torsdag 17 maj 2018

Goda sommardagar

Eller? Att ha hund i den här värmen (hallå, vi är bara i mitten av maj, vad hände?) är väl knappast skoj ur ett aktivt liv sett. Det blir tidiga mornar för att ha en chans att ha med sig hunden, alternativt se till att vara vid vatten. 

Igår, vilket var den varmaste dagen, men ändå min lediga dag passade vi på att gå en sväng runt Tjurlången. Det är en vandringsled på ca 12 km med varierad terräng. Då man hela tiden är vid sjön så tänkte jag att Nässla skulle vara medgörlig och även må bra. Och ja, det stämde, kanske lite för bra, så vi fick hålla henne kort emellanåt så hon inte skulle bränna ut sig. Inget flås utan full fart så länge hon fick doppa sig emellanåt. Det var första gången vi fick med oss hussen, dels är han ingen vandrare (hatar mygg och är ganska lat) och i normala fall sitter han inte hemma och skriver ett examensarbete hela dagarna. Men jag hade lockat med utelunch så han gillade ändå idén. Alltså innan. Nu tror jag det dröjer ett par år innan det går bra igen 😉Han däckade när vi kom hem och idag hittade han myggbett på sig. 

Från vår utelunch, vi orkade inte vänta på nästa rastplats som var typ 300 meter bort.. Hungern hade slagit till!
När vi kom tillbaka till bilen visade termometern på 31 grader, vilket så här i efterhand inte kanske var bra att ta ut Nässla i, men å andra sidan verkade hon den som var minst brydd av oss alla, pigg och glad och full fart. Vi trodde att hon skulle vara trött och nöjd resten av dagen, men nä. Promenera ville hon inte, men hitta på något (speciellt om det innebar att äta) kunde hon gott tänka sig! Det bästa var ju så klart att hon inte blev halt på kvällen heller, trots den långa och belastande turen. 

Annars ser våra promenader ut så här:  
Lunchrastning på jobbet
Morgonpromenad
Morgonturen
Står era hundar ut i värmen?

söndag 6 maj 2018

Domaruppdrag hos Cavaliersällskapet 2018-05-06

Nu blir det väl rekord, men jag har nog fått solsting och här kommer banorna från IDAG när jag var i Eskilstuna och dömde två avancerade banor. Jag hade laddad med shorts och skulle njuta av en dag i solen, men det har blåst och förmiddagen var tom kall. Däremot lyste solen ändå vilket innebär att man är röd som en kräfta i ansiktet just nu.. I vilket fall, vem bryr sig om vädret när det finns banor att analysera? Banskisserna var faktiskt en rip-off från förra veckans mästarklass, då visste jag att layouten funkade samt att jag slapp rita helt nya banor, för hur det än är så tar det ju sin tid också. 

Så först ut på morgonen hade vi den lite snabbare banan: 
Jag har föresten fått ut en ny mobil på jobbet och med det gott om plats att filma lite, så jag filmade mig och Nässla när jag provgick den, tror vi ska försöka göra det framöver så får ni även se hur det ser ut när man går banan. 

Nu missade jag den lilla detaljen med att hon skulle sitta innan hoppet, men i övrigt ser det hyfsat ut som det ska (för att det syns inte att Nässla inte gör snurren i sidbytet för då är vi ur bild). Hur gick det för de tävlande då? Tjaaaaa, man kan ju säga att momenten och högerhandling kunde de nog allihop, men miljön däremot.. Hund efter hund lämnade planen (antingen fysiskt eller mentalt) och hela 11 ekipage av 24 startande blev diskade! 😅😅 8 ekipage fick kvalificerande resultat och prispallen bestod av en aussie på förstaplats med 91 poäng, en bc på 89 poäng på andraplats och trea var en cavalier på 88 poäng. Backandet var de duktiga på men vad händer med snurrandet? Slutar man träna på det efter fortsättningsklassen? 

Måste bara nämna den stackars matten vars flatte (så klart) hittade ett kycklingben låååångt bort från plan när de rastade och som givetvis var tvungen att springa dit så fort hon blev lös. Kycklingen hittade hon inte men däremot en pizza att belöna sig med.. Då det var lite väntan på ekipage vars förare startade på andra planer så fick hon gå på plan mellan två ekipage igen men då med kopplad hund och visst, då ser man ju att hon minsann kunde momenten. Men har man som flatt en gång noterat något så glömmer de inte det i första taget.. De kommer nog inte kunna tävla just där på två år om den är det minsta lik fröken fräken här hemma. 

Till eftermiddagen tänkte jag att det kan ju bara bli bättre och till en början var det även så, som jag upplevde det. Lite svårare bana med fler sitt och även en frestelse, men det verkade funka bra för hundarna. Jag försökte "lura" dem lite med några gå runt skyltar på höger sida, men nästan alla hade koll på  att man måste lägga/sätta hunden en bit ifrån, det var mest bara när hundarna var lite borta som de hamnade för nära. Även på den här banan var snurrarna svåra saker för hundarna, även frestelsen, men med tanke på att miljön i sig var tuff för detta gäng så var det kanske inte jättekonstigt. 
När vi gick den såg det ut så här: 
Även här ser det ganska bra ut eftersom man inte ser den första skylten där Nässla gick åt fel håll 😛, men lite sämre än vad vi kan presterade vi. 

