tisdag 18 september 2018

Spårprov på mattens födelsedag!

Årets höstprov hos SSRK Östra råkade bli just på min födelsedag. Eftersom jag åtminstone inte dömer på min födelsedag så var jag ju ledig och tänkte att det egentligen nog är det allra bästa sättet att fira sin födelsedag på. Och vilken dag det var, solen skiner genom en perfekt tempererad skog 💕

Nässla har tyvärr inte fått spåra särskilt mycket, vi har gått något enstaka spår under sommaren och jag tror ju inte på konceptet att vila sig i form, men ändå att hon borde ha så pass mycket rutin för att ändå klara av det. Så det gick nog ungefär som väntat, hon visste vad hon gjorde men var lite ur form för att göra det så där fantastiskt som hon kan. Det fanns några riktiga guldkorn, bland annat började det med att gå ner för en rejäl stenbumlingsbacke och då bad jag henne sitta och vänta vilket hon gjorde. Sen passerade vi ett matställe för vildsvin där någon (under tiden jag väntade tror jag faktiskt) kastat ut en massa bröd som hon ignorerade. Men hon spårade, släppte, vilade hjärnan, kollade av lite men fortsatte sen i spåret. Jag tyckte det var struligt, men jag litade alltid på att vi var på rätt väg. 
Trött och nöjd hund - så kul att jaga rådjursbusar OCH få mingla med folk efteråt (tigga godis).
Domarens kommentar. Sista raden är den bästa. 


lördag 15 september 2018

Domaruppdrag på Eskilstuna BK 2018-08-29

Ligger lite efter pga semester och tillhörande hopning av jobb, men här kommer en liten snabb rapport från en skön kvällstävling jag dömde på Eskilstuna Brukshundsklubb. Jag gjorde en, enligt mitt eget tycke, jätterolig bana med mycket spring och hålla ordning på hunden. Blev dock inte alls så svårt för de tävlande som jag hade trott, speciellt i jämförelse med min kollegas bana på andra sidan. Men ibland tror jag det passar många hundar att springa, då hinner de liksom inte tappa bort sig på massa småsaker på vägen. 

Av de 20 som kom till start fick hela 7 stycken kvalificerande resultat (35%). Vann gjorde en cocker på 98 poäng, en portugisisk vattenhund kom tvåa på 97 och trea var en sheltie på 94 poäng. Som jag alltid säger, vilken härlig rasvariation det är! 

Framöver är det ganska intensivt med dömandet, nästa helg har jag ett KM att döma samt NKL och FKL hos Surahammars BHK. Ska döma 6 tillfällen på 7 veckor vilket faktiskt är lite för mycket, för jag ska även arrangera en viltspårskurs för FRK Bergslagen samt håller i ett KM i viltspår för dem. Dessutom har jag och sambon precis startat ett aktiebolag (jag ombildar min enskilda firma och han börjar med egen verksamhet i samma bolag), där jag har min anställning har vi massor med roliga projekt på gång och i mitt egna företag har jag ett ganska stort och omständigt bokslut att jobba med åt en kund. Jag har att göra med andra ord så mina vandringsbilder från Trolltunga i Norge får kanske vänta några dagar till. 

måndag 20 augusti 2018

Rallypremiär nästan två år senare

I går var det dags för nypremiären i rallylydnad för mig och Nässla. Över 1,5 år sedan sist och vi har inte ens tävlat utan honnören.. Hittade en tävling i Örebro som jag inte var bokad att döma på, så passade på att prova lyckan. Tyvärr var förra veckan mer eller mindre fullbokad och jag hann inte med någon träning förrän i fredags kväll.. Kanske lite i sista stund, även om hon momentmässigt är ganska säker. Det fick bli lite som det blir, vi är ur fas på rutiner, hur mycket/lite uppvärmning hon behöver osv. Jag var nästan inte alls nervös när vi klev över startbandet ens. 

