onsdag 31 oktober 2018

Domaruppdrag på Norrköping BK 2018-10-27

Man skrattade ju inte ihjäl sig när man satte sig i bilen i lördags morse och det var isande kallt ute. Lite småflingor kom ner här hemma men det avtog och vi hade det "bara" kallt och blåsigt nere på rallybanan i Norrköping. Årets sista uppdrag och det kändes faktiskt skönt, nu hoppas jag på att vi själva kan få till det att tävla lite. Men till tävlingen då! Först ut på morgonen var en fortsättningsklass, med varierat gäng. Många hundar som blev disträ av vinden och 11 av de 18 startande (61%) fick kvalificerande poäng. Många fel övning både här och där, men främst på den 123 steg framåt där hundarna gjorde andra moment. 
Vann gjorde två hundar med 100 poäng, en tollare och en perro. Sen var de tre som hamnade på tredje plats med 95 poäng: en aussie, kelpie och en ridgeback (!). 

Sen blev det en himla lång lunchpaus innan det var dags för eftermiddagens mästarekipage. Arrangören hade fått en del gnäll från tävlande att de lottat bort så himla många och det är ju himla synd att man på något sätt förutsätter att arrangörerna inte gör sitt bästa. En vecka innan anmälan stängde var det bara 30 anmälda och på en vecka dubblades detta. Förutom det faktum att man då inom en vecka ska hitta en till domare (eftersom tävlande måste veta om de blir bortlottade två veckor innan och anmälan stänger tre veckor innan) som kan, vilket inte är uppenbart lätt så nära inpå under högsäsong, så ska det dessutom funka med allt annat. Klubbar kanske inte har flera uppsättningar skyltar (22 stycken hållare med skyltar), två extra hinder som funkar för 10 cm hopp, en till skrivare, en till inropare, tavla, tält och allt annat omkring en tävling. Eller plats för den delen. Förra året när jag dömde där var det nämligen inga bortlottningar, så hur ska arrangören kunna veta intresset? Ibland är det enormt och ibland blah. Vi satte exempelvis extra resurser till vår NKL tävling ett år efter att vi året innan lottat bort över 40. Vad hände det året vi hade två domare tro, jo inte ens 35 anmälda. Så bli gärna sur på din kammare över att du blev bortlottad, men arrangörerna får höra det mer än nog av andra tävlande och det om något hjälper inte till att arrangera fler tävlingar framöver. 

Så till banan då! Tydligen en svår bana med alla slags inkallningar, sidbyten och bärande av föremål och jag tror jag aldrig haft så få kvalificerande resultat. Av de 27 startande var det bara 4 (14%) som fick kvalificerande resultat. Delad förstaplats på 98 poäng av en förare men två hundar: en berner sennen och en cocker. Trea på 97 poäng var en border collie. Sidbyten var det svåra, många som hade svårt för inåtsnurr på höger sida och faktiskt en del fippel med föremålet. Och sitta kvar tiden ut, även om det inte var så många som åkte på just det. 

måndag 22 oktober 2018

Domaruppdrag på Bro Håbo BK 2018-10-21

Efter lördagens tävling blev det hem och chilla och tidig morgon dagen efter för att åka och döma ett femtiotal nybörjare på samma plats. Jag byggde en ganska balanserad bana med både stadga, frontmoment men ändå mycket flyt. Det märktes dock att många inte var vana vid den här typen av miljö och flera hundar blev störda. 
En del hundar ville inte ligga ner vilket gav 20 poäng totalt i avdrag, annars var det en del småfel som gjordes. Man glömde sätta hunden efter sitt framför gå runt, tog fel antal steg eller i värsta fall, gick förbi skylt nr 12. 

Av de 44 som kom till start var det 26 (59%) som fick kvalificerande resultat. Vann gjorde en rutinerad förare med sin aussie på 100 poäng, delad tvåa på 99 poäng var en tollare och en pumi. 

Nästa domaruppdrag blir årets sista i Norrköping, sen blir det bara fokus på vad vi själva ska hitta på :) 

söndag 21 oktober 2018

Rallytävling och vårt första cert!


Igår var det äntligen dags att få tävla lite igen och så kul det var då! Perfekt tävlingsväder (med Nässla alltså) och jag skulle få tävla för två domare som jag har koll på hur de bygger banor och därmed känner mig trygg i att tävla med Nässla för. Alltså, menar inte att jag känner mig otrygg för någon domare, absolut inte, bara att jag vet lite mer vad jag får för dessa. 

Först ut var Chatrine Strandlis bana. Vi hade ett ganska sent startnummer så vi chillade ganska mycket innan, men ändå med henne utanför så hon skulle få vara med mig så mycket som möjligt. 
Chatrines bana
Koncentrerade i väntan på start
Vi hade faktiskt sån tur att bli filmade på vår första runda som var den som gav oss cert. Målet för dagens tävling var att jag skulle själv fokusera, anpassa mig där jag behöver på banan, använda tillåtna knep och inte känna att jag slarvade bort några poäng och när vi var klara kände jag att jag verkligen gjort det också! Jag utnyttjade möjligheterna att vara en bit bort från skyltarna vid inkallningarna exempelvis (dvs korta ner sträckan eftersom hon har en tendens att tjuva) och förberedde på rätt sätt vid olika ställen. Jag var supernöjd när vi klev av och vi kunde inte gjort en bättre runda! Fick ett sen på skylt 4 och en sned och oro på ställande under gång gå runt. Och vårt första cert!  

Skönt när också känslan speglas i poängen, vi hade så kul där ute på plan! Tänk att gå ut med en tioåring och ha en sån rolig men ändå koncentrerad runda. 