De tävlande då? 22 startande men bara 7 kvalificerande den här gången. Dock färre diskningar, "bara" 7 stycken där med. På prispallen var det faktiskt samma etta och trea, tvåan var istället en sheltie. Poängen var betydligt högre här, och pallen hade 98, 97 och 95. 

Nu blir det hela två veckors vila på domarfronten och nästa uppdrag är i Arboga där jag dömer NKL och AKL. Då hoppas vi på lättare miljö för de tävlande så de slipper diska sig 😊


lördag 5 maj 2018

Vad vi gör när matten inte står i domarbåset

Okej, något domarbås står jag väl knappast i, snarare domarblås 💨 Men vi gör ju lite annat också, även om det är ganska lulligt och ostrukturerat. Förstår inte hur folk kan hålla andan uppe med nyttig träning när de inte tävlar, även fast jag faktiskt var riktigt bra på det själv även innan jag ens hade såna tankar med Nässelsoppan. Men då krävde hon ju lite mer och lite lullande hade nog varit för just för lite för henne. Men vi går i skogen nästan varje morgon och njuter av att vara hela och tillsammans. Jag får lite kärlekskramp men också mycket sorg över att det inte alltid kommer att se ut så här. 

Tryffelsäsongen är igång för fullt. 
En morgonpromenad, det går inte att ha dåligt morgonhumör med den här bästisen.
Nedanför skidbacken i Eskilstuna finns det även härlig snö att bada sig lite i. 
Inomhussäsongen är numera slut, men för någon vecka sedan körde vi ett pass. Nässla säger att vi inte behöver pausa, men vila har väl aldrig varit hennes starka gren. 
Glassäsongen har startat. Kan en snart tioåring se mer valpig ut?!
Vi har anmält oss till Flatmästerskapet, det är ju några veckor efter vår konvalescens går ut. Sen efter året som varit så tar jag inte ut några tävlingsstarter i förskott, men känner ändå att vi anmäler och får lite att se fram emot och hoppas hon håller. Vi tränade lite apportering idag, inga stora övningar, mest signalkontroll och de är hon ju jätteduktig på, trots vilan. Vi har också kört lite fot mot vatten och det tar sig, så här ett decennium senare! För mig gör det inget om hon kommer knalla och busa, vi ska ju dit för att ha kul och ens komma till start, så vi tränar verkligen inte på blodigt allvar. Men på tal om det här med att träna målinriktat så börjar jag sakna det lite nu, kanske i samband med våren. Det har ju varit lättare att låta bli allt med tanke på att Zandra fick barn och i princip slutade träna hund, men nu när man kommer ut i våren och testkör lite apportering så inser man hur roligt det är att träna hund och jag saknar det. Att gå kurser, jobba för framsteg, ha mål osv. Så iom det och att jag träffade Jens Thisbevalp Fina (som är fodertik från Lopplådan) och verkligen gillade henne så har jag nog faktiskt börjat bearbeta mig själv för att det kan komma tänkas bli en valp här ändå inom en överskådlig framtid. Och att jag kommit så långt i tanken är ett stort steg för mig, så snart kanske jag tom börjar längta efter valp! Så nu måste jag väl se till att boka in mig på min Kilimanjaro-resa så inte sånt sätter käppar i hjulet för valptankar.  

fredag 4 maj 2018

Domaruppdrag på Strängnäs BK 2018-04-29

I söndags var det dags för dubbel i mästarklass, hos Södertälje BK. Har inte varit på den klubben tidigare och jag blev positivt överraskad, både trevlig miljö och väl omhändertagande om domaren vilket alltid uppskattas! 

Jag hade gjort två ganska kluriga men ändå olika banor för att utmana de tävlande. Det var många som inte kom pga vädret (i Stockholm spöregnade det) men vi hade hyfsat väder och det var nog inga av de startande som blev störda av vare sig väta eller sol eller kladdig mark. Det svåra för de tävlande på morgonen var nog att hålla tungan rätt i mun och vara redo för något hela tiden, för den banan var ganska intensiv. Om jag får säga det själv är det den typen av bana jag skulle älska att gå för egen del, synd man inte får tävla på sina egna banor 😛
Jag tror inte det var några specifika moment mer än läggande under gång som jag såg var liiite extra svår, annars var det ett ganska jämt startfält med väldigt duktiga ekipage. Många på prispallen, två ettor med full pott: en bc och en sheltie, samt två treor på 99 poäng, en tollare och en blandis. Av de 24 startande fick hälften (12) kvalificerande resultat.

Sen blev det lite god lunch med rabarberpaj till efterrätt så jag orkade ladda om även för ett eftermiddagspass. Den här banan skulle jag säga var lite enklare, men fler hundar "föll" för en sak här. Inte frestelsen, det var det knappt någon som brydde sig om, men däremot var skylt 11 bredvid skylt 20, vilket gjorde att hundarna skulle göra ett sidbyte mot hindret (men ändå två meter ifrån). Det var inga hundar som faktiskt hoppade, men det var många som var på väg dit. 

Med i princip samma gäng som startade igen blev resultaten ganska likvärdiga. Tre stycken fick 99 poäng och två av dessa stod på prispallen även på morgonen, så förutom tollare och bc stod det även en liten cattledog på förstaplaceringen. 46% av de 26 startande fick kvalificerande resultat (12 stycken).