Första banan var för Lena Mattsson, en för förarna lite lurigare bana. Jag har inga större problem med att passera åttan 4 gånger, för mig är det givet att man bara följer linjen så blir det rätt. Tyvärr så var Nässla på väg att nosa precis vid tre steg bak så då missade hon själva momentet och det blev fel. Förutom det fick vi någon sned och sen, men premiären slutade ändå på 87 poäng, inte illa pinkat! Själv tyckte jag Nässla var lite svävande, off och lite flåsig (solen kom fram precis när vi skulle på) men ändå tillräckligt pålitlig. 
MKL av Lena Mattsson
Som tur var så var vi först ut på varje bana så jag kunde direkt ladda om för nästa som var för Carola Haag. Inte heller några klurigheter förutom den där frestelsen som innehöll räkor och blötfoder! Det fick bli målet för den banan, att hon inte skulle ta frestelsen. Här fick jag upp ett helt annat engagemang från början och hon var MED mig, så kul! Tyvärr missade jag en detalj som jag bestämde mig i fredags för att göra, nämligen att bara kalla in efter hindret, inte säga hopp. För när jag säger "hopp" hoppar hon direkt, och hon kommer inte över hindret på två meter och slog så klart i bakbenen. Inte så viktigt tänkte jag och började fokusera på att ha med henne i frestelsen vilket gick så himla bra! Tyvärr var jag så engagerad i henne att jag glömde bort mig själv och faktiskt tog fel väg - attans! Sen efter det blev det lite slarv från min del och vid läggandet gjorde jag helt konstigt vilket slutade med att hon reste sig och gick med direkt. På skylt 17 tror jag hon fick frestelsen i nosen plus att jag var otydlig och hon gick runt mig ett varv. Så på den banan fick vi bara sextionånting poäng, men engagemanget var to die for!  
MKL av Carola Haag
Jag vet inte hur vi ska göra med tävlingskarriären framöver i rallyn. Nässla hade ju jättekul att vara iväg och när vi skulle tävla drog hon i kopplet mot planen, så taggad. Hon minglade och hade nog en trevlig dag men var helt slut i går kväll. Hon sov som en stock efteråt, vilket på sätt och vis är mysigt att hon är trött och nöjd (?) istället för att hon står och tigger och vill hitta på något, men samtidigt blir jag påmind om att hon faktiskt är mycket äldre än sist. Å andra sidan hade hon kul och fysiskt finns det inga hinder för hennes kropp, så vi ska nog fortsätta i den mån jag inte behöver döma på tävlingar i närheten. Kanske också skippa dubbeltävlingar så det inte blir så belastande för henne. Och undvika värme, helst tävla inomhus. 

Nu tror jag inte att det finns så mycket för oss att tävla på framöver, det är en händelserik höst för mig generellt, men något hoppas jag på att hitta. Och då är min att träna på denna: 
  • Träna tävlingslikt med riktigt banområde. Belöna mitt på plan så hon inte har samma dragning ut från plan när vi närmar oss banden. 
  • Tänk på att inte säga hopp vid skylten, kalla in med hit eller kommendera hopp vid hindret. 
  • Träna inkallningsmomenten hela vägen, kom på en tydlig signal. 



måndag 13 augusti 2018

Flatmästerskapet 2018 Veteranklass

Tänk att det äntligen var dags att tävla i apportering igen! Tror att sist Nässla gjorde det var utan mig och då gick det så här enligt hennes egen utsago och själva har vi inte direkt tränat oss i form med tanke på både hennes kropp och framförallt vädret. Men vi ville komma iväg och prova tävla i veteranklass så nu var det äntligen dags att se hur vi vilat oss i form. Eftersom jag trott att jag ska jinxa något genom att boka boende (dvs bokar jag för mycket kommer hon skada sig igen) så har jag inte tänkt på saken förrän nu i veckan. Först tänkte jag hotell i Jönköping men när jag kom på att samlingen var jättetidigt och jag därför skulle missa hotellfrukosten så insåg jag att det inte var någon vits att bo på hotell, jag tog helt enkelt med mig mitt tält och campade i Ulricehamn. Då provplatsen bara låg 20 minuter från campingen passade jag på att åka ner lite tidigare på lördagen för att hinna åka och spana in provområdet och mingla lite. Och glädjas över att det inte verkade vara några vattenstationer på plats 😅. 

