måndag 16 mars 2020

Föreläsning Hela Jakthunden med Anna Pamuk

Förra veckan var det fullt sjå från morgon till kväll och en av aktiviteterna var en föreläsning via Studiefrämjandet med Anna Pamuk. Hon är fjällveterinär och expert inom just jakthundar och de skador/åkommor som drabbar dem. Nu är ju kanske inte just retriever just den typen av jakthund som avses här, men jag tänkte utifrån ett vandringsperspektiv också när jag anmälde till föreläsningen. Vi hade tur och föreläsningen blev av, för under tiden vi lyssnade på henne bestämde SKK för att ställa in den som de skulle arrangera med henne dagen efter. Föreläsningen var KANON! Hon kändes otroligt kompetent och var en duktig föreläsare. 

Hon började med att prata om varför man behöver en föreläsning (eller snarare en bok kanske då hon precis släppt en bok med samma titel/tema) om just jakthundar. Och hon pratade då om att alla hundar som avlats för att arbeta VILL arbeta och detta till vilket pris som helst. De kan utsättas för mängder av stress under jakten och det i sin tur leder till följdskador och åkommor. Eftersom hundarna själva inte kommer tala om för oss om huruvida de mår bra eller inte så behöver vi ha kunskap och kunna vara där och peta i det. 

Hon pratade om vattenmängd, sätt att få i hundar tillräckliga mängder och vilka konsekvenser det kan bli på en hund som en varm dag får springa i timmar utan en bra uppladdning av vatten (och energi). Förutom de fysiska åkommorna så kan en törstig hund som fått vätskebrist ta dåliga beslut för att de är trötta, kanske inte backar för ett vildsvin eller inte är lika alert när den tar sig fram i skogen och kan få skador av pinnar etc. 

Hon pratade mycket om magkatarr och hur vanligt det är, att det vi tror är noskvalster oftast snarare är problem med halsen som de i sin tur fått pga magkatarr. Eller hur hundarna får magkatarr efter att de har diarré  då vätskebristen som uppstår då leder till retad mage. Hon visade då upp lite olika produkter som kan vara bra att ha med sig för att hundens mage snart ska komma i fas samt för att få upp vätskebalansen igen, när man är ute på jakt. Sen poängterade hon att unga hundar är känsliga och behöver slippa press och få goda chanser till återhämtning. Hela tiden jämställde hon jakt med stress, även om hunden tycker det är kul så blir det en belastning i kroppen på hunden, inte bara muskulärt. 

Sedan gick hon igenom hur man ska se på hela hunden som ett pussel, med avel, foder, vila och träning. Extra mycket prat om foder och bajs, utan att förespråka det ena eller det andra (mer än att hundar inte är glutenallergiker och inte har behov av spannmålsfritt foder). Det enda hon var tydlig med var att valpar ska ha valpfoder i minst ett år, gärna två, för deras känsliga magar ska ha ett lättsmält foder. Hon gick igenom toppladdning (vi fick även en egen broschyr om det), men det behövs bara för de som under en jakt inte kan se sin hund (de kräver mer energi). 

Efter det gick hon igenom hur man ska lära känna sin hund som frisk (för att kunna se om något är onormalt) och det var inga nyheter i sig, däremot kom det små bra tips lite då och då. Mycket på små enkla produkter som är bra att ha med i första hjälpen lådan, och jag kommer helt klart uppdatera min som alltid ska vara med i ryggsäcken. Det finns även en broschyr att ladda ner med första hjälpen att stoppa i, så man alltid har bra kunskap i lådan. Det är svårt att gå in på så mycket mer detaljerat vad hon gick igenom, men jag kan tänka mig att hennes bok är väl värd att läsa eller köpa (jag glömde det, tror jag var för trött så sent på kvällen) om man är intresserad av ämnet. 