Det blir ingen lång vila för nu drar vi in i den mest intensiva perioden som rallydomare. Redan på söndag dömer jag två avancerad klass på Cavaliersällskapets tävling i Eskilstuna (så skönt att vara nära hemma!) Om ni ska tävla hoppas jag ni tränar för fullt! 😆

torsdag 19 april 2018

Hundtårta

Det här är väl egentligen lite ohundigt, men jag vill ändå dela med mig av tårtan som jag bakade till en kompis son som fyllde 18 i söndags. Familjen har en labbe och en flat och han själv går på hundgymnasiet och är duktig att ligga i och träna sina hundar, så givetvis fick han en tårta med sina hundar :-) 
En badglad flat med lång tunga och en lite renligare labbe som kör rally

Ett bra spårteam

Igår var min "lediga" dag (läs jobbar hemifrån med min egna bokföringsfirma) och jag passade på att träna mig själv i löparspåret (alltså suck) och lägga ett spår åt Nässla. Saker hände och det fick ligga till sig länge och gro. På kvällen lyckades jag därför få med mig hussen och frågade om inte han tom kunde tänka sig att gå med Nässla. Jag gav honom bara två direktiv, dvs allt man behöver: Håll linan spänd och att hon drar sig framåt samt att inte gå om hon inte har nosen i backen. Det är ju allt jag gör så sen borde hon ju bara gå som tåget.. Det visade sig inte vara så enkelt dock.. De började, kom in på spåret men kom snabbt av sig och Nässla började äta djurspillning istället och hussen kokade av frustration. När jag tyckte det verkade påverka deras framtida relation tog jag över och spårade vidare med henne. Precis innan slutet när hon var inne i det så tyckte jag att hussen kunde ta över igen, och ja, det tog inte lång tid innan de var vilse igen. 
Hur kom jag framför spårekipaget? 
Så jag tog över snart och ganska omgående kunde Nässla hitta sin belöning på slutet. Jag har ju tänkt att Nässla är en spårbegåvning och KAN det här ordentligt, förvisso med lite sämre spårkondition just nu efter så långt uppehåll. Men igår fick jag svart på vitt att det är vi som ett TEAM som presterar bra. Dock på bekostnad av hussens självförtroende, stackarn. Dessutom vaknade han i morse med en fästing i ljumsken så jag gissar att det var sista gången i Nässlas livstid som vi lyckades vara alla tre tillsammans i spårskogen..  

fredag 13 april 2018

Njutbara dagar på Muskö

Förr om åren, innan jag bodde i Kungsör och Jens på Muskö så sågs vi typ varannan vecka. Nu var det nästan ett år sedan sist och verkligen på tiden! Så vi bokade helt enkelt in en övernattning på ön eftersom det tar så himla lång tid att åka fram och tillbaka dit. Så i tisdags åkte jag och Nässla till Jens och Kerstin efter jobbet för att hänga med våra bästisar. Väldigt lyxigt för mig dessutom som kom till dukat bord, så första kvällen var mycket snack, mat, vin och glada tiggande hundar. 
Här ser man vilken skillnad det uppenbarligen gör på att kastreras i ung ålder och vara för evig ynglig och få två kullar och vara en vuxen förståndig tik. Helsystrarna Nässla och Thisbe undrar var osten är.
Börjar dagen med hundkaos, vilket mys!

Nästa dag tänkte vi ta en träningsrunda. Jag ville köra det säkra före det osäkra och hade Nässla kopplad när vi promenerade, men så fick hon ändå vara med och träna istället, mest dirigeringar så hon inte tar i SÅ mycket (njaaaaa). Först lyssnade hon inte så bra, men vem hade väntat sig det efter typ två års vila (eller mer än så egentligen, det har ju inte kryllat apporteringsinlägg de senaste åren här), men sen jobbade hon fint. Inga längre avstånd, men sansad och duktig. Jag hoppas verkligen hon kommer hålla ihop fysiskt så vi kan prova att starta på årets Flatmästerskap, det är ju ändå veteran och lite mildare fysisk ansträngning (även om  jag hört att det är väldigt klurigt även för veteranerna). 
Vi och våra kompisar
Jag fick dessutom passa på att spana in Fina, Thisbes yngsta valp, som Bitte troligtvis ska avla på. Ganska lik Nässla till sättet så hon fick så klart en OK stämpel i baken av mig för att vara min framtida valps mamma. 

Det sista Nässla gjorde var ändå att lägga sig i spån och rulla in det ordentligt. Inte ens skaka sig tyckte hon behövdes. Så nu är hon även nyduschad tillsammans med jättetrött.


Jag var nervös på kvällen när vi hade åkt hem att hon skulle lyfta på benet, men HALELULJA - hon haltade ingenting efter dagen! Så skönt, då vi ändå var ute och aktiva i över tre timmar! Dessutom var det dagen innan tablett, dvs så långt ifrån förra behandlingen man kan komma (hon äter var fjärde vecka bara). Nu hoppas jag att det kan hålla i sig!

Otroligt härliga dagar, perfekt vårdag i solen med gamla goa vänner 💗




måndag 9 april 2018

Årets första spår och lerbad

Under vår lediga dag i torsdags passade jag och vesslan på att spåra lite. Orkade inget fancy med att åka iväg då det oftast ligger kvar snö betydligt längre i de andra skogarna än i vår egna lilla plätt vi har tillgång till. Dessutom tänkte jag att det var viktigast ATT vi gjorde det, snarare än att det skulle bli storslaget, Nässla bryr sig knappast om att det inte är större skog vi gör det i.. 

