måndag 30 juli 2018

Domaruppdrag på Storfors LKK 28 juli 2018

Även i år blev jag inbjuden att komma till Storfors och döma NKL och FKL mitt under sköna sommaren. Det var faktiskt inte många kvar att döma då många strukit sig pga värmen, men vädret visade sig faktiskt från sin bästa sida och det var perfekt temperatur med moln på himlen (och ännu bättre när det visat sig att det öst ner hemma med dunder och brak). Jag hann döma båda mina klasser innan lunch och det gjorde jag ju också dels tack vare att ekipagen var duktiga och det mesta flöt på. 

Började med en FKL utan några direkta svårigheter. Flera som höll på att missa vissa svängar och en och annan fel position i läggandet, men i övrigt höga fina poäng. Någon bushund som drog av planen, en matte som bara hade hundens välmående i tankarna och bröt och resten fick faktiskt kvalificerande resultat! Av de 11 startande fick 8 (72%) kvalificerande resultat. 
FKL
Vann gjorde en springer spaniel (av superspeedfart!) på 98 poäng, tvåa var en staffe på 97 poäng och trea var en breton (de ser man ju verkligen inte ofta) på 94 poäng. 

Bara ett snabbt banbyte och kicka igång nybörjarklassen som också de var väldigt duktiga! Några hundar som inte ville lägga sig ner, några förare som gjorde fel övningar men till skillnad mot förmiddagens nkl som min kollega dömde så var det inga som missade skyltar iaf. Var tydligen 6 personer som alla gick förbi samma skylt. Av de 21 som kom till start fick 17 (80%) kvalificerande resultat.
NKL
Vann gjorde en astralisk terrier (samma här, hur ofta ser man en sån?!) på full pott, tvåan delades mellan en mops och en samojed på 99 poäng. Verkligen kul att se vilken variation det är på raserna på prispallen :)

Nu blir det en månads vila innan nästa uppdrag då jag ska döma en kvällstävling i AKL i Eskilstuna, alldeles lagom och min roligaste klass att döma. 


lördag 28 juli 2018

Åtminstone något

Det har ekat tomt här inne och det beror helt enkelt på att vi inte gör NÅGONTING. Jag jobbar (tack och lov, för där är det svalt och skönt), kommer hem och sitter inne och ugglar tills sen kväll då man äntligen kan gå ut. Jag är inte mycket för att gnälla på väder, men 35 grader i skuggan varenda dag - där går gränsen!

Idag kom det dock lite skurar här hemma (tack och lov inte i Storfors där jag var och dömde) och i "kylan" som uppstod efteråt passade vi på att gå till skogen och träna lite apportering inför FM som snart kommer. Det blir ju begränsat bra träning när jag är själv men jag passar på att nöta lite dirigeringar åtminstone. Jag har upptäckt lite brister i arbetet: 
  • Hon har på ett sätt blivit lite bättre på att ta handtecken snett och mer som att jag pekar PÅ målet, men det leder också till att hon vill komma in till mig för att göra närsök (jag sätter ju handen rakt ner). Jag måste träna på närsök där jag sätter henne precis bredvid och sätter igång henne från håll, med synintryck men svårgömd. 
  • Hon söker dåligt. Jag kan se på kroppspråket att hon får den i nosen men hon följer inte riktigt upp. Jag tror motivationen inte är så stark (liksom konditionen, den påverkar ju både ork och nosarbete) och framöver ska jag ta med mig riktigt heta leksaker hon får leta efter i svår terräng, helt utan signaler och övrig träning, bara konditions- och motivationsmässigt. 
  • Vi har inte tränat så mycket fot och måste få till bra träningar i heta miljöer. Till att börja med får vi ta med hussen på promenader för att gå före med bollkastaren, det är störning nog. Sedan försöka få in träning med andra i skogen. 
De åtgärderna tror jag ger en bra början, jag kan inte kräva så mycket av henne. Det märks att hon är till åren och vi får istället fokusera på att hon ska ha riktigt roligt där borta. Dessutom brukar inte veteranklass vara så svårt, tydligen ganska likt nybörjarklass, men vi ska åtminstone inte bara åka dit och slarva bort poäng vi inte behöver pga dålig träning. 

tisdag 24 juli 2018

Frösus sork

Nämen va kul! Jättekul, verkligen. 

måndag 23 juli 2018

Budapest

Efter nästan två veckor i Norge blev det en helgs vila och sedan semester med min lillebror till Budapest. Hade inga större förhoppningar utan resan gick dit då min bror fyllde 30 och hade vid något tillfälle sagt att hans drömresmål var Budapest och då fick han det av oss i present (tack och lov, för några år sedan var hans dröm att resa till Tjernobyl och dit får han resa själv!). Vi fick några halvt varma dagar, i början helt perfekta för storstadssemester faktiskt. Gjorde inget speciellt, mer än att äta, turista och promenera. 