lördag 14 mars 2020

Domaruppdrag på Väsby BK 2020-03-14

Om vi hade ett dilemma kring vår tävling och covid-19 så var det nog inget jämfört mot de tappra hjältarna på Väsby BK. Herregud vad de har fått slita inför den här tävlingen, som från början hade närmare 500 starter. Först ragga domare och planera allt så det funkar med funktionärer och tider osv, och sen lagom till det behöva ta ställning till ett virus och vad SBK och SKK kom fram till. SBK tyckte att de skulle köra men att betala tillbaka avgiften till de som ville och på det fick de 100 avhopp (och för de som inte anmäler till tävlingar nu så betalar man alltså med bankgiro då dibs inte används för tillfället, vilket innebär att kassören måste betala ut allt manuellt!). Och 100 avhopp gör ju stor skillnad, och det här med att pussla ihop startlistor på dubbla tävlingar är ett mindre helvete bara på två klasser, så att de fick ihop detta är otroligt. Lägg även till sjuk domare och ett cafe som kvällen innan hör av sig om att de inte vill bistå med mat och jag tror en och annan på den klubben inte är så sugna på att arrangera tävling på ett tag. Som extra grädde på moset så hörde jag när jag var på väg hem att patronen i skrivaren var slut. 🙈 Påminn mig att ALDRIG arrangera så stora tävlingar. 

Jag bad om att få köra nybörjarklass, även om det innebar att åka hemifrån 5:30. Var klar kring 10 istället så det är ju bekvämt. Nybörjarklass är å andra sidan inte så upphetsande att göra banor till, speciellt i ett begränsat område, så det blev lite fokus på tempoväxlingar bara. Svårast var nog dock miljön idag och det var många som hade problem med att hundarna tappade fokus och nosade mycket. 
Av de 33 startande (från de 51 jag från början skulle döma) var det 24 (72%) som fick kvalificerande poäng, betydligt färre än vad som fick kvalificerande på grannbanan (samma tävlande), där 32 fick kvalificerande. Vann gjorde en aussie på full pott, delad andraplats på 99 poäng var det mellan en tax, kooiker, landseer och en labbe (härlig mix!). 

Nästa uppdrag blir på hemmaplan, en enkel nybörjartävling på kvällstid. Vi får se om det blir av eller hur många som vill komma, mycket kommer väl hinna ske på tre veckor. Jag har redan fått avbokade uppdrag framåt, så det kanske blir en lugnare vår än jag tänkt. 

Domaruppdrag på Kungsörs Brukshundsklubb Avancerad klass 2020-03-12

I torsdags var det dags för vår andra kvällstävling för året på klubben. Det blev ju milt sagt lite tumult kring alla arrangemang pga covid-19 som numera lamslår hela landet, men vi valde att köra tävlingen ändå. Gjorde lite ändringar, att protokollen delades ut direkt efter start och inte hade någon prisutdelning så det inte skulle bli någon större kontakt mellan oss alla. Det var luftigt i hallen och det flöt på väldigt bra, även om det är tråkigt att inte få ha prisutdelning och gratulera alla för deras prestationer så tror jag ändå många uppskattar att få åka hem skapligt. 

Jag hade byggt vidare på min förra FKL jag körde, och det blev en riktigt bra bana tycker jag. Frestelsen var det många som föll för och sen var det inte helt lätt med den sista skylten på höger sida (tror det är en sån skylt som man ignorerar för den är i NKL, men den är inte helt lätt för hundarna från fel håll). 
Av de 30 som startade var det 13 (43%) som fick kvalificerande resultat. Det var betydligt färre än vad de fick på grannbanan, men jag tror det var många som åkte dit på frestelsen faktiskt. Vann gjorde en portugisisk vattenhund med 98 poäng och på delad andraplats med 97 poäng kom en phalene och en cocker. 

söndag 8 mars 2020

Inte bara en guldhund

Jag har ju inte gjort annat än lovordat den lilla svarta här i bloggen, men nu kommer ett inlägg där jag ska gnälla av mig lite om hennes nackdelar, som just idag visat sig lite mer än min hjärna orkat med.

