torsdag 17 september 2020

Inte bara

Det är så roligt med nördiga träningskompisar och att analysera sin hundträning ordentligt! Ibland skriver jag här, ibland dagbok när jag måste minnas extra noga saker för framtiden och ibland faller saker ut i tomma intet och då brukar det inte bli bra. Pratade igår med Tess om vår träning i morgon och jag började med: "Jag vet inte vad vi ska träna, jag måste kolla status".. till att dra vidare och inse att jo men vi har ju ett stort problem nu, som jag upptäckte samma morgon - Sirap är inte bra på att söka! Inte efter dummys åtminstone, och det vet jag ju sedan tidigare då hon gärna kopplar på benen. I går morse blev det tydligt, jag la ut ett ganska lätt sök där jag kastade ut 4 dummys. Sirap sprang fram och tillbaka längst mitt spår och kunde inte förstå vad hon var ute efter. Ibland tog hon sig iväg och var max en meter ifrån dummyn men kunde inte hitta den. Då blir det uppenbart för mig att hon inte använder nosen, och varför gör hon inte det? Troligtvis för att hon inte är SÅ sugen på att hitta vad som nu är gömt. Dessutom har hon inte så mycket erfarenhet från sök och inte heller någon uthållighet. Klantig matte alltså, som bara förutsätter att hon kan, för Nässla kunde, typ. Med Nässla handlade det bara om att trötta ut. Sök var perfekt och hon gav aldrig upp och fick inte heller dåligt självförtroende om jag mot förmodan skulle ta in henne utan något i munnen. Men Sirap är inte sån och det kan vara svårt att inte bara köra på. 

Så från att "jag inte vet vad vi ska träna.." kom vi fram till en bra plan. Vi kör sök på leksaker, som hon gärna vill ha = hög motivation. (Dummys är nog ganska tråkiga i hennes värld). Ganska många ute, så hon lätt kan hitta (hög belöningsfrekvens) och sedan avsluta innan hon fått in alla (avancera för fort). Jag förstår inte hur jag "tänkt" när jag bara skickar ut henne på sök och tänker att hon kan och vill, utan att egentligen tränats i det mer än blivit motiverad av andra hundar som gjort det. Bättring fröken!

söndag 13 september 2020

Att träna ett energiknippe

Jag har bestämt mig för att satsa just nu på brukset och på jakten. Troligtvis avtar jag träningen på jakten i vinter (beroende på väder) för att istället träna mer lydnad/rally. Jag har iaf många träningstillfällen inomhus i hallen, och känner jag mig själv kommer jag inte orka harva brukslydnaden enbart vecka efter vecka. I vilket fall, tillbaka till brukset, då det är den lydnaden jag fokuserar på just nu. Vi tränar i vår grupp en dag i veckan och får med de flesta momenten, men ett som jag behöver fokusera mer på själv är platsliggande. Vi behöver träna på allt i det momentet, men jag tänkte börja med att få en bra position som gör att hon inte kan lägga sig på sniskan och ligga och vagga fram och tillbaka. Dels poängmässigt, men även för att hindra att hon hamnar snett i hela positionen och kan glo på de andra hundarna. 

Så jag började shejpa fram momentet och ja, det är ju inte lätt med en hund som tycker det är sååå kul att träna.. 


Fördelen är att hon ändå snabbt svarar på vad som är rätt och försöker hålla sig och man ser så tydligt på henne när hon knäckt koden då svansen istället börjar vifta som bara den - så söt liten brukshund! 

På sista bruksträningen tränade vi sök med sökrulle och fick dessutom äran att göra en påvisning för att visa de andra hur det skulle se ut. Det var ju inte så att vi hade någon som helst erfarenhet inom området innan men Sirap sa att hon kunde göra det ändå och med tanke på att man fick godis där ute kan hon nog tänka sig att göra det igen. 

lördag 12 september 2020

Domaruppdrag på Surahammar BK 2020-09-12

I dag var det dags för första domaruppdraget på närmare ett halvår. Lite nervöst inför, men väl på plan kom rutinerna in direkt. Det var en klubb relativt nära (eller 10 minuter bort från jobbet, så även om det tar 40 minuter dit känns det som rutin) och en bra klass att börja med. Jag skulle döma samma klass två gånger, så planen var att få med alla typer av skyltar och moment åtminstone en gång. 

Bana A
Först ut var en lite längre bana, med både konmoment, långsamt tempo och 123 steg. Många tappade poäng på den sistnämnda, vilket är väldigt vanligt. En del hundar reagerade lite på oss i tältet och på funktionärerna runt omkring som var fullt inklädda i regnkläder, men ingen som behövde bryta pga det. 

Det blev en delad förstaplats med en flat och en aussie på 99 poäng. Av de 22 startande var det 14 stycken (63%) som fick kvalificerande poäng. Delad tredjeplats på 96 poäng var en lagotto och en dansk-svensk gårdshund. 

Nästa bana var både lite snabbare och enklare - för de hundar som inte gillar frestelsen. En bana som liknar mina fortsättningsbanor lite mer än den förra kanske, lite fram och tillbaka, inte så många stopp och gärna inga konmoment som inte har leksaker omkring sig. 

FKL B
Här var det 21 som startade och 15 stycken (71%) fick kvalificerande resultat. Vann gjorde en springer på full pott, dessutom löptik. Prispallen blev ganska full i den här rundan och på tvåan med 99 poäng var en dansk svensk-gårdshund (samma som i första klassen, vars matte tänkt stryka dem från tävlingen i morse när hon såg vädret) och på delad tredjeplats var det en lagotto, portugisisk vattenhund och en aussie. 

Jag har tackat nej till ganska många uppdrag i september. Dels för att jag hade tänkt vi skulle hitta på mer tillsammans i husvagnen men även för att jag inte tycker det känns helt bra att resa land och rike rund för att döma när vi faktiskt fortfarande har en pandemi. Nästa uppdrag blir klubbens egna KM, där jag får hitta på lite bus. Officiellt blir det Skultuna, två dagar i rad och veckan därefter Gagnef-Floda, även det i två dagar så dit tar jag husvagnen och Sirap med mig. 



onsdag 26 augusti 2020

Avanmäld

Åkte till klubben och tränade i går kväll och kom fram till att Sirap inte är klar för tävlingsmiljö utomhus. På klubben är det alltid ett öga över ryggen och eftersom jag knappt tränat rally på andra platser så kände jag att hon troligtvis inte är bättre någon annanstans heller, så jag mailade arrangören under träningspasset och strök mig. Det är ju mer än 30 reserver på startlistan så det kändes som att någon annan kan få ha det nöjet att starta istället och vi behöver inte ha bråttom när vi inte är där än. 