Så det blev ett litet virrvarr med pinnar och en burk med gotte till avslut. En liten loop där jag korsade spåret på en äng och en spetsvinkel innan slutet. Och man kan väl säga att Nässla kanske inte vilar sig till sin bästa form, för hon tappade bort sig lite på slutet och började äta gräs istället. Och eftersom jag numera alltid förlitar mig på hennes fenomenala spårförmåga hade jag inte riktigt memorerat vart jag gått, mer än att slutet låg vid en stubbe. Vi hittade åtminstone slutet och gick glada hem igen, dyngsura då himlen öppnat sig, och ändå lite nöjda. Väldigt nöjd visade det sig att Nässla blev för hon sov som en stock  resten av dagen! Inte ens grannens bil fick sig en utskällning när den passerade och hussen fick inte ens en blick när han kom hem. Älskar att ha en så trött hund! 

Jag har i någon vecka tänkt att nu börjar minsann Nässla bli lite gammal och vis, hon badar inte i bäcken trots att vi går vid den. Well, även om man blir gammal och slutar hoppa i så fort det finns en spricka på 4 cm så innebär det tydligen inte att man slutar upp att bada helt och lägga om till renlig flat! Jag hade inte med mig kameran så jag bjuder på en gammal goding som inte låg långt ifrån gårdagens sanning när hon tog sig ett dopp i ett dike, förvisso på egen tass. 

Domaruppdrag på Lindesberg BK 2018-04-02

Den här gången sparade jag på banskissen! 

Jag och Maria dömde där förra året och i år kom vi båda tillbaka och körde samma koncept på annandag påsk, varsin nybörjarbana, jag i någon form av hästhage och hon i en maskinhall. Omringade av hästar, får och blöta pölar.. Jag gjorde en ganska enkel nybörjarbana utan några tempoväxlingar och mest transporter utan att de blev för långa utan några händelser. 
Och man kan väl säga att det inte var banan som på något sätt var avgörande, det var miljön/tävlingsrutiner som satte käppar i hjulen för de tävlande. Min bana låg som sagt i en form av hage, inga större djur verkade ha gjort sina behov där på ett tag men däremot kryllade det av harlortar. Det var dessutom lite isfläckar på morgonen som jag gjorde mitt bästa för att undvika, men som under dagen blev slask och blask, oavsett is innan eller inte. Precis granne med min bana gick dessutom två stora hästar som emellanåt tog sig en titt och frustade åt de stackars hundarna. Men, så är det ibland och jag försökte trösta de tävlande med att nu kommer det bara bli bättre! 

39 ekipage kom till start, 14 av dem (35%) fick kvalificerande resultat. Det var en delad förstaplats på 97 poäng med en BC och en KH Collie. Trean var portugisiskt vattenhund på 91 poäng. 

Det jag upplevde att många hade problem med var tre steg bakåt, att det blir ganska tydligt när hunden inte kan frontpositionen väl när den ska göra det tre gånger i rad (eller fyra blir det ju), många hundar som drog sig in mot sidan på föraren. Sen var det många hundar som inte ville sitta när det blev lite blaskigt, och det tycker jag inte är så konstigt, men däremot gav jag förarna ett litet generellt tips vid prisutdelningen att man faktiskt har den där halvmetern på sig att placera sig lite bättre i förhållande till pölar, man behöver inte stoppa exakt vid skylten om det innebär att hunden hamnar i en pöl. Hoppas det gav lite mer kunskap inför framtida tävlingar iaf! 

Igår arrangerade vi tävling på klubben men jag satt i sekretariatet istället, och det var bra skönt för en gångs skull. Det var vårens sista tävling på klubben i rally så nu blir det lite välförjänt arranangörsvila fram till lusserallyt i december (där alla domare redan är bokade, hur bra klubb har vi inte när fyra domare svarar direkt GÄRNA att de kommer och dömer?). Nästa domaruppdrag kommer däremot tidigare än så, i slutet av månaden dömer jag två mästarklassbanor i Strängnäs, kanske ses vi? 

fredag 6 april 2018

Uppdaterat tråkigt tugg

I måndags var jag och dömde i Lindesberg, en rapport kommer, och då fick jag lite domargåvor som passade bättre till min hund än till mig. Såna här hud (?) tuggisar med hål i. Nässla tittar inte ens på det där så jag piffade upp dem lite och knölade i blötfoder och la dem i frysen och tänkte att då kanske det största delen åker ner. 

Njaa,, hon fick en igår och det enda hon gjorde var att göra hålet lite större och sen slicka i sig allt inuti. Så det var bara att kasta, men hon fick ju lite aktivering åtminstone! 

måndag 26 mars 2018

Domaruppdrag utan banskiss - hemmaplan i Avancerad klass 2018-03-22

Edit, tack vare facebook kan jag nu uppdatera med bild 😅

Jodå, banskiss fanns, med betoning på fanns. För det finns inte längre kvar på min dator så tyvärr kan jag inte lägga upp den här i bloggen. Jag var lite för snabb på kastaknappen och det är min första banskiss som inte finns sparad och dokumenterad. Och nej till er som tycker att det bara är att gå till papperskorgen, det är inte ett dokument som är kastat, bara en bild i en Power point. Nåja, inte gråta över raderade banskisser, jag kan den nog utantill så här kommer den i skrift 😇

Start på höger sida. Sitt/ligg/stå, sidbyte framför, skicka över hinder, sitt sidbyte framför sitt, 270 grader vänster, sitt sidosteg  höger sitt, helt om från varandra, sitt sväng vänster ta ett steg kalla in sitt, sitt gå ifrån kalla in, sitt stå ligg, 270 grader vänster, helt om mot varandra, sväng höger, stå framför vänster ingång, sitt sväng höger ett steg sitt, sväng höger sitt, mål. 