Sedan blev det ju ett dåligt försök från min sida att göra en omladdning. Jag var liksom så nöjd med det vi hade gjort att när det var dags för banvandring på nästa bana hade jag inte ens tittat på banskissen! Dåligt, men jag passade på att fokusera om på banvandringen istället och jag kände snart att jag hade kontroll över vad vi skulle träna på i pausen och hur jag skulle placera oss på banan. Dessutom fanns det vissa likheter mellan de olika banorna så det var inget jag behövde känna panik för. 
Markettas bana
Vi fick något sen och sned, men tyvärr hände något vid sitt under gång gå runt. Först satte hon sig inte, vilket inte brukar vara ett problem, sen när hon satt så reste hon sig upp och gick med. Jag såg på hennes blick att hon analyserade något annat i luften, så det var nog det som gjorde det. Där förlorade vi tio poäng, men jag tyckte jag gjorde bra som ignorerade felet och kunde berömma henne ordentligt på nästa skylt och sen gå vidare med en lika go känsla som innan. 88 poäng fanns kvar vilket absolut inte är fy skam och jag är jättenöjd med båda våra starter. Nu blev jag ännu mer tävlingssugen, men det kryllar ju tyvärr inte av datum under resten av året, men jag är iaf anmäld på stora stockholm så får vi se om vi kommer med där. Om jag får till det vill jag även starta på vår egen tävling, men det beror ju på funkisåtgången. 

tisdag 16 oktober 2018

Rallyträning

På lördag ska jag och Nässlan ut på tävlingsplanerna igen! Det blir en dubbelstart i Bro-Håbo och vi har faktiskt fått till bra träning på klubben, tänk vad lättare allt blir med träningskompisar! Vi kom ju av oss lite, inte bara för att motivationen tryter utan inbokade tävlingar utan också för att vi inte riktigt haft någon som drar i oss. När vi tränat nu har vi kört banor först och vartefter problemen dykt upp noterat dem mentalt (jeje, hur länge det håller vet jag inte) och tränat dem lite mer noga efteråt på banan. Igår fick vi chansen att gå två banor för första gången och här kommer den sista banan vi gick för kvällen. Passade på att belöna i frestelsen då hon både lät bli den och dessutom vill jag inte belöna efter banan är slut då hon börjat dra sig mot kanterna på banan för hon tänker att där blir man belönad. Tränade också lite inkallningsövningar extra därav mitt tillbakagående. 

Om vi sätter det på lördag? Som vanligt när vi tävlar så är vår signaturmelodi: Anything can happen!

måndag 15 oktober 2018

Rally app

Ursäkta min särskrivning i rubriken, men det är bara för att skriva ut namnet korrekt som det blev så.

Jag har haft lite trögt med att rita mina rallybanor för alla tävlingar. Har en apple själv som inte har officepaketet installerat, men när jag jobbat i Keynote och skickat över till klubbarna har ibland utskrifterna blivit lite suddiga. Skickade över allt till google slides, men då var det massa andra funktioner som inte ville hela vägen, som exempelvis siffrorna. Sen, hur kul är det att ens behöva dra fram datorn för att rita lite banor, det mesta sköter jag ju från telefonen när jag är hemma. Så när domargruppen på fejjan diskuterade vilken app de använder när de ritar banor och någon skrev Rally app och att den var sååååå bra tänkte jag att jag provar, trots att den kostar en slant. 65 spänn närmare bestämt, så inte någon större sveda i plånboken, men även om man köper något billigt blir det ju dyrt om det inte används.. 

Översikten
Provade att rita helgens bana som jag ska döma på Bro-Håbo BK med en gång och jösses alltså! Hundra gånger smidigare att rita, trots att det sker på mobilen istället för på datorn! Man går in bland skyltarna, markerar vilka man vill ha, klickar sen klar och då ligger alla på banan. Sen är det bara att flytta runt med fingret, klicka på den för att rotera och sen, det bästa av allt, klicka på en knapp siffror och sen numrerar den av sig själv i den ordning jag markerar skyltarna. Halelulja! Efter en bana känner jag direkt att det var värt pengarna, så vill ni ha en karriär inom rallyn rekommenderar jag den varmt. Nu ska jag rita banor även för mitt domaruppdrag i Norrköping vilket faktiskt är årets sista tävling för mig att döma. 

torsdag 11 oktober 2018

Hundjakt och jaktträning

I tisdags kväll ringde en kompis i byn mig och frågade om Nässla var hemma. Hade precis släppt ut henne men dubbelkollade och jodå, hon stack upp huvudet med jordig nos. Det visade sig springa runt en svart hund i Kungsör och den som såg den och kände min kompis (som har flat) sa att det såg ut som en ung flat och då började ju mitt hjärta bulta över det stackars livet som var ute i panik och vi gav oss alla iväg för att leta. Nässla fick följa med som lockbete. När vi träffade på de som sett hunden sa de att den sprungit från runevallen (andra änden av stan) och att den skyggar undan för alla. Senast sågs den nästan vid oss. Vi hittade hunden (som inte var en flat, jag trodde det var en bc/jakthundsblandningisch) men den var ointresserad av att hoppa in i bilen eller ens säga hej. Drog helt sonika vidare ut mot stora vägen (en större väg som går genom Kungsör mellan Köping/Nyköping). Vi höll den i sikte, tog ut Nässla och försökte få igång lite lek, vilket vi gjorde, men den skulle minsann inte fångas in! Utan hon sprang vidare, och vidare och vidare. Vi tänkte att vi håller den åtminstone i synhåll så när någon ägare får för sig att höra av sig så vet vi iaf var den är. 

Den sprang ut på ytterligare en större väg, över en bro och in på ett mörkt skogsområde på andra sidan ån. Men, ganska snart kunde vi lokalisera den då den började jaga korna i hagen 😲 Sambon med bror slöt upp och kunde parkera så bilarna lyste ut i hagen och sen väntade vi helt enkelt på att någon skulle höra av sig samtidigt som vi hade koll på hunden (som inte jagade kor hela tiden) och försökte med lite lockning under tiden. Vi fick till slut tag på ägaren, som brukar ha den uppbunden på gården och tydligen tappat bort den förr och inte bryr sig så mycket. Lagom efter, när han var på väg, lyckades en person locka in sig hunden som då lät sig kopplas med hjälp av godis. Och snart var den hos sin ägare (för denna gången). Vi kom dock överens om att vi måste göra en anmälan till Länsstyrelsen, för att låta hundar springa så där på stora vägar och bland kor går inte. Hunden visade sig vara en karelsk björnhundsmix som gillade frihet. Alla andra tyckte hunden var stressad, jag tyckte den var rätt medveten om att det var kul att vara ute och springa och den hade inga andra planer just för stunden. Men ser jag den igen behåller jag den, jäkla ägare att inte bry sig. 

