lördag 27 maj 2017

Inget SM för oss i år

Idag var vi äntligen iväg på uttagningen till SM, något som ni vet att jag kämpat för länge. Tyvärr med väldigt dåliga förutsättningar då vi inte kunnat träna någonting förutom ett litet spår härom dagen. Som jag skrev i förra inlägget så är konditionen hos henne väldigt dålig då det är först nu i veckan hon fått börja röra på sig (och då med tillägg sen den dagen hon blev halt, över två månader sedan). Så jag hade tyvärr inte jättehöga förhoppningar även om jag hoppades. 
Bad innan prov i denna fina miljö
Spåret hade legat sedan i torsdags så en natt mer än det vanliga, och det har vi aldrig gjort förr. Kanske berodde det på just det, men hon hittade liksom aldrig spåret och fick aldrig något tryck. Hon var inte särskilt laddad inför och inte heller letade hon aktivt i rutan för att hitta skottplatsen. Hon åt liksom gräs och jag kände att det här är inte vår dag. 

Hon kom iväg men irrade lite här och där, inget tryck och mycket be om hjälp. Två gånger tog de oss tillbaka och efter drygt 40 minuter bröt jag själv. Jag ville egentligen bryta redan tidigare men de tyckte hon spårade sååååå bra. Visst att hon rörde sig på rätt ställen, men hon spårade inte. Hon ville liksom inte. När hon kom fram till klöven tittade hon på den och var lagom intresserad av den, så något driv fanns där inte. 

Så, vi får helt enkelt hoppas att hälsan kommer tillbaka hos henne och att vi kan ta revansch nästa år. Jag vet att hon kan, men hon måste få en ärlig chans och vara i bättre form. 

(Ska tillägga att vi inte fått besked ännu om vem som faktiskt får representera, men jag är övertygad om att eftersom vi bröt så är det inte vi).

Hundens dag på Fristadstorget

Även i år fick vi frågan om vi ville vara med och dansa på torget. Vi tackade så klart ja, då det var hundra år sen frågan kom, men sen hände ju allt och all träning hamnade liksom i skymundan.. För någon vecka sedan började vi ändå knåpa ihop ett program men det visade sig ganska snart att Nässla inte har konditionen att anstränga sig mentalt just nu. Jättetråkigt, men jag valde att avstå och istället vara med och supporta och ta bilder/filma istället. 
Josefin med hennes pyttetollare, en ny i torggänget!

Ann-Sofie med Maya gjorde ett så supergulligt program med Pippi-tema.
Eftersom det blev lite färre uppvisningar än planerat så fanns det lite tid mellan vårt och nästa arrangemang så vi passade ändå på att träna lite framför publik. De satt ju kvar så vi körde vårt program utan musik och det gick ju finfint trots allt. 
Någon parkerade sina hundar bredvid Nässla i ett träd, jaha sa Nässla bara 😎
Vi har fortfarande inte fått något besked från Strömsholm så vi bestämmer helt enkelt att vi får ta en ny chans nästa gång det blir hunduppvisning på torget.

måndag 15 maj 2017

101 saker på 1001 dagar

Jag har ju faktiskt en till blogg än denna hundiga. En där jag gör listor med 101 saker som jag ska göra på 1001 dagar. Den förra listan gick ut i fredags så nu har jag idag laddat upp en ny lista över saker som jag skulle vilja uppnå innan 2020-02-10. Det brukar bara bli hälften, men om ni vill hänga med och se vilka punkter jag klarar av så är ni välkomna att kika in här! 

Vad veterinären säger

"Hunden måste alltid ha tratt på sig. Ta av den två gånger om dagen och gör rent tratten och lufta hundens öron. "

Vad jag säger:
"Tur man har så klok hund som inte ens tittar på stygnet och inte ens behöver ta in tratten från bilen där jag la den direkt när jag hämtade hunden."
Nä, vi bryr oss inte om något sår
Så fantastiskt skönt att ha en hund som inte bryr sig om sitt operationssår. Jag ropar inte hej helt, gissar att det kan börja klia när det läker mer, men än så länge har hon bara tittat på det ointresserat. När vi lämnar henne själv lindar jag om en gasbinda för säkerhets skull, men än så länge verkar det onödigt. 