Det började inte kanon, för trots att sommaren varit stekhet i drygt tre månader var just denna dagen då normala temperaturer valde att återkomma tillsammans med regnet. Svalkan har jag inget problem med men att sätta upp ett stort tält (inte av vandringsmodell) i spöregn var inte optimalt. När jag dessutom försökte fuska lite för att tjäna tid blev det givetvis mycket värre men tillslut var ändå tältet uppe och grejerna i det. Sen åkte vi till provplatsen. 

Tillbaka på campingen hade det spruckit upp och vi tog min medhavda sallad på stranden - mysigt! Jag har aldrig varit i Ulricehamn men det jag såg utifrån promenaden från campingen var väldigt trevlig. 
Middagsutsikt
På promenad runt vattnet vid campingen
Tog en promenad en sväng mot centrum och när vi var tillbaka hade jag bok med mig för att läsa men valde att sova då jag faktiskt var helt slut. MEN, det visade sig att grannarna på campingen hade kräftskiva/ALLSÅNG AV ALLA GAMLA DÄNGOR ungefär halva natten. Oaaah hela natten blandades friskt med Elois och Gunilla på högsta volym på både stereo och fulla typer. Yeay, så att säga.. Men sen började det spöregna och då försvann faktiskt deras ljud och vi kunde äntligen somna ordentligt. Svalt och skönt, på natten på gränsen till för kallt. Upp tidig morgon för att hinna rasta  och packa ihop tältet och snart var vi på plats och samling. Det var från början 27 hundar anmälda men i en sån här klass blir det så klart en del avhopp. Även vårt tilltänkta sällskap med syrran blev inställt pga att Kerstin bröt benet i veckan. Det var lite väntan inför första starten men sen var det i princip bara att springa rätt igenom och klockan 9 var vi typ klara. 

Enda stället med kö - första rutan. Nässla laddar till skotten. ☝
Här kommer en redogörelse för rutorna: 
Ruta 1. Enkelmarkering med dolt nedslag och dold kastare. Inget längre avstånd men en kulle framför så man såg inte hunden när den jobbade. Bara att ställa sig med händerna på ryggen och vänta med andra ord. Nässla som laddat lite vid alla skott tog kontakt med mig efter nedfallet (istället för att knalla) och tappade lite av nedslaget pga stresspåslag. Hon hamnade (enligt domaren, jag vet ju inte) lite långt ut men jobbade sig in fint till rätt område. Eftersom hon var ute ett tag så räknade jag med en del poängavdrag och vi fick 13 poäng kvar. 

Ruta 2. Enkelmarkering på kalhygge. Inga svårigheter, hon sprang i princip rakt på, rundade någon stubbe bara. 19 poäng. 

Ruta 3. Fotgående till plats, enkelmarkering i skog. Samma här, jag fick säga både fot och sitt åt henne, så jag antar att det var det som drog ner poängen då själva markeringen var perfekt. 17 poäng. 

Ruta 4. Dubbelmarkering där första skulle in först. Nässla gjorde allt jättefint och hade nog egentligen 20 poäng men då hon släppte ifrån sig ett litet pip innan skotten fick hon noll. Har faktiskt aldrig varit med om det förut och kan inte heller hitta underlag för det i reglerna (alltså, det var världens minsta pip, kunde lika gärna varit min mage typ, långt ifrån ett startskall eller liknande), att man dömer ner det till noll, men domaren dömer. 0 poäng. 

Ruta 5. En lång dirigering i en "väg" mellan skog. Till synes ganska enkel men avståndet var mer än vi tränat på och jag tappade Nässla. Valde att bryta och inte visa domaren prov på extrem olydnad. Det var för svårt och hon lyssnade inte på mina signaler, vi var helt enkelt för dåligt förberedda på den rutan. 0 poäng. 