Efter en sen och adrenalinstark kväll passade det bra att få vakna upp till en heldag på Muskö med goda vänner som vi träffar allt för sällan. Det blev tidig morgon för avfärd, två timmar senare tog vi en liten god lunchfika och pratade om allt. En promenad med hundarna, där Nässla fortfarande får vara kopplad då jag inte litar på hennes förmåga att inse att ta det lugnt tillsammans med två yngre hundar. Men hon tog det ändå ganska bra, börjar väl kanske lugna ner sig så här 10 år senare. 
Fina ligger där borta och är inte intresserad av att åka hem. Ska jag verkligen ha valp efter henne när hussen sagt att han vill ha en normal hund som går som de ska på promenaderna? 
Efter promenaden hämtade vi upp Kerstin (som bröt benet i somras) och åkte sen och tränade med tjejerna. Vi la ut ett stort sök på ett fält och hey baberiba va kul det var sa Nässla! Hon sprang och sprang och sprang ganska länge innan nosen åkte på. Men det fick hon göra, viktigast är att hon har kul. Till slut kom det ändå in lite dummysar och när alla 20 var inne (för samtliga hundar, jag försöker inte ta livet av henne) så gjorde vi några markeringar. 
Typiskt att när kameran åkte upp blev det ciggarrgrepp
Tillbaka hem till dem för att bli bortskämda, både hundar jag och jag :) Jag fick sitta och vänta på dukat bord och hundarna var med att duka av det så att säga.

The leader of the pack
Så synd att vi båda flyttade åt varsitt håll, en gång i tiden var vi med varandra varannan vecka och systrarna fick leka och träna. Och hur gött var inte livet när man ägnade dagarna åt sånt här? Måste verkligen jobba på att bli ekonomiskt oberoende och jobba mindre!

fredag 5 oktober 2018

Domaruppdrag på Nynäshamn BK 2018-09-30

I söndags var det dags för en tuff mästarklassbana på Nynäshamn BK. Jag hade med mig min skrivare från klubben och fick åtminstone sällskap på den lååååånga resan. Vet inte hur jag tänkte när jag tackade jag till ett uppdrag längre bort än vad jag hade tävlat själv.. Men, vi hade en trevlig dag och jag fick se många duktiga ekipage! Jag tänkte att denna skulle vara lite klurig med allt spring och inkallning och ja, det var nog där de flesta föll. En del förare som glömde bort sig och fortsatte springa efter inkallningen som bryter samt betydligt fler hundar som inte ville sitta kvar när förarna sprang iväg. Men några fick ändå behålla tillräckligt med poäng för kvalificerade resultat: 10 av de 45 startande (22%) klarade sig på rätt sida om 90-sträcket.
MKL
Vann gjorde en (labbe?)blandis på full pott, tätt följd av två tvåor på vardera 99 poäng, en golden och en cattledog. 

Arrangörerna hade verkligen ansträngt sig för tävlingen. Rallybakelser med både glutenfria och laktorfria alternativ. Rallyskyltar på väg till klubben, skyltar med uppmuntrande text på väg till tävlingsplanen, en egen träningsbana uppställd osv. Men det bästa, lite uppmuntrande lappar här och där bland protokollen till oss funkisar :) 
Vi är bäst!
Nästa tävling att döma blir på Bro Håbo där vi också startar själva på lördagen. På söndagen åker jag och dömer lite nybörjare.

söndag 30 september 2018

Träningsdag

I torsdags innan jobbet fick jag lite feeling och bestämde mig för att göra ett spår åt Nässla som hon kunde få gå efter jobbet. Jag körde på ett personspår, vilket så här i efterhand kanske var lite taskigt med tanke på att det blev 8 timmar liggtid varav de sista var i spöregn.
Röda är Nässla, lite avvikelser finns.
Det var såå svårt för Nässla och hon fick verkligen kämpa för att hitta och hålla spåret. Sen upplevde jag att hon ibland släpper spåret i onödan. Nu vet jag ju inte vad hon känner, men att hon viker av från ett spår hon har och går helt åt sidan eller så känns inte som hennes vanliga spårstil. Men jag ska gå lite mer färska spår och se om det är annorlunda på dem, iom att hon var likadan på spårprovet sist vi gick. Jag upplever att vi behöver få upp motivationen lite just nu. 

Trots att hon blev helt slut av spåret var hon helvild när vi kom hem igen. Hon härjade runt och gav mig både blåmärke och rivmärke på benet när hon försökte leka med mig på egen hand (hon tar en kampfläta och försöker fläta in den mellan mina fötter och sen kampar hon med den). Lägligt nog var det faktiskt träning på arenan så vi åkte dit och gjorde av med lite mer energi. Det blev en lurig bana som vår träningskompis byggde upp med rejäl frestelse. Fick till riktigt bra träning och ett och annat på listan att lägga extra krut på. 
Mattes fötter - oj oj!


onsdag 26 september 2018

Domaruppdrag Surahammars BK 2018-09-23

Vad hände med hösten?? Det är som domare man verkligen får känna på de olika slagen mellan årstiderna. Jag hade inte med mig mycket kläder när jag drog på morgonen men som tur var valde jag att gå tillbaka in och hämta min buff (världens bästa plagg?) och den fick jag minst sagt nytta av då det blåste svinkallt hela dagen. Jag hade två klasser att döma, först en nkl med ganska många som startade för allra första gången - kul! Tycker att de allra flesta hade en bra nivå, men det gjordes lite misstag som att gå förbi skyltar eller fel moment och då kan det ju som sagt dra iväg. Tyvärr var det en hund som kissade vilket ledde till att en annan också kissade där. Senare kom en tredje hund och kissade på ett annat ställe, verkligen inte kul, men som tur är ovanligt. Har faktiskt bara varit med om en kissning tidigare. Fick äntligen döma lite flattar också, fast den första la sig och rullade direkt vid startskylten så det var väl kanske lite väl mycket flat där 😂
Av de 26 som kom till start fick 12 kvalificerande resultat (46%). Vann gjorde en springer på 100 poäng, tvåa var en portugisisk vattenhund på 96, tätt följd av en collie på 95. 

Som tur var hade arrangören missat hur de nya reglerna funkade så de trodde att man var tvungen att ha ett nytt banområde till varje klass om det varit löptik. Nu var det ju inte så, men då hade vi faktiskt tillgång till ett helt nytt område som vi kunde bygga FKL och slippa alla kissfläckar. Tyvärr innebar det att jag hamnade i skuggan igen, lagom till att solen började dyka upp på första banan.. Tur jag hade en funktionär som bjöd på en filt hela tävlingen. 

I fortsättningsklassen var standarden hög, kanske till viss del för att det var ganska enkla moment och ingen frestelse och snurr. Av de 17 som kom till start fick alla utom en (94%) kvalificerande resultat. Och den hunden hade ganska giltig anledning, den kom ju dit med höglöpande tik, inte lätt att koncentrera sig då! 