Vi ska också ta tempen varje dag, men jag har kört varannan då hon är piggare än vad hon var innan så jag anar att hon inte har feber. Innan operationen på kliniken tog de tempen och då fick hon nästan panik, så när jag väl tagit tempen hemma har jag gjort som när jag klipper klor: Lägger en godbit framför oss som hon kan fokusera på. Inte en blick åt mitt håll när termometern åkte in, bara fokus fram på godis - smidigt för oss båda.  

Såret i sig ser jättebra ut, det ser egentligen bara ut som att de knögglat ihop huden och satt ett stygn, dvs inga tydliga jack eller vätskor/blod. Och Nässla tycker hon är färdigvilad. Beskedet om vad knölen innehåller får vi inom 10-14 dagar från operationen. 

tisdag 9 maj 2017

Domaruppdrag på Frövi BK 7 maj 2017

I söndags fick jag ta på mig vinterkläderna och åka på domaruppdrag. Med mig hade jag både skrivare och sekreterare från klubben så det kändes nästan som hemma ;-) Började med en nybörjare som inte innehöll några direkta svårigheter, mer än att den låg på en plan fylld av gåsbajs. Som vanligt i nybörjarklassen så hängde det mer på förkunskaper och koncentrationsförmåga hos ekipaget och inga större likheter på vad som blev fel kunde jag notera. Det som var väldigt speciellt för näst intill hela klassen var det positiva humöret när det inte gick som man ville och det tycker jag att de alla ska ha eloge för! Många disk men ändå med tanke på hundens bästa. Av de 20 startande fick 55% kvalificerande resultat. Vann gjorde två hundar, en ESS och Bearded collie på 99 poäng varadera, trea hade 97 poäng och var en golden retriever. 
NKL Frövi
Efter den godaste lunchen ever på en bruksklubb laddade vi om till FKL och det blev en fortsättning av min tidigare bana för att göra det enkelt. Här tänkte jag att det skulle vara lite svårt med ligg efter hoppet, och kanske lite många sitt, vilket i sig inte är svårt, om hunden är en som gärna sitter.. Kan lätt bli lite långtråkigt för hundarna upplever jag det. Men, det som var svårast var ligg i allmänhet då många hundar satte sig innan, samt första skylten där man antingen glömde det första sittet, eller glömde att sätta ner de kom tillbaka in igen. Så på den här rundan var det mest fel övning som drog poäng, även om det fanns en del nosande här också. Av de 26 startande var det 65% som fick kvalificerande resultat. Vann gjorde en boxer på 100 poäng, tätt följt av en kelpie på 99 och en malle på 97. 
FKL Frövi
Nästa domaruppdrag blir på Södertäljes klubb, dömer FKL och AKL, ses vi?

måndag 8 maj 2017

Leverprov

I fredags var vi på Strömsholm, men eftersom Nässla har blivit så bra i allmäntillståndet igen så hade jag inte någon större vånda. Vi var där för att göra ultraljud på levern eftersom värdena var höga (men visade ändå att den fungerar som den ska) och veterinären som ska göra en biopsi vill veta att den är okej innan hon söver Nässla. När jag äntligen kommer in så börjar en skötare med att han ska ta blodprover på henne. Jag undrar varför, eftersom vi var där för ett ultraljud, inte provtagning. Han blev osäker och gick till veterinären och det slutade i alla fall med att de ville ta prover, men att det inte skulle innebära att jag behövde gå med på att skicka det på analys. När veterinären kom (efter LÅNG väntan) så började även hon propsa på att jag skulle göra en utredning av levern och vi skulle göra ditten och datten i prover. Det var en annan veterinär denna gång för att vi skulle kunna boka in ultraljudet så fort som möjligt och hon jag egentligen har kunde inte denna gång (men det kommer jag inte gå med på om vi måste gå vidare). Det slutade ändå med att jag sa stopp och inte ville göra alla dessa utredningar, jag var bokad för ett ultraljud för att göra en biopsi, inte för att utreda levern. Mitt prio är att se om hon har farlig cancer i kroppen, allt annat är oviktigt just nu. Då vänder veterinären och säger att ja, jag har helt rätt och behöver så klart inte utreda något och att det är bra att jag säger ifrån. Det kan helt enkelt bara vara åldern. 😒 Jag måste säga att jag kände mig jäkligt nöjd med att säga ifrån, men ändå otroligt besviken över att jag behövde göra det. Hade jag inte haft så lång tid på att förbereda mig för just vad vi var där för hade jag bara gått med på allt. 