Det blev alltså totalt inga höjdarpoäng, men med knappt en veckas träning är det inte mycket att gråta över. Vi hade en trevlig helg och Nässla njöt nog av att få apportera lite på riktigt! När vi kom hem igår gick hon raka vägen till sängs och har i princip sovit sen dess. Idag på jobbet bemödade hon sig inte ens att bli kliad av sin favoritkliare, utan han fick tjata en del för att hon skulle komma fram.. Och det är så härligt att hon fått göra det hon älskar mest 💕

Vi valde att vänta kvar på finalen då man tänkte att det skulle gå ganska fort innan det var dags. Vi var ju klara innan 10 och finalerna borde vara klara att köras innan det utsatta 14 trodde man. Så jag velade lite fram och tillbaka, men tycker ändå man ska vara sjyst och uppmärksamma pristagarna så jag stannade, hemma skulle det ändå bara bli jobb med matlagning och andra nödvändiga sysslor. Minglade lite, men träffade inte SÅ många vi känner ändå så lite långtråkigt blev det faktiskt. Men när vi väl börjat vänta.. 
Äntligen finaldags, men varför är inte jag med undrar Nässla
Finalen visade sig vara riktigt svår och de flesta hundar klarade inte av uppgifterna. Och när vi tittat på dem visade det sig att det skulle dröja ytterligare en timma innan prisutdelningen men då brann det i min sportslighet och jag åkte hem. Förstår att det är mycket för arrangörer osv, men poängen borde ju ta fem minuter att räkna ihop kan jag tycka. Jag lägger till det här på min mentala lista för hur vårt FM ska vara när det är Bergslagens tur att arrangera 😏 

Men trots väntan hade vi en fin helg och det var mysigt att vara iväg och få tävla med lilla vesslan igen! 

torsdag 9 augusti 2018

Hipp hipp hurra

Tänk vilken tur jag har som fått fira min hunds tioårsdag! Förvisso lite sen rapport här på bloggen, men bara för att vi passade på att njuta så mycket vi kunde av jubilarens egna stora dag. Jag och Nässla var och badade tillsammans i skogen i någon timma, när vi kom hem däckade vi båda. Sen blev det fika med "mormor" och vi tvåbeningar fikade av den här dummien. 
En klassisk stubbe i dummyformat
Tioåringen själv fick pannkakstårta som husse gjorde åt henne. Mumsigt!


Sen blev det lite kamplek i trädgården varvat med tuggben och badande i poolen. Det var bara lite knallapportering som saknades men med tanke på helgens tävling så struntade vi i det.. 

tisdag 7 augusti 2018

Ny säng

Andra natten Nässla skulle sova hos oss, i det hem vi bestämt att hund skulle få vara i soffan men inte sängen, så gick hussen och hämtade Nässla i bädden och sa "hon är så söt, vi kan väl ha henne i sängen?" och sen dess har hon legat där. Jag tycker så klart det är en trivselfaktor, men ibland skulle det ju vara skönt med grus- och pälsfria lakan och kanske även att kunna röra sig fritt i sin egen säng. (En kollega till mig som också har valp hävdar att det handlar om ledarskap att inte ha hunden i sängen, jag kom tyvärr av mig tillräckligt för att ifrågasätta hur det på något sätt påverkar ledarskapet). I vilket fall, när vi sovit borta och det funnits soffa i rummet har Nässla flera gånger valt att sova i soffan istället för hos mig (😭 ) men vårt sovrum är alldeles för smått för att klämma in en soffa så det har inte gått. Däremot tänkte jag att kanske en upphöjd säng skulle göra henne lite mer benägen att flytta ner lite mer än vanligt. 