Vann gjorde en australisk terrier på 100 poäng (ärligt, hur ofta ser man en sån?). Tvåan delades på av en aussie och en kelpie på 98 poäng, så det blev ingen trea. 

Nästa tävling blir i Nynäshamn på söndag, då jag dömer mästarklass. Har ritat en jätterolig bana tills dess, får se om de tävlande håller med!

tisdag 25 september 2018

Domaruppdrag KM Köpings Hundungdom

I fredags hade jag ett litet lätt domaruppdrag på vägen hem från jobbet. Ett KM skulle dömas med tio ekipage, samtliga fick tävla i NKL. Tänkte det skulle vara snabbt och enkelt avklarat men Knud som kom på besök fördröjde det lite eftersom det regnade i sidled exakt när banvandringen skulle börja. Dessutom började det åska och blixtra. Finns inte så mycket att säga om själva banan, nästan alla klarade sig varvet runt, de som förlorade poäng gjorde det på orutin och fel moment. 
Roligt var att prispallen bara bestod av de som gick kurs för mig för något år sedan 😉 80% fick kvalificerande resultat (dock inofficiell tävling), vann gjorde en dansk svensk gårdshund på 98 poäng. Tvåa blev en korthårscollie och trea en mexikansk nakenhund. 

Rapport från Trolltunga

För några veckor sedan var jag ju på semester som jag inte hunnit rapportera om, nämligen resan till Trolltunga. Det tog inte bara sin tid innan jag fick möjlighet att rapportera om den, det har ju dessutom tagit sin tid att ta sig dit! Först skulle det skett för två år sedan ihop med Susann. Men så sprang jag ett mara (på dagen två år sedan) och jag kunde efter det bara gå i foppatofflor, plus att det började komma snö där uppe. Förra året bestämde jag och en tjej på klubben att vi skulle gå med våra hundar, men då blev ju Nässla halt och hon skaffade sig en valp. Jag har på något sätt alltid tänkt att jag ska göra det med Nässla, för när man har möjlighet till hundsemester tar man den liksom. Men så messade jag en kompis om vi skulle gå och hon ville gärna, men inte med hund. Och med tanke på att Nässla är gammal nu för tiden kändes det faktiskt tryggast att hon skulle få vara hemma på en så lång vandring långt från civilisationen om något skulle hända. 

Vi bestämde oss för att tälta så vi skulle få ut mer av turen, men för att slippa gå från 11 timmars biltur direkt upp och tälta så övernattade vi i min mosters stuga bara 2 timmar från startpunkten. Där packade vi om och planerade lite mer noga vilken mat vi behövde ha med oss. Jag har ju aldrig campat så här, så även det var nytt och fick strykas från min lista. Någon dag innan vi skulle åka skickade Susann (som nog inte visste att vi var på väg dit) en dokumentär om Trolltunga och de larm som sker där uppe. Jag hade inte tid att se den förrän kvällen innan vi skulle gå, vilket var sådär smart, ett perfekt sätt att stressa upp mig om inte annat.. Men vi kom iväg och efter att ha passerat den fantastiska miljön till Odda landade vi på en av deras tre parkeringar, så långt upp det var möjligt för denna dagen. 
Lite disigt och egentligen inte lovande väderleksrapporter. 
Det visade sig att man kunde ta en liten shufflebus upp de första 4 km, som besparar 1,5 timmars vandring. Den vandringen var alltså antingen på denna nya väg de anlagt, eller parallellt i en skog bredvid (själva ursprungsturen). Vi hittade inte riktigt den ordinarie stigen och tanken på att gå asfaltsväg upp i nästan två timmar kändes inte värt att spara på 130 NOK för. Så vi väntade in bussen. 
Inte bara för att man är lat, för vissa blir det ju även avgörande för att hinna fram och tillbaka på en dag. 
De här killarna ska alltså vandra ca 2,4 mil svart terräng på norskt fjäll. Med regnprognos. 
4 km av detta eller 130 NOK fattigare? 
Bussen stannade då ganska precis  vid trädgränsen. Bara börja gå!

Platta stenar, men gångvänligt i hala skor vet jag inte. 



När jag läst på om den här turen så har jag förstått det som att när man kommer upp på toppen så är det platt och man kan röra sig ganska lätt fram mot tungan. Men jag skulle säga att det är lögn. Det är inte platt. Det går upp och ner hela tiden och det var MAX 3 km totalt som var lugna av den milen vi gick dit på. Den sista kilometern var vidrig och kändes som 4 svenska kilometer. Vi hade ju dock en fördel mot alla andra vi mötte - vi skulle faktiskt inte gå hem samma dag. Tanken på att gå hem efter det där var helt otänkbar. Visst vi hade mer packning, men vi hade ju å andra sidan tid att äta på vägen, njuta av utsikten, slappna av med tiden (de måste ju hinna tillbaka innan 20 på kvällen då det blir mörkt) och allt annat som icke-tidsfrist ger. Så många vi mötte med tomma blickar och lidande uttryck. 




Nu ser det ut som att vi är framme?!

JAA! Äntligen!
Efter den obligatoriska bilden gick vi några hundra meter till och slog upp vårt tält i regnet. Kröp in, klädde av alla blöta kläder och funderade på nästa drag. Vi hade tänkt promenera till det som heter Preikestolen (inte den stora kända), men vi hade ingen lust att gå ut och bli blöta igen. Vi orkade faktiskt inte ens laga mat utan middag blev nödprovianten knäckebröd. Och champagne. 

Lyxliv. 
Jag skulle väl ljuga om jag sa att jag sov bra. Det var inte helt obucklig terräng vi campade på så comforten var väl inte top. Jag ville dessutom inte släpa med mig vikt i onödan och lämnade min bok hemma, men jag har lite svårt att somna utan bok, speciellt 19 på kvällen (vilket min tvåbarnsmamma till vandringskompis inte hade, man har tydligen en ständig backlogg på sömn att ta igen som förälder). Sen började det blåsa upp rejält på natten och då började jag fundera på om mina kläder/kängor skulle blåsa ut ur förtältet och bli dyngsura. Sen behövde jag upp och kissa i mörkret pga tvångstankar för att man helst sluppit det. Och efter det, vrålhungrig pga att vi inte åt ordentligt på kvällen men förbrukat massor av energi. Och varje gång jag somnade till så kom blåsten och slog rejält i tältet och jag vaknade igen. MEN, jag var inte slut, utan lyckades ändå lura min kropp under natten att jag sov. 

