Igår gick Siraps sele sönder när hon gjorde ett ryck. Första gången hon har sönder något koppelrelaterat, men absolut inte första gången jag har varit med om det. Faktiskt hade Nässla av så många hakar att jag inte minns hur många det rörde sig om. 
Tyget gick av rakt över. 
Nu ska jag inte klandra tillverkaren av denna sele, den är VÄL använd, då jag tror att jag fick den begagnad till Nässla och hon var ju flerårig mästare i att rycka sönder koppel, så selen har nog slitits en del innan Sirap fick den. Och tur då att jag är samlarnas mästare och ändå hade någon till gammal sele liggandes efter Lajka (nu pratar vi början av millenieskiftet). Den passade bra när jag bara fick dra åt remmen lite. Nässlas senaste Hurtta-sele däremot tror jag aldrig kommer passa lillpluttan, så ska se om jag lyckas byta den mot någon mindre storlek hos någon hundkompis. 

Som ni märker är jag inte mästare på att köpa nya saker till hunden, men tycker det är ganska onödigt att serva en valp som tuggar sönder och växer med fina saker. Och de har ju sällan några krav på hur det ska se ut, även om det är viktigt att det sitter bra. Jag har däremot specialbeställt ett nytt halsband till Sirap då jag tror hon börjar bli hyfsat klar i storleken. Det var inte billigt och kompenserar för alla selar jag inte behövt köpa kan man säga. Håll tummarna för att det blir snyggt också! 

En sak jag tänker på när selar/koppel går sönder är det här med folk som vägrar munkorg på sina aggressiva hundar trots att de behöver linda sina koppel runt en stolpe för att hålla fast den. Blir alltid livrädd då jag vet hur fjuttiga dessa hakar egentligen är, då vi förbrukat dem på löpande band. Men än så länge har vi klarat oss bra. 

lördag 9 maj 2020

Sök och skräpplockning

Nu händer det verkligen inte mycket här. På onsdagarna går vi vår sökkurs och Sirap har the time of her life. Jag har upptäckt att hon sorterar bland belöningar och vid vissa tillfällen blir hon förnärmad över att bli serverad godis och vid andra drar hon till andra figgar om jag försöker leka med henne. Så något nytt lär man sig hela tiden.. 
En kurskamrat, trött efter sökträningen. Det är en gul flat, 5 veckor äldre än Sirap. 
Jag har precis återgått från permittering och det är jätteskönt. Nog för att jag vill sluta jobba tidigt och tänker bara vara anställd i max 9 år till, men det är skillnad på att vara hemma frivilligt i ett normalläge mot att vara låst hemmavid med en stress över allt man ska hinna göra på jobbet men som tiden inte räcker till. Ett annat normalläge för oss är att Sirap släpar med sig allt hem. Eftersom hon har ganska stark lust att ha kvar det hon hittar får hon bära hem det hela vägen, här en gaffel och en godisförpackning. 
Något skräp om dagen, ett steg i taget mot en renare skog. 
Sista vardagen i ledighet passade jag på att åka upp på klubben. Eftersom det var både vardag och regn så tänkte jag att vi skulle vara själva och var inte så noga med klädseln, men tji fick jag när det var både klubbmedlemmar och hantverkare på plats. Men Sirap var iallafall fantastisk på den träningen vi gjorde! Hon verkar inte bry sig om det faktum att hon och jag inte har matchande outfit ner till skosnörena ;) 
Den 12 år gamla västen syns tyvärr inte på bild, men bidrar inte till
någon skönhet direkt. 
Idag har vi miljötränat på husses hobbyplats, RC banan, och efter det åkte vi till klubben och tränade lite rally. Första gången utomhus och det var svårt, så jag fokuserade på att leka, ha henne lös bland andra hundar (inga problem alls) och lära henne att jag presenterar supergotte, du presterar en stund och vips så kommer den upp och landar i din mun. Nu är hon en slagen artist och jag tänkte återgå till att sticka vidare på mitt ufo (inom stickvärden ett projekt man lägger på hyllan och inte vill göra klart) och lyssna på lite ljudböcker. 