Många bekanta har rosat den här typen av säng på ben med bara nätaktig botten och alla som har den menar att flattarna älskar den! Så jag köpte en lite billigare kopia (jag gillar egentligen inte att främja kopior, men jag chansar ogärna på 1600kr och får en metallstång i garaget, dessutom tillverkas ju även kopian här i sverige så det är inget Kinaskit) och presenterade den för Nässla. 
Stor säng äntligen accepterad
Först tyckte hon den var läskig och när hon klev upp på den var det bara för att jag bad henne (alltså inte som den gången vi köpte nya madrasser och de skulle ligga ett dygn och fluffa sig och hon hoppade upp omedelbart trots mitt nej-rop och därmed gav de nya madrasserna ett rejält tassavtryck av lera) och hon hoppade snabbt ner igen. Hon behandlade den som ett random balansredskap och skulle verkligen inte slappna av på den. Men en av oss kan tänka i flera steg (skoja bara, det kan vi båda) och jag tog bort hennes vanliga säng i vardagsrummet och ersatte den med denna, med en filt över (så den inte ska vara genomskinlig vilket jag tror var en del av det läskiga) och vips tog det bara några dagar så började hon använda den självmant. Har dock noterat att hon inte gärna ligger i den som många andra flattar, dvs helt utplattad, så jag fyller på med hennes gosedjur så hon ändå kan lägga upp huvudet mot dem och få lite stöd, hon verkar föredra det. 

Sen har vi inte kommit så mycket längre trots att sängen stått i någon månad i vardagsrummet 😏Hennes vanliga bädd bor i sovrummet och där kan hon väl tänka sig att lägga sig ibland, men är det svalt nog ska hon så klart ligga mellan oss 💖

fredag 3 augusti 2018

Tro't eller ej

Men vi har faktiskt tränat ALLA saker som stod på förra inlägget om apporteringsträning. I tisdags kväll åkte vi till uppfödaren och kombinerade badande med lite träning. Får våran del bestod träningen i att gå fot, vilket generellt gick väldigt dåligt då kombination uppfödare + skott + vatten knappast är optimal för lugn och ro. MEN, när vi kopplade loss och jobbade gick hon minsann världens gulligaste och gladaste fot ("måste hålla i mig, måste hålla i mig"). I koppel däremot - phuuuu!

I går kväll hade vi en jättemysig kväll inne i stan utan hund men med Zandra som fyller 30. Vi käkade och skrattade gott och njöt för när vi kom ut var det perfekt temperatur, som vi väntat! Perfekt för att vara sommarväder skulle jag väl lägga till. Så pigg och alert när vi kom hem tog jag ut Nässla till skogen och tränade närsök, både signal och uthållighet. Den här gången med pälsboll och kampleksak och hon jobbade så fint så jag nästan blir tårögd. Gammeltanten som kämpar så bra! Vi passade även på att befästa stoppsignalen, märkte hos Bitte att den var lite trasig ;-) 

Vi fortsätter traggla en vecka till sen får det gå som det går. Har iallafall en känsla av att jag kommer vara minst sagt nervös med första tävlingen på ett år och bortser man från spår som inte alls är lika stresspåslagsaktigt är det ju faktiskt över 1,5 år sedan sist :O 

måndag 30 juli 2018

Domaruppdrag på Storfors LKK 28 juli 2018

Även i år blev jag inbjuden att komma till Storfors och döma NKL och FKL mitt under sköna sommaren. Det var faktiskt inte många kvar att döma då många strukit sig pga värmen, men vädret visade sig faktiskt från sin bästa sida och det var perfekt temperatur med moln på himlen (och ännu bättre när det visat sig att det öst ner hemma med dunder och brak). Jag hann döma båda mina klasser innan lunch och det gjorde jag ju också dels tack vare att ekipagen var duktiga och det mesta flöt på. 

Började med en FKL utan några direkta svårigheter. Flera som höll på att missa vissa svängar och en och annan fel position i läggandet, men i övrigt höga fina poäng. Någon bushund som drog av planen, en matte som bara hade hundens välmående i tankarna och bröt och resten fick faktiskt kvalificerande resultat! Av de 11 startande fick 8 (72%) kvalificerande resultat. 
FKL
Vann gjorde en springer spaniel (av superspeedfart!) på 98 poäng, tvåa var en staffe på 97 poäng och trea var en breton (de ser man ju verkligen inte ofta) på 94 poäng. 