På morgonen bestämde vi oss för att komplettera våra foton, när vi väl hade chansen. Jag tyckte vi stod lite väl långt in på tungan när bilderna på oss tillsammans togs kvällen innan.. 
Morgonstund på trolltunga!
Efter fotografering, som tack vare av att vi sov kvar kunde ske i lugn och ro, kunde vi börja bege oss hem. Det var rejält med vind och massor av turister. När vi stannade för lunch kom en guide/sjukvårdare förbi och vi började prata med honom. Han hade inte lika dyster syn på alla galna vandrare som vi, han menade att visst de har gympaskor och dåliga kläder men det var så man gick förr och det har gått bra. Dessutom är de motiverade och de flesta klarar ju av det. Sant förvisso, men galet att inte vara mer förberedd. Han sa att idag tittar han inte på hur de är klädda för många kan köpa sig en utrustning för 10000 men inte orka av utmaningen, så han ser mer på deras kroppsspråk och blick om de kommer klara sig fram och tillbaka. Vi nämnde också att vi hade tänkt gå undersidan av vattnet tillbaka men ångrat oss då vi inte orkade gå en halvmil extra och han sa att det var bra vi inte gjorde det då den "turen" är helt omärkt, terrängen är mycket tuffare samt att det bara är ungefär fem pers per år som går den. Väldigt tur vi ändrade oss då, ser ju enkel ut på turkartan vi köpte! Han rekommenderade lite andra turer istället, mer bara gå rakt ut, men sånt får bli en annan gång. 

På vägen ner valde vi att inte ta bussen, vi hade ju ändå gott om tid och det var bara nerför. Min vandringskamrat tappade dock humöret där en liten stund då det inte var så skönt för fötterna, men vi tog oss till slut ner och kunde snart ta oss tillbaka till stugan för lite torra kläder, dusch och mjuk säng. 

Innan resan trodde jag att utmaningen skulle ligga i att gå ut på själva tungan med höjdskräck etc, men det var det minsta problemet. Den var inte alls läskig utan kändes jättestor när man väl var ute på den i verkliga livet. Det jobbiga var helt klart vandringen. Regn och blåst i tuff terräng med tung packning. Och då var vi förberedda på det, de som kom med sneakers, shorts och en plastpåse med vatten kan inte haft det kul. Vi mötte folk på väg upp, utan packning, vid 14 på dagen när vi var på väg ner. De tänkte alltså att de skulle fram och tillbaka hela den sträckan på 6 timmar, eller gå i mörker. Och det var mörkt, ingen midnattssol där inte! Dessutom, många liftade ju upp till parkeringen, vilket innebär att när de är tillbaka sent på kvällen ska de gå ytterligare några kilometer i kolmörker ner för en bilväg till Odda. Men, oavsett hur tufft det var, så är jag ändå så nöjd med resan, och oftast är det ju de tuffa turerna som är de bästa, de bygger liksom på psyket lite extra!





tisdag 18 september 2018

Spårprov på mattens födelsedag!

Årets höstprov hos SSRK Östra råkade bli just på min födelsedag. Eftersom jag åtminstone inte dömer på min födelsedag så var jag ju ledig och tänkte att det egentligen nog är det allra bästa sättet att fira sin födelsedag på. Och vilken dag det var, solen skiner genom en perfekt tempererad skog 💕

Nässla har tyvärr inte fått spåra särskilt mycket, vi har gått något enstaka spår under sommaren och jag tror ju inte på konceptet att vila sig i form, men ändå att hon borde ha så pass mycket rutin för att ändå klara av det. Så det gick nog ungefär som väntat, hon visste vad hon gjorde men var lite ur form för att göra det så där fantastiskt som hon kan. Det fanns några riktiga guldkorn, bland annat började det med att gå ner för en rejäl stenbumlingsbacke och då bad jag henne sitta och vänta vilket hon gjorde. Sen passerade vi ett matställe för vildsvin där någon (under tiden jag väntade tror jag faktiskt) kastat ut en massa bröd som hon ignorerade. Men hon spårade, släppte, vilade hjärnan, kollade av lite men fortsatte sen i spåret. Jag tyckte det var struligt, men jag litade alltid på att vi var på rätt väg. 
Trött och nöjd hund - så kul att jaga rådjursbusar OCH få mingla med folk efteråt (tigga godis).
Domarens kommentar. Sista raden är den bästa. 


lördag 15 september 2018

Domaruppdrag på Eskilstuna BK 2018-08-29

Ligger lite efter pga semester och tillhörande hopning av jobb, men här kommer en liten snabb rapport från en skön kvällstävling jag dömde på Eskilstuna Brukshundsklubb. Jag gjorde en, enligt mitt eget tycke, jätterolig bana med mycket spring och hålla ordning på hunden. Blev dock inte alls så svårt för de tävlande som jag hade trott, speciellt i jämförelse med min kollegas bana på andra sidan. Men ibland tror jag det passar många hundar att springa, då hinner de liksom inte tappa bort sig på massa småsaker på vägen. 

Av de 20 som kom till start fick hela 7 stycken kvalificerande resultat (35%). Vann gjorde en cocker på 98 poäng, en portugisisk vattenhund kom tvåa på 97 och trea var en sheltie på 94 poäng. Som jag alltid säger, vilken härlig rasvariation det är! 

Framöver är det ganska intensivt med dömandet, nästa helg har jag ett KM att döma samt NKL och FKL hos Surahammars BHK. Ska döma 6 tillfällen på 7 veckor vilket faktiskt är lite för mycket, för jag ska även arrangera en viltspårskurs för FRK Bergslagen samt håller i ett KM i viltspår för dem. Dessutom har jag och sambon precis startat ett aktiebolag (jag ombildar min enskilda firma och han börjar med egen verksamhet i samma bolag), där jag har min anställning har vi massor med roliga projekt på gång och i mitt egna företag har jag ett ganska stort och omständigt bokslut att jobba med åt en kund. Jag har att göra med andra ord så mina vandringsbilder från Trolltunga i Norge får kanske vänta några dagar till. 

måndag 20 augusti 2018

Rallypremiär nästan två år senare

I går var det dags för nypremiären i rallylydnad för mig och Nässla. Över 1,5 år sedan sist och vi har inte ens tävlat utan honnören.. Hittade en tävling i Örebro som jag inte var bokad att döma på, så passade på att prova lyckan. Tyvärr var förra veckan mer eller mindre fullbokad och jag hann inte med någon träning förrän i fredags kväll.. Kanske lite i sista stund, även om hon momentmässigt är ganska säker. Det fick bli lite som det blir, vi är ur fas på rutiner, hur mycket/lite uppvärmning hon behöver osv. Jag var nästan inte alls nervös när vi klev över startbandet ens. 