Det blir också lite svårt att fokusera på flera sporter samtidigt känner jag eftersom brukset tar upp två dagar i veckan och så lite jaktträning på det. Jag ska nog helt enkelt spara rallyn till vintern, så som jag gjorde med Nässla. Vi kommer ju att ha gott om träningskvällar i hallen och där kan jag fokusera mer på uthålligheten och att hon faktiskt får full förståelse för momenten. 

tisdag 25 augusti 2020

Sökhunden som kan allt

Jag älskar när träningen ger resultat och våra inleveransträningar hade verkligen gjort det till torsdagens träning av bruks! Passet på kursen gick ut på att först skulle hunden se en springande figge och sedan direkt ta två dolda efter den. De skulle belönas med lek hos figgarna och jag frågade om jag kunde använda slangen eftersom Sirap ändå leker med den som vilken leksak som helst. Så varje figge fick varsin slang med sig ut och Sirap bara sprang raka vägen ut till varje figge och hämtade hem den! På den första liksom slet hon den ur handen och kom tillbaka till mig, och de andra fick jag också upp i famnen. Mellan skicken gick hon hyfsat fint fotgående, lite slavig på slutet då hon inte är så uthållig. Men, det gick iaf så bra att instruktörerna sa att vi kan börja testa med riktig rulle nu, något som vi inte ens skulle börja med på den här kursen 😃 Ena instruktören skulle ta med sin norska rulle och en lösrulle så vi kunde prova på båda på torsdag och se vad som verkar passa bäst. Norska rullen kostar 900 spänn så kanske inget man bara testar att köpa hem. 

I går på bruksträningen där vi körde lydnad hade vi lite budföring, framförgående, hopp och fotgående samt avslutade med platsliggning. Hon gjorde allt helt strålande och hade superfint fokus, och de gånger hon inte kunde hålla sig var hon snabbt tillbaka. Hoppet var en tiopoängare 💪

Vi har också tränat på inleveranser med fågel och plattformen. Vi får inte samma flyt som med leksaker, men jag får iaf en tydlig uppgift och det hindrar mig från att bli upprörd när hon inte kommer in direkt. Jag har några filmer, men jag har inte ens tittat på dem själv ännu, så ni får hålla tillgodo. Nu måste jag i några dagar fokusera på att träna rally eftersom vi ska tävla på fredag 😨 Vi har inte tränat mycket om man säger så, men aja, jag vill ju bara testa hur vi tillsammans är i en sån miljö. 


Doga

Av en slump så hamnade vi på en halv kurs i Doga. Vi tränade nämligen bruks i hallen och efteråt när vi hängde kom en klubbkompis ut och frågade om någon ville haka på hennes kurs i Doga, då hon utbildar sig till instruktör via Hundsteg och detta är hennes projektkurs som behöver ha minst 4 deltagare. Den ena som varit med vid två tillfällen hade nämligen i sista sekund fått plats på universitet i Sundsvall och var tvungen att sluta, så vi var sjysta och hoppade på de sista två tillfällena. 
Avslappnad Sirap
Kursen var en liten kombination av yoga för matten, relation och beröring/kroppskonroll för hunden. Det senaste numret av härliga hund hade just ett reportage om detta, där Sandra menar att det handlar om att komma i kontakt med känslorn. Man använder inte godis utan det handlar om samarbete och förtroende, att hunden inte ska göra saker bara för att den får något för det.

I går var sista tillfället och jag tycker Sirap var duktig, hänger liksom med och litar på mig. Vi avslutade med att ligga i sked och vila, och det är en speciell känsla att koppla loss sin hund och bara ligga där och slappna av tillsammans. Vi fick med ett kompendium, så jag hoppas kunna ta en del övningar och träna på dem vid lämpliga tillfällen, även om det kanske inte är vår största prioritet just nu.  



fredag 14 augusti 2020

Sökträning och inleveranser i en kombinerad träning

Då Sirap blev lite dålig i öron och kring ögon nu när jag försökte gå över på nytt torrfoder har jag efter mycket bollande med väl erfarna Susann i ämnet bestämt mig för att vara försiktig med vad hon får i sig ett tag framöver, för att lista ut om det handlar om någon form av foderallergi eller "bara" en reaktion på algerna i kosten. Vill ha det så rent som möjligt så just nu blir det bara färskfoder plus rent kött av det som ingår i det fodret dvs nöt och kyckling. Som vego har man ju inte huset fullt av det hemma, så det har varit lite brist på träningsgodis tills jag kunde ta mig till affären idag och köpa hem en hel kyckling. Faktiskt äckligare än man tror med en hel sådan, men under tiden den kokade blev jag ändå lite inspirerad till ett pass med lek, som inte kräver något gotte. Tur att jag har en så tacksam hund som älskar allt! Det känns lite fel att klicka och inte ge godis, men hon verkar ju ändå inte lida av det.. 

Det jag gör är att jag fortsätter på inleverans med plattform, i försök att få det i flyt, och som belöning leker jag med slangen, som i sin tur ska bli rullen i söket. Nu är inte hon den hunden som har problem med föremålsintresse, men det är bra för mig att leka med något så avdramatiserat som en slang. Man ser ändå i slutet av filmen var vårt problem ligger då hon hoppar undan för mig när jag böjer mig ner för att ta den. Hon vill äga, men nu lär jag henne att det bara är kul att komma in till mig, om du fokuserar på plattformen så blir det trevligt. 


Så glad att jag fick tipset om att använda plattformarna i den här träningen, det funkar så bra för oss, och jag tänker att jag ska göra precis så här när fåglarna kommer fram, även om vi kommit längre i arbetet generellt. Sen har jag också lärt mig att lägger hon sig ner har hon lätt för att lägga sig att tugga, så det gäller att förhindra att hon gör det, genom att exempelvis inte sitta när jag ger henne föremålet. Mycket ska man tänka på! 

Till nästa pass hemma med de hör förutsättningarna tänker jag att jag provar ta bort plattformen efter x antal repetitioner när vi har flyt, och klicka direkt för att hon landar framför mig. På nya platser/föremål bör jag ha med plattformen rakt igenom. Kanske försvåra genom att låta henne leta/jobba lite för den (och nej, jag behöver ju inte ta med den ut i skogen, räcker till klubben, så gömmer jag bara den i skogen som ligger i anslutning). 

Sökträning på klubben

Förra veckan drog fortsättningskursen i sök igång på klubben. Härligt gäng som förgyller både torsdagar och den dagen vi ses och tränar lite lydnad ihop. Igår var det däremot skogsträning och vi fick göra en längre sektion med springande figurant och sedan två dolda direkt efter det. Vi har inte börjat med markering utan jobbar än med intresse för figgen samt bära föremål tillbaka. Första skicket funderade Sirap på om inte hon skulle lägga sig och tugga på sin leksak på egen tass, men jag fick in henne med byte, de andra två gick bättre. På sista skicket tappade hon bort sig lite, sen när hon såg figgen blev hon rädd för henne, men övervann det och kunde gå fram. Unghundar.. Vi har ju turen att ha deltagare utan hund (även om det i sin tur innebär stor olycka för personen i sig) så vi blev filmade. 

Som vanligt superbra, för jag tyckte hon var iväg SÅÅÅÅ länge på sista skicket, men hela filmen är ju inte ens fem minuter. Och jag mindes det som att hon inte kom in på det andra skicket heller, men det gjorde hon ju också, bara en liten omväg in. Tur man inte ska vittna i rätten.. 

torsdag 13 augusti 2020

Inleverans på plattform

Ni vet ju att vi haft lite problem med att Sirap är snål med sina grejer och man kan ju säga att det inte blir bättre med sånt hon har jobbat för. När hon dessutom på vårt lilla "prov" inte kom och lämnade av insåg jag att vi måste jobba med just detta. Med tips från min kloka coach så blev planen att träna med plattform, alltså att belöna att hon kommer in och ställer sig på den, som plats för inkallning. Vad hon gör med eventuella föremål är inte viktigt just nu. 