lördag 25 april 2020

Duschträning

Sirap har inte gillat att duscha alls, och eftersom det har varit torrt i princip hela tiden hon bott här så har vi inte haft några behov av det heller och de enstaka gångerna har blivit negativa erfarenheter för henne, för vet ni hur obehagligt det är att stå i ett badkar när man är hund?! Men så kom jag på att göra slag i saken att skaffa en upphöjd hunddusch (eftersom jag hamnat hos kiropraktorn efter jag stått framåtlutad och tvättat kastratpäls i en evighet). Det gick betydligt enklare än väntat då en bänk från bastun (numera förrådet) passade perfekt, och för att inte riskera klämma några tassar satte vi dit sånt där plastgolv man lägger på uteplatser/garagegolv. Några plattor som låg kvar sen den tiden vi använde utrymmet som ordinarie dusch (det är ungefär en miljon minusgrader direkt på golvet) så allt var fixat på fem minuter och gratis. Då blir jag nöjd! Visst, hade kunnat tänka mig liiite högre, men då hade jag istället behövt ett extrasteg (för en lerbadad flat vill man inte behöva lyfta upp) plus att det hade blivit lite läskigare för Sirap. 
Redo att bli ren!
Men tror ni hon ville gå upp på den då? Nu ser ni ju att hon uppenbarligen gör det, men till att börja med var det tydligen livsfarligt när den stod just DÄR. I hallen och överallt, inga problem, likaså att gå in i duschen gick bra, men att kombinera, nej det var nära döden. Det blev till den nivån att hon till slut skrämde upp sig mer av träningen att jag valde att bara lyfta upp henne och då belöna, belöna och belöna med kattmat. Låta henne hoppa ner, lyfta upp och upprepa. Sen tog det bara några gånger så klev hon upp självmant och idag, ett par dagar senare, så trängde hon sig förbi för att komma upp på den :) Nu gör det inget att hon kommit på att hon är flat och det finns ett nöje med diken.

fredag 24 april 2020

Tyngdtäcke

Tyngdtäcke har ju verkligen blivit årets grej för de med oro och sömnsvårigheter. Själv är detta min motsvarighet som funkar 100%! Inbyggd väckarklocka på den här varianten också, dessutom inga besvär att packa in den i påslakanet. Rekommenderas varmt 💜

tisdag 21 april 2020

Film hur jag lär in stoppsignalen

Mycket fritid innebär ju inte automatiskt att man är jättesugen att sitta vid datorn, så den här filmen har väl legat halvt redigerad på datorn en halv vecka.. men aja, här kommer den, våra första steg i hur jag lär in stopp. Från första till andra klippet så har jag bara testat det en gång i en annan miljö, så det man ser är i princip hur fort det gått. Jag tycker att många verkar köra på varianten antingen att vissla betyder sitt, alternativt att man lär in genom att lite segdra i ett koppel tills hunden står stilla, men jag vill ha en tydlig tvärnit. Förutom att det är flashigt så är det nödvändigt i vardagen, för tänk om hunden springer över en väg, då vill man inte ha ett stopp som innebär några extra steg.. 


Sen är det ju inte självklart att det går så här lätt med alla hundar, en del SER att godbiten är kvar, andra vill in till föraren oavsett om denne kastar något till den, men då får man kasta fler gånger, kanske ha externbelöning bakom och prova vilken storlek på belöningen som funkar. Frolic tycker jag brukar vara en bra storlek när man ska kasta, men allra helst boll och speciellt vid stora ytor så hunden SER att det kommer en belöning. Nackdelen med boll är att då får man kanske andra saker att jobba med som avlämning etc. 

Nästa steg är att vissla när hunden rör sig bort från föraren, jag ska se om jag kan filma hur det ser ut också, men det kräver oftast lite mer spontana träningstillfällen, exempelvis när man går i skogen och hunden naturligt rör sig längre ifrån föraren. Jag brukar förtydliga genom att hålla upp handen (fejkkasta) när hunden vänder sig om, så den inte förknippar det med inkallningssignal. 

