onsdag 27 juni 2018

Fräsch hund

Nässla på väg upp för Hovdenut tänker att hon ska fräscha till sig lite. Mmmm..

När hon inte förstår sina gränser

Man kan ju tycka att efter två dagars vandring som åtminstone fått mig mör så borde Nässla nöja sig med att bara gå och kissa och sen gå in. Men nä, så här såg hon ut när hon i går kväll INTE fick gå rutten Hovdenut igen..
"om jag inte får gå där vill jag inte gå alls"

tisdag 26 juni 2018

Live från semestern i Norge

Med familj i Norge försöker jag passa på att åka dit så ofta jag kan och dessutom kallar miljön på mig. Jag skulle gärna kunna tänka mig att bo där och älskar det aktiva liv som naturen bjuder in till! Att man dessutom kan ta med sig hunden dit gör ju inte saken sämre. I år passade vi på att ta en gemensam semester ihop med hussens bror, som aldrig varit i Norge och generellt har lite svårt att ta sig för saker. Fast den gemensamma semestern sträcker sig bara till Hovden, min mosters stuga (läs fullstora villa fast används bara på semestrar och helger), de kommer åka hem i slutet av veckan när jag fortsätter vidare till västkusten och min mormor i Haugesund. På de två dagarna vi har haft här har vi ändå hunnit med två vandringar, bli solbrända och jag sov 11 timmar i natt, däckade redan kl 20 i går kväll.. Semester alltså. 
Utsikten från stugan, sent in på natten med mina mått mätt, solen går ner en timma senare här. 
Utsikten på morgonpromenaden, det som vintertid är skidbacke syns i bakgrunden
Varmt och gött, lite solande innan vandringen upp på Hovdenut. Vem behöver playan?
Skickade bild till min vildmarks och hundintresserade kollega med denna utsikt, halvvägs upp på Hovdenut (som är ca 1100 möh)
På toppen, fikapaus så klart!
Familjebild, hussen blir samtidigt biten av en broms 😹
Nässla med hussen
Norrmännen är ju lite roliga när det kommer till att gradera svårighetsgrad på en tur och den vi gick på Hovdenut har näst svåraste markeringen, men funkar för femåringar. Vi blev ompromenerade av en kvinna med labradåre som såg ut som att hon bara tog en tur runt kvarteret medans vi pausade och stånkade. När hussen pratade med henne och sa att det var konstigt att den här turen var för femåringar sa hon att nejdå, det är inget problem, bara man har tid på sig. Och folk tror att norrmännen dopar sig i skidspåret, men här är svaret, innan de ens går till skolan tar de turer som svenskar anser vara vandringar once in a lifetime (okej, svenskar är lite dåliga att jämföra med eftersom de anser sig vara i naturen när de sitter bredvid elljusspåret två meter in och tycker det är relevant med hela tänkbara vandringsutrustningen). För att ta en lugnare tur idag när jag skulle gå själv så tänkte jag ta en lite lättare graderad tur och hittade en lämplig för familjeturer och även denna från fem år, dock lite längre på 6,7 km.  

Börjar rimligt
Härifrån ser man berget vi besteg dagen innan, det till vänster
Nässla får bada i varje pöl och hon håller verkligen humöret och flåset uppe!
På toppen av Hartevassnuten, inte riktigt 1100 möh där vi såklart signerade turboken. Trots vår tidiga tur på en vardag var vi inte först. 
Vi tog en frukost på toppen. Älska att de har markerat stigen med hjärtan!
När jag hämtat kameran hittade jag Nässla så här, på hjärtat spanande ut över vyerna. 

Svårt att få med på bild hur fantastiskt det är!
Här börjar då mina invändningar mot norrmännens "bara vandra lätt mellan  högdrag och små vatten" och "lämpligt för femåringar". Det där var inte vandra lätt!
En rejäl sträcka likadan som detta steg framför mig dök upp strax bakom hörnet igen. Jag är glad det var varmt och torrt!
Äntligen hittade vi lite snö!! Jag hade också lust att kasta mig i, så varmt var det, men jag stod emot. 
Ännu en fikapaus.. Energipåfyllning behövs. 
När vi kom ner till den vanliga vägen la sig Nässla och vilade i en pöl. Hon låg still så här ett bra tag, fullt beslutsam på att inte gå vidare.

Svårt att se att det ens är vatten i där nere. 


fredag 22 juni 2018

Kunde inte låta bli..

Hade ju massor med vouchers pga massa inställda tävlingar förra året, så nu håller vi tummarna för att Nässla lever och är kry i höst också!

torsdag 21 juni 2018

Dirigeringsträning

Jag vet inte varför men jag känner att fantasin tryter med Nässla nu när hon är äldre och vad jag ska träna. Tänker tillbaka på alla ambitioner jag haft och att man tränat varje ledig kväll, hur viktiga vissa projekt varit. Men nu blir det liksom bara blah. Lite träning för att göra Nässla nöjd blir det mest nu men inget syfte bakom det. Fast med ett stundande Flatmästerkskap så har jag tagit mig i kragen och tränat lite åtminstone. Markeringar är svårt på egen hand, dessutom vill jag inte belasta mer än jag behöver och markera KAN hon. Däremot passar jag på att träna lite dirigeringar.
Dirigering i Edsäng, på dagen 4 år sedan
För någon vecka sen tog jag med några bebisdummysar och körde lite i skogen när jag insåg några saker. För det första var det för svårt. För det andra gav jag henne ingen chans att lyckas, för när hon väl kom in i rätt område var dummyn alldeles för svår att få vittring på (får tänka på att trots detta midsommarväder så var det ju ganska varmt bara för några dagar sedan). Så nu har jag tänkt om och använder bara stora dummysar när syftet är att lyda mina signaler (ska hon få leta kan hon gott leta efter små). Jag har också gått tillbaka rejält i träningen och kör på synliga slut. Dvs om jag ska träna en högerdirigering så sätter jag henne på den punkt jag ska stoppa henne, går ut till höger och kastar en dummy så hon ser kastet. Sen går jag och hämtar henne, går till startposition, skickar henne till den punkt hon såg kastet från, stannar henne och dirigerar sedan in henne dit hon har stark motivation. Nu handlar det ju bara om repetitioner att kötta rakt fram när hon fått signal på det. Vi får se hur det ger resultat, men nu är det viktigast att hon har lite kul och tro hon blir glad när dummysarna kommer fram! 

Bushund på mästarbanan

Här kommer filmklippet från när jag provgick mästarklassbanan jag dömde i Höganäs. Om du inte vill se hela så rekommenderar jag ändå de första 30 sekunderna, för att se att även en lydig hund som stått många gånger på prispallen ändå har sina stunder.. 

Förutom den uppenbara disken i starten skulle jag önska vi fick gå en bana med det här flytet. Man ser inte ens att Nässla gör massa sidbyten i slutet, hon bara flyter med! Och om man får skryta lite, vilket man så klart får, så har jag inte banvandrat mer än satt upp banan och Nässla går direkt från uppbunden till att sno frestelsen prestera på topp. Ingen repetition av några moment utan hon kan hon! Ser verkligen fram emot att få komma ut och tävla lite med henne igen 💜

tisdag 19 juni 2018

Domaruppdrag (och semester!) på Höganäs Hund 2018 16-17 juni

För drygt ett år sedan blev jag kontaktad av Eva på Höganäs BHK då hon sett mig kommentera något inlägg på facebook och tyckte jag verkade vettig. Hon undrade om inte jag hade lust att komma ner till Höganäs Hund 2018 och döma lite rally hos dem och visst, det var ju spännande att få en sån fråga och Höganäs har vi ju vart på semester på förr och som jag minns det var det mysigt (även om det luktade tång när vi skulle sova). När det närmade sig tittade jag in på deras startlistor och såg att det inte ens var 30 anmälda per dag för mig att döma, ville de ändå ha ner mig undrade jag? Jodå, självklart och här är ditt boende länkade hon och jag klickade in på ett 🌟🌟🌟🌟 hotell vid kusten. Och det förbereddes för våra middagar och de såg så mycket fram emot att jag skulle komma ner. Då började jag också ladda för att jag minsann skulle få en härlig helg! Packade, pussade Nässlan och hussen och sedan begav jag mig den nästan 50 mil långa resan. 

50% garn 50% resten. Stickade 10 cm ärm så hade väl knappast nytta av att släpa runt på det där. Men OM.. 

Blev en bensträckare i Ullared så klart, när man ändå "har vägarna förbi". Fyndande massor av hundgodis och grejer till trädgården, annars försöker jag ha en lite sparande approach. 

Kommer ut till bilen och oljelampan lyser, bara att springa in igen, den här gången var det en före mig i kön, typiskt. Råkade få med mig lite färdkost också. 
Efter ytterligare 1,5 timma var jag framme på mitt hotell, med någon timma tillgodo innan fredagens middag så passade jag på att utforska omgivningarna med en promenad och kollade om man kunde gå fram till Nimis startpunkt. Det gick men det blev lite springa tillbaka för att hinna med chauffören som hämtade mig (ja, på riktigt) och en annan domare som kommit på plats, en utställningsdomare som var så trevlig att hänga med hela helgen. 
Vacker kväll i skåneland

Kvällens meny, jättegod middag blev vi bjudna på med trevligt sällskap och mycket (kanske lite för mycket) vin till det. Jag dricker sällan men de sista gångerna verkar det ha blivit på hundklubbar jag gör det.. 
Det blev ändå en tidig kväll, tack och lov, för jag är död dagen efter om jag går och lägger mig för sent. Vaknar ju alltid innan 6 oavsett hur sent jag somnar. Jag skulle inte döma förrän efter lunch så jag hade egentligen sovmorgon, men jag ställde klockan på 5:30 så skulle jag hinna gå till Nimis och tillbaka och ändå hinna med hotellfrukosten. 
Från hotellet, som var en egen liten stuga fast med eget hotellrum i stugan.

Mysig väg mot Nimis i det lilla samhället Arild där hotellet låg

Sen ut i ödemarken

Efter lite skog kom jag äntligen fram till Himmelstorp där själva uppmärkta stigen börjar.

Det här var vad jag mindes, men det var ju en ytterst kort sväng med bara den här terrängen
Sen blev det lite tuffare terräng, tog det extra försiktigt eftersom jag var ensam och inte så många andra var där vid 6 på morgonen.. 

Framme!

Klättra långsamt och försiktigt nedför

För att sen kunna njuta av utsikten av dessa coola skapelser. Några mindre sedan sist då några kränkta extremister tyckte det var en bra idé att elda upp några. 

Jag är SÅ nöjd! Vilken morgon! Ensam i perfekt temperatur på ett lugnt och stilla ställe. 
Bättre blev det, det syns inte på bild men några tumlare plaskade och visade sig för mig. 
Efter lite meditation (nej jag mediterar inte egentligen, men att bara vara i stilla natur har just den effekten på mig) så gick jag hemåt, hungrig efter klättring och redo för frukost. Passade på att ta med mig lite skräp hem, som åker in på sparkontot sen. 

Här går jag och njuter!

Tog en annan väg tillbaka, lika mysig den!
När jag kommer in i frukostsalen och möts av det här vill jag nästan gråta av tacksamhet, hur bra får man ha det?
När frukosten är uppäten, jag har vilat och duschat är det dags att köra in till stan och förbereda för dagens tävling. Stannar till på Lager 157 eftersom jag glömt att packa med mig tröjor (och inte hann sticka någon) och hittade fynd - 2 för 50kr och kollar även in de andra outlets omkring. Känner mig dock nöjd med den mängden fat jag har i mina serier och lät bli att shoppa mer. 

På lördagen var det dags för en mästarklassbana. Jag tog en jag använt för något år sedan och modifierade den en del, risken att någon hade gått ursprungsbanan kändes minimal. Få stopp och många sidbyten och snurrar samt inkallningar. En lång sändande till kon med en frestelse lite bakom. Det var lite som vanligt, svårigheter i att vända från varandra och hundar som var lite trötta i värmen. Några som kommenterade att frestelsen var för tajt (inte som kritik utan att oj, det måste vi träna) trots att jag alltså läste i regelboken och mätte upp med tumstock på plats! 

MKL
Det var 24 ekipage som startade varav 11 (45%) fick kvalificerande resultat. Vann gjorde en mellanpudel på 100 poäng (som för övrigt vann SM 2014 när vi var med och tävlade, och har enligt skrivaren kvalat till SM 8 gånger med samma hund), tvåa var en barbet på 98 poäng och trea var en corgi på 96 poäng. 

Efter tävlingen minglade jag med en domarkollega från Malmö innan jag åkte hem en sväng för lite vila inför kvällens domarbuffé. Blev återigen hämtad, nu med ännu fler utställningsdomare från Danmark och Norge, och sedan blev det middag med musik och vitsar (av blandad karaktär, jag och gammal man från försvarsmakten har kanske lite olika humor). Jag hade en så himla trevlig kväll med domarkollegan och det var skönt att få lufta olika tankar om sporten och dess framtid. En tidig kväll och lite mindre vin så jag skulle få vila ut ordentligt. Ställde klockan på 8:30 (ställer jag inte klockan får jag panik och vaknar 3 istället)
Jag ljuger inte om jag säger att det var lätt den skönaste säng jag sovit i!
Någon sovmorgon blev det så klart inte, upp i duggregnet och ta en morgonpromenad åt andra hållet istället. Hittade en fin led som jag gick längs med, vid vattnet, för att sedan gå upp bland villorna och spana in drömkåkarna. Någon timma senare tillbaka och njuta av frukost på hotellet.
De hade ingen nutella dock.. minus på det för deras egna hemmagjorda chokladpålägg var alldeles för stark för frukost. Typ 97% kakao, inget för att kicka igång mig på morgonen.
På söndagen skulle jag döma Nybörjare lite tidigare än dagen innan så jag åkte lagom efter frukost, dusch och lite stickning. Även här var grunden från en tidigare bana, så jag skulle slippa provbygga den. Inga konstigheter, utan så jag tänker mig NKL. När jag var på väg till banan mötte jag några mästarklassekipage från dagen innan som kom fram och var alldeles lyriska. De var så nöjda med mina kommentarer och tyckte banan var så rolig och de skulle hälsa det från sina kamrater också! De skulle även skriva det i Facebookgruppen för de ville verkligen lyfta hur mycket de uppskattade mig som domare, vilket kändes fantastiskt roligt att höra! 

Ännu mer taggad för att döma ett gäng nybörjare så byggde jag den här banan. En del nosande, några hundar som hade svårt för miljön och jag visade min skrivare vad förarna gör för att få hundarna att nosa i backen. Som exempel på första skylten så pekar ju föraren med fingret mot skylthållaren på sin högra sida (för att de vill att hunden ska gå dit och gå runt) och när föraren pekar så kollar ju hunden så klart in skylten, föraren pekar ju på den! Man kanske inte tänker så, men det blir ofta lite stjälpande när man ska använda handsignaler (speciellt om de inte sitter helt, eller hunden tänker ibland på annat) och det är bättre att försöka lära in muntliga kommandon istället. 
NKL
I vilket fall, av de 21 som kom till start var det 10 (47%) som fick kvalificerande resultat. Vann gjorde en labbe på 99 poäng, tvåa var en blandis på 97 poäng och trea på 96 poäng var en cocker. Även  här kom tävlande fram efteråt och tackade för de fina kommentarerna och att de ändå kände sig peppade att fortsätta tävla trots att det inte gått så bra. Och precis när jag skulle åka hem sprang en tjej fram och tackade för en trevlig bana. 

Efter alla farväl var det dags att sätta sig och åka hem de 50 milen. Ena sekunden sol, nästa stod regnet som spön i backen, men tillslut var jag hemma och kunde gosa med Nässla och hussen! Och insåg vilken oskön säng jag helt plötsligt hade fått, jag som älskade den innan jag åkte. 


Regnnivån under matpausen. Yeay.
Jag hade ju en film på Nässla när hon provgick mästarklassbanan, men den hade jag glömt ladda upp. Början är helt klart sevärd, jag bjuder på den i ett senare inlägg. Nu blir det semester på riktigt och först om en månad åker jag till Storfors och dömer NKL och FKL. Vi ses! 

måndag 11 juni 2018

Om man inte ser någon annan ser de inte mig..

Hälsningar hund som vill bajsa anonymt.

torsdag 7 juni 2018

Fluffrumpa

Jag vet inte vad som hänt den sista tiden men Nässlas rumpa har verkligen blivit FLUFFIG. Ser ut som en blandning av en monchichi och New Foundland och vi har fått frågan om hon är fet! Nej, låt henne hoppa i vattnet och ni ser att hon är hälften så stor försöker jag. 
Fluffbrallan
Förutom att hon inte ser klok ut så tränger inte en vattendroppe igenom det här heller. Att duscha henne tar minst 30 minuter och ibland när jag är klar kan jag hitta helt torra fläckar där under. Däremot tar det hela dagen för pälsen längst ut att ens påbörja torkningen och det spelar ingen roll att jag torkar henne med handduk, hon går blöt nästan hela dagen efter det. Nu är det ju ingen katastrof medicinskt eftersom hon inte blir blöt mot huden, men jag förstår inte varifrån det kommer? Nästan som över en natt. Nu har jag duschat henne och provade att torka ner det, får se hur hon ser ut i kväll, om allt balsam gjorde någon skillnad.  

Här är det fortfarande öken. Alla andra får regnstormar men vi har inte fått mer än tre droppar de senaste veckorna. Var orolig inför gårdagen då vi skulle arrangera KM i apportering i Bergslagen och det inte fanns något vatten för hundarna på platsen. Som tur var blev det svalare just igår och det var nog perfekt apporteringsväder! Mysigt att vimla i och inte för varmt för hundarna. 
Smiley på himlen
Mitt uppdrag på KM var faktiskt att vara domare. Kände mig inte direkt i form att döma apportering då jag knappt hållt en dummy de senaste åren, men jag kände mig åtminstone jämn sinsemellan ekipagen. Och som vanligt blir man mer sugen att få träna själv efter ett sånt arrangemang. 
Min ruta som möter de nervösa deltagarna
Vad gäller valpplaner var det så trevliga unghundar på plats att jag inte blev avskräckt. Jag är alltså fortfarande mentalt på rätt spår att kunna skaffa valp inom ett decennium, så ni vet ;-)