Det visade sig dock att hon minsann inte kunde bära något fram till en plattform när det fanns gotte så jag fick backa bandet ytterligare och lära henne att hålla med omvänt lockande. Så med shejping började jag med greppa och därifrån jobba till ett bra fungerande omvänt lockande. Vi är inte helt 100 där än, men det syns att hon börjar förstå leken, svansen går igång som bara den när jag öppnar handen (har ni ögonen med er kan ni se ett tillfälle på filmen). 

När det började sitta satte jag igång med föremål vid plattformen och här är från vårt första pass. 


Blev något konstigt med filmningen så man ser inte så mycket men man ser det man behöver åtminstone. Det blir lite slarvigare när hon har pälsen, då hon gärna lägger sig och tuggar istället, men så länge jag tänker på det, och håller oss i rörelse går det bra. Så kriteriet är just nu framtass/ar på plattform med föremål i munnen = klick och belöning. Nästa steg tänker jag är dels omvänt lockande så hon håller kvar, men även förstärka själva beteendet i sig att alltid springa in, oavsett var man befinner sig. 

Tycker det är roligt och utmanande att anstränga sig att ha en loopy-training, försöka undvika skräp på vägen, samtidigt som jag jobbar på två ställen och förhoppningsvis sen kan sammanstråla det. 

fredag 7 augusti 2020

Styrkor och svagheter

Igår hade jag och Pernilla ett litet "jaktprov", där vi skulle testa flera delar tillsammans för att hitta brister och styrkor. Hennes kille var med som skytt och så kastade vi åt varandra, en hund i taget fick jobba. Vi körde dock inte vatten, men en enkelmarkering, skott, transport till sök, transport till markering, skott och markering. 

Eftersom Sirap är i slutet av sitt löp fick hon starta sist så jag tänkte att hon skulle sitta i bilen och ladda på ordentligt, men jag tror vi hamnade så långt in i skogen att hon inte förstod riktigt vad som pågick. Det var en lång sträcka till "provplatsen" så jag gjorde lite inkallningar och jobbade ihop oss på vägen. Vi började med en enkel markering utan skott (eftersom det var första gången med skott, så ville jag hon skulle komma in i jobbet först), där tänkte hon knalla.. Men hon var kopplad och sen kunde hon hitta markeringen, vilket hon gjorde jättefint, även fast hon inte hittade den direkt. Lugnt och sansat letade hon på nedfallsplatsen. Bra avlämning. 

Sen var det dags för detta och jag låter filmen tala: 


Alltså jättelugn och fin i fotgåendet 💜 Söket jobbade hon bra i, men hon verkade tycka att hittat dummy = slut på övningen.. Så inleveranserna var katastrofala. Jag valde dock inte att gå in i någon form av konflikt (eftersom vi redan har så det räcker när det kommer till att hon har saker i munnen) utan tog dem bara och la istället till det på min mentala to do list (och det ska vi träna på idag när Tess kommer). 

Efter det blev det ett fotgående tillbaka ner, lite vattenpaus och sedan ett skott med markering på ett annat ställe. Samma här, stadig och fin i skottet och ut fint och hämta markeringen men sen var det morsning korsning på båda funktionärerna istället för att komma in.. Så nu blir det stort fokus på inkallning och leverans, något som vi har brister på även i vårt bruks-sök. 

lördag 1 augusti 2020

Filma träningen och vår status just nu

När jag var uppe hos Tess var det ju hardcore filmning hela tiden. Något jag var duktig på förr men som jag inte riktigt kommit igång med när jag tränar Sirap. Men nu har jag fått nya fasoner och tom köpt mig ett mobilställ och filmat allt vi tränat. Jag skulle påstå att allt jag filmat har jag tittat och analyserat och fått bra inputs av, nu är bara nästa steg att kunna sålla bort och radera allt eftersom så jag inte behöver spara på absolut allt. Säkert ett nördigt och trist inlägg för alla utom mig, men ni får scrolla förbi om ni somnar av tristess. 

Jakten: Insåg hos Tess att jag behöver fila på ungefär allt. Avlämningar, grepp, fot, markering, närsök, lydnad, inkallning - you name it. Samtidigt vet jag inte hur mycket som går att skylla på löpet, så jag avvaktar lite med den rejäla träningsplanen. Det jag däremot kommer att göra, och även tränade på hos Tess är störningar (hon snappar upp allt och störs lätt ut) och närsök. Närsöket tänker jag sätta ihop med markeringarna som hon har en tendens att utveckla till ett maratonlopp - hon ser det falla, springer dit, ser inget i en första anblick och sen kickar hon igång benen och stänger av huvudet, milt sagt. Så nu tränar vi närsök när möjlighet ges, och när vi vittrat in ett område och fått rutin på det kan hon även få en markering dit. Har dock haft lite svårt att få till det när vi är själva, säkert mest pga löpet, energin och fokus är kort. 

Bruks: Här behöver vi träna på allt men det är även ett långsiktigt projekt. Ny kurs startar på torsdag och vi har även börjat träna lydnaden. Jag behöver få koll på hur jag vill att fotgåendet ska se ut (jag tänker mig att det är samma till en eventuell lydnadskarriär). Jag ska kolla in lite youtube och bli inspirerad och få koll på vad som kan passa bra till en hund av vår storlek. Tycker liksom det är svårt att få till den "naturliga gången" med en arm som ska svaja långt utanför kroppen. 
Nu testade vi på framförgåendet med leksak och det gick ju betyligt över förväntan. Konerna står där för att det var även en utmaning till vår vardagslydnadsutmaning online vi håller på med (eller blev klara med när denna film skickades in). 


Rallyn: Här är där vi behöver lägga mest krut med tanke på att vi är anmälda på tävling och vi kanske inte riktigt är redo än. Jag har filmat när vi gjort hela banor men det tar 5 minuter per bana så det är nog knappast något som någon har tålamod att titta på. Jag har tränat ordentligt vid två tillfällen, vid det första insåg jag att hon hamnade för långt fram i fotgåendet och därför missade en del i moment som ska göras vid sidan (så även fotgåendekriteriet hamnar här). Det hon sen hade svårt för var slutet och jag vet inte om det berodde på att slutet i sig var extra svårt, om hon inte orkade hela vägen (hon belönades jämt vill jag tillägga) eller att hon reagerade på något i skogen. Det gör hon typ alltid när vi är själva på bruks. Vid tillfälle två så hade jag jobbat med placeringen och tänkte hela tiden på det, så momenten blev mycket bättre. Däremot blev det samma sak med skogen och när hon väl skulle hålla koll på den kunde hon inte riktigt förstå vad vare sig ligg eller stå var. Så ligg och stå ligger med på min todo list, över det som behöver kampanjas. 