Hon är matfixerad. Inte så där "normal retriever" utan galen. De första dagarna hemma försökte hon bryta sig in i fodertunnan och skällde på matskålen när den var tom efter att hon slagit på den för att se om något fanns under den. Sen skällde hon på oss när vi åt, men efter veckan när hussen var bortrest och jag bara ignorerade skällandet (istället för att belöna de gånger hon var tyst) så verkade det haft effekt. 
Husse delar med sig av sin banan till hon som äter allt.
Hon kräks också om morgonen om det gått för lång tid från kvällsmålet, men det allra allra värsta är att hon stoppar i sig sånt hon hittar ute: bajs, tuggummin, snus och godis. I början funkade det med "Spott ut" och byte mot godis, men det gör det inte längre utan det har blivit en resurskamp mellan oss nu. Så fort jag visar intresse mot vad hon har i munnen slänger hon sig bort för att skydda det från att bytas bort. Nu tänker jag på forskning som Tobias Gustavsson presenterade för mig i samband med att jag var där på privatträning en gång, att det här med byteshandel snarare ökar intresset för föremålet (så det här med två likvärdiga funkar egentligen inte om man vill minska intresset för den ena), utan man ska be dem spotta ut och som belöning får de återta sitt byte. I vilket fall, det går ju inte när bytet består av värmeljus eller snus, så nu måste jag göra en träningseffort på det här på riktigt. Min första plan är helt enkelt att ta med mig bättre godis att byta mot, vilket är typ korv eller liknande. Och då blir det ju mindre enkelt på en gång, dels för att jag typ har fobi mot luktande och kladdigt hundgodis och ännu värre blir det om jag ska ha det i mina kläder - urk!! Men jag kör det i liten burk, så står jag ut, för nu måste vi lösa det här. 

På klubben för miljöträning
En annan sak jag noterat är att hon är lite känslig för miljöer. Eller ja, ganska mycket (relativt till vad jag är van vid), och det räcker att en kråka kraxar för att hon ska bli lite försiktig. Vi får ju bra miljöträning i vagnen, för där är hon trygg och helt okej med att det låter och rör sig mycket omkring henne, till skillnad mot när hon går. Men vagnen funkar inte så bra i skogen och där behöver vi miljöträna mer. Så igår åkte jag till klubben på morgonen och mest bara gick omkring i skogen. Tränade lite inkallning, fot och stadga. Jag tror att jag annars skulle ha lätt för att kunna åka till skogen och tro att jag skulle kunna få samma resultat som på klubben, eller hemma. Och det är ju bara taskigt mot henne, så det här måste jag tänka på. 
Dock måste jag säga att när hon blir rädd för något så är hon ändå bra på att övervinna det, så jag tror vi jobbar upp ett självförtroende successivt. Och om några veckor börjar vi en sökkurs och det kommer nog vara jättebra för både miljöträning och självförtroende :) 

Sen måste jag bara ta ett sista gnäll om vad hon gjorde idag. Vi hade lämnat en stor skål med grillchips på vardagsrumsbordet. Den stod på en hög med böcker och var ganska stor själva skålen och hon visade inget intresse mot själva skålen igår när vi åt. I morse däremot, när jag klev in i duschen passade hon visst på att tömma den. Klinisk ren, men på samma plats som vi lämnat den. Sen låg hon väldigt spak och jag tror hon blev illamående en stund, men sen var hon igång igen. Vi åkte in till stan och gick tipspromenad, där fick hon i sig ett tuggummi det sista hon gjorde innan hon hoppade in i bilen och sen när vi kom hem till mamma för fikat efteråt lyckades talibanen med konsten att trycka i sig lite salta jordnötter ur en skål på hennes bord. Suck alltså, full pott på sattyg denna söndag alltså!

Vad tror ni, får vi sova inatt eller blir det skytteltrafik ut på dass? 


torsdag 5 mars 2020

Inomhusträning

Vi lever ju lite av ett lyxliv så här års som har tillgång till en enorm inomhushall och fina träningskompisar. Vårt fokus har mest varit att träna bland andra, men givetvis kommer det in lite inslag av moment från rallyn så vi också tränar på någonting. Ännu mer tur att jag har en träningskompis som filmar oss (utan att vi bett om det eller vet om det) och skickar till mig efteråt. Så jag tänkte bjussa på ett litet klipp, där vi tränar fotgående - språng. 

Bortse från min otroligt fula tofs och fokusera på den strålande valpen! 



Jag har valt att parkera henne ganska långt bak i fotposition (för de har en tendens att dras framåt ändå) och då får man ju automatiskt (hoppas jag) mindre problem med plogande. Nu hamnar hon efter lite grann när jag börjar gå, men det har nog snarare med energinivå att göra än att hon håller sig där. jag väljer att belöna henne på andra sidan fast bakvägen (mitt kommando för att hoppa bakom ryggen och ta belöningen är "TA!") för att ytterligare förstärka att hon ska ha dragning bakåt. Jag har faktiskt inte använt mig av pall för att lära in fotposition, tyckte inte alltid det var smidigt med Nässla, hon jobbad för mycket med bakdelen, snarare än fokus på frampartiet. Vi får se vilka problem detta beslut leder till istället ;) 