Betydligt roligare att ha det på bild måste jag säga, men jag tyckte det var en ganska lätt, men kanske lite tråkig bana med alla sitten. Men jag ville komplettera och ha annorlunda skyltar mot de som Hans körde på banan bredvid. Det syntes på prisutdelningen att det passar olika ekipage olika bra, för många som låg i toppen på min sida var ganska långt ner på Hans bana. Men så är det, man kan olika saker. 

Det som många hade svårt för var som vanligt sidbyte från varandra, mycket högerhandling (även om det var väldigt hög klass för att vara AKL) och sedan missförstånd hos förare på vilken övning de skulle göra (ta ett steg, kalla in etc). 

Vann gjorde en tollare på 100 poäng, tvåa kom en sheltie på 99 poäng och delad trea blev en aussie och en weimeraner på 97 poäng. 

Nu dröjer det inte länge innan nästa tävling jag dömer, annandag påsk åker jag till Lindesberg och hoppas på solsken och duktiga nybörjarhundar :) 

Punka

Har du någonsin sett en hund legat så här avslappnat mitt i en gatukorsning?

torsdag 22 mars 2018

9 vadå?

På våra promenader har jag för det mesta med mig en leksak som Nässla ska få bära hem den sista biten (för att jag ska slippa offra mina vantar, som hon med jämna mellanrum doppar ner i kissfläckar när hon luktar). Nu har jag på några promenader kört lite lätt apporteringsträning, mest för att hålla kommandona i trim. Enkla valpövningar där jag droppar leksaken, går en bit, sätter henne, fortsätter gå och dirigerar ut henne. Inget allvarligt med risk för knät. 

MEN, hon har tydligen återgått till något form av valpstadie! För om hon märker det minsta lilla att jag droppar något (och det gör hon ju varje gång för hon är ett riktigt hököga!) så kan hon inte lyda och låta bli den! På riktigt, sist vi var ute så drog hon tre gånger och snodde den fast jag gjorde klart att hon skulle låta bli och den var nej. Blah, det slutade med att jag fick koppla henne när vi skulle gå vidare.. Det är då man undrar om hon är nio år eller nio månader.. 

lördag 17 mars 2018

Bara massa fikapaus?

Vilken solig och härlig helg, och här sitter jag inne och tar en paus i bokförandet! Nejdå, helt rimligt, vi hade nämligen en tidig morgon och kidnappade en barnfamilj för att kunna dra iväg och dricka varm choklad utomhus. Jag själv har gjort valet att inte (försöka) skaffa barn, men en av få gånger när jag känner att det hade varit kul att vara förälder är just såna här dagar när jag tänker att då skulle jag minsann vara ute och fika, gå i skogen och allt sånt där föräldramysigt. Så nu har vi stillat det behovet ett tag genom en morgon i skogen med utefika. Med oss var också golden Lovis, som fyllde tio år idag. Hon firade det genom att äta massor av harlortar. Nässla hade redan firat henne i förskott och har satt i sig i runda slängar 5 kg hästbajs i morse, så hon fick snällt vara kopplad. Emellanåt var det lite generell godisutdelning, då både hundar och barn stod villigt framför och ville smaka. 
Bjuder ni på muffins?
Och på tal om fika så måste jag visa min goda tårta jag lagade och bjöd mina kollegor på. Skulle baka den till Susann när hon skulle komma på besök för drygt ett år sedan, men den hamnade i komposten, så ett år senare vågade jag mig på en revansch. Och så bra den blev då! Heaven and hell heter tårtan, det är angel cake bottnar (de vita, har lite mandelsmak) och devils food cake (choklad) med jordnötscreme mellan. Täckt med chokladganache. Kollegorna uppskattade den, och jag med, vilket är ovanligt då jag brukar bli lite "mätt" bara av att baka dem. 

Innan uppskurning
I morgon ska jag träffa en annan kompis och gå på det stora tårtkalaset, en tårtbuffé de har här i Kungsör som ska vara populär. Jag borde träna lite nu helt enkelt, men ska först se om jag klarar av att sätta in lite solskydd på nya bilen, om det inte är för kallt i garaget. Föredrar tonade rutor så folk inte ser att det sitter en hund i bilen alldeles tydligt.

fredag 16 mars 2018

Till stortstan på besök

Det är lagom upphetsande att ta långpromenader i Kungsör så här års. Ja, det är ju inte upphetsande på sommaren heller, men vintertid blir vi lite väl begränsade tycker jag. Så i söndags tog vi vårt pick och pack och åkte in till våra gamla hoods i Eskilstuna och tog en sväng där. Lite, men bara märkbart lite, lättare att gå med Nässla där. Hon är liksom så uttråkad i koppel så hon vill liksom inte röra sig framåt särskilt mycket så länge det inte är stall i sikte. (Stall = godis lite här och var)

Vi såg ett ufo i Vilsta. Ser ni det?
På vägen passade vi på att hälsa på hos Hussen och hans hobbylokal. De ska ha tävling där i helgen och byggde om banan, Nässla hjälpte till lite. 