Första banan var för Lena Mattsson, en för förarna lite lurigare bana. Jag har inga större problem med att passera åttan 4 gånger, för mig är det givet att man bara följer linjen så blir det rätt. Tyvärr så var Nässla på väg att nosa precis vid tre steg bak så då missade hon själva momentet och det blev fel. Förutom det fick vi någon sned och sen, men premiären slutade ändå på 87 poäng, inte illa pinkat! Själv tyckte jag Nässla var lite svävande, off och lite flåsig (solen kom fram precis när vi skulle på) men ändå tillräckligt pålitlig. 
MKL av Lena Mattsson
Som tur var så var vi först ut på varje bana så jag kunde direkt ladda om för nästa som var för Carola Haag. Inte heller några klurigheter förutom den där frestelsen som innehöll räkor och blötfoder! Det fick bli målet för den banan, att hon inte skulle ta frestelsen. Här fick jag upp ett helt annat engagemang från början och hon var MED mig, så kul! Tyvärr missade jag en detalj som jag bestämde mig i fredags för att göra, nämligen att bara kalla in efter hindret, inte säga hopp. För när jag säger "hopp" hoppar hon direkt, och hon kommer inte över hindret på två meter och slog så klart i bakbenen. Inte så viktigt tänkte jag och började fokusera på att ha med henne i frestelsen vilket gick så himla bra! Tyvärr var jag så engagerad i henne att jag glömde bort mig själv och faktiskt tog fel väg - attans! Sen efter det blev det lite slarv från min del och vid läggandet gjorde jag helt konstigt vilket slutade med att hon reste sig och gick med direkt. På skylt 17 tror jag hon fick frestelsen i nosen plus att jag var otydlig och hon gick runt mig ett varv. Så på den banan fick vi bara sextionånting poäng, men engagemanget var to die for!  
MKL av Carola Haag
Jag vet inte hur vi ska göra med tävlingskarriären framöver i rallyn. Nässla hade ju jättekul att vara iväg och när vi skulle tävla drog hon i kopplet mot planen, så taggad. Hon minglade och hade nog en trevlig dag men var helt slut i går kväll. Hon sov som en stock efteråt, vilket på sätt och vis är mysigt att hon är trött och nöjd (?) istället för att hon står och tigger och vill hitta på något, men samtidigt blir jag påmind om att hon faktiskt är mycket äldre än sist. Å andra sidan hade hon kul och fysiskt finns det inga hinder för hennes kropp, så vi ska nog fortsätta i den mån jag inte behöver döma på tävlingar i närheten. Kanske också skippa dubbeltävlingar så det inte blir så belastande för henne. Och undvika värme, helst tävla inomhus. 

Nu tror jag inte att det finns så mycket för oss att tävla på framöver, det är en händelserik höst för mig generellt, men något hoppas jag på att hitta. Och då är min att träna på denna: 
  • Träna tävlingslikt med riktigt banområde. Belöna mitt på plan så hon inte har samma dragning ut från plan när vi närmar oss banden. 
  • Tänk på att inte säga hopp vid skylten, kalla in med hit eller kommendera hopp vid hindret. 
  • Träna inkallningsmomenten hela vägen, kom på en tydlig signal. 



måndag 13 augusti 2018

Flatmästerskapet 2018 Veteranklass

Tänk att det äntligen var dags att tävla i apportering igen! Tror att sist Nässla gjorde det var utan mig och då gick det så här enligt hennes egen utsago och själva har vi inte direkt tränat oss i form med tanke på både hennes kropp och framförallt vädret. Men vi ville komma iväg och prova tävla i veteranklass så nu var det äntligen dags att se hur vi vilat oss i form. Eftersom jag trott att jag ska jinxa något genom att boka boende (dvs bokar jag för mycket kommer hon skada sig igen) så har jag inte tänkt på saken förrän nu i veckan. Först tänkte jag hotell i Jönköping men när jag kom på att samlingen var jättetidigt och jag därför skulle missa hotellfrukosten så insåg jag att det inte var någon vits att bo på hotell, jag tog helt enkelt med mig mitt tält och campade i Ulricehamn. Då provplatsen bara låg 20 minuter från campingen passade jag på att åka ner lite tidigare på lördagen för att hinna åka och spana in provområdet och mingla lite. Och glädjas över att det inte verkade vara några vattenstationer på plats 😅. 

Det började inte kanon, för trots att sommaren varit stekhet i drygt tre månader var just denna dagen då normala temperaturer valde att återkomma tillsammans med regnet. Svalkan har jag inget problem med men att sätta upp ett stort tält (inte av vandringsmodell) i spöregn var inte optimalt. När jag dessutom försökte fuska lite för att tjäna tid blev det givetvis mycket värre men tillslut var ändå tältet uppe och grejerna i det. Sen åkte vi till provplatsen. 

Tillbaka på campingen hade det spruckit upp och vi tog min medhavda sallad på stranden - mysigt! Jag har aldrig varit i Ulricehamn men det jag såg utifrån promenaden från campingen var väldigt trevlig. 
Middagsutsikt
På promenad runt vattnet vid campingen
Tog en promenad en sväng mot centrum och när vi var tillbaka hade jag bok med mig för att läsa men valde att sova då jag faktiskt var helt slut. MEN, det visade sig att grannarna på campingen hade kräftskiva/ALLSÅNG AV ALLA GAMLA DÄNGOR ungefär halva natten. Oaaah hela natten blandades friskt med Elois och Gunilla på högsta volym på både stereo och fulla typer. Yeay, så att säga.. Men sen började det spöregna och då försvann faktiskt deras ljud och vi kunde äntligen somna ordentligt. Svalt och skönt, på natten på gränsen till för kallt. Upp tidig morgon för att hinna rasta  och packa ihop tältet och snart var vi på plats och samling. Det var från början 27 hundar anmälda men i en sån här klass blir det så klart en del avhopp. Även vårt tilltänkta sällskap med syrran blev inställt pga att Kerstin bröt benet i veckan. Det var lite väntan inför första starten men sen var det i princip bara att springa rätt igenom och klockan 9 var vi typ klara. 