I vilket fall, en mycket rolig hund att jobba med och det är ju svårt att tro att hon inte ens är fem månader på filmen, i en hundarena med ett gäng andra hundar och människor. Jag bara väntar på alla bakslag 😝

onsdag 4 mars 2020

Typ viltpremiär

I dag fyller lilla Sirap fem månader, tänk att hon inte är äldre när det känns som att hon funnits hos oss så länge! Idag skulle vi egentligen ha åkt till Muskö och träffat våra kompisar, men där var det tydligen storm så vi ställde in det. Som tur var hade jag fått ett ryck i går och tagit fram lite vilt så vi hade åtminstone det att roa oss med själva, för hos oss var det inte storm, det bara snöade. Först är man lite bekväm och fisförnäm och funderar över om jag verkligen ska bege mig ut i det, sen tänkte jag att jag har ju tränat hund i betydligt värre väder än så, för typ 8 år sen när man inte hade en hundarena att tillgå var och varannan dag. Nu visade det sig att det var "massor" av snö uppe på klubben, fast skogen var ändå okej. Väl på plats visade det sig att vår klubbkompis som har en gul flat som är 5 veckor äldre än Sirap också precis kommit upp, så jag erbjöd henne att prova på med henne med. 
Se upp i backen för här kommer Sirap och anden!
Sirap var en sån stjärna, som vanligt (hehe) och tog alla viltslag på en gång (kanin, and och kråka) och allra bäst - bar in dem till mig! Ja, sen gick vi upp i skogen och det kanske inte fortsatte i samma perfekta anda, men hey, hon är ung än så länge. 
Jonna med full fart, kanske inte åt matte ;) 

onsdag 26 februari 2020

Dagarna med valp

Nu befinner vi oss mitt i årsmötestider och vips så var man ordförande för FRK Bergslagen :O Ska bli trevligt att dra vidare en klubb som har stort driv och jag har ju mer lust till engagemang nu när jag har en ung hund att träna. Och tränar gör vi! Hon är helt fantastisk, kämpar och koncentrerar sig väl.
Fångade på bild av våra träningskompisar. Bus och kontakt bland andra fokuserar vi på inne.
Och kanske att bli klara för nybörjarklass. 
Fast jag tränar inte SÅ mycket, lite hemmavid när hon börjar bli för intensiv och då mest nybörjarmoment i rallyn och lite stadga och fotgående för jakten (med betoning på lite). Vi går mest i skogen för att göra av med energi (för det har hon!) och tränar inkallning där och även lite sitt/fot, även om det är svårare. Inte för att hon är så pass störningskänslig, utan mer för att hon inte riktigt känns helt trygg i skogen. Någon fågel kvittrar och vips vill hon upp i famnen för det är lite läskigt. Inte att det känns som en risk, hon är generellt spökig just nu (fast bättre än förra veckan då hon fick psykbryt över det faktum att det stod en säck potatis på köksbordet). Så jag ställer inga krav i skogen, vi hänger mest där och skapar vana och vardag över det. 
Första riktiga blodspåret - en riktig spårstjärna!
Vi åkte upp på klubben och körde ett blodspår, kanske 200 meter. Hon genomförde det galant och koncentrerar sig på uppgiften. Jag tycker att det gäller generellt som jag sett att hon är duktig på att vara fokuserad och uthållig (i den mån man kan vara uthållig som 4,5 månaders valp). 

Handarbete till hunden. Jag har stickat och tovat ett liggunderlag för sommarens tälttur (oroa er inte, man behöver inte gå långt bara för man vill ut i den norska naturen och campa). Tror det kommer bli varmt och mysigt att ligga på, gör en åt mig själv också. Vi använder den nu för träning på klubben. 
Perfekt att ta en sovstund på när man tagit ut sig på träningen :) Hur cool som somnar på träningen?
Men favoritbiten över att ha hund igen är såklart att kunna vara ute i naturen på ett "normalt" sätt (för mig), perfekt för att återhämta sig. Några dagar i veckan innan jobbet stannar vi till i Norsa hagar och passar på att gå i våtmarkerna innan korna släpps ut. 
Coolast i kohagen

söndag 16 februari 2020

Domaruppdrag Fortsättningsklass i Kungsör 2020-02-13

Årets första domaruppdrag på hemmaklubben, en lugn och trevlig tävling med lagom många tävlande och framförallt lugna och glada sådana :) 