Bara ett snabbt banbyte och kicka igång nybörjarklassen som också de var väldigt duktiga! Några hundar som inte ville lägga sig ner, några förare som gjorde fel övningar men till skillnad mot förmiddagens nkl som min kollega dömde så var det inga som missade skyltar iaf. Var tydligen 6 personer som alla gick förbi samma skylt. Av de 21 som kom till start fick 17 (80%) kvalificerande resultat.
NKL
Vann gjorde en astralisk terrier (samma här, hur ofta ser man en sån?!) på full pott, tvåan delades mellan en mops och en samojed på 99 poäng. Verkligen kul att se vilken variation det är på raserna på prispallen :)

Nu blir det en månads vila innan nästa uppdrag då jag ska döma en kvällstävling i AKL i Eskilstuna, alldeles lagom och min roligaste klass att döma. 


lördag 28 juli 2018

Åtminstone något

Det har ekat tomt här inne och det beror helt enkelt på att vi inte gör NÅGONTING. Jag jobbar (tack och lov, för där är det svalt och skönt), kommer hem och sitter inne och ugglar tills sen kväll då man äntligen kan gå ut. Jag är inte mycket för att gnälla på väder, men 35 grader i skuggan varenda dag - där går gränsen!

Idag kom det dock lite skurar här hemma (tack och lov inte i Storfors där jag var och dömde) och i "kylan" som uppstod efteråt passade vi på att gå till skogen och träna lite apportering inför FM som snart kommer. Det blir ju begränsat bra träning när jag är själv men jag passar på att nöta lite dirigeringar åtminstone. Jag har upptäckt lite brister i arbetet: 
  • Hon har på ett sätt blivit lite bättre på att ta handtecken snett och mer som att jag pekar PÅ målet, men det leder också till att hon vill komma in till mig för att göra närsök (jag sätter ju handen rakt ner). Jag måste träna på närsök där jag sätter henne precis bredvid och sätter igång henne från håll, med synintryck men svårgömd. 
  • Hon söker dåligt. Jag kan se på kroppspråket att hon får den i nosen men hon följer inte riktigt upp. Jag tror motivationen inte är så stark (liksom konditionen, den påverkar ju både ork och nosarbete) och framöver ska jag ta med mig riktigt heta leksaker hon får leta efter i svår terräng, helt utan signaler och övrig träning, bara konditions- och motivationsmässigt. 
  • Vi har inte tränat så mycket fot och måste få till bra träningar i heta miljöer. Till att börja med får vi ta med hussen på promenader för att gå före med bollkastaren, det är störning nog. Sedan försöka få in träning med andra i skogen. 
De åtgärderna tror jag ger en bra början, jag kan inte kräva så mycket av henne. Det märks att hon är till åren och vi får istället fokusera på att hon ska ha riktigt roligt där borta. Dessutom brukar inte veteranklass vara så svårt, tydligen ganska likt nybörjarklass, men vi ska åtminstone inte bara åka dit och slarva bort poäng vi inte behöver pga dålig träning. 

tisdag 24 juli 2018

Frösus sork

Nämen va kul! Jättekul, verkligen. 

måndag 23 juli 2018

Budapest

Efter nästan två veckor i Norge blev det en helgs vila och sedan semester med min lillebror till Budapest. Hade inga större förhoppningar utan resan gick dit då min bror fyllde 30 och hade vid något tillfälle sagt att hans drömresmål var Budapest och då fick han det av oss i present (tack och lov, för några år sedan var hans dröm att resa till Tjernobyl och dit får han resa själv!). Vi fick några halvt varma dagar, i början helt perfekta för storstadssemester faktiskt. Gjorde inget speciellt, mer än att äta, turista och promenera. 

Donau under molnen, perfekt semesterväder för städer.

Uppe vid deras stadspark


Älskar sånt här, en reparationsstation för cyklar i parken.



Slottet by night

Turistbuss - perfekt när fötterna inte orkar mer och för att få en bra överblick över stan

Utsikten från frihetsstatyn

Frihetsstatyn

Parlamentet, en maffig byggnad.

Bror måste hälla i sig öl om vi ska hinna av i tid.

Det bästa med storstäder, att bara sitta på ett café och känna allt och titta på folk.