Viltspåret är vi anmälda till men det glömmer jag bort att träna på och idag när jag har tid är det alldeles för varmt. Det får liksom gå som det går, det gör jag mest för att testa av hur vi står oss och vad vi behöver träna på i skarpt läge. 


tisdag 28 juli 2020

Semester och valppremiär i husvagnen

Vad hittar man på när Norge är stängt för oss coronavildingar i Sverige? Jo man tar husvagnen genom vårt egna land upp till Åre för att träna hund så klart! Eftersom det fortfarande bara är jag som kör bil i det här hushållet valde vi att dela upp turen med ett stopp på vägen och tur var väl det för vet ni hur långt det är till Åre med bil och husvagn?  
Vagnen packas och valpen tränas på att ens vilja gå in i den

Vi började med att åka till Våmhus där jag var och bodde när vi var på Spånkorgscupen, en pyttig camping i väldigt mysig miljö som kändes säker ur ett trängselperspektiv. Och det är ju behagligt inte bara med tanke på viruset utan också med husvagnsparkering i åtanke :P Nu hade vi sån tur att hela campingen var tom, vilket tyvärr ledde till parkeringsångest och liiiite osämja mellan mig och sambon när jag backade till ekipaget. Vi kom iaf på plats och sen var det bara mysigt. 


Här har vi en stackars familj på 5 pers (utan hund) som tältar i spöregnet i ett utställningstält. Kan inte varit bekvämt men de fnissade sig igenom hela natten. 

Storspanaren som först började fälla i husvagnen och dagen därpå började löpa. Perfekt för att bo på en så liten yta så att säga.. 

Gott om plats
Vi var in en sväng till Mora men där var det så mycket folk att man nästan fick panik. Kollade in vasaloppsarenan som Tomas aldrig sett utan cykel, sedan kollade vi även in Orsa, men det var inte så mycket att se faktiskt. Tomas fick skjuts till Oxberg där han fick cykla tillbaka och under tiden passade vi på att SUP:a lite. Fortfarande cool och duktig på brädan.  


Svansen i på ena sidan och en tass i på den andra. Dessutom så otroligt långgrunt så trots att vi var långt ute nådde vattnet till knäna så jag kände mig trygg i att våga stå och utmana mig lite (samt fota). 

Efter två nätter i Våmhus blev det inlandsvägen till Järpen. Inte världens roligaste väg för husvagn och timmar i sträck, men kom fram gjorde vi ändå. Tyvärr hade Tess hund skurit upp en tass och drog iväg direkt till närmaste öppna vet i Östersund (en timma bort) när vi kom. Vi hängde inne hos henne tillsammans med Atlas så han skulle slippa sitta i bilen fram och tillbaka. Han var måttligt intresserad av Sirap (kastrat och "herre") men de funkade ändå bra. 
Tess samlar tydligen på turkost, Sirap och hennes nya trosa passade perfekt in!

På plats har det bara varit lugna dagar med cykling för Tomas och hundträning för mig och Tess. När vi inte har tränat hund har vi pratat och analyserat om allt inom hundträning. Så en helt rimlig semester alltså. På kvällarna har vi kollat på film och käkat gott allihop och jag kom tom in i sovmorgonsrutiner (som omkullkastades första morgonen här då Sirap tydligen inte kan vänta längre än till 5 på morgonen). Men några saker förutom hundträning gjorde vi, som att hälsa på tama klickertränade renar! Det är ju tydligen ett jävla otyg vanligt fenomen uppe i fjällen att turister tar selfies med renarna så de blir så skrämda att de drunknar, springer ifrån sina kalvar etc, men här kan man faktiskt få träffa renar som inte mår dåligt av det - rekommenderas och hoppas att folk kan åka dit istället för att störa de vilda djuren. 

Vi var och hälsade på Tess träningskompis, så det är inte ett jippoställe, här kan man läsa mer om Ulrika och hennes renar. Tyvärr fick hon ta bort den stora stjärnan Rudolf nyligen, som även finns med på ett TED talk med henne. En väldigt kompetent tränare, rekommenderas varmt. 

Sirap rekommenderar däremot inte något som helst besök hos renarna, de är så vidriga!

En dag tänkte hussen, jag och Sirap ta en dagstur i området, men tyvärr så verkar det vara exakt just det hela sverige gör nu för tiden, så efter ett mindre psykbryt hos både mig och hussen så vände vi om och intog vår lunch vid detta betydligt lugnare stället. Jag kan inte åka ut i naturen för att träffa på fler folk än vad jag gör under hela min semester totalt. Smittad av covid-19 i skogsspåret typ.. 


Utelunch är bästa lunch, speciellt utan andra människor.

Utsikten från vägen utanför huset vi bodde vid. Ja, vi campade på hennes uppfart ;) 

Om en hund får vara lös och den andra springer mer än vad som är lämpligt får man helt enkelt koppla på draganordningen så hunden åtminstone inte stryps. Bra träning för den lille att faktiskt få gå lugnt (isch) medan den andra springer.

När det var dags valde vi att ta en omväg i urbyte mot en väg som gav mig lite avslappning, så vi åkte via Östersund/Sundsvall och sedan E4an nedåt. Någonstans kring Hudiksvall stannade vi till på en större rastplats och sov, en som visade sig ha en jättemysig naturcamping strax intill och mysiga marker som vi tröttade ut oss på under morgonen. Tyvärr hade vi ingen el så min mobil fick inte följa med och ta bilder, men där stannar vi säkert igen. Ja, alltså, först när vi åkte upp dit sa jag att jag aldrig mer skulle ta med vagnen dit, men sen när vi väl hade den på plats var det ju oerhört bekvämt med sitt eget krypin, så det kanske blir så att det ändå blir fler turer.. Aja, man har rätt att ändra sig. 

En mysig semestervecka som blev en bra start på den lilla semestern jag tagit ut. Vi får se vart det bär hän framöver, men vagnen är städad och redo för mer. Vi har som sagt tränat massor av hund, och även varit duktiga och filmat. Jag har fått massor av insikter, så jag hoppas kunna få in lite inlägg om det med. 

fredag 17 juli 2020

Anmäld!

Så nu river vi av plåstret och kör på!

En kvällstävling i rallylydnad får det bli att börja med, tillsammans med ett anlagsprov i viltspår. Vet inte om hon är redo för något av det men i värsta fall bryter vi ju bara. Jag är inte rädd för dåliga resultat på hunddata, om folk roas eller oroas över vad som står där på en unghund så är man inte värd någon vidare tankeverksamhet ändå. Nu är det bara att lägga på ett litet träningskol!


söndag 12 juli 2020

Onlineutmaning

Fick tips av Pernilla att haka på det här: onlineutmaning vardagslydnad. Då det var så pass billigt och jag vet att de hade roliga utmaningar så körde vi och nu tränar och filmar vi för fullt! En del är enkelt och annat faktiskt riktigt svårt. Man får 30 utmaningar och på 30 dagar ska man lägga upp filmer på varje utmaning och få poäng för varje moment. Man behöver inte lägga upp varje dag utan man har 30 dagar på sig innan man blir borttagen ur gruppen (allt sker i en sluten facebookgrupp). Vid ett visst antal poäng får man rosett hemskickad. 