Min bana var lite lurig med dels frestelsen, men sen med de olika typerna av ligg, vilket jag misstänkt innan att några kanske skulle överträna innan start och få det mer än de tänkt sig. Mycket riktigt, många ligg på fel ställen blev det och många nosanden på frestelsen blev det också. Bäst på plan tyckte jag en tjej var som hade en hund som blev lite rädd för den lilla grisen i frestelsen och berömde sin hund för att hon luktade på den, sånt gör mig varm om hjärtat, att hundens väl alltid går före resultat 💙
20 av de 30 startande fick kvalificerande resultat (66%), och vann med full pott gjorde en faraohund. Tvåa var en flat (en tioårig halvsyster till Nässla) och trea en tollare. Men alla ekipage gjorde ett jättefint jobb med glatt humör, en fröjd att döma hela gänget!

söndag 2 februari 2020

Siraps första sök

Vilken helg vi har haft! Man skulle kunna vart ännu lyckligare om det vore mars eller april, nu i februari är det faktiskt lite deprimerande, även om det så klart varit gött att få se solen lite. Med allt det fina vädret och ledighet så passade jag på att träna i helgen med Sirap, lite "strukturerat" med inkallningar och stopp, men även lite sök uppe på klubben. 

Jag la bara ut ett föremål till att börja med och så fint hon jobbar då! Vi upprepade det några gånger och förutom första som var lite för svår så gick det galant. Nu är vi så klart ännu mer pepp att komma igång, men som sagt, vi skyndar långsamt så vi inte forcerar något. 

Långben

Tänk att valpisen inte ens fyllt fyra månader men ändå växt så här mycket!
Ingen mat står säker i det här huset längre, bara en tidsfråga innan hunden står på bordet. 

lördag 1 februari 2020

Tv-tips från grannlandet

Eftersom norrmännen är superba på att sända naturprogram med deras underbara miljö är jag ofta inne på NRKs app (deras motsvarighet till svt) och letar program att titta på. När jag hittade ett omplaceringsprogram om hundar av Maren (som jag för övrigt skrivit ett inlägg om här, Maren alltså, inte programmet) blev jag så besviken över att det inte gick att titta på utanför Norge. Men sen i julas när jag surfade lite där hittade jag ett nytt program med henne, fra bölle til bestevenn och det funkade även här i Sverige.
Helt klart programmets charmigaste deltagare!
Programmet handlar om ett gäng problemhundar som ska få hjälp av Maren. Det är ganska vanliga och "mindre" problem, där Maren först gör hembesök, de får komma till hennes gård (allihop på en gång) och ha träningscamp, för att sedan åka hem och jobba igen. Äntligen ett sympatiskt hundträningsprogram säger jag bara! 

Först och främst, problemen. De är vanliga ur det perspektivet som vi som problemhundskonsulter kan stöta på, allt från stort till smått, men ändå inte SÅ allvarliga. Men det visar på hur mycket en liten sak kan vara ett problem just för ägarna. Programmet visar upp ägarnas starka känslor kring det hela, hur dåliga de känner sig som inte lyckas med något så enkelt som att ha hund. Där är det också stor igenkänning från mitt jobb inom området. Så mycket man jobbar och måste peppa ägarna till att förstå att det inte bara är de som gör fel. Det finns ju program som mycket går ut på att skamma hundägaren och lägga skulden för alla beteenden på ägarna, vilket känns så väldigt orättvist, självklart kan folk göra fel men man får ju ändå anta att de allra flesta gör det bästa de kan utifrån den situation de befinner sig i. 

Sen är programmet trevligt uppbyggt, man får följa alla parallellt, hon löser inte alla problem i ett nafs utan man får se Maren och deltagarnas motgångar, så som det också är i verkligheten. Att en liten ändring kan ge stor effekt, eller att det handlar om att förstå varför hunden gör som den gör och vad den tjänar på det. Och sist men inte minst, har vi inte saknat ett hundträningsprogram som bygger på glädje? ✋

Jag har inte sett klart det ännu, då inte alla avsnitt släppts ännu, men ni hittar dem här. 