Donau under molnen, perfekt semesterväder för städer.

Uppe vid deras stadspark


Älskar sånt här, en reparationsstation för cyklar i parken.



Slottet by night

Turistbuss - perfekt när fötterna inte orkar mer och för att få en bra överblick över stan

Utsikten från frihetsstatyn

Frihetsstatyn

Parlamentet, en maffig byggnad.

Bror måste hälla i sig öl om vi ska hinna av i tid.

Det bästa med storstäder, att bara sitta på ett café och känna allt och titta på folk.



Det var en lagom liten semester, jag och min bror umgås sällan nu för tiden, hade vi inte varit släkt hade vi aldrig umgåtts då vi är alldeles för olika. Men själva så här funkade det väldigt bra och vi anpassade oss fint efter varandra och kunde kompromissa efter varandras behov (även om jag kunde tänkt mig liiiite er shopping än de tio minuter jag krävde för att köpa ett par jeans). Staden var väldigt mysig och jag rekommenderar att åka dit om man gillar att titta på gamla byggnader, äta/bo relativt billigt och ändå kunna göra storstadsaktiviteter. Kanske inte jättemånga sevärdheter att gå in i, men å andra sidan mindre pengar spenderade och mindre köande ;-) Nu blir det inte lång vila innan nästa semester, men den är än så länge hemlig!

måndag 9 juli 2018

Del två av Norgeturen

Det blev alltså att resa till mormor en dag tidigare så Nässla skulle få vila sina tassar. Det var en bra resa, skönt att få dela upp den på två turer istället för ett sträck som är det normala. Framme blev det som vanligt tomatsoppa och häng med mormor.
Nässlas tassar hade som jag skrev tidigare läkt snabbt under plåstren och jag kände att vi kunde ta lite längre turer, men på mildare underlag. Så vi tog på fredagen en tur på på Steinsfjellet, det är en promenad bara på grusväg och asfalt så milt (jämfört att hoppa mellan stenar som sliter) och dessutom till skillnad mot Hovden så fanns det gräs vid kanten att gå i. Men trots underlaget så är miljön så himla mysig.



Tänk att bo så här, 30 minuters promenad bort har man dessa utsikter! 

Det var inte bara gångturer vi tog, vi åkte även och hälsade på släkten, min morbror med familj har en husvagn de spenderar sommarhelgerna i. Eller flyttbar sommarstuga skulle jag kalla det, för jag har då aldrig gått på en husvaggnstoalett tidigare där man har en vanlig WC.. 

I husvagnenes ena kortsida, bakom mig tre rum plus badrum.
Jag gjorde inget särskilt utan hängde med mormor, stickade, fikade, åt, fikade igen, hälsade på släktingar (även de på kyrkogården) och promenerade. Andades, njöt och funderade över möjligheterna att kunna bosätta sig här i framtiden. 

Utsikten under den kortaste kissrundan
På söndagen var jag inte ensam under min tidiga morgonpromenad trots att jag vaknade som vanligt klockan 6. Klockan 7 gick nämligen starten till stadens första fullånga iron man så jag passade på att titta på den. Jag är lite väl känslig men kan inte låta bli att bli känslomässig när de ska göra såna här saker, det är ju en speciell känsla att stå på startlinjen efter all uppladdning. En iron man är sjukt lång och de skulle stänga målgången till midnatt så de hade ju några timmar på sig (först simma över 4 km, sedan cykla 18 mil och efter det springa ett marathon, dessutom i milt sagt kuperad terräng). 

Startsignalen och ner i vattnet!
Plask plask

Haugesund ligger ju bara någon timma från Europas regnigaste stad Bergen så jag packar alltid ner mina stövlar, någon dag regn får man liksom alltid, men den här gången kom det inte en droppe på mig förrän när jag gick till bilen för att åka hem! Tvärtom var det strålande sol och vi fick passa på att utnyttja sjöarna kring oss. 




Vi hittade den här lilla klippan i skogen och jag funderade på om jag skulle gå tillbaka dagen efter med baddräkt för att bada, men när det bara kokade hoppade jag istället i och badade i de kläder jag hade med mig. SÅ SKÖNT! (Förutom att hunden skulle simma på mig då hon inte hade något i munnen - hej blåmärken på armarna). Eftersom jag inte hade handduk heller var det bara att självtorka. 