Det var en lagom liten semester, jag och min bror umgås sällan nu för tiden, hade vi inte varit släkt hade vi aldrig umgåtts då vi är alldeles för olika. Men själva så här funkade det väldigt bra och vi anpassade oss fint efter varandra och kunde kompromissa efter varandras behov (även om jag kunde tänkt mig liiiite er shopping än de tio minuter jag krävde för att köpa ett par jeans). Staden var väldigt mysig och jag rekommenderar att åka dit om man gillar att titta på gamla byggnader, äta/bo relativt billigt och ändå kunna göra storstadsaktiviteter. Kanske inte jättemånga sevärdheter att gå in i, men å andra sidan mindre pengar spenderade och mindre köande ;-) Nu blir det inte lång vila innan nästa semester, men den är än så länge hemlig!

måndag 9 juli 2018

Del två av Norgeturen

Det blev alltså att resa till mormor en dag tidigare så Nässla skulle få vila sina tassar. Det var en bra resa, skönt att få dela upp den på två turer istället för ett sträck som är det normala. Framme blev det som vanligt tomatsoppa och häng med mormor.
Nässlas tassar hade som jag skrev tidigare läkt snabbt under plåstren och jag kände att vi kunde ta lite längre turer, men på mildare underlag. Så vi tog på fredagen en tur på på Steinsfjellet, det är en promenad bara på grusväg och asfalt så milt (jämfört att hoppa mellan stenar som sliter) och dessutom till skillnad mot Hovden så fanns det gräs vid kanten att gå i. Men trots underlaget så är miljön så himla mysig.



Tänk att bo så här, 30 minuters promenad bort har man dessa utsikter! 

Det var inte bara gångturer vi tog, vi åkte även och hälsade på släkten, min morbror med familj har en husvagn de spenderar sommarhelgerna i. Eller flyttbar sommarstuga skulle jag kalla det, för jag har då aldrig gått på en husvaggnstoalett tidigare där man har en vanlig WC.. 

I husvagnenes ena kortsida, bakom mig tre rum plus badrum.
Jag gjorde inget särskilt utan hängde med mormor, stickade, fikade, åt, fikade igen, hälsade på släktingar (även de på kyrkogården) och promenerade. Andades, njöt och funderade över möjligheterna att kunna bosätta sig här i framtiden. 

Utsikten under den kortaste kissrundan
På söndagen var jag inte ensam under min tidiga morgonpromenad trots att jag vaknade som vanligt klockan 6. Klockan 7 gick nämligen starten till stadens första fullånga iron man så jag passade på att titta på den. Jag är lite väl känslig men kan inte låta bli att bli känslomässig när de ska göra såna här saker, det är ju en speciell känsla att stå på startlinjen efter all uppladdning. En iron man är sjukt lång och de skulle stänga målgången till midnatt så de hade ju några timmar på sig (först simma över 4 km, sedan cykla 18 mil och efter det springa ett marathon, dessutom i milt sagt kuperad terräng). 

Startsignalen och ner i vattnet!
Plask plask

Haugesund ligger ju bara någon timma från Europas regnigaste stad Bergen så jag packar alltid ner mina stövlar, någon dag regn får man liksom alltid, men den här gången kom det inte en droppe på mig förrän när jag gick till bilen för att åka hem! Tvärtom var det strålande sol och vi fick passa på att utnyttja sjöarna kring oss. 




Vi hittade den här lilla klippan i skogen och jag funderade på om jag skulle gå tillbaka dagen efter med baddräkt för att bada, men när det bara kokade hoppade jag istället i och badade i de kläder jag hade med mig. SÅ SKÖNT! (Förutom att hunden skulle simma på mig då hon inte hade något i munnen - hej blåmärken på armarna). Eftersom jag inte hade handduk heller var det bara att självtorka. 

Fri och så nöjd med livet!

Det blev bara en "riktig" tur på uppmärkt led, men den låg bara någon km från mormors lägenhet så egentligen var det bara en promenad (när går vi från att gå på tur till att gå promenad?). Men toppen vi skulle till var Orktjå. Det knäppa när man går den där leden och ser de steniga trappstegen först och sen en stund senare ser man cykelspår! Vad är det för norrmän som tycker att de där trapporna är en lämplig cykelstig?!