Föresten, gillar ni mitt engagemang med händerna i fickorna? Det var svinkallt ute (då det är någon vecka sedan, nu är det ju värmebölja). Sen är man ju välklädd när man inte åker till ett jobb dagligen =P Men jag är inte känslig, antar ni alla kolla på hunden och funderar på om inte ni ska gå ut och träna lite nu. 

torsdag 16 april 2020

Apporteringsträning

Peppad över mitt egna inlägg för några dagar sedan där jag skrev ner lite mer vad jag faktiskt behöver träna på åkte vi iväg idag och körde ett pass apporteringsträning under en promenad. Jag hade ingen färdig plan när jag åkte ut, för jag har ändå en känsla av att om jag har bestämt mig för att träna en sak och hunden inte är i fas för att kunna ta in den typen av träning så blir jag lite frustrerad. Senare kanske,  men nu är Sirap i en sån ålder att skogen kan vara superläskig och inget går och då är det dumt att göra för storslagna planer. Men jag visste åtminstone vilka typ av moment jag ville få in. 

Sök
Hon har ju inte gjort så många sök tidigare, så idag var första gången hon fick göra med dummy. Jag gick och la ut två stycken som hon fick se på och hon hämtade in dem väldigt fort och effektivt. Belöningsfokus blev att hon skulle tänka komma in på en gång den landade i munnen samt att kunna skicka ut på nytt. 

Nästa sök blev bara på en, jag kastade ut en när hon inte såg och fokus blev att springa ut utan retning. Det var lite lurigt sa hon men när jag ignorerade hjälpförfrågan så sprang hon ut och hittade den snabbt (den låg kanske 4 meter ut så vi pratar inga stora sök här). 

Markering
Det här är ett moment jag är lite rädd för, då alla säger att man inte ska kasta för mycket då det triggar hundarna. Men man kan ju inte heller ignorera att det existerar så självklart blir det några markeringar. Körde ett par ganska enkla och nära med fokus på att hon skulle hålla fokus på nedslagsplatsen och hitta den fort. 

Närsök
Gjorde ett litet närsök med godis för att betinga signalen, använde både "söksök" och visselpipan. 

Stoppsignal
Provade att jobba vidare med vår (filmade) stoppträning när jag fick spontan möjlighet. Supersnygga ställande även om hon nog blev lite förvirrad över att jag visslade samtidigt. 

Fotgående och ordning och reda
Körde en liten slinga fotgående i skogen och hon är en naturbegåvning på det. Det enda som stör är att hon kan bli lite oroad av miljön och kan då komma av sig, men annars går hon fot som hon inte gjort annat. Sen blev det ju en del stanna kvar när jag la ut sök eller kasta markeringar och det gör hon också helt naturligt lugnt. Varje moment avslutas med att komma in i fotposition innan det blir ett tydligt frikommando. 

Jag är väldigt nöjd med dagens pass och det är så otroligt kul att ha kommit igång igen med strukturerad träning. Nu saknas det bara lite träningskompisar men det känns som fel tid att ägna sig åt det, så det får vara tills världen blir lite mer normal igen. Jag har även parallellt med detta filmat lite av vår stopp-träning så ska komponera ihop en film av det snart så ni får se. Men nu ska jag åka och hämta min nya bil, min livs första fabriksnya, det gäller att hålla igång samhället just nu, typ..

Sökstjärnan

I går var det andra tillfället på sök-kursen, fast egentligen är det bara ett tillfälle mellan kursen, där vi deltagare träffas själva och tränar det vi gjorde på kursen innan. Ett ganska bra koncept som säkert gör att vi kursdeltagare kommer framåt fortare, för just sök är ju svårt att träna på själv också. 
Vi passade också på att köpa ett tjänstetecken,
en butik i Eskilstuna skickade med en ring som vi kunde handla av.
Vi gjorde två övningar, en hund i taget. Den första är att hunden ska springa ut från mig som förare fram till en funktionär som sätter sig på huk och belönar hunden. När hunden äter ska jag vända mig 180 grader och framför mig står då en annan funktionär som sätter sig på huk så hunden kan springa fram. Sen ska hunden springa fram och tillbaka mellan dessa och passera mig. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta sedan tidigare så är jag inte helt hundra på varför, men jag tror att det är för att få hunden att vilja springa fram till folk som sitter på huk samt att springa rakt ut från min sida. Sirap mindes tydligen leken väldigt väl och hon var nog bäst i klassen. Fram och tillbaka helt på eget bevåg utan att störas av vare sig folk eller lukter i närheten. 
Jag hittar alla i skogen!
Nästa övning var att hunden skulle se en figge leka med hennes leksak och sen springa in i skogen och gömma sig. Först  när hunden såg och sedan direkt där man vände bort hunden. Superkul och superlätt sa Sirap som ändå har lite erfarenhet från söket. Det roligaste med den övningen var när jag själv fick vara figge till en goldenhane som inte alls ville leka enligt matte, men när jag drog fram min kaninboll blev han eld och lågor och kutade som en galning efter mig ut i skogen :D 