Om man håller på med nosework/specialsök tycker jag absolut man ska prova deras onlineutmaningar där. Nu kör inte vi specialsök än, men jag såg lite klipp på Pernilla och Colour och de utmaningar de fick göra och det var verkligen roliga och ovanliga upplägg! Vet inte vilken nivå hon körde, men det var allt från dirigera fram till en byggnad där hunden skulle söka till gömmor i ett spår. Så ett tips för er som saknar träningsmotivation, eller en bra kurs att gå :) 

Miljöträning deluxe

Under förra veckan blev det dags för årets första semester, där jag hängde på mamma och hennes kontaktbarn. Mamma går på en del smärtstillande och vågar inte köra så långt själv, så hon bjöd med mig in mot att jag var chaufför. Målet för resan var High Chaparral, men då boendet var slut bokade vi in oss på Isaberg en halvtimma bort. Tur var väl det för det var ett jättebra område att bo på, speciellt med en sexåring som har myror i brallan samt en snart 40-åring som gärna vandrar. Det blev några intensiva dagar och för Sirap även premiär för att sova hemifrån. 


Första kvällen var det enkel middag med korvgrillning. Någon vet var det finns störst chans för utdelning
 och ja, hon hade ju rätt.. 

Stugan var jättefräsch och istället för mörk och tråkig hade den stora fönster ut, till hundens vaktlycka.

Första morgonen blev en 6 km tur, trodde det skulle vara promenad, men var stundvis ganska jobbig. 

Morgonmys

Kor i hagen, väldigt läskigt!

Vi fick passera en riktig hängbro. Tack och lov att hon tränat sig själv att gå över läskiga bryggor (hon har "bett" om att få gå på bryggor när vi passerat, som hon tidigare varit rädd för), så vi slapp vända. Den var inte stilla när man gick på den. 

Väl tillbaka från turen var det snart dags att förbereda oss för nöjesparken. Den hade begränsat antal gäster som man fick boka i förväg, och tydligen en del inställda saker, men jag tyckte det var ganska fullt ös ändå. Jag tackar mig själv att jag tänkte till innan och tog med mig massor av godis och korv till Sirap, för träningstillfällen blev det gott om där inne!

Lugnet innan stormen

Vad är det här för konstigt djur? Lite läskigt stilla.

Ångloket kommer och tjuter högt, fullt av pistolskjutande bovar.

Lukta men inte se
Hade jag vetat hur mycket skott det var där inne hade jag nog inte tagit med henne in, det var helt galet. Dels alla barn (och vuxna) som sköt konstant med knallpulverpistoler men sen även skådespelen som var med riktiga (fast lösa skott så klart). Förvisso gick man inte in på föreställningsområdet med hund, men vi var ju ändå bara 50 meter därifrån.. Nu gick allt jättebra, jag matade på vid skotten och vi tränade lite skojmoment och hade kul ihop under hela tiden, så aldrig upplevde jag att hon var rädd för skotten. Däremot åsnorna, vet ni hur läskiga åsnor är för en unghund? Mycket ska jag säga! På det även hästar, grisar, folk med konstiga hattar och alla glada tjimmande barn. Så efter 6 timmar där inne räknade jag med att ha en ganska spak hund med mig hem. Det var dock lite lågt räknat, vi var spaka allihopa. Jag orkade inte ut förrän sent på kvällen då vi tog en lugn runda runt knutarna. 

Kontrast med lugn och stilla tur morgonen därpå

Men mycket backar

och när vi var på väg ner för denna slänt stötte vi ihop med ett rådjur OCH en hare. Rekommenderas ej, men det blev träning av det med.
Summa summarum så var det en trevlig minisemester, som kändes trygg ur ett smittoperspektiv och rolig för en unghund, om än krävande. Vi har sen vi kom hem vilat ut båda två och nu blir det en veckas jobb innan vi går på den riktiga semestern veckan därpå. Då blir det ytterligare miljöträning då hon ska få prova på husvagnsliv och träffa tama renar :D 

fredag 3 juli 2020

Flera dagars jaktträning

I tisdags blev det en extra semesterdag där jag åkte till Uppsala och tränade lite med Tess och Prim. Jag hade ingen direkt plan, mer än att få rutin och vana i nya miljöer med nya hundar. Trots detta fick vi ändå till ett bra pass med lärdomar för oss båda. Vi började med lite fot och eftersom Tess också är träningsnördig pratade vi lite kring kriterier, när börjar momentet, vad är signal osv. Vi kom fram till att i jaktsammanhang SKA 'kopplet av = vara vid sidan'. Så jag ska inte behöva något kommando för att komma in fot, för är man lös är vänsterben platsen att vara på. Lättare sagt än gjort så klart, men då vet vi förare åtminstone vad vi vill ha. 
Hemma på hällarna, bara lite vila på en promenad.

Vi körde fot med störning vilket var jättesvårt för Sirap. Vi gjorde ju det även i torsdags när vi tränade men tydligen är dummies som kastas mycket lättare än funkis som står redo att kasta.. Eller så har polletten trillat ner hos henne hur kul apporteringen är.. Det slutade med att Sirap drog till Tess (som inte kastade, bara såg ut som om hon skulle det) och sen vidare till Prim för lite flirtande. Inte något bra, men det innan var bra, och det gör inget att hon någon gång får springa fram och se att det inte ger något resultat (till funkis, inte till annan hund). 

Sen kastade jag åt Prim och passade på att efteråt utnyttja marken till att skicka iväg Sirap på ett varsågod och när hon jobbade där inne att leta efter något som inte fanns provade vi både stopp och inkallning. Givetvis efter ett tag och det gick bra. Sen, när vi inte såg, smögs det ut en dummy som hon fick hämta, utan synintryck, från samma ställe. 

Så mycket mer behövs inte, även om det känns onödigt att åka iväg så långt för så lite "träning", men om jag skippar det nu kommer all form av ordning och reda vara helt åt skogen (det känns redan som vi är på väg dit!). 

I onsdags efter spåret åkte vi och tränade med Pernilla och Colour. Vi tänkte vi skulle spinna vidare på lydnaden och belöna lydnad med sök. Så när hundarna var kvar i bilen lade vi ut ett mycket djupt sök, sedan hämtade vi dem och tränade lite fot, inkallning etc. Men ärligt talat, Sirap var all over. Vid något tillfälle när hon varit duktig och fick söka så på väg in med dummyn vänder hon om och kutar med all fart till Colour och leker med honom 😡 I vilket fall, jag blev helt matt av träningen, jäkla bushund som vare sig visste vad fot var eller vad hon hette fick ändå avsluta bra. Pernillas kille kom förbi och ställde sig mitt i söket (så hundarna skulle få lite hjälp att komma ut, då det var lite för djupt), men då blev Sirap rädd för honom istället (för vem står mitt i skogen?!). Men det löste hon så bra, hon skällde och backade, men sprang sen fram, hälsade och sen när hon kollat av honom snabbt så gick hon ut och började jobba, hårt och länge (för det var som sagt alldeles för svårt). Hon kom vid något tillfälle bakom mig, men jag tycker jag fick till en bra visning om att hon skulle åt ett annat håll och att hon följde det. Så arbetsmässigt - toppen! Lydnadsmässigt - mer att önska. 

När vi själva plockat in de dummys som hundarna inte hittat åkte vi till en grusgrop och badade. Sirap fick även apportera för första gången i vatten, vilket var svårt först men när hon väl vågat sig ut efter att ha tittat på Colour var det inga problem. Efter det fick hundarna för första gången leka lite tillsammans, vilket mest gick ut på att försöka dränka varandra.. Ungdomarna som skulle busa med varandra när de simmade.. Nåja, alla hundar kom upp hela och nöjda. 