Efter en timma fick vi komma in på ultraljudet (man kan ju tycka att är man bokad för ett ultraljud borde man vara bokad där, men det funkar tydligen inte så...) och levern undersöktes mycket noga. När veterinären kom tillbaka berättade hon att levern såg bra ut. Lite syntes på den, men det var för att de kollade extremt noga och det behöver inte innebära mer än att den sitter på en äldre hund. Så vi fick okej-stämpel för att göra biopsin nu på torsdag. 

När jag skulle betala var tjejen i kassan så extremt trevlig och lät mig tom betala i förskott baserat på att försäkringsbolaget skulle ta min nota och att jag sa rätt självrisk. Skrev de in i protokollet att den här tjejen inte är med på att luras månne? 

Nåja, på torsdag är det dags för sövning, alltid obehagligt, och biopsi. Håll tummarna för att det inte är något som behöver tas bort! 

Spårcup i Vånga

Förra helgen bestämde jag mig alltså för att åka på spårcupen i Vånga, i tron om att det skulle vara det sista jag gjorde med Nässla. Cupen var föresten inte i Vånga, utan vid Kolmården. Tyvärr har vi inte en husvagn (ännu) så det blev ingen övernattning på stället, men det ligger ju ändå inom två timmar så ändå okej i hundsammanhang. Förra året tältade jag och Nässla där, men i år var det dels lite tidigare och dels fortfarande vinter så det fick vara. Men hade gärna campat där för jag älskar omgivningarna! Kanske för att det är många backar så det känns som Norge 😏

De två spåren vi gick är ritade på bilden längst ner. Vi fick en liten lapp om att en familj varit ute på biltur när de sett ett skadat djur och märkt upp platsen där de trodde de såg den sist, en bit in i skogen. Det var alltså vår uppgift att hitta platsen och sedan hitta ett försvunnet djur. Nässla började nog spåra direkt på personspåret för hon spårade sig fram till markeringen och sedan fortsatte hon. Jobbade jättefint och tydligt men rätt som det var så var vi framme. Kände mig trygg i vetskapen om att inga andra sköt, så det hade vi åtminstone inte missat, men det kändes som ett vanligt spår bara.. 
Nässla med klöven på söndagen, livet i sin bästa form 💖
Efter spåret åkte vi direkt hem och laddade för söndagen. Nässla var så pigg på kvällen och efter att ha pratat med lite annat flatfolk hade jag fått tillbaka hoppet om att det kanske inte var så farligt ändå. Och när hon levde rövare hemma genom att klättra upp på bordet för att slicka av hussens tallrik så kändes helgen som en välsignelse. 

På söndagen var det tidig morgon och vi fick ett nytt spår med ny domare. Här fick vi inga anvisningar mer än att något djur var skadeskjutet och riktning den gått. Nässla tog direkt spåret och hon kändes väldigt noga och jag blev mer och mer förvirrad över hur vi gick. Det kände jag dock bara var positivt när det kommer till elitspår för de brukar ju vara konstiga. Vi fick ett skott, rakt fram vid ett ställe men eftersom Nässla markerat innan han sköt att spåret gick till höger så tog jag tillbaka henne en bit efter skottet och lät henne spåra vidare (istället för att kuta rakt fram och gå på syn efter skytten). Spårade ett tag och hittade sen klöven. Här var jag väldigt nöjd med prestationen och när jag hörde domaren prata med en annan domare sa han om Nässla "Där har du en riktigt bra spårhund". Vilken ljuv musik för mina öron!
Helgens spår, till vänster lördagens spår och till höger söndagens. 
När jag fick se hur spåren såg ut förstod jag att Nässla inte gått hela spåret på lördagen. Hon hade helt enkelt vikt av direkt till höger och det var därför det var ganska kort. Förutom att vi missade poäng på några sträckor så missade vi ju också en hel del poäng på att inte kunna markera några legor.. Så ja, det var nog inte många poäng kvar på den rutten. Söndagens spår däremot kändes mycket bättre och där Nässla gått fram och tillbaka, hit och dit var just vid den där rutan. Däremot gjorde hon samma sak vid skottplatsen och genade alltså och missade en lega. Jag hade inga höga förhoppningar på hög placering efter lördagens spår. Dessutom var ju många duktiga hundar med, bland annat den som slog oss och blev provbäst i Vånga, 4 stycken lagmedlemmar till Nordiska Mästerskapet och förra årets vinnare i cupen. Men jag fick mig en liten chock, det visade sig att vi slog många och hamnade på plats 6 av 14! Duktiga fina Nässlan! Och domarens ord väger otroligt fint, liksom även den första domaren gav beröm när vi pratade efter prisutdelningen där han lovordade henne. 

Nu missar vi helgens spår i Nävekvarn tyvärr, då vi ska göra biopsi på knölen på torsdag. Men förhoppningsvis är det inget farligt i den och vi kanske kan vara med på årens resterande spår. 

tisdag 2 maj 2017

Oväntad hälsostatus

Jag vet inte vad som hände, men i helgen ändrade Nässla totalt mående. Vi var ju anmälda på vångacupen som var i helgen, i fredags när jag åkte hem från jobbet funderade jag på att inte åka på det, men kände ändå att jag vill göra sånt hon tycker är kul sista tiden, inte bara ligga hemma och se mig gråta. Så vi åkte, men med inställningen att minsta tecken på att det inte är bra så bryter vi och åker hem. Jag behövde inte bryta eller åka hem i förtid för Nässla var i sitt esse. Okej tänkte jag, bland andra kanske hon inte känner att hon är trött, men även hemma levde hon rövare. Skällde för att någon granne funderade på att ta sin bil till affären (typ), blev förbannad när jag och Tomas kramades och jobbade aktivt vid köksbordet för att få äta rester/slicka tallrikar efter att hon hängt med på allt jag gjorde när jag lagade mat. Hon var helt enkelt sig själv igen!

På cupen träffade jag lite andra flatfolk som jag pratade med och de sa att jag inte skulle oroa mig, deras hundar hade också haft både det ena och det andra och det är helt normalt och att jag i princip aldrig ens borde söka för knölar. 

Nätterna var lugna och resten av helgen har varit precis som vanligt, förutom att hon blir stel i bakbenet efter att hon varit aktiv och sen vilat. I går hade vi mina föräldrar över på middag och eftersom vi kunde sitta ute i solen för första gången var Nässla med ute och jösses vad hon härjade. Grävde nya gropar, försökte hoppa upp på staketet, jagade katter som gick utanför, skrämde iväg fåglar som kom på tomten och ja, var allmänt dryg - men samtidigt alldeles alldeles underbar! Så i takt med att hon blev bättre i helgen bestämde jag mig för att återgå till mitt normala tillstånd av att inte ta ut elände i förtid. På fredag får jag veta hur levern ser ut, innan dess lever vi utifrån hennes allmäntillstånd, som just nu är som vilken unghund som helst. 

Jag återkommer med mer om helgen, ville bara informera er om nuläget eftersom ni ändå hört av er med tröst och kommentarer.