fredag 31 januari 2020

Första träffen med nya kompisarna

Igår var det äntligen dags för träff med mina gamla goa vänner och Siraps nya sådana. Först hade vi en tvåtimmars bilfärd att ta oss dit, vilket är rekord för Sirap men det gick utan några protester. Det var faktiskt jag som blev åksjuk själv (fast jag körde!!) på slingerbulten, vägen mellan Nynäshamn och Södertälje. Deprimerande. I vilket fall, när vi kom fram kom Whiska och Fina ut och morsade på henne i bilen och det var som sig bör med flattar inget problem från något håll. Vi gick in och fikade, Sirap lyckades stjäla något från bordet och hängde en stund. Sen åkte vi iväg och tog en liten kort svängom på de fina träningsmarkerna ute på Muskö. Sirap var inte alls så intensiv med de andra hundarna som jag väntat mig. Var så inställd på att så Nässla var skulle vara det normala och hon var så fixerad vid de andra hundarna att jag har tänkt att det var en ensamhundsgrej. Kanske det bara var en Nässlagrej alltså. Sirap hängde på dem och gjorde som dem (mycket!) men var ändå liksom mest vid sidan om dem. 
Jaha äter du sånt här, det gör jag med



Första gången över en bro. Läskigt men helt klart övervinner hon det fort. 

Ser och lär.
 När vi kom tillbaka till bilen fick hon även prova hämta en kråka. Mycket intressant men till slut så hämtade hon glatt och kom in med den.
När vi kom tillbaka blev det lite fika, prat och middag. Sirap ömsom sov och ömsom försökte busa med tjejerna. Kul att se hur duktiga de är med sitt språk sinsemellan och hon förstod direkt vem som var tolerant och vem som behövde mer fjäsk. Och dessutom listade hon fort ut where the magic happend (hos Kerstin!). Hon var självständig och avslappnad. 
Fick låna bädd ut till köket, men hon gick ofta in i vardagsrummet och sov där istället. 
Hemresan gick lika bra för henne och lite sämre för mig. Förstår inte hur jag kan bli åksjuk när jag själv kör. Nu känner jag mig så pepp på att träna vidare och komma igång med apporteringen på riktigt när hon blir större! 

onsdag 29 januari 2020

Crazy dog lady - nästa nivå!

När Nässla hade vuxit upp sa jag att nästa valp- då ska jag ha barnvagn! Men sen kommer den och man tänker att det kanske går bra ändå. Men nej, har man all energi som jag har som måste ut och inte vill vara beroende av någon som kan vara hemma för att jag ska få mina promenader så fick det bli vagn. Som tur är har vi en klubbkompis som precis haft valp och införskaffade vagn så vi lånar deras (för de får snart hem en till valp). Perfekt! Hussen hänger med när det är mörkt ute och jag kan äntligen röra mig fritt trots valptassar att ta hänsyn till. 
Funkar ju bra att hämta upp paket med 
Invigningen blev i helgen när mamma och hennes kontaktbarn skulle prova åka tåg och turen gick till oss i Kungsör. Vi gick dit med vagnen, stannade i lekparken på vägen tillbaka och halvvägs fick hon komma ur och traska lite med pojken. Till hennes stora lycka orkade han inte hålla emot när hon jagade fåglar, Yeay...(inga barn, hundar eller fåglar skadades. Möjligtvis min mammas hjärta som tror alla hundar lämnar stan så fort de får chansen). 
På vägen blir det lite miljöträning och nospaus 
På riktigt så känns det som ett riktigt bra sätt att miljöträna. Hon visar när hon vill upp i den och jag upplever henne trygg där. Så vi får uppleva nya platser och hon kan slappna av under tiden. Ett mycket prisvärt lån 🤪