Förutom själva övningarna så var det också första gången Sirap fick sitta i bilen med luckan öppen. För mig är det väldigt viktig träning och det var många hundar som ropade på sina mattar, men Sirap var lugn. Hon sov aldrig när jag kom tillbaka och hämtade henne, men hon var inte uppvarvad heller och ingen mjäll hade hon släppt, vilket hon gör ganska omgående nu för tiden när hon blir stressad. Det bästa var ändå att hon varje gång vi kom tillbaka var glad över att få hoppa in i bilen och vila en stund, duktiga lilla hund. Jag har ju absolut inte glömt Nässlas ovilja att hoppa in i bilen när det händer roliga saker omkring som man kan missa.. Nu ser vi fram emot nästa vecka så får vi se vad vi ska göra då som nästa steg.

tisdag 14 april 2020

Att träna eller inte träna

Jag gjorde en liten snabb analys av Sirap för några månader sedan, där jag kom fram till att hon är en mjuk lite försiktig tjej som kommer behöva få jobba upp sitt självförtroende lite mer än vad jag är van att handskas med. Så jag bestämde mig för att avvakta lite med för mycket styrning när det kommer till apporteringsträning och istället låta henne jaga lite på egen tass, för att hon inte skulle bli så styrd av mig i de sammanhangen. Well, nu är det nog dags att revidera den planen, för när hon jagar (obs när jag skriver jagar menar jag givetvis jobbar med apportering, inte springer efter vilt på eget bevåg) så är hon väldigt självständig och driven.. Kanske exakt så man är som nybliven tonåring som tuggar tuggummi, dras till energidryck och fascineras över nikotinprodukter (fråga inte), men då får man ju som tränare inse att det är dags att sudda lite i planen. 
Jag kan ganska mycket själv faktiskt!
Jag vill ändå att fokus ändå ska vara på det som finns i NKL och där är det ingen dirigering, utan sök och markeringar. Markeringar blir det inte så mycket av när man tränar själv, men sök borde jag ju kunna jobba mer med än vad jag gör idag. Men för att ändå träna lite styrning bestämde jag mig idag för att åtminstone lära in stoppsignalen till att börja med. Ett litet steg i taget. Jag tänkte jag ska börja med godis inne/på tomten, när hon är på väg mot mig kasta mot henne så jag får tydliga stopp. Kanske kan filma så har även jag något projekt så här i permitteringstiderna. Med Nässla körde jag nog med boll ganska omgående men jag tror faktiskt att Sirap kan ta illa upp om det råkar komma en boll flygandes på henne så det skippar vi tills hon börjar komma in i leken. 

Det andra som vi tränar på just nu är att kliva in i duschen. Har gjort en fin bänk som står i vår bastudusch som vi aldrig använder (pga bastun är ett förråd eftersom det tar en halv dag att få den varm och vem orkar vänta så länge?). Sirap är dock skeptisk (som hon är mot det mesta just nu) mot att kliva in i det där mörka hörnet så nu sker det en himla massa sök och godisgivor där inne. 


torsdag 9 april 2020

Spår, sök och vilt

När allt är avbokat finns ju gott om tid för egen träning och ni vet ju alla att det är balsam för själen och precis det som behövs i de här tiderna. Först ut lite rallyträning i hallen med vårt vanliga gäng, 4 pers i en hall för 150, så vi behöver inte trängas. Sirap fick fokusera på att gå flera skyltar i rad i väntan på belöning, vilket gick finemang. Det jag glömde bort var att värma upp henne, det behöver hon för att kolla av miljön tillsammans med lite lek. 
Träningsgängets nyaste tillskott, lilla Zimba.