Hittade också lite konstverk på vägen. De går givetvis att hoppa upp på om nu någon trodde något annat. 


torsdag 15 mars 2018

Sirap i öronen

Ser ni hunden? Inte jag heller!
Jag har inga problem att ha Nässla lös, totalt ointresserad av vilt när vi inte jobbar. Deras avföring däremot, ja då får man tydligen sirap i öronen.. Jag visslade men hon stod kvar och glufsade, när hon väl kommer springandes så kikar hon direkt i min hand och undrar vart inkallningsgotten är, för hon hörde minsann att jag kallade in. Det var bara ingen som sa att man faktiskt måste komma direkt för att få godiset!

lördag 10 mars 2018

Trädintresse

Det är väl provocerande för resten av världen, men jag och Nässla var faktiskt inte så ledsna igår morse när snön hade bemödat sig med att öka på sin mängd under senaste dygnet. Vi tog en sväng i orörd skog och jag upptäckte att Nässla visst har påbörjat ett nytt intresse för träd.. 
 
Eftersom hon skulle vara hemma själv i flera timmar ville jag aktivera henne lite extra och hon fick  ett godisträd. Såna där banala saker har vi knappt ägnat åt oss, så Nässla var faktiskt lite skeptisk. Dessutom flög frolicbitarna lätt iväg i närliggande snöhög så lätt blev det inte för henne. Kul dock att se hur hon står och balanserar på bakbenen för att nå de översta. 


Man kan liksom klämma sig in i de konstiga ställena sålänge det är en uppbuktnad.,
Det kommer bli dyrt det här för matten.. 
I går eftermiddag åkte vi inte till Eskilstuna och tog en promenad där för lite miljöombyte, då sprang Nässla fram till ett helt vanligt stort träd som stod upp och liksom tyckte att det kunde hon väl få godis för.. Hon är så fruktansvärt bra på att generalisera i träning! Men förutom det faktum att hon inte får för att hon tittar på något som hon TÄNKER att hon skulle kunna hoppa upp på om det gick så vill jag inte uppmuntra någon form av trädklättring, för rätt som det är kommer hon sitta där på en gren i ett träd annars. 

Eftersom grannarna varit så snälla och tagit ut Nässla nu i några dagar passade jag på att göra ett litet blomsterarrangemang till dem. Härliga påskfärger, jag vill nästan behålla det själv..

fredag 9 mars 2018

Domaruppdrag kvällstävling Kungsörs BHK 8 mars

Helt tävlingsbakis idag, har ni varit med om det? Brukar väl mest uppstå i samband med när man själv tävlar, men gårdagens kvällstävling blev lite av en riktigt fest även för mig som arrangör och domare. Nästa kvällstävling som går om två veckor är för övrigt sista gången jag både dömer och arrangerar samtidigt, jag vill kunna vara med och vara funkis istället när det är hemma framöver. 

Det var en fortsättningsklass, eller ja två, som skulle dömas. Tyvärr hade vi vart tvungna att göra en hel del bortlottningar vilket innebar att det fanns reserver, det ströks och det skulle justeras. Inga problem med en vanlig tävling, men när banvandringarna är parallella så kräver det lite mer tankeverksamhet. Till slut fick vi ihop det men då var min hjärna bra förvirrad och jag fick inte alls till en så bra samling som jag ville, men när jag väl kom ut för att döma så gick det bra att koppla av och bara fokusera på ekipagen på plan. 

Svårigheten på den här banan tänkte jag att det var mycket sitt, kombinerat med spring. Det var inte så många som föll för springet, utan det var ganska blandat vad svårigheterna var för ekipagen. Flera fel övning där ekipagen gick på varsin sida om konen i slalomet och några som glömde att ta ett steg efter sitt sväng höger ett steg sitt. 
Vinnare på min bana var en rutinerad förare med sin tollare och de kammade hem hundringen. Tvåa blev en delad plats på 97 poäng med en sheltie och en bc. 

Som vanligt när vi arrangerar så slås man av hur bra klubbkompisar jag har! Tyvärr krockade en klubbkompis på väg till lokalen, men vi var ändå någon extra på plats och vi kunde lösa det. Och som de löste allt, med full koll och ordning och reda. När prisutdelningen varit kunde alla bara åka hem för någon hade passat på att städat toaletterna och någon hade ... ja ni vet. Fantastiskt! 

Nu ser jag fram emot att rita upp en klurig bana för AKL som går om två veckor! Ser också fram emot att det inte är några reserver så det kommer kännas som att det går som en dans att arrangera har jag fått för mig 😉

onsdag 7 mars 2018

Vad vi gör?

Ja alltså nästan en hel månad hann passera utan några lägesrapporter från Kungsör, så jag förstår att ni är spända över förväntan över vad vi egentligen pysslar med! Men det är inte mer upphetsande än så att jag jobbar som ekonom och tydligen har svinmycket att göra i januari/februari. Sen råkade jag bestämma mig för att läsa ikapp en kurs jag saknar för att få dubbelexamen på högskolan och den gick visst exakt nu. (Kvantitativ metod om ni undrar, oerhört upphetsande). Sen som lite grädde på moset så skulle visst min administratör (kollegan vars jobb jag gör när hon är borta) åka till Thailand i två veckor också! Och tydligen var detta saker jag inte alls tänkte på när jag la planeringen för vinterns rallytävlingar på klubben, för de ska visst börja nu, med lottningar, planeringar och funktionärsutdelning. 