måndag 27 januari 2020

Bästa kurshunden

Snart är vår kurs på klubben slut och trots innehållet har det varit veckans höjdpunkt. Så kul att bara få åka iväg och hänga med sin hund igen! Precis lagom till att vår kurs är slut så startar vår träningsgrupp som jag var med i med Nässla men av uppenbara skäl har varit utan ett tag nu. I vilket fall, Sirap är så cool på kursen. Både i träningen bland alla hundar (bortsett från att det är mat/sovtid i normala fall vilket innebär att hon blir lite av en gremlin efter midnatt) men också på läktaren. Inga problem att binda upp henne och gå iväg för att handla/hämta vatten eller bara stå en bit bort. 
Parkerad och nöjd
I tisdags var hon också med när jag hade kurs på Surahammars bruksklubb. Eller första timman sov hon som en stock i bilen (och hade inga behov att följa med när jag hämtade henne) men andra halvan hängde hon med oss och var faktiskt rätt cool, tom så hon fick massa beröm av alla trevliga kursdeltagare. Kul föresten med en klubb som har så många som tränar rally och många bra diskussioner fick vi om bedömning och lite allmänt ur en domares perspektiv. 
Även på jobbet funkar det bra, så länge hon får något att tugga så fort jag går (vilket inte är optimalt när man ska på toa eller bara hämta något lite snabbt utom synhåll). Har inte testat det till fullo utan, då jag är väldigt noga med att inte störa chefen som sitter vägg i vägg eftersom han inte charmas av valpar (men tack och lov accepterar och förstår nyttan för oss hundägare!). Men jag kan lämna henne och gå på möten/äta lunch och hon ligger fint och sover när jag är tillbaka. 
Vår morgonrutin innan jobbet
Nu har vi senaste veckan också börjat stanna i en skog/betesmarker innan jobbet så hon ska få springa av sig lite och det känns som att livet kommer tillbaka till min själ på något underligt vis. Visst har jag gått i skogen lite sedan Nässla dog, men helt utan den där harmonin långt inne i hjärtat, men den kändes som den verkligen var tillbaka idag. Jag har tänkt lite på känslorna, och kommer skriva om dem en dag, men inte idag, nu njuter jag av att hjärtat börjar kännas lite mer helt igen.  

fredag 24 januari 2020

Domaruppdrag på Väsby BK 2020-01-18

Så, egentligen skulle jag inte döma mer än SM och kvällstävlingar 2020, men när jag fick frågan några veckor innan tävlingen skulle ske tackade jag ändå ja. Jag kunde bestämma vilken tid och faktiskt skulle det vara skönt att vara ifrån valpen en liten stund. När jag någon vecka innan dessutom fick ett PM avsett bara för funkisarna visste jag att klubben hade koll på vad de gjorde! Jag lunkade in en kvart innan start, för en domarkollega hade byggt banan åt mig kvällen innan. Nice!

Det var en nybörjarklass med utmaningen att komma ihåg att springa mellan momenten. Utöver det så var det miljön i sig som var det svåraste, det var fyra klasser igång samtidigt i en hall och det märktes att många hundar och förare inte hade rutin, men det är ju okej det med, alla är vi nybörjare. Jag var ändå ganska noga att säga att de skulle ta hand om sina hundar och göra det bästa de kunde för deras skull och det vill jag säga att de verkligen gjorde! Jag hade en del disk på min bana, men det var trevliga och omhändertagande sådana, det värmer domarhjärtat. 
Det var 28 ekipage som kom till start och 17 av dessa (60%) fick kvalificerande resultat. Lite lägre än de på de andra banorna, men jag hade 6 disk vilket så klart påverkar statistiken mycket. Vann gjorde en dvärgschnauzer på 94 poäng, resten av prispallen blev en delad tvåa på 93 poäng med en shiba och en lagotto (vilket det för övrigt var inflation på, har aldrig dömt så många lagottos på en och samma tävling). 

Nu är det inte långt till nästa tävling, redan om drygt två veckor har vi årets första tävling i vår hall. Det är bara en kvällstävling så det brukar flyta på, men jag tycker det har blivit lite slarvigt med anmälningarna. Flera som hört av sig och kommit på att de inte hunnit anmäla sig, några som missat att betala (och då är ju anmälan inte komplett och stryks direkt) och sen har jag även hört hur folk väntat med att betala tills de ser om de kommer med i lottningen (inte på vår tävling utan hos en annan arrangör, men de tävlande har själva berättat att de gör så till mig och blir sedan sura för att de blev bortlottade). Visst att det blir lite struligt nu med girobetalningar, men har det hänt något med attityden? Det står ju sista anmälningsdag och givetvis ska avgiften vara tillhanda arrangören då. Vi väntade dessutom några dagar extra, men fick ändå stryka betalningar som kommit in nu i efterhand. 

Till er som tävlar: Det är mycket jobb som det är med lottning och planering kring allt, visa hänsyn till arrangörerna och gör som man ska enligt reglerna så slipper ni bli besvikna över att arrangören gör som de ska. 

fredag 17 januari 2020

En liten recap

Jag har tyckt det var lite tråkigt att jag inte började blogga direkt med Nässla, för det hade ju varit gulligt att se tillbaka på. Men nu förstår jag varför, man får ju absolut inte sitta vid datorn någonting när man har valp! Herre vad fullt upp det är hela tiden så fort vi är hemma (på jobbet sover hon mestadels som tur är). Det har helt enkelt inte funnits någon tid till bloggeri och om man nu skulle vara sån som råkar skriva lite blogginlägg på jobbtid så går ju inte det heller pga årsbokslut. Så här kommer en liten recap istället. 
Jessica på Skeppartorps kennel villa ha valpbild men vi bildbombade :P
Alla flattar på valpkursen.