Enda stället med kö - första rutan. Nässla laddar till skotten. ☝
Här kommer en redogörelse för rutorna: 
Ruta 1. Enkelmarkering med dolt nedslag och dold kastare. Inget längre avstånd men en kulle framför så man såg inte hunden när den jobbade. Bara att ställa sig med händerna på ryggen och vänta med andra ord. Nässla som laddat lite vid alla skott tog kontakt med mig efter nedfallet (istället för att knalla) och tappade lite av nedslaget pga stresspåslag. Hon hamnade (enligt domaren, jag vet ju inte) lite långt ut men jobbade sig in fint till rätt område. Eftersom hon var ute ett tag så räknade jag med en del poängavdrag och vi fick 13 poäng kvar. 

Ruta 2. Enkelmarkering på kalhygge. Inga svårigheter, hon sprang i princip rakt på, rundade någon stubbe bara. 19 poäng. 

Ruta 3. Fotgående till plats, enkelmarkering i skog. Samma här, jag fick säga både fot och sitt åt henne, så jag antar att det var det som drog ner poängen då själva markeringen var perfekt. 17 poäng. 

Ruta 4. Dubbelmarkering där första skulle in först. Nässla gjorde allt jättefint och hade nog egentligen 20 poäng men då hon släppte ifrån sig ett litet pip innan skotten fick hon noll. Har faktiskt aldrig varit med om det förut och kan inte heller hitta underlag för det i reglerna (alltså, det var världens minsta pip, kunde lika gärna varit min mage typ, långt ifrån ett startskall eller liknande), att man dömer ner det till noll, men domaren dömer. 0 poäng. 

Ruta 5. En lång dirigering i en "väg" mellan skog. Till synes ganska enkel men avståndet var mer än vi tränat på och jag tappade Nässla. Valde att bryta och inte visa domaren prov på extrem olydnad. Det var för svårt och hon lyssnade inte på mina signaler, vi var helt enkelt för dåligt förberedda på den rutan. 0 poäng. 

Det blev alltså totalt inga höjdarpoäng, men med knappt en veckas träning är det inte mycket att gråta över. Vi hade en trevlig helg och Nässla njöt nog av att få apportera lite på riktigt! När vi kom hem igår gick hon raka vägen till sängs och har i princip sovit sen dess. Idag på jobbet bemödade hon sig inte ens att bli kliad av sin favoritkliare, utan han fick tjata en del för att hon skulle komma fram.. Och det är så härligt att hon fått göra det hon älskar mest 💕

Vi valde att vänta kvar på finalen då man tänkte att det skulle gå ganska fort innan det var dags. Vi var ju klara innan 10 och finalerna borde vara klara att köras innan det utsatta 14 trodde man. Så jag velade lite fram och tillbaka, men tycker ändå man ska vara sjyst och uppmärksamma pristagarna så jag stannade, hemma skulle det ändå bara bli jobb med matlagning och andra nödvändiga sysslor. Minglade lite, men träffade inte SÅ många vi känner ändå så lite långtråkigt blev det faktiskt. Men när vi väl börjat vänta.. 
Äntligen finaldags, men varför är inte jag med undrar Nässla
Finalen visade sig vara riktigt svår och de flesta hundar klarade inte av uppgifterna. Och när vi tittat på dem visade det sig att det skulle dröja ytterligare en timma innan prisutdelningen men då brann det i min sportslighet och jag åkte hem. Förstår att det är mycket för arrangörer osv, men poängen borde ju ta fem minuter att räkna ihop kan jag tycka. Jag lägger till det här på min mentala lista för hur vårt FM ska vara när det är Bergslagens tur att arrangera 😏 

Men trots väntan hade vi en fin helg och det var mysigt att vara iväg och få tävla med lilla vesslan igen! 

torsdag 9 augusti 2018

Hipp hipp hurra

Tänk vilken tur jag har som fått fira min hunds tioårsdag! Förvisso lite sen rapport här på bloggen, men bara för att vi passade på att njuta så mycket vi kunde av jubilarens egna stora dag. Jag och Nässla var och badade tillsammans i skogen i någon timma, när vi kom hem däckade vi båda. Sen blev det fika med "mormor" och vi tvåbeningar fikade av den här dummien. 
En klassisk stubbe i dummyformat
Tioåringen själv fick pannkakstårta som husse gjorde åt henne. Mumsigt!


Sen blev det lite kamplek i trädgården varvat med tuggben och badande i poolen. Det var bara lite knallapportering som saknades men med tanke på helgens tävling så struntade vi i det.. 

tisdag 7 augusti 2018

Ny säng

Andra natten Nässla skulle sova hos oss, i det hem vi bestämt att hund skulle få vara i soffan men inte sängen, så gick hussen och hämtade Nässla i bädden och sa "hon är så söt, vi kan väl ha henne i sängen?" och sen dess har hon legat där. Jag tycker så klart det är en trivselfaktor, men ibland skulle det ju vara skönt med grus- och pälsfria lakan och kanske även att kunna röra sig fritt i sin egen säng. (En kollega till mig som också har valp hävdar att det handlar om ledarskap att inte ha hunden i sängen, jag kom tyvärr av mig tillräckligt för att ifrågasätta hur det på något sätt påverkar ledarskapet). I vilket fall, när vi sovit borta och det funnits soffa i rummet har Nässla flera gånger valt att sova i soffan istället för hos mig (😭 ) men vårt sovrum är alldeles för smått för att klämma in en soffa så det har inte gått. Däremot tänkte jag att kanske en upphöjd säng skulle göra henne lite mer benägen att flytta ner lite mer än vanligt. 

Många bekanta har rosat den här typen av säng på ben med bara nätaktig botten och alla som har den menar att flattarna älskar den! Så jag köpte en lite billigare kopia (jag gillar egentligen inte att främja kopior, men jag chansar ogärna på 1600kr och får en metallstång i garaget, dessutom tillverkas ju även kopian här i sverige så det är inget Kinaskit) och presenterade den för Nässla. 
Stor säng äntligen accepterad
Först tyckte hon den var läskig och när hon klev upp på den var det bara för att jag bad henne (alltså inte som den gången vi köpte nya madrasser och de skulle ligga ett dygn och fluffa sig och hon hoppade upp omedelbart trots mitt nej-rop och därmed gav de nya madrasserna ett rejält tassavtryck av lera) och hon hoppade snabbt ner igen. Hon behandlade den som ett random balansredskap och skulle verkligen inte slappna av på den. Men en av oss kan tänka i flera steg (skoja bara, det kan vi båda) och jag tog bort hennes vanliga säng i vardagsrummet och ersatte den med denna, med en filt över (så den inte ska vara genomskinlig vilket jag tror var en del av det läskiga) och vips tog det bara några dagar så började hon använda den självmant. Har dock noterat att hon inte gärna ligger i den som många andra flattar, dvs helt utplattad, så jag fyller på med hennes gosedjur så hon ändå kan lägga upp huvudet mot dem och få lite stöd, hon verkar föredra det. 

Sen har vi inte kommit så mycket längre trots att sängen stått i någon månad i vardagsrummet 😏Hennes vanliga bädd bor i sovrummet och där kan hon väl tänka sig att lägga sig ibland, men är det svalt nog ska hon så klart ligga mellan oss 💖

fredag 3 augusti 2018

Tro't eller ej

Men vi har faktiskt tränat ALLA saker som stod på förra inlägget om apporteringsträning. I tisdags kväll åkte vi till uppfödaren och kombinerade badande med lite träning. Får våran del bestod träningen i att gå fot, vilket generellt gick väldigt dåligt då kombination uppfödare + skott + vatten knappast är optimal för lugn och ro. MEN, när vi kopplade loss och jobbade gick hon minsann världens gulligaste och gladaste fot ("måste hålla i mig, måste hålla i mig"). I koppel däremot - phuuuu!

I går kväll hade vi en jättemysig kväll inne i stan utan hund men med Zandra som fyller 30. Vi käkade och skrattade gott och njöt för när vi kom ut var det perfekt temperatur, som vi väntat! Perfekt för att vara sommarväder skulle jag väl lägga till. Så pigg och alert när vi kom hem tog jag ut Nässla till skogen och tränade närsök, både signal och uthållighet. Den här gången med pälsboll och kampleksak och hon jobbade så fint så jag nästan blir tårögd. Gammeltanten som kämpar så bra! Vi passade även på att befästa stoppsignalen, märkte hos Bitte att den var lite trasig ;-) 

Vi fortsätter traggla en vecka till sen får det gå som det går. Har iallafall en känsla av att jag kommer vara minst sagt nervös med första tävlingen på ett år och bortser man från spår som inte alls är lika stresspåslagsaktigt är det ju faktiskt över 1,5 år sedan sist :O 

måndag 30 juli 2018

Domaruppdrag på Storfors LKK 28 juli 2018

Även i år blev jag inbjuden att komma till Storfors och döma NKL och FKL mitt under sköna sommaren. Det var faktiskt inte många kvar att döma då många strukit sig pga värmen, men vädret visade sig faktiskt från sin bästa sida och det var perfekt temperatur med moln på himlen (och ännu bättre när det visat sig att det öst ner hemma med dunder och brak). Jag hann döma båda mina klasser innan lunch och det gjorde jag ju också dels tack vare att ekipagen var duktiga och det mesta flöt på. 

Började med en FKL utan några direkta svårigheter. Flera som höll på att missa vissa svängar och en och annan fel position i läggandet, men i övrigt höga fina poäng. Någon bushund som drog av planen, en matte som bara hade hundens välmående i tankarna och bröt och resten fick faktiskt kvalificerande resultat! Av de 11 startande fick 8 (72%) kvalificerande resultat. 
FKL
Vann gjorde en springer spaniel (av superspeedfart!) på 98 poäng, tvåa var en staffe på 97 poäng och trea var en breton (de ser man ju verkligen inte ofta) på 94 poäng. 

Bara ett snabbt banbyte och kicka igång nybörjarklassen som också de var väldigt duktiga! Några hundar som inte ville lägga sig ner, några förare som gjorde fel övningar men till skillnad mot förmiddagens nkl som min kollega dömde så var det inga som missade skyltar iaf. Var tydligen 6 personer som alla gick förbi samma skylt. Av de 21 som kom till start fick 17 (80%) kvalificerande resultat.
NKL
Vann gjorde en astralisk terrier (samma här, hur ofta ser man en sån?!) på full pott, tvåan delades mellan en mops och en samojed på 99 poäng. Verkligen kul att se vilken variation det är på raserna på prispallen :)

Nu blir det en månads vila innan nästa uppdrag då jag ska döma en kvällstävling i AKL i Eskilstuna, alldeles lagom och min roligaste klass att döma. 


lördag 28 juli 2018

Åtminstone något

Det har ekat tomt här inne och det beror helt enkelt på att vi inte gör NÅGONTING. Jag jobbar (tack och lov, för där är det svalt och skönt), kommer hem och sitter inne och ugglar tills sen kväll då man äntligen kan gå ut. Jag är inte mycket för att gnälla på väder, men 35 grader i skuggan varenda dag - där går gränsen!

Idag kom det dock lite skurar här hemma (tack och lov inte i Storfors där jag var och dömde) och i "kylan" som uppstod efteråt passade vi på att gå till skogen och träna lite apportering inför FM som snart kommer. Det blir ju begränsat bra träning när jag är själv men jag passar på att nöta lite dirigeringar åtminstone. Jag har upptäckt lite brister i arbetet: 
  • Hon har på ett sätt blivit lite bättre på att ta handtecken snett och mer som att jag pekar PÅ målet, men det leder också till att hon vill komma in till mig för att göra närsök (jag sätter ju handen rakt ner). Jag måste träna på närsök där jag sätter henne precis bredvid och sätter igång henne från håll, med synintryck men svårgömd. 
  • Hon söker dåligt. Jag kan se på kroppspråket att hon får den i nosen men hon följer inte riktigt upp. Jag tror motivationen inte är så stark (liksom konditionen, den påverkar ju både ork och nosarbete) och framöver ska jag ta med mig riktigt heta leksaker hon får leta efter i svår terräng, helt utan signaler och övrig träning, bara konditions- och motivationsmässigt. 
  • Vi har inte tränat så mycket fot och måste få till bra träningar i heta miljöer. Till att börja med får vi ta med hussen på promenader för att gå före med bollkastaren, det är störning nog. Sedan försöka få in träning med andra i skogen. 
De åtgärderna tror jag ger en bra början, jag kan inte kräva så mycket av henne. Det märks att hon är till åren och vi får istället fokusera på att hon ska ha riktigt roligt där borta. Dessutom brukar inte veteranklass vara så svårt, tydligen ganska likt nybörjarklass, men vi ska åtminstone inte bara åka dit och slarva bort poäng vi inte behöver pga dålig träning. 

tisdag 24 juli 2018

Frösus sork

Nämen va kul! Jättekul, verkligen.