söndag 16 januari 2011

Flexikoppel

Idag fick jag hjärtat i halsgropen när jag såg en liten vovve hålla på att bli påkörd! Hunden hade flexikoppel på sig och gick någon meter bakom sin matte när den fick syn på mig och Nässla som gick på andra sidan gatan. Det var tillräckligt för att hunden bestämde sig för att traska över på eget bevåg utan mattes medvetande, som tur var såg bilen och hann stanna.
Dessa koppel har sina fördelar men framförallt sina nackdelar. Att gå med det i stan bland trafik utan koll på sin hund är ju galet! Mig veterligen så täcker inte en försäkring en olycka som sker i flexikoppel eftersom det räknas som att hunden är lös och utom kontroll. Att dessutom låta hunden springa åt alla håll i full baluns (och bli motionerad på köpet?) för att sedan få tvärnit här och där och bli inhalad sakta men säkert.. nää..
Däremot tycker jag att de kan ha sina fördelar, där hunden måste vara kopplad men där den ändå kan ha lite mer frihet. Under förutsättning att hunden kan kommuniceras med, att jag kan få in hunden till mig, få den att stanna osv utan att dra i en ytterst tunn lina. Själv använder jag flexit ute på landet hos pappa då hon sitter fast i en skruv i marken (under uppsyn). Då kan hon röra sig lite mer flexibelt utan att det hela tiden trasslar sig (tänk er 10 meter lina + flat) och grannen känner sig lugn över att hon sitter fast (hundrädd).
Jag använder det också när jag går spåret i skogen (inte spår som i spåra utan spår som i motionera). Där ska hundarna vara kopplade men med flexit får hunden ändå en chans att nosa lite och röra sig mer i sitt tempo. En bra kompromiss i skogen där ingen trafik finns. Helt enkelt, där jag skulle kunna ha henne lös men av respekt för andra vill ha henne kopplad passar flexit fint.
Fast jag kan ju dra en liten skräckhistoria.. När Nässla en gång kände lukten av något i en buskage och hoppade in i snåret fick jag panik (för att det skulle bli trassel) och ylade neeeeeeej, vilket ledde till att Nässla gav den respons hon brukar när hon tycker något blir jobbigt, dvs får flattefnatt! Flattefnatt+redan intrasslad i buskar+en skog= en dålig kombination. Det blev också en nedåtgående spiral, ju mer jag kände paniken komma desto värre blev hon. Det slutade med att jag höll på att kissa på mig av garv medans Nässla satt fast i en buske lite snopen :D Att lära en hund gå i koppel fint är ett projekt, att lära en hund gå fint i flexikoppel är värre!!

2 kommentarer:

Helena & co sa...

Jag håller med dig!! Jag har varit helt emot flexikoppel förut av alla de anledningar du anger men nu har jag fått kapitulera med min lilla pudeltant. Vet inte om du läst förut med mina problem att ha henne lös eftersom hon helt plötsligt kan bli lite förvirrad och såringa åt fel håll. Hon ser väldigt dåligt och kan inte längre lokalisera var ljudet kommer ifrån. Men stackars Tina som har gått lös i hela sitt 13-åriga liv tycker det är hemskt att gå i koppel. Med flexikopplet kan hon gå lite mer i sin egen takt bakom mig och jag vet var jag har henne när jag har tre eller fyra hundar att hålla reda på. Men sen försöker vi "ge" henne en löspromenad om dan när vi antingen går med bara henne eller är två så en kan ha ständig koll på Tina och den andra har flattifnattarna ;) Kram

Karin & co sa...

Det jag tycker är läskigt med flexikoppel är dels när ägarna inte har har koll med ovan nämda resultat, när ägaren inte har koll och låter hunden snurra runt bland andra hundar och människor så att alla till sist sitter fastsnörda som i ett spindelnät, hundar som gör plötsliga utfall och ägarna inte är med så att hunden får fritt spelrum i flexikopplet, om man skulle tappa kopplet och flexihandtaget sitter som en katapult i rumpan på hunden. Det kräver som sagt träning och uppmärksamhet.