Jag har alltså gått runt i en dvala med en känsla av att jag glömt något hela tiden och det har varken funnits tid att läsa eller skriva någon blogg. Men nu känner jag att jag har kontroll över det som händer så jag hoppas  på en liten comeback! Jag har ju ändå en pajsare till hund som har ett otroligt spännande liv. Se bara: 
Alltså här var hon så söt för först satt hon bara bredvid den och tyckte det skulle ge godis.
"Jag SER något att klättra upp på, godis tack!"
En buckla på vägen - det ska väl ändå ge godis?
Nu pratar vi!
När stenarna är slut får hunden punka och orkar inte gå en meter till.. 
Trasig bänk ska väl ge godis?
Den här borde ge ett ben, minst!
Inte för att tjata men.. 
Jag får trösta mig med att det ändå är bra träning för henne. Och att hon inte sticker längre än till närmaste sten om hon är lös i skogen så här i barnkammartider. 

tisdag 6 mars 2018

Bitiga dagar

Is i skägget
I lördags åkte jag ner till Borås och köpte en ny bättre begagnad bil. Eftersom det skulle bli världens tråkigaste dag för Nässla passade vi på att ta en långpromenad i skogen på morgonen. 15 minus gav lite is och frost i skägget. Det finns föresten få tillfällen i livet som jag verkligen lever i nuet som när jag är med Nässla. Den där glada svarta typen som är så söt att man vill äta upp henne hela tiden, det går inte att vara ledsen eller deprimerad ihop med henne. Frustrerad kan man dock vara, många gånger om dagen. 

måndag 5 mars 2018

Hundlekgård i Kungsör

Blev lite snopen när jag var på långtur med Nässla för någon vecka sedan och upptäckte den här:

Anvisningar för hundrastparken
I en så här liten kommun kan man ju tänka att man borde ha koll på att det finns en rastplats, men tydligen inte. Och då står ändå min klubb som ansvarig för den. Aja, jag har väl helt enkelt levt i min egna bubbla ett tag.. 

Dagen efter tog vi en promenad med våra bästisar och passade på att rasta både barn och hundar där inne. Det var kul sa Nässla som fick vara lös med andra hundar för första gången på ett år nästan. 
Barn och hundar fanns det ganska kul i rasthagen.
Vid det här laget hade Nässlas kur på 60 dagar gått ut sedan ett par veckor och jag ville se om hon klarade lite mer belastning än normalt. Vi har ju alltså rört oss ganska normalt under den här tiden med lösa skogspromenader samt koppelpromenader som är upp till två timmar. Tyckte ändå hon var lite sämre någon vecka efter tabletterna tog slut (på den nivån att endast jag noterade det, ingen annan så klart) så jag ville ändå släppa henne lös tillsammans med Lystra under väldigt kontrollerad form, för att se om det uppstod någon hälta. Lika bra att upptäcka det nu istället för om tre månader tänkte jag. Och ja, någon rusning som på bilden (som inte alls är olik det hon röjer i skogen på egen tass) räckte för att hon skulle vara halt ett steg på kvällen sen. Så jag bokade en tid dagen därpå hos Arninge och våran ortoped. 

Det är ju ganska sjukt att hade jag inte sett henne just DEN gången hon reste sig hade jag aldrig noterat någon skada, det var enda gången, dagen efter fräsch som vanligt. Veterinären tyckte att hon ändå svarat så bra på antiinflammatoriska att det var värt att fortsätta, och ja, hon reagerade inte alls lika mycket på hans provocerande så jag upplevde också att det var lite bättre nu. Så nu fick vi en annan kur som kommer att pågå längre, men där man bara ger tablett dag 1, 15 och sedan därefter 4 ggr med 28 dagar mellan. Det innebär att det inte blir någon tävlingssäsong för oss i år (åtminstone inte innan augusti). Först blev jag lite deprimerad över det, men sen insåg jag att det gör inget så länge hon kan vara med och gå ut och gå. Det är faktiskt värt tusen gånger mer än tävlingar. Om det inte hjälper sen vet jag inte vad nästa steg blir, men jag skulle kunna tänka mig att det snarare blir livslång smärtstillande vid behov snarare än operation. Veterinären tror att det är menisken som är inflammerad (den knakar en del när man böjer hennes knä) och de blir sällan bra trots operation och han tycker det är onödigt att då operera en hund som ändå är 10 år. Och ja, så fräsch som hon ändå är nu kan jag stå ut med, även om det innebär mediciner. 

torsdag 15 februari 2018

Domaruppdrag på Fagersta Brukshundsklubb 2018-02-10

I lördags var det dags för årets första domaruppdrag. Det var i Fagerstas nya ombyggda hall och alldeles lagom 32 stycken i fortsättningsklass. Katarina Strömberg dömde på morgonen och jag tog över efter lunchen för att de skulle få en andra chans. 

Det är väldigt sällan man idag kan göra banor med spring, oftast är det någon dispans med så när det inte var det passade jag på att göra en lite luring med mycket tempoväxlingar. De allra flesta koncentrerade sig så bra på det så de klarade av just det, däremot tror jag man istället tappade det på sitt sväng övningarna där man istället kallade in på den som inte hade någon inkallning. I övrigt flöt det på bra och alla förare hade friskt humör vilket faktiskt är huvudsaken! 

