söndag 12 juni 2016

Spårcup i Vånga, eller egentligen i Kolmården

Vilket roligt avslut på semestern! Åka iväg med vesslan och tälta och spåra i två dagar :-) Det var SSRK Östergötland som arrangerade "Vånga-cupen" men den utfördes i Kolmården, vilket underlättade valet över att bo kvar, vi skulle nämligen ha samlingen på själva campingen. Samlingen igår var ganska sent så jag åkte i god tid och satte upp mitt tält och hann kolla in omgivningarna lite. Sen samling, ut till spåren och gå med varsin domare, så det var ganska fort gjort. Spåret var inte alls långt visade det sig och jag blev jättesnopen när hon efter ca 600 meter hittade en klöv under en gran. Ja, det var ju rätt djursort, men hade hon hoppat över en större bit? Och konstigheter, var det verkligen några sådana, förutom passiviteten? Tja, domaren sa inget så det var bara att åka till campingen och låta bli att fundera över hur det kunde tänkas gått. Nä, det trodde ni väl inte att jag gjorde ;-) Klart man analyserade. Det enda vi fick inför provet var ett papper där det stod att domaren skulle visa var han skjutit en hjort och att vi skulle visa skottplatsen och tala om för domaren när hunden började gå spåret. Nässla drog igång och spårade direkt och visade mycket tydligt att hon hade det trots att det gick rakt över vägen, så det var bara att haka på. Kändes dumt att skita i den enda instruktionen vi hade, men å andra sidan ville jag inte göra henne osäker för att börja leta upp en sårplats mitt i allt bök.. 

Sen rullade det på, hon fastnade lite på ett ställe som hon ville undersöka om och om igen, men jag hittade inget speciellt där. Sen var det passiviteten. Jag fick välja om jag skulle binda eller bara sätta henne kvar lös medan vi gick iväg ca 30 meter och stod ett tag samtidigt som domaren "tappade" en penna och brötade lite i marken. Jag band upp henne, har aldrig lämnat henne i spåret (men det måste vi träna på!!) men hon ställde sig bara upp, inget hopp eller sånt. Däremot var hon inte så noga med att SPÅRA när jag släppte iväg henne, det var full fart rakt fram, och hon fick jobba lite för att hitta in i spåret igen (som givetvis inte gick i den riktningen vi hade gått). Sen var vi typ vid klöven. Snopet, hade vi missat något? Skulle vi få några poäng kvar för att vi missat starten? Vi (eller jag) hittade inga legor eller något i spåret, hade vi sovit? Nåja, snart kom jag på att vi hade ändå gjort ett bra jobb trots allt och jag kunde ta kväll med gott mod :) Tillbaka så käkade vi lite mackor och sen blev det en promenad i de fina omgivningarna. 
Marmorbrott, Nässla hoppade i (läs trillade i när hon skulle backa tillbaka efter att hon gått ut på en smal kant) men hade problem att ta sig upp.. men hon är en krigare!
Sommarkväll, semester och inga måsten, bara naturen och avslappning, det är livet!
Natten blev väl så där, det var nog kring 8 grader och även om det är varmt i sovsäcken kan man inte gärna ha huvudet där, så det var lite för kyligt. Sen var det punka i madrassen (standard!) så jag var glad att jag hade förberett mig för kylan med en miljon täcken och filtar. Men när fåglarna började kvittra på morgonen var det mysigt igen. 
Morgonpromenad och lycklig hund
Morgonrundan var längs marmorstigen, en trevlig stig som vi inte hann med hela vägen, måste skaffa husvagn så jag kan åka hit igen tror jag. 
Ugnar från 1800-talet. För marmorn alltså. 
Det spelar liten roll att man sovit dåligt när det är detta man njuter av när man vaknar
Hem efter rundan, äta frukost och packa ihop tält och sedan vidare till samling för morgonens spår. Det här spåret startade med att vi fick sitta vid en snitsel och sen gick domaren iväg ca 5 meter och sköt i luften. Sen skulle man hitta spåret och hitta en hjort enligt anvisningarna. Nässla var hyfsat sansad och började leta där jag pekade. Efter en stund gick hon rakt över vägen och hade spåret. Sen följde ett himla virrvarr fram och tillbaka, om och om igen och vips var hon vid klöven. Återigen den här känslan av att vi måste missat massor. Men ändå en känsla av att det ändå borde gått hyfsat, vi blev ju aldrig tillbakatagna och vi var klara samtidigt som de andra. Tillbaka för poängräkning och den eviga väntan. 
Våra kamrater, mina favoritjaktlabradårer som alltid är trevliga och sociala, Felix och Lukas.
Domarna framför prisbordet
I väntan på prisutdelning så hörde jag ekipage efter ekipage som berättade att de blivit återtagna flera gånger i spåren, speciellt i dag då det var så svår terräng med allt blåbärsris (va? vanlig spårskog väl?) och mina kamrater sa att då har det nog gått bra för er (mig och Nässla). Och ja, på prisutdelningen visade det sig att vi var tvåa!! Förra året trea, nu tvåa och då var jag inte