Knappt så man vågar lägga upp att man träffar människor, men ja ni ser ju avstånden.
Kolla tassarna, så söt!
Sen var vi iväg och tränade med vilt. Man kan väl säga så här att det här med den perfekta kurshunden var lite av ett minne blott 🙈 Hon ville gärna ha det för sig själv och sprang lååååååångt iväg på egen tass för att inte lämna över det till mig. Lite revideringar så fick vi till det hyfsat men ojoj det var inte en dans på rosor. Däremot var hon i övrigt en jätteduktig liten 6-månaders, som jobbade lös och visade fin stadga och lydnad om man bortser från att komma på inkallning, eller ens bemöda sig med att inse att det finns en matte i närheten.. 
Man kan inte vara bäst på allt!
Igår var det kursstart på klubben i personsök, något jag aldrig testat förr. Kursen går under väldigt lång tid, varannan vecka för att vi kursdeltagare ska hinna träna veckan emellan så det känns som vi ändå kommer komma en bit på vägen. Nu var Sirap sig själv igen och strålade! Nu gick första övningen ut på att springa fram till folk som satte sig på huk och matade med godis, samt springa och leta upp kursfröken med vår leksak så det var ju lätt som en plätt tyckte hon. Men det var verkligen inte självklart för flera andra som sprang iväg och nosade med annat eller inte kom in till matte igen. Det här tror jag verkligen var hennes gren: lek, godis och lattja med folk! Dessutom bra för hennes lite osäkerhet i skogen. Vi ser båda fram emot fortsättningen.

Idag hade jag bestämt mig för att lägga ett viltspår och fick till ett på max 200 meter. Sist vi spårade var det mycket läskigt i skogen för henne så jag ville hålla det kort så hon skulle komma i mål fort. Hon spårade på fint även om det är orutinerat för tillfället. Kändes rätt kavat i skogen idag så det blev en bra upplevelse för henne. Efteråt lattjade vi lite på klubbområdet och njöt av att träna i solen, det får ju en genast på bra humör :) 

Vad gäller hussen så är han hemma nu. Eftersom han var inlagd på en akutavdelning med väldigt många fall av Covid-19 så har han hållt sig hemma i veckan och jag lät bli att åka in till mina kollegor, då vi ändå umgås tight på jobbet. Lite mer pådrag än vad FHM gått ut med, men jag ville inte vara den som drog in smittan på kontoret nu när vi ändå jobbar så lite dessutom. Nästa vecka hoppas vi återgår till lite mer normalt läge och han ska börja jobba igen. Tyvärr så blev han av med körkortet i 6 månader så det passar sig rätt bra med att jag är permitterad, så kan vi lösa skjuts och sånt. Han har även kollegor som passerar oss så han får samåka lite nu, i väntan på riktig utredning av neurologen. Han jobbar ju på en annan ort så det är inte bara, men vi ska lösa det.  

Jag hoppas ni alla får en bra påsk, här blir den nästan precis som vanligt förutom att jag inte dömer i Lindesberg på måndag. Förhoppningsvis gott om hundträning om inte annat.


lördag 4 april 2020

Ut på tur i närområdet

Jag vet inte om det räknas som närområdet en timma bort, men det är ju samma län åtminstone. Ville hitta en tur som var 5 km men som ändå tog lite tid och hittade Ormdalsstigen utanför Skinnskatteberg. De lovade 5 km tur på 2-3 timmar. Tyckte det kändes osannolikt, men chansade. Det började med att ett gäng om cirka 10 pensionärer traskade förbi min bil när jag parkerade, mitt i ödemarken utanför en inte alls stor ort. Herregud, här försöker man komma ifrån folk men träffar fler än jag gör en hel dag hemma i Kungsör. Aja, på rundan mötte vi faktiskt inte en enda person. 
Terrängen var varierande, med trollskog, gamla åkermarker (mycket gamla, det på bilden ovan är en) och typen på bilden nedan (minns inte vad det heter).



Kolla myrstacken! Skogen var full av skyskrapor ala pissmyra!
Halvvägs fanns ett vindskydd där jag åt en inte så näringsrik lunch, men för själen var det fantastiskt att få sitta vid stormköket och äta nudlar.


Siraps liggunderlag. Perfekt för dagsturer och riktigt varmt och skönt att sitta på. 




I slutet av turen gick man längs med Hedströmmen, där blev det tufft med upp och ner och nära kanten ner mot strömmen.

Flitig bäver bor här
Turen tog exakt tre timmar med fika. Ett mysigt ställe jag gärna åker till igen och rekommenderar för den som har vägarna förbi. Kanske inget man reser till i timmar för att uppleva, men mysig tur om man gillar trollskog och vatten.