Dagens bana
Vann gjorde en Aussie på 100 poäng, tvåa kom en vorsteh på 99 och trea var en tollare med 93 poäng. Det fanns dock några andra ekipage som utmärkte sig lite också. Bland annat en fantastiskt härlig ds gårdshund som bara älskade frestelsen, som är något så tråkigt som en trasig plastleksak utan några som helst finesser. Matten kopplade hunden och körde lite ändå men varje gång hon slängde fram hundens lyxiga kampleksak med boll och päls för att belöna så skulle bushunden bara tillbaka till frestelsen. Vi fick oss alla ett gott skratt åt den charmören och hade jag tänkt till hade de ju fått frestelsen på prisutdelningen, det var de värda. 
Ful och tydligen jätteball
Det var också ett ekipage med en liten dvärgschnauzer där hunden hade så OTROLIGT fokus på matten, en hund att lita på till 100%. Visst ser man hundar som vet att gör jag si får jag godis, men det här var något annat och jag blev nästan lite tårögd. Det var verkligen inget extraordinärt rallymässigt som hände och de hamnade nog snarare på gränsen till kvalificerande resultat, men det var mer hur hunden jobbade för sin matte. Matten gick vid ett tillfälle åt fel håll och kom på sig och vände och sånt är typiska lägen för hunden att tappa bort hunden, men hunden bara följde med i all förvirring. Jag hoppas hon fick det på film och kan få se det utifrån, för jag påpekade till henne också, det var något extra. 

Nästa domaruppdrag blir på hemmaklubben, samma klass, so long! 

tisdag 13 februari 2018

Lyxen med en hall

Hur lyxigt är det inte med en egen enorm hundhall att spendera fredagskvällarna i? Vi är inte så jätteträningspepp så här utan några planerade tävlingar men eftersom våra kompisar är på plats blir det ändå av. Nässla har hur kul som helst! 
"Paus"

"Nej jag tänker inte komma fram till dig och bli kopplad och tvingas vila!"

torsdag 25 januari 2018

Pinsamt!

Nu börjar väl ändå min bloggpaus gå till överdrift?! Pinsamt är vad det är! Men januari för en bokförare är lite som att gå in i dimman. Nu börjar jag se lite ljus och kanske (men bara kanske) kommer det inte liiiite mer uppdateringar här framöver. Jag håller faktiskt på att lära Nässla ett nytt trick, att trampa med baktassarna. Tänkte filma men insåg att det är inte särskilt kul att se.. Nåja, när vi är klara så kommer det. 

Det som däremot roade mig ganska mycket tankemässigt när jag började lära in det med tassarna var vilka kunskaper jag fått de senaste åren via clicker expo och carpe momentum (Eva Bertilsson). Genom att eliminera allt skräp runt omkring och bara fokusera på exakt det jag vill ha så gick någon ganska omöjligt till att flyta på relativt fort ändå. Så här: Plattform så hon inte ska kunna flytta på sig och vet att hon ska vara still i position. Det gör också att jag kan sitta vid sidan om henne och bara glo på bakbenen, vilket i sin tur leder till att vi inte får in någon kontakt eller blickar sinsemellan som ska leda till det rätta. Bara ren mekanik. Beteende, klick, belöning som placeras så hon kan utföra beteendet direkt, beteende, klick osv.. Så kul! Okej, jag inser att jag kanske måste filma ändå 😉

På tal om något helt annat så tittade jag just på viltspårskalendern och inser att jag missar vångacupen i år 😭 då jag ska döma. Cuparna känns ändå som något vi kan sysselsätta oss med även om benet inte är 100% bra. Det belastar ingenting, snarare tvärt om. Men nåja, vad är väl ett spår i skogen mot att döma rallylydnad,, om inte alldeles alldeles underbart.. Vi får trösta oss med att åka på deras ordinarie spår då och försvara vår titel där helt enkelt. 

Vad ska ni hitta på för kul med era hundar i sommar?

tisdag 2 januari 2018

Chief Bisciut

Jag vet inte hur det gick till men Nässla skapade sig en egen rutin helt plötsligt. På kvällarna släpper vi bara ut henne på tomten för att kissa (eftersom det är helt onödigt att göra sig besväret att klä på sig och tro att vi kan gå en promenad efter 19, för vi kommer max 50 meter utan konflikt). Först började hon att lägga sig där ute och glo, kanske skälla på någon granne, men bråttom in hade hon åtminstone inte. Hur ska vi lösa det tänkte hundtränaren i mig och jag började helt enkelt belöna henne när hon kom in och vips hade vi en hund som sprang ut, kissade och sprang in igen. Halleluja! MEN, en kväll kom hon in och jag gav henne en godis från fickan och gick och la mig. Hon la sig också men blängde suckandes på mig och visade med hela kroppen att hon hade ärenden ut i hallen. Ja, för i hallen ligger kexen som hon minsann fått någon gång och kex ska man tydligen ha när man kissat, allt annat godis räknas inte. Tydligen. Bara att kliva upp och gå ut och hämta ett kex och sedär, sen la hon sig och sov. Nu måste vi ge ett kex när hon kommer in från kvällskissandet, hon är 100% fokuserad på sitt kex när hon kommer in, scannar av rummet "vart är kexet!?". Kan tro jag skrattade när jag snubblade över den här bilden på fejjan, Nässlas riktiga namn blev Chief Biscuit. Kunde inte vara mer rätt.