onsdag 18 januari 2012

Dirigeringar

Idag var kalendern tom, men istället för att slöa bort dagen framför datorn har jag sett till att få en del gjort. Mathandlande, tvätt, bakning, disk och sen det bästa - hundträning. Tog med mig några frysta fåglar och klövar tillsammans med dummy och bollkastare ut i "våran" skog. Planen var fotgående bland viltet och sedan dirigeringsträning med fokus på stanna och ta mina signaler, något som det har slarvats en del på slutet (ja, innan skadan alltså).

Bollkastare är ju en underbar uppfinning, med den kan jag kasta jättelånga dubbelmarkeringar och eftersom de blir långa hinner jag när hon är borta kasta några åt andra håll som jag sedan kan skicka henne på linjetag, det gjorde jag idag. Det var inte så långa linjetag/dirigeringar, utan fokus låg som sagt på att lyssna/titta på mig. Däremot blev några svårare genom att vara över stock och sten, plus att det inte fanns dofter från mig i områdena hon skulle till. Å just ja, inga stigar heller, vi var mitt i skogen. Med tanke på de förutsättningarna gick det oväntat bra idag. En gång när jag skickade henne på "ut" (bara muntligt) vände hon sig om och sen stod hon helt förstenad, inte ens svansen rörde sig. Så stod hon länge och verkligen funderade, för bakom henne var det ett ENORMT träd som låg i vägen. Tillslut tog hon min maning av "ja" och tog sig försiktigt framåt och sen lyssnade hon på kommandot hopp och kom över. Jag tycker det är bra när hon stannar upp och verkligen blir fundersam för då får jag för mig att hon faktiskt tänker och är medveten om vad det är hon gör. Däremot upptäckte jag att vi måste träna mer på närsökssignalen, speciellt med mitt handtecken, för när jag visade det ville hon gärna komma upp till där jag pekade..

Fotgåendet var inga problem efter hon upptäckt klöven. Då gick hon så där "jaha, den här leken, ja den går ju till så här" *stirra på matte*.. Fåglarna verkade inte så där intressanta, kan vara för att de var frysta, men också att hon såg mig lägga ut, dvs nyfikenheten av vad hon känner är inte lika stor.

Kan tro Nässla var glad över hopp och lek kommandot sen i skogen. Två flattefnatt fick hon till, vilken glädje :) Tassen har varit utan strumpa sedan i söndags och inget har hänt, peppar peppar.

Nu ska jag lägga mig i sängen och vila ett tag, åkte längdskidor igår (det finns ett område där de gjort i ordning backe och slinga några mil bort) och så mycket har jag inte skrattat på länge. Nu har jag träningsvärk de luxe dock, så vilan behövs =P

Inga kommentarer: