söndag 28 februari 2016

Släkten är värst

När Nässla var hos Jens så sov jag kvar när jag kom hem från hundspannturen. Dels för att det var sent och jag är långt ifrån en nattuggla, men också för att då kunde ju jag och Jens umgås nästa dag, vilket det inte blir mycket av sedan de flyttade till Muskö, samtidigt som vi flyttade till Kungsör. Givetvis skulle vi få till en bild på alla tjejer, vilket var lättare sagt än gjort :)
Whiska, Thisbe, Fina och Nässla
Som Fina är nu så känns hon helt klart som en potentiell mamma till min blivande valp. Det är väl åtminstone 1,5 år kvar innan det är dags, men det är väl lika bra att vara förberedd och hålla ögonen på kullen under tiden. 
Nässla och Fina

Tävlingsledare FS





fredag 26 februari 2016

Äventyr i hundspann

I söndags var det dags för årets första semester och givetvis bar den inte till sol och bad på någon kanarieö, utan den här gången blev det min nordligaste tur någonsin, nämligen till Järpen (och är det inte lite pinsamt att det nordligaste man varit är bara i halva Sverige?) för att äntligen åka hundsläde. Den här resan bokade jag och Susann för två år sedan och vi skulle åkt förra året, men efter många om och men (läs snöbrist!) så slutade det med att vi fick boka om till i år. Eftersom den svenska vintern är lika pålitlig som en alkoholiserad förälder hade jag inte förberett mig särskilt utan det var först bara ett par dagar innan som vi verkligen började planera och iväg kom vi. De som arrangerade vår semester var Quest Adventures i Sulviken, varav Sandra är kanske mer känd från Hundsteg

I söndags morse begav jag mig först till Muskö för att Nässla skulle få ta in på hotell Eliasson, vidare genom Stockholm ut till Täby för att hämta Susann och sedan vidare till Arlanda. En kort flygtur och vi blev upphämtade av Tobbe, en av våra värdar och tog sedan den sista bilturen ut på vischan samtidigt som vi kollade av mobilerna en sista gång, det skulle tydligen vara omöjligt att få nät där ute. Vi gjorde oss hemmastadda, lagade lite mat och käkade godis och efter lite snack blev det sängdags, utan att facebooka sig till söms ;-) 

På måndag morgon möttes vi kl 9 på gården för att mata och ta ut hundarna och gå igenom lite snabbt hur man kör en släde. Första dagen skulle bli en tur på ett par mil där Sandra och Tobbe skulle vara i ett spann (och kunna rycka ut och hjälpa oss andra vid behov) med 8 hundar och jag och Susann fick dela på Tobbes spann och fick därmed 4 hundar var. De är egentligen uppfödare av Alaskan Malamutes, men de har två huskeys och två grönlandshundar så vi fick tre raser i våra spann.
Två av mina tre raser. Längst fram Miss Idita, bakom henne Nebraska och vilandes bredvid henne Timbuktu, Grönlandshunden. Huskyn fick inte vara med på denna bild. 
Den fjärde hunden Ice, supertrevlig pojk
Efter att allt var framplockat, hundarna matade, jag hade fått inpräntat det allra viktigaste att aldrig släppa och jag visste var bromsen fanns så skulle hundarna vila lite efter maten för att inte få magomvridning. Det blev alltså någon timmas frukostpaus för oss och med tanke på att hundarna var minst sagt ivriga redan då började jag få lite ångest över vad jag gett mig in på. Kanske hade en hund räckt för mig? Eller att bara sitta i någon annans släde? Jag kommer att döööööö!! 
Släden ur förarens perspektiv. Viktigaste delen är bromsen, de där två piggarna ni ser. 

Sandras spann. Tror nog det var 10 hundar med där. 
Ute på plan igen drog hundarna i gång och skällde som tokar. Sandra förklarade att precis när jag släppt på snöret som håller fast alla hundar kommer jag att ånga mig, men att det går över när de fått springa en liten bit. Med skakade hand drog jag till slut i snöret och med hjärtat i maxpuls drog vi iväg över gårdsplanen och ut i skogen. Jag kom inte så jättelångt innan jag åkte ner i en kurva, men det hade Sandra varit beredd på och hon tog emot mitt spann och vi kunde lätt ordna upp och åka vidare. Det blev en actionfylld tur (med mina mått mätt) och jag var nöjd när vi tog äntligen tog en fikapaus.
Eftersom Susann har erfarenhet sen tidigare av spann så fick hon ligga längst bak och hålla ett öga på mig ;)


Har vi fikat är det inte mer än rättvist att hundarna också får en liten fika i form av ett kex!

Okej, redo igen, klara färdiga JA!
Det fanns några lugna och fina partier, som på isen när en flock renar springer bredvid
Första dagen blev det inte så extremt lång tur, tack o lov, jag var färdig i hela kroppen efter allt adrenalin som pumpat i de galna skogarna. Vid ett tillfälle flög jag av igen, då släden hamnade på en sida om en gran och hundarna i en annan. Våra reseledare märkte inget eftersom det var i en tajt skog, men jag hade åtminstone moraliskt stöd av Susann, även om det inte finns så mycket hon kan göra eftersom hon var tvungen att stå på sitt spann och bromsa sina hundar. Jag vet inte hur men jag lyckades slänga fram släden och komma på den utan att dö och det kanske inte låter så svårt men jag vill att du tänker dig att du har 4 GALNA hundar längst fram i spannet, som är ännu mer taggade på att ta sig fram nu när det andra spannet försvunnit ur din åsyn. De lyssnar inte på något sitt och vänta utan det är fysisk kraft som bara håller dem tillbaka. Så man kan inte bara ställa släden upp, borsta bort alla grenar och sedan köra på, utan så fort släden får mark så är den uppe i en fart. På toppen av detta så har jag dessutom Susanns ännu mer galna hundar som står och gapar i mitt öra för de vill ju inte vänta på oss. Phuuuust! Men det gick bra, inga större men än ett blåmärke på knät. Fort in i skogen, swish swosh och så vips drog hundarna på fel sida om ett annat träd och jag kände att kanske skidglasögon kunde varit något - och skönt att jag hade på mig fuskolle, annars hade det varit en hel del snö i tröjan.
Snart vid huset igen, men här har någon avverkat skog.  Som ni ser är inte hundarna chilla bara för att vi står still och nästan är klara för dagen.. 

Efter turen får hundarna vatten och varva ner innan de placeras ut i sina gårdar, här är hela mitt spann.

Vet inte vilken hund det är (mitt mål var att lära mig namnet på "mina" hundar, de 20-talet andra överlåter jag till andra), men någon var i alla fall avkopplad där, lös vid sidan. 
Hundarna ska få vatten efter turen. För att de ska dricka blandas det i en burk foder. Inget litet snabbt projekt. 



Efter att hundarna druckit fick de mat och vi placerade ut dem i sina gårdar igen. Efter det var det slut för dagen och det var dags att se till att jag och Susann också fick i oss lite mat. Vid 19 la jag mig för att lyssna på en podd, men det var inte mycket på den jag hörde innan jag somnade..

Nästa morgon var det samma procedur igen, men den här gången skulle vi ta en dubbelt så lång tur, där vi halvvägs skulle möta upp Tobbe med hans familj på scooter för lite korvgrillning.
När hundarna förstår att det är paus lägger de sig snällt och passar på att vila. 








Trolla, ledarhunden i Susanns spann, en hund helt i min smak!

Tobbe och deras dotter hade tänt grillen tills vi var framme. 
Denna dag var det bara 8 hundar i Sandras spann. 
Jag mitt i grilloset.
Denna tur var betydligt lugnare än gårdagens och förutom en incident där Susanns spann var på väg om mig och mina hundar i en snäv och brant kurva och att jag vurpade i samma kurva som första dagen, fast nu på hemvägen, så var det mest meditativt. Fin natur och bara lyssna på hundarna och släden som åker fram är som balsam för själen. Och korvgrillning, ärligt talat det har jag inte gjort sedan skoltiden, gött!!

På onsdagen skulle vi ju med ett flyg på kvällen så då blev det en lite kortare tur upp på fjälltopp med fikapaus. Det var den blåsigaste dagen och vi var lite oroliga att förfrysa där uppe på toppen, men det var ganska vindstilla där. Däremot var det massa snö i dalarna, så den här turen fick vi förare slita lite mer på.
Susann på högsta toppen. 

Praktikant i spannet, deras unghund är med och springer vid sidan om för första gången. Jag kände mig inte helt trygg i att ha henne framför släden, ville inte köra på henne och ge dåliga erfarenheter. Men hon sprang snart till sin matte och hennes spann. Jag har också bytt ut grönlänningen mot den fantastiskt trevliga malamuten Knoxwille, då Timbak var öm om benen efter gårdagens dragtur. 
Det blev godfika på toppen innan vi åkte tillbaka och jag nästan klarade av kurvan där jag ramlat varje dag tidigare. Den här gången körde jag bara lite fast och kunde reda ut det genom att kliva ut på andra sidan där det fanns en väg istället för att ställa mig med snö upp till midjan ;-) Några korta sekvenser av tur innan vi var inne på gården för sista gången. Sen var det matning, och säga hej då till alla gullhundar innan vi städade och for hem igen.



Som ni kanske märker har jag haft en superb semester uppe i Sulviken. Som jag har väntat och så kul det blev! Utan vare sig teckning eller internet blev det full bortkoppling från vardagen och det fanns gott om tid för att vila och slappna av. Vill du ha en rolig semester kan jag verkligen rekommendera att åka till Sandra och Tobbe. De är båda så trevliga och gör att man känner sig välkommen och omhändertagen. De är också mjuka med sina hundar och det märks att de månar om dem. Jag hoppas att jag själv får en chans att göra om det, men det finns för lite tid och pengar för att bara roa sig tyvärr.. ;-) 

söndag 21 februari 2016

Ytterligare en resultatlös FS tävling till handlingarna

I går hade Svenska Frrestyleklubben årsmöte och dubbla klass 3 starter hemma i vår hall. Jättelyxigt att tävla hemma och givetvis provade vi vårt förfinade program båda gångerna. Och sen skulle jag nog säga att den positiva andan slutar exakt här.. 

I söndags var det FS träning på vår tävlingsträning på klubben och jag gjorde en helt verklighetstrogen start, förvisso inga domare, men annars så likt det kan bli minus slutet för att hon inte ska stressa dit på egen tass. Körde hela programmet och bara någon mindre miss, miss för att hon inte kan bättre, men det är ju bara att träna mer. Efter de pass vi har haft så hade jag höga förhoppningar om att det skulle bra nu på tävlingen, men när vi kom ut på plan i går så hände det som händer på tävlingar.. Hon freestylar på egen tass. Första omgången var det några mindre missar och några egna hittepå men värst av allt, på slutet skulle hon bara tvångsmässigt backa "om" runt mig.. Men var så inne i sig själv så hon var knappt i närheten av mig. Andra gången tänkte jag att hon är lite tröttare och jag ska vara noga med att stoppa henne hela tiden. Gick hyfsat bra fram tills sluttampen där hon ska snurra, gå fot och sedan gå in i slalom, en del som brukar sitta bra eftersom "fotet" stoppar upp henne. Men, inte denna gång. Det blev en snurr, fot och när hon skulle in i en slalom så slant det och hon började göra "om" (backa runt mig), fast hon missade ju mig och bara stod och snurrade och snurrade och snurrade för sig själv. Jag försökte med fot och stå, vilket brukar kunna bryta, men det funkade inte så jag stannade upp och hejdade henne fysiskt när hon (vad det kändes som) var inne på sitt tionde varv.. När hon stannat till gjorde vi om fot, slalom och fot på höger och när hon gick där hon skulle på höger valde jag då att ge belöningssignalen och kliva av.

Det är inte bristen på cert som gör mig ledsen, det är det faktum att det uppstår det här, att hon slutar lyssna. Och så blir jag ledsen för att hon slutar lyssna fast hon vill göra rätt. När hon har så mycket potential, men det bara blir fel. Jag blir inte besviken på henne, jag vet bara inte hur jag ska gå vidare nu när vi haft så bra träningar men så fort det blev tävling kom hon in i exakt samma sak som tidigare. Jag antar att vi måste tävlingsträna på alla sätt vi bara kan, ha uppvisningar för många på alla slags ställen men vara noga med vad hon gör då.. Lättare sagt än gjort. 

När vi brutit åkte vi hem och tog sedan en promenad tillbaka för att hämta musiken. När vi efter det skulle gå hem igen, en promenad på ca 3 km strejkade Nässla halva vägen. Inte bara den här där hon stannar/lägger sig och vägrar gå utan hon gick ner och la sig i diket, eller som här på bilden, över ett dike och in med nosen i ett fårstängsel. Varför hon strejkade? Jo, hon ville prompt tillbaka till hundarenan, där är det allt lattjolajbans! Så jag får trösta mig med att hon verkar ju i alla fall ha the time of her life. 

I fredags när jag åkte hem från jobbet fick jag dock en ny idé för ett program i FS som jag ska satsa på. Det är ingenting alls som det jag har idag och nu verkar det helt enkelt vara dags att rikta in sig på något helt annat. Mer om det när det börjar växa fram, men det känner jag mig peppad för så det var tur jag hade det i huvudet när inget annat ville sig väl! 

Nu ska Nässla på semester hos världens bästa syrra med bihang! Och jag då? Jag ska prova hundspann för första gången, håll tummarna :-)

onsdag 17 februari 2016

Domaruppdrag - Mästarklass på Katrineholms BK 14 februari 2016

I söndags var jag inbjuden att döma mästarklass på Katrineholm i ett ridhus utanför stan. Nära och en klass är ju perfekt domaruppdrag och till start blev det bara 23 ekipage. I kylan är dock 23 ekipage många nog, och när det var slut var det på gränsen på bekvämt. Jag hade gjort en bana som jag tyckte var rolig teoretisk, som såg ut så här: 

Det jag tänkte skulle vara svårt var att börja med sändande (och hindrena bakom, men ändå tillräckligt långt bort för att inte vara en fälla) och sen ha koll på alla snurrar och vändningar åt olika håll. Nu har inte resultaten kommit ut ännu på SBK tävling, så jag har ingen statistik, men jag minns att det var tre stycken som fick 99 poäng, fast en blev diskad i honnören då hon glömde sitt koppel på :(. Så två på delad förstaplats och sen ett par till på 90+ tror jag, får nog återkomma om det. Jag var lite orolig över att det skulle vara någon form av SM hets och sura miner över uteblivna kvalpoäng, men mot mig så var alla trevliga (men det fanns fall där det var uppenbart att föraren blev besviken när det blev fel på banan). Det var deltagare som tackade för rolig bana, så det var ju väldigt kul! En tanke från banan bara: Har folk glömt hur man gör 360 grader när man kommer upp i mästarklass?? När jag körde nybörjare själv så var det i alla fall jätteviktigt att göra en så tajt snurr som möjligt, men nu tog ju många så stora varv att det hade fått plats en bebiselefant innanför ringen. Bassning hörrni! ;-) 

Nu blir det en lugn period gällande dömningarna, däremot har vi bara ett par veckor till den tävling vi arrangerar själva. Själva tävlingen kommer nog gå relativt smärtfritt, eftersom vi bara ska ha 30 startande. Däremot innebär just dessa bara 30 startande att vi måste lotta bort mer än hälften av alla anmälda, och det är ju inte kul alls som arrangör. Men tyvärr kan vi inte trolla med knäna så det är bara att bita ihop och vara "the bad guy".. Själv dömer jag igen i Mockfjärd i början av april, nybörjarklass, fortsättning och avancerad under två dagar. Kom vettja!

onsdag 10 februari 2016

Clinic i Kungsör

Ofta tycker jag att jag tillhör världens bästa klubb, och när jag fick chansen att hänga på den clinic som Maria Brandel arrangerade i helgen så tackade jag så klart ja, även om jag skulle missa en föreläsning. 

Det började med att Heléne Lindström och Jenny Wibeck hade sitt föredrag om mental träning "Starkare tillsammans". Jag ska erkänna att jag är inte jätteintresserad av begreppet i sig med mental träning (tycker inte det är flummigt eller så, jag är bara inte intresserad av det för min egen del, precis som jag inte är intresserad av agility, men säkert kan lära mig ett å annat nyttigt ändå) men jag var nyfiken på Jenny Wibeck då jag sporadiskt läser hennes blogg och gillar hur hon har ett tänk med etik som kommer fram i hennes bloggande. Heléne har jag hört mycket gott av från Zandra sedan tidigare. 
Dagen börjar med Heléne och Jenny
De började med att prata om hur vi som personer blir mer säkra och bättre i andra delar av livet tack vare hundlivet och det håller jag VERKLIGEN med om! Det har jag ju skrivit om själv här och kan helt klart konstatera att jag hade inte ens varit halvvägs i karriären om det inte varit för hundträningen. Vidare om att den mentala träningen inte är en ersättning för praktisk träning av moment och tävlingsträning, för en bra tränad hund ska inte störas av min mentala känsla. Sen var det en hel del prat om hur man ska tänka och några övningar. Jag vaknade dock till liv när Jenny tog upp det här med att hundar är avlade för att samarbeta och så fort vi säger "hunden kan ju det här egentligen" så börjar vi motarbeta hunden. Och om jag tror att min hund ska ge igen, vad har jag gjort mot den då för att den skulle vilja göra det? Istället ska man verkligen jobba med att samarbeta MED hunden även på tävling, exempelvis genom att kanske "lura domaren", då blir det du och jag mot domaren. 

Efter lunchen blev det dags för en norska som jag följt på fejjan efter rekommendationer men egentligen inte haft någon koll på mer än att jag tänkte länka här i bloggen ett inlägg hon delade som var väldigt bra (men ja, det är ju lätt att det glöms bort i bokslutet). Hon heter Maren Teien och jag bara ÄSLKAR att lyssna på folk från andra länder. Då blir det ju alldeles uppenbart att de landsgränser vi har verkligen gör skillnad i hundträning. Det var uppenbart i somras när jag lyssnade på Helen Philips från UK, i höstas på clicker expot och även i helgen då. Visst att vi har störningstränat en del, men överträna som Maren gör i lydnaden var något nytt. 4 ekipage fick vara demo och jag tror att samtliga under något tillfälle mådde lite dåligt över hur långt Maren pushade gränserna, men alla hundar klarade av det med sån bravur att taket höll på att lyfta när alla jublade i publiken! 

Men från början då, hennes föreläsning hette "Take Risks - överträning" och hon hade först ett teoretiskt pass där hon pratade om hur hon tänker. Att hundträning ska vara SKOJ och att vi ska våga ge faen i saker (vilket blir mer logiskt på norska, men motsvarar typ strunta i det). Att hundarna är domesticerade och att det bör vi utnyttja när vi tränar, vi behöver inte träna dem som delfiner utan kan faktiskt utnyttja hur de ser på oss när vi jobbar med dem. Och Maren menar att hon övertränar för att öka team-känslan till hunden, att båda ska kunna lita mer på varandra. Efter teorin var det dags för praktisk träning och det var så kul att se! Dels för att det var en del saker som jag själv brukar göra med Nässla för att ha lite skoj när vi tränar själva, men dels för att det ÄR kul att utmanas och lyckas. 

Jag kommer inte gå igenom alla varianter av överträning hon hittade på för det är listor, men exempel var att springa till rutan med massa targets/koner/leksaker på vägen. Att gå fot över människor som låg på backen. Att låta folk försöka hindra hunden att springa in i rutan. Att göra en fjärridirigering från läktaren med publiken mellan hund och förare. Att göra en fjärr med en filt över huvudet. Att göra en vittring efter ett ställande på inkallningen. Att skicka en hund till konen när föraren står och hoppar och klappar händerna någon annanstans. Att gå fot som om du gått på heroin i ett år. Att gå fot på knäna. Det kanske låter larvigt, men Maren avslutade med att berätta om hur hon bröt benet dagen innan en stor tävling som var avgörande för att kvala till VM. Hon stapplade ut på kryckor och hög på smärtstillande och tog sig igenom och kom till VM, tack vare att hunden var så van att allt kunde hända med henne. Jag tror det också var det året hon vann VM :) 
Vittring på en okänd människa. När pinnarna hamnar i noshöjd är det lättare att bara plocka utan nosen påkopplad.
Det jag framförallt tar med mig från Maren förutom ha skoj och ge faen (det är ju ändå bara du som bryr dig) var det här med att skapa en spellista med peppig musik som man ska spela när man kliver in på tävlingsplan.

På söndagen var det Siv Svendsen som jag tyvärr missade då det var årsmöte på FRK, men jag kom tillbaka lagom till Carin Bengtsson (årets SM vinnare) och Maria Brandels föreläsning "Att lyckas på tävling: tur eller träning?". Det var en bra mix mellan de båda om hur de tänker och det blev dynamiskt och bra när de kunde bolla lite och faktiskt tycka olika. Det blev en hel del självklara saker om hur man ska lägga upp träningen och de olika delarna, hur man ska formtoppa rätt, tänka på maten för sin egen del och andra bra tips. Det jag kommer ta med mig på egen träning är den övningen som Maria kallade "one-by-one" där man väljer ut tre moment som man ska köra i ett följ utan att nolla. Varje moment som nollar kostar en hundralapp till fikakassan i träningsgruppen, men du får göra allt du behöver för att du inte ska nolla, dvs du får belöna, lägga upp det etc för lyckande. Det tror jag helt klart är ett bra verktyg för att se var du står och att det kostar något gör det hela lite mer noga, kan nog vara utmanande för mig som är både snål och tar saker som de kommer lite lagom ostrukturerat ;-) 
Carin och Maria
Jag blev faktiskt så lydnadspepp så jag både anmälde mig till vår tävling här på klubben om någon vecka, och tränade massor nyttigt på kvällen när vi hade öppen träning. Fast jag har ju en FS tävling nästa helg, men jag är ju som jag är =P

tisdag 9 februari 2016

Bergslagens Allround Flat 2015

Det här vandringspriset har bara funnits i tre år, men de två tidigare åren har vi bara varit på en retlig andraplats. 2015 var det dock dags för oss att få hem den fina bronsflatstatyetten under ett år eftersom Nässla med sina meriter inom bruks, rally, lydnad och viltspår under 2015 blev Årets Allroundflat i Bergslagen. Bästa Nässla!

torsdag 4 februari 2016

Affärsplan

Jag skrev ju för ett tag sen att jag firade 10 år sen som enskild företagare. Det här företaget har inte haft särskilt mycket planerande rent företagsmässigt (för planerat kurser, jo det har jag vaknat mitt i nätterna och gjort!). Det har fått gå som det gått, jag har haft en form av budget, mest för att jag vetat hur mycket jag behövt tjäna och sen hållt kurser utifrån det. Men jag har aldrig haft en riktig affärsplan.  Vad ska jag ha uppnått om ett år? Vilken omsättnig? Hur ska jag komma dit? Vad vill jag ha i mitt företag om fem år? Jag har mer tänkt "Vad skönt det vore att slippa pendla och bara en dag ha sitt eget".. 

I går hade jag en kompis över, han är också egen fast i en helt annan bransch. Han vill gärna utveckla sitt företag, eller snarare sitt liv, och vi kom prata om hur man skulle göra för att nå dit. Jag inspirerades av Charlie Söderberg som jag lyssnat på en del på sistone via poddar (han har tyvärr ingen egen) och en sak ledde till en annan och när kompisen åkte hem och jag tog ut Nässla på promenad (är inte promenaderna en hjälp när man behöver inspiration?) så började tankarna på mitt eget företag att rulla. Sagt och gjort, när jag kom hem gick jag raka vägen till datorn och skrev upp min egen affärsplan som ska gälla tom 2017-12-31. Det gäller den nya delen av mitt företag där jag har börjat mer seriöst med bokföring för andra företag och när jag gjorde en plan och spaltade upp det så insåg jag att det finns ju goda förutsättningar att nå dit även tidigare! De här frågorna besvarade jag för mig själv: 
  • Vad vill jag uppnå till 2017-12-31 i mitt företag? Hur stor omsättning? 
  • Vad innebär den omsättningen per månad? 
  • Vad innebär den omsättningen i timmar, per månad och per vecka? 
  • Hur många kunder behöver jag per månad för att uppnå det?  
  • Vad ska jag ha för delmål till nyår när jag är halvvägs? 
  • Hur många fler kunder än vad jag har i dag behöver jag för att nå mitt delmål? 
  • Hur ofta ska jag utbilda mig inom branschen?
  • Ska jag fixa min hemsida? 
  • Vilka olika prislistor behöver jag och när kan jag fixa dem? 
  • När är det dags för nästa annonsering? 
  • Finns det några branscher jag borde rikta in mig på? 
Utifrån varje punkt kunde jag sedan spalta upp underkategorier och svar på mina frågor ganska lätt. Det kanske inte låter så jättekul, men jag vet att ni är några företagare där ute som läser. Har ni någon faktisk plan? Hjälper den? Jag är i alla fall övertygad om att detta kommer få mig i helt rätt riktning! Nu kör vi!

Två tassar på plats

Vi tränar vidare med vårt trick och har nu kommit så långt att hon har båda tassarna på och vi har tagit bort targetmattorna. Här är en film från i går morse, nu har vi lagt till att hon ska ha kvar tassen fast jag rör benen. Jag ska också börja döpa det, tror det blir "Dubbla", helt olikt något annat vi har och det är ju logiskt när fötterna är dubbla. Typ ;-) Filmen är första gången utan target, jag klippte bort när vi stod på target och mellan två belöningar passade jag på att flytta mig. Inte helt lätt säger hon, men jag försöker hålla belöningsfrekvensen på en nivå som inte skapar frustration.