Jag känner lite att min fantastiskt gulliga duktiga valp har gått in i en ny fas och är inte längre så fantastisk på allt. Kanske pressar jag för mycket eller så är det bara det naturliga beteendet när man börjar bli vuxen, men svårt för mig att ställa om och anpassa och jag har lite för lätt för att hamna i frustration. Då känns det iaf skönt att ha bra träningskompisar som påminner hur duktiga hundarna faktiskt är! Sen är jag dålig med strukturen i träningen, vet var jag vill men har absolut ingen karta att ta mig fram med. Så jag har beställt arbetshäftet apportering till vardags och fest, fortsättning, som ska vara uppbygd enligt en kurs på 8 tillfällen, får se om det är något att ha och jobba efter. 



Sikte mot anlagsklass

Jag har inte riktigt peppat upp mig för att spåra ordentligt, kanske dels när värmeböljan kom, men även då jag inte har några direkta mål tidsmässigt. Men så var jag inne på SSRK östras hemsida och såg att de hade en viltspårscup sista augusti, där man delar upp de tävlande i kategorier baserat på om de har spårat i klassen tidigare eller inte. Så provet bedöms som ett ÖKL-spår, officiellt, men man tävlar även utifrån sin nivå. DÅ vaknade mitt intresse och för att ens kunna vara med måste vi ju ha ett godkänt anlagsprov, så jag tänkte jag ska jobba för det, nu när Sirap i morgon blir tävlingsmyndig 😱 

I onsdags var det riktigt svalt på morgonen och då jag ändå skulle upp på klubben för att klippa gräset passade jag på att ta med en klöv. Gick spåret utan blod, så hon ska få mindre lukter att gå på. Skogen var mest sly-aktig med ormbunkar och så tog jag en sväng ut på ängen. 
Tydligt att hon går i mina spår, utan att hon för den delen ska kunna se vart jag gått.


Inte fullt så illa som det ser ut, GPSen är inte helt hundra.
Det gick ganska bra, även om hon är långt ifrån säker på sin sak. Hon tog upp något annat spår när hon skulle över från åkern till skogen (syns inte så mycket på bilden), men jag tänkte att jag följer med tills hon kommer på sig. Sen tappade hon bort sig i skogen ganska rejält och där hade hon svårt på egen nos att hitta tillbaka till spåret. Som tur var hade även jag svårt att minnas hur vi gått, så vi fick liksom lura ut det tillsammans. Jag tycker ändå hon är lik Nässla när hon spårar (minus rutinen), så jag ser på henne när hon är rätt och när hon försöker stressa på utan att nosa. Jag skulle behöva få till några spår jag inte själv lägger ut för 100% fokus på hur hon agerar, men vi ska börja med att få rutin med minst ett spår i veckan. Längden, som var kring 600 meter verkade inte vara några problem för henne iaf.  



måndag 29 juni 2020

Vaktar orten


Alltså vilken natt - phuu! Resten av Sverige verkade ju få ösregn i går kväll, själva fick vi en liten skur med efterföljande duggregn. Jag vaknade klockan tre i natt av att Sirap skällde på något, troligtvis en fågel eller katt som passerade halldörren där hon låg och sov. När jag väl vaknade kunde jag inte somna om då det var så ofantligt varmt inomhus. Tog mitt pick och pack och gick ut på altanen och la mig istället. Det var en himla massa vändor hit och dit (hund kvar inne, står och gnäller, hund med ut, förstår ingenting) och det slutade iaf med att vi hade dörren in till köket öppet så Sirap kunde gå in eller ut om hon ville. Hon höll sig ute. Stod och stirrade ut på gräsmattan och vaktade orten HELA tiden. Morrade lite. Skällde till om någon fågel fick för sig att landa på gräsmattan. Klockan fem gick hon in och hämtade ett ben som hon kunde tänka sig att äta PÅ mig. Jag fick henne att gå ut och kissa och bajsa och kastade under tiden benet. Efter det gick hon tydligen in och la sig hos husse och sov den timman som var kvar av natten. 

Vadå dryg?

På dagtid har hon inge problem att gå in och lägga sig och sova när jag ligger och hänger i hammocken, men de reglerna gällde tydligen inte på natten. Temperaturen och luften var dock perfekt så vi får se om jag tar samma steg i natt, fast att jag lägger mig där direkt på kvällen. Kanske hon inte blir så knäpp om det är den statusen från början, vi får se. Har åtminstone semester i morgon så då kan man få sova ut lite om det skulle bli ytterligare en knäpp natt. 

Jag tycker i övrigt det är så skönt med fläktandet om natten, och att få känna den friska luften. Hussen vill inte att vi har fönstret öppet då vi bor på markplan (så det är ju bättre att jag sover utomhus och har första parkett mot bovarna?) så det är sån frihet ute. Saknade faktiskt att sova i tält och funderar på om man ska göra en liten tripp över en natt någonstans i närheten. Köpte tält i vintras med förhoppning att kunna inviga det i Norge, men nu när det inte blir av vet jag inte vart jag kan tänka mig att sova själv i tält. Är inte jättesugen på en random skog fyllt av mygg, någon som har något passande förslag på trevlig dagsutflykt med en, möjligtvis två övernattningar inom bra avstånd? 

lördag 27 juni 2020

Ibland så..

Ibland så är hon bara en knasig gullig underbar valp💖
Borde filmat istället för tagit en bild, men titta noga, koftan ligger över nosen och så låg hon länge, tillräckligt länge för att jag skulle hinna fundera över att ta en bild, ta fram mobilen, placera ut mig och fota och skratta åt henne. 


Hur söt? Svårt att hålla i sin nollvision om mat vid bordet.

Sirap har verkligen varit en enkel valp. Jag och hussen konstaterade i veckan att det inte ens känns som att vi haft en valp. Först fick vi hem en jättejättejättesöt liten plupp och vips så var hon stor och klok. Om valpar är så här förstår jag ändå att folk kan tänka sig att skaffa hundar med jämnare mellanrum. Vi var hos veterinären igår och en av de som jobbade där var framme och pratade om hennes namn och jag sa vad min nästa valp skulle heta och att det skulle bli en mellanpudel. Då frågade hon om när det var dags och jag sa att Sirap var ju bara 8 månader så vi kan vänta en stund till och då såg hon helt chockad ut - hon som ser så vuxen ut, och är så lugn? 

Anledningen till veterinärbesöket var att hon har kliat sig i ögat under några dagar och med det även kliat upp ett sår vid munnen. Veterinären trodde spontant att det kunde vara pollen, då det är extremt här just nu, flera jag känner som inte ens är allergiska får ta medicin för att ens kunna andras. Så vi fick vanliga människoögondroppar mot pollen utskrivna och får se om det ger något resultat om några dagar. Sen fick vi även (köpa) en tratt, så hon låter bli att klia. Jag tycker dock det känns som djurplågeri, så jag försöker hellre hindra henne från att klia när hon väl gör det. Det är inte så maniskt eller mycket, så det går rätt bra, men krisar det åker så klart tratten på. Så nu håller vi tummarna för att det hjälper och att vi inte har fått en hund med allergi, det är min stora fasa 🙀 På tal om hälsa så har jag även gått över på färskfoder. Tycker Sirap har varit lite sådär med både mage, öron och ögon sedan hon kom hem. Inget akut dåligt, men lite halvbra och istället för att byta mellan torrfoder och torrfoder (för vart ska man börja, det är en riktig hemsk djungel) så tänker jag att jag går över på färskfoder istället, som enligt de flestas erfarenhet brukar vara en bra lösning på såna där diffusa saker. Sen om det nu går bra kan jag därifrån testa och fasa in nytt torrfoder och se om det funkar. Sen kanske jag inte kör torrfoder helt, men det kan vara bra att ha med som bas och kan ta till det vid vandring, semester, långa dagar ute osv. Jag tänkte jag ska prova alg-guttens då, eftersom alger också sägs vara en bra ingrediens i hundens vardag. Samtidigt som vi byter foder (eller givetvis går över till det nya stegvis) så passade vi på att ta bort ett mål om dagen så nu får hon bara tre gånger. Fast sen är hon ändå så hungrig däremellan så oftast får hon något köttben att sysselsätta sig med under tiden. 





Lite lätt träning sen kväll

Man får ta de timmar man kan av aktivitet just nu. Jag och Pernilla bestämde oss för att träna sen torsdag kväll för att inte hundarna skulle få värmeslag. Först tänkte vi träna vid vatten men den platsen vi tänkt oss var både bemannad och full med mygg, så vi valde att doppa dem i hamnen först och sen hitta en lämplig plats i skogen. Då hade inte Sirap börjat simma ännu, men Colour har simmat några veckor och simmade ut några tag mot näckrosorna. Sirap försökte efteråt komma åt samma plats, något simtag men fort tillbaka. 

Svalkade och klara åkte vi upp till skogen. För att de inte skulle bli överhettade vare sig i kropp eller knopp blev det bara jaktlydnad. Man har ju en tendens till att bara träna apporteringsövningar när man väl tränar med någon annan, men efter vår förra träning då Sirap blev helt bananas på allt (med Siraps mått mätt) så ville jag träna att man faktiskt inte behöver förvänta sig allt av en sån typ av träning. 
Stadga
Vi började med att lägga upp ett sök där vi kvackade och kastade dummies, fast tog med alla in. Den skulle bara vara med där som störning och "stresshöjning". Sen tränade vi inkallning förbi varandra, fotgående med kast omkring och sitta kvar där det kastades kring dem. Mycket duktiga hundar och det är lätt att glömma deras unga ålder. Båda två är så sansade och duktiga och de är inte ens 9 månader. 

Pernilla har fött upp flattar för länge sedan och tyckte vi skulle ta lite bilder på Sirap och hennes proportioner. Hon hjälpte till att säga vilket ben som skulle vart och ja, det blev ju en riktigt snygg flatt av Sirap då 💖 Det är bara den lilla Stig Helmer-virveln bak på rumpan som blir när hon får självtorka som vi får tänka på den dagen det är dags. Tydligen är det en tjej i Eskilstuna som håller regelbundna handlingsträningsträffar, så det tänkte vi haka på när det blir normala temperaturer igen. 

Både snygg och smart



SUP och sim

Så jag tror att brädan blev en succé. Sirap kliver upp på den så fort hon får möjlighet, även om brädan står på sniskan i garaget. Jag tog en morgon då vi bara satt på den i vattenbrynet, nästa pass åkte jag ut lite där jag satt ner och i går kväll paddlade vi iväg lite längre i ån. 
Coola Sirap
En så mysig fredagskväll, helt stilla och först satt jag med fötterna i, gränslande för full balans. När vi kommit ut en bit vågade jag mig upp att sitta på benen och genast fick vi ju mer fart. Provade i ett litet ögonblick att resa mig upp, men det var alldeles för rangligt för att jag skulle riskera något. Paddlade tillbaka till start för lite vila, jag hade glömt vatten att dricka och var helt genomsvettig av värmen.

Vid land badade vi lite, sen kom det två killar som också ville bada, så vi klev upp en stund. Sen sa de att hon gärna fick bada, och eftersom jag inte ville att hon klättrade på dem i vattnet gick jag i också, med koppel (killarna hade någon form av funktionsvariation så tror de skulle kunnat reagera om hon skulle bli lite för på). Jag hade ju ändå baddräkt under och rätt som det var så simmade Sirap helt på eget bevåg, avslappnat. Efter att vi simmat runt lite och svalkat oss och när killarna gått tog vi en tur till på brädan. Nu när jag visste att Sirap kunde simma (utan att bli traumatiserad) vågade jag mig på att ställa mig och det gick ju det med. Lite vingligt och i natt har jag haft de konstigaste platserna för träningsvärk 😂 

Fascinerande hur cool Sirap är på brädan då alla andra typer av underlag är så läskiga. Men det är lite så hon är, först är något läskigt och när det inte längre är det så är det bland det häftigaste som finns! 


torsdag 25 juni 2020

Girigheten

En sak jag tänkt på mycket med problemlösning är att man lätt glömmer när ett problem är löst. Livet blir ju bekvämt då och inget stör som gör att man känner att det existerar ens. Jag minns exakt när jag lärde mig detta, när jag gick på instruktörsutbildningen med min förrförra hund Lajka. Hon hade en tendens att börja skälla när andra hundar skällde och jag som hatar skällande hundar jobbade med det direkt. Så fort någon skällde blev det fullt ös med godis. Det här hände alltså bara när vi var på kursen, hemma hände ingenting för vi bodde mitt på vischan (där vi tränade skott härom veckan). Sen en dag kommer det in någon i lokalen och "alla" hundar skäller, förutom Lajka. Jag tänker inte på det, men ger henne inget godis, eftersom hon slutat skälla. Då krafsar hon tag i mig och liksom visar med hela kroppen: "Hallåååå, hör du inte hur de skäller, ska du inte belöna mig då?!". Där och då lärde jag mig att det är när hunden inte märks som den är som bäst! Duktiga söta Lajka som lärde mig något så viktigt som jag burit med mig till valpköpare och mina egna hundar efter det. 

Sen är det så med alla lärdomar, de kommer och går. Och nu för några dagar sedan tänkte jag på att jag faktiskt inte har problemet med Sirap att hon tar allt på promenader längre. Och det hon tar lämnar hon oftast av utan problem (hittade ett köttben i skogen och en ryggrad i en annan, de lämnade hon liksom inte helt utan hög svans och bortvänt huvud). Visst kan en servett eller liknande slinka in, men säger man inget är den snart ute igen. 