Jag har saknat snö så vi miljötränade i vilsta friluftsområde. Där fanns åtminstone en hög med snö. Och hästar, vet ni hur farliga hästar kan vara? Sirap vet tydligen. 

Älska vädret och hur fin man blir när man har en valp som gärna blir buren när det blir lite läskigt. 

Men på kurs ligger hon där uppe på mattes jacka och är helt cool 😍

Sover = söt

Hungrig = väldigt jobbig
Till sista bilden har jag även en film, hon står nämligen och skäller på mig för att hon inte når maten.. En bestämd dam det här. 

Att åka på kurs är verkligen veckans höjdpunkt, så kul att få komma iväg på något organiserat och bara hänga med valpen. Det kryllar inte av övningar, men för oss är det perfekt att bara vimla bland alla olika hundar. Än så länge tycker jag att hon är exemplarisk, givetvis får hon tokspel pga övertrött, men det klandrar jag henne inte för. Men jobbar vi så släpper hon sällan fokus, får väl se när och vilka bakslag vi får hehe.. 

Hemma tränar vi lite moment, sitt och ligg har vi fått till, snurra har vi shejpat in och även börjat vara på plattformen. Tar det lite lugnt, men hon behöver få lite träning och använda hjärnan lite. Det som ger mycket hjärngympa för henne är dock miljöträning för där är hon inte jättetuff. Hade vi bara haft lite roligare väder så hade man ju fått till mer, men blåst och regn lockar inte för fikaträning direkt. 

I morgon är det dags för årets första domaruppdrag, det blev ett kort varsel då Väsby fick 500 anmälningar och jag hoppade in som reserv. Kanske som att svära i kyrkan, men det ska bli väldigt skönt med en dag ifrån varandra, vi är inte alltid sams om man säger så.  

söndag 5 januari 2020

Sova som en prinsessa 👑

Vi har köpt nya fåtöljer och istället för att kasta ut allt på dem återanvänder vi dynorna till sängen för Sirap. Jag fixade och donade igår när granen togs ut och bädden fick komma in. 
Mjukt och superlyxigt 

Men hej, jag är rebell!

Så länge bädden inte står vid en fodertunna spelar det ingen roll hur mjuk den är
Tack och lov har hon faktiskt börjat använda bädden nu och hon ser ut att trivas. Men hennes matfixering får jag skriva mer om vid annat tillfälle, för herregud vad hon vill äta.

fredag 3 januari 2020

Skolstart

Igår var det dags för skolstart för lilla Sirapen. Lite i tidigaste laget men man får helt enkelt passa på när klubben arrangerar hemma, mitt i vintern inomhus. Jag tar det bara som miljö- och socialträning och utifrån hur kursen verkar vara upplagd så är det där vi kommer hamna. 
Samma arena fast från i söndags då vi testkörde arenan ihop med Tess, Atlas och Prim. 
Kursen är full med hundar, men faktiskt 4 andra flattar (varav tre gula!). De flesta är 4 månader, så vi ligger bara en månad efter, men även några upp till 7 månader. En grandis på 6 månader (inte så liten längre med andra ord), en fralla, en småhundsmix, en bedlingtonterrier, en mellanpudel, två vita herdehundar och en jack russel. Sirap höll ihop hyfsat, sista kvarten vaknade monstret i henne och när vi kom hem var hon så speedad att jag fick lägga mig med (på) henne för att hon skulle somna, mot sin vilja.

Momenmässigt var det inte så mycket vi gjorde, vi började med att leka/belöna/vara med hundarna samtidigt som vi var ganska nära varandra. Sen körde vi omvänt lockande, en inkallning och en himla massa passivitet. Lagom nivå alltså! Och så var det totalförbud att hälsa på varandra, vilket alla verkade anamma så det blir ju precis det vi tänkt oss. Det jag däremot inte tänkt mig var att få massa läxor! Nästa vecka ska vi ha räknat ut vad en hund kostar totalt genom hela livet och hålla ett litet föredrag om sin ras. Ingen vila för mig inte.