Fri och så nöjd med livet!

Det blev bara en "riktig" tur på uppmärkt led, men den låg bara någon km från mormors lägenhet så egentligen var det bara en promenad (när går vi från att gå på tur till att gå promenad?). Men toppen vi skulle till var Orktjå. Det knäppa när man går den där leden och ser de steniga trappstegen först och sen en stund senare ser man cykelspår! Vad är det för norrmän som tycker att de där trapporna är en lämplig cykelstig?!


På den lilla toppen!





Sista dagen tänkte jag att vi skulle ta en tur runt Krokavatn, en tur jag tog förra året med en liten topp som heter Presten, enligt ut.no en pensionärstur, men jag minns den ändå som lite krävande. Men som sagt, vi har inte riktigt samma mått på vad som är krävande och inte.



Turen börjar med en lååååång trappa uppför. 
 När vi kom upp för "trapporna" började det droppa från träden, trots att det inte regnade. Det visade sig vara dimman som fastnade i träden och föll ner. När vi kom upp på första stenen såg vi inte ens vattnet framför oss och definitivt inget på andra sidan vattnet, dit vi egentligen skulle. Eftersom själva toppen var på andra sidan av bron och det också var där det blev lite tuffare bestämde jag mig för att avstå den turen. Tyckte inte det kändes värt att kämpa igenom det där vädret för att inte ens kunna se något på toppen, grattis till mig för mitt livs första vettiga tur-beslut! 

Stigen fortsätter egentligen till höger efter bron.
Så jag svängde ner och tog en annan väg tillbaka, det fick bli grusväg men säkert. Och den här miljön är ändå inte fy skam, jag älskar variationen!


Exakt inna jag knäppte av flög en fisk upp ovanför vattenytan, typiskt den inte kom med!
Till slut var stunden kommen för hemfärd, en lång tur vi startade redan klockan 8. Hade en längre promenad planerad uppe på haukeli för att ha något att se fram emot på den tråkiga resan. Vet dock inte vad som hände men jag var så trött när jag började åka att jag fick stanna redan efter en timma. Passade på att fota åtminstone ett vattenfall för Susann (även om jag gjorde det även förra året). Det fanns en tur där man kan gå upp längs med fallet, men jag går hellre runt och slipper gå upp och ner på samma väg, så vi avvaktade. 

Vattenfallet går ner i det vacka Åkrafjorden.
När vi väl kom till Haukeli visade det sig vara skitvarmt, men det kom jag på lagom när vi börjat traska och jag kände inte för att gå tillbaka och byta om (men dumt nog inte hämta vatten heller). Det blev att ta lite vatten här och där från sjön. Inte det fräschaste men det kokade. Se skillnaden från bilden ovan där det var fleece som gällde och den under där det var gassande sol. 

Till en början gick man genom ett stugområde på asfaltsväg. Rätt som det var, bredvid ett hus blev det till en liten stig att följa.

På ett ställe fick vi vada över det här. Jag som gick i mina gympaskor fick vada över barfota, men i värmen var det bara skönt. Fick sätta mig och självtorka igen på andra sidan.




Var lite tveksam till att gå över den här lilla rangliga saken ovanför ett vattenfall, men innan jag funderat klart hade Nässla redan traskat över och med tanke på att hon gick i flexikoppel hade jag då inte så mycket val.. Vi överlevde!
Inte lätt med selfie :-P
På slutet blev jag faktiskt helt slut och var inte ett dugg sugen på att ta en extra loop förbi den andra sjön så jag genade genom stugbyn i den gassande solen. Vet inte hur vi fick ihop det med enligt min app gick jag 1,1 mil trots att jag genade och vi gick i närmare tre timmar. Pust, nu var det skönt att få sätta sig i en snart sval bil och resa hem hela vägen. 
23:30 kom vi hem till hussen så trots att det bara är 70 mil tar det sin lilla tid. I dessa fall har jag lastbilsblåsa och behöver inte stanna ofta, man vill bara framåt. Men med ljudbok/poddar är det helt överkomligt och den lilla trippen mitt på dagen höjde också motivationen. 

Jag har en vecka semester kvar den här perioden och i morgon byter jag ut vilan och lugnet mot en storstad och åker till Budapest några dagar med min bror. Hoppas det är lite svalare än här hemma, jag orkar inte med den här värmen!