Med det sagt tror jag inte hennes snålhet för sånt hon hittat försvunnit och jag kommer få jobba järnet när det kommer till vilthantering, men nu har vi fått till LITE förtroende när det kommer till vår relation och saker och det underlättar att ha någonting att börja med när det väl är dags. 

onsdag 24 juni 2020

Snart på brädan

Jag har sen vi flyttat till Kungsör, och ännu mer sen jag gick prova på kurs i kajakpaddling, tänkt att jag borde ha något att paddla i ån med. Att det skulle vara så mysigt att paddla fram längs ån, eller åt andra hållet ut mot Mälaren. Men kajak känns för bökigt, dessutom lite osäkert med Nässla då hon med all säkerhet (osäkerhet) hade krävt att få vara i vattnet snarare än på någon farkost. Så nu när vädret lovar 30 grader under hela veckan fick jag lite panik över att sitta fast inomhus och började återigen snegla mot att skaffa en SUP-bräda. Har tyckt det är för dyrt (för tänk om jag tröttnar efter tre gånger), men när jag såg att de hade på Jula för 4000 spänn (fortfarande dyrt om jag nu inte tycker det är kul) passade jag på att köpa. På vägen in mot stan när jag skjutsade min fortfarande körkortslöse sambo (bekräftat tom 1 oktober) resonerade vi jag oss fram till att det högst troligt går att sälja till nästan nypris, dessutom verkar min kollega vara sugen på just denna. Så med den faktan och att det bara fanns ett ex kvar i stan drabbades jag av FOMO och sprang in och köpte den. 
Mälaren - here we come!
Fort hem och packa upp och börja träna Sirap. Var lite orolig över att hon skulle vilja, men hon älskade den (och godiset) ganska omgående. Sen presenterade jag paddeln, och eftersom hon tror att jag ska slå ihjäl henne med varje pinne jag håller i var det tur jag kom på det på torra land. Det tog inte heller många godisbitar innan det var helt okej, och innan passet var slut kunde jag vicka på brädan utan att hon brydde sig. 

I morse bar jag ner den till ån klockan 6 på morgonen för att hinna innan jobbet och innan allt folk kommer dit. Var en bit och jag ska komponera en bärrem för att orka utan blåsor i händerna, men ändå lättare än jag trodde. På plats var det en gubbe som rotade i panten och en stund efter han gått kom en fiskare, helt otroligt. Man träffar aldrig någon i Kungsör, men tydligen är morgonstund rusningstrafik.. I vilket fall gick det bra ändå, jag började med att ha den liggandes med bara fenorna i vattnet och för varje gång hon hoppade av för att ta belöning så drog jag ner den lite till. Till slut satt jag på den och hon låg/satt när jag snurrade, gungade och rörde på brädan. Sen var mina nävar med korv slut och vi kånkade tillbaka den. Nästa steg är nog att jag ska kunna vara på den själv och känna mig trygg, sen kan vi nog paddla lite försiktigt när jag sitter ner med henne. Kanske finns en fördel med att hon inte vågar simma på egen tass just ännu. Och givetvis kommer vi köra med flytväst!


tisdag 23 juni 2020

Dvala i hettan

På min semester i Rom i juni för några år sen insåg jag att det som tar kål på min energi allra mest nog är värme. För varmt och jag orkar ingenting. Nu har det visat sig att min hund tydligen är likadan, så förutom våra sök-kurs och försök till simning händer inte mycket här. Vi går ett halvt varv runt kvarteret och Sirap däckar inne på klinkergolvet i badrummet efteråt. Så vi chillar mest, men bjuder på lite bilder på NÅGOT som vi åtminstone gjort. 
Smart hund som lindar leksak runt min fot och därmed kan leka med mig. 
Jag som figge på sökträningen. Nu är själva kursen slut men vi fortsätter träna. 
En jättehärlig grupp med stor sammanhållning :D 


Sirap har hjälpt till med trädgårdsarbete. 


Ta mig, men helst inte!


Från avslutningen på kursen, bästa sökhunden.
Nu ska vi börja träna lydnadsmomenten också. 


Tydligen får hon lockar när hon självtorkar. Opraktiskt.
Jag har försökt lära Sirap att simma den hårda vägen, genom att bära ut henne och sen släppa med flytväst så får hon simma in. När vi var i Sundbyholm på midsommar passade vi på att bada utan flytväst, och när jag gick ut i det långgrunda vattnet slutade det med att hon simmade lite på egen tass (kan vara att hon lyckades dutta en tå i botten, jag vet inte, men frambenen simmade). Inte mycket men det lilla hon gjorde fick hon mycket beröm för. Men när vi var tillbaka på "vår" strand gick det inte att släppa tassarna, så vi får nog åka dit ut flera gånger. 



måndag 8 juni 2020

Herren på täppan

I torsdags tränade vi på mitt ex marker för att kunna testa skott. Sirap reagerade lite så vi sköt bara en gång. Det var ganska obefintligt och hon blev inte rädd, men klängde lite efteråt, vilket är ett normalt sätt för henne att reagera och just nu verkar ju det mesta läskigt så det var nog inte min smartaste träningsidé att skjuta just nu. Vi har ju ändå skjutbanan inom hörhåll från tomten, men med tanke på att korpen i skogen är läskig så är det klart att ett skott i närheten är lite skum. Men jag har en plan, så är inte orolig för att hon ska bilda en rädsla och som sagt brukar hon bli rädd för allt första gången (hoppa in i bilen, duscha etc, saker som hon idag älskar). 

När vi hade tränat tog vi en promenad och hälsade på exet, vars pappa dog i dagarna pga att levern lade av. Nu var han 84 år, så ingen ungdom, men alltid tufft att förlora en förälder, dessutom bor de på samma gård så de är ju vana att ses dagligen. Jag var förbi och gav en blomma och tog en fika på altanen. Han har numera en tioåring och en fyraåring, och den sistnämnda kom på att hon kunde ge Sirap sina leksaker. Började med att kasta till henne ett litet gosedjur och inom kort såg det ut så här: 
Titta noga och du ser att det är MÅNGA lager..
Tycker det är så gulligt att Sirap är så trygg kring barn (eller ja, hon älskar dem och visar det genom att fälla dem och sedan ha pusskalas) och sen att se barnens utbyte med henne. Så här hade de det i säkert en halvtimma <3 p="">

söndag 7 juni 2020

Lite av allt

Den här veckan har vi verkligen hunnit träna mycket tillsammans. Tisdag rally på klubben när det var öppenträning, sök-kursen i onsdags och i torsdags tränade vi lite apportering. På det hade vi sen långledigt då vi har ledigt fredagen innan 6 juni om det infaller på en helg. Det känns som livet börjar komma tillbaka, och då syftar jag inte på pandemin, som vi inte märker av jättemycket här ute på vischan utan några äldre i närheten, utan på det aktiva hundlivet som jag har saknat så länge. 
Morgonstund har guld och allt det där. 
Sirap är ju en tonåring så det visslar om det och jag tror löpet är på gång. I torsdags satte en hanhund ner nosen i hennes kiss och smackade loss. Hon är dessutom helt galet spökig just nu. 
Tonåring/fyllehund
Från första riktiga klubbträningen i år, rena rama midsommar kändes det som. 
Sirap trillade i en pöl och skakade sig, precis innan vi skulle vara med på sök-kursen. 
Hade ju tänkt få till simningen, men har inte haft tid med alla kurser. Folk säger att det är varmt i vattnet och min plan nu är att sätta på henne flytvästen och sedan bära ut henne i vattnet och vara med henne direkt, så hon inte får stå och vela om hon vill i eller inte. Just nu tror jag det bara skrämmer upp henne mer. Skulle vara praktiskt om hon lärde sig simma utan hetsen kring massa andra hundar och kast av föremål, för det känns som hon kommer gå igång på vatten ändå.