På den lilla toppen!





Sista dagen tänkte jag att vi skulle ta en tur runt Krokavatn, en tur jag tog förra året med en liten topp som heter Presten, enligt ut.no en pensionärstur, men jag minns den ändå som lite krävande. Men som sagt, vi har inte riktigt samma mått på vad som är krävande och inte.



Turen börjar med en lååååång trappa uppför. 
 När vi kom upp för "trapporna" började det droppa från träden, trots att det inte regnade. Det visade sig vara dimman som fastnade i träden och föll ner. När vi kom upp på första stenen såg vi inte ens vattnet framför oss och definitivt inget på andra sidan vattnet, dit vi egentligen skulle. Eftersom själva toppen var på andra sidan av bron och det också var där det blev lite tuffare bestämde jag mig för att avstå den turen. Tyckte inte det kändes värt att kämpa igenom det där vädret för att inte ens kunna se något på toppen, grattis till mig för mitt livs första vettiga tur-beslut! 

Stigen fortsätter egentligen till höger efter bron.
Så jag svängde ner och tog en annan väg tillbaka, det fick bli grusväg men säkert. Och den här miljön är ändå inte fy skam, jag älskar variationen!


Exakt inna jag knäppte av flög en fisk upp ovanför vattenytan, typiskt den inte kom med!
Till slut var stunden kommen för hemfärd, en lång tur vi startade redan klockan 8. Hade en längre promenad planerad uppe på haukeli för att ha något att se fram emot på den tråkiga resan. Vet dock inte vad som hände men jag var så trött när jag började åka att jag fick stanna redan efter en timma. Passade på att fota åtminstone ett vattenfall för Susann (även om jag gjorde det även förra året). Det fanns en tur där man kan gå upp längs med fallet, men jag går hellre runt och slipper gå upp och ner på samma väg, så vi avvaktade. 

Vattenfallet går ner i det vacka Åkrafjorden.
När vi väl kom till Haukeli visade det sig vara skitvarmt, men det kom jag på lagom när vi börjat traska och jag kände inte för att gå tillbaka och byta om (men dumt nog inte hämta vatten heller). Det blev att ta lite vatten här och där från sjön. Inte det fräschaste men det kokade. Se skillnaden från bilden ovan där det var fleece som gällde och den under där det var gassande sol. 

Till en början gick man genom ett stugområde på asfaltsväg. Rätt som det var, bredvid ett hus blev det till en liten stig att följa.

På ett ställe fick vi vada över det här. Jag som gick i mina gympaskor fick vada över barfota, men i värmen var det bara skönt. Fick sätta mig och självtorka igen på andra sidan.




Var lite tveksam till att gå över den här lilla rangliga saken ovanför ett vattenfall, men innan jag funderat klart hade Nässla redan traskat över och med tanke på att hon gick i flexikoppel hade jag då inte så mycket val.. Vi överlevde!
Inte lätt med selfie :-P
På slutet blev jag faktiskt helt slut och var inte ett dugg sugen på att ta en extra loop förbi den andra sjön så jag genade genom stugbyn i den gassande solen. Vet inte hur vi fick ihop det med enligt min app gick jag 1,1 mil trots att jag genade och vi gick i närmare tre timmar. Pust, nu var det skönt att få sätta sig i en snart sval bil och resa hem hela vägen. 
23:30 kom vi hem till hussen så trots att det bara är 70 mil tar det sin lilla tid. I dessa fall har jag lastbilsblåsa och behöver inte stanna ofta, man vill bara framåt. Men med ljudbok/poddar är det helt överkomligt och den lilla trippen mitt på dagen höjde också motivationen. 

Jag har en vecka semester kvar den här perioden och i morgon byter jag ut vilan och lugnet mot en storstad och åker till Budapest några dagar med min bror. Hoppas det är lite svalare än här hemma, jag orkar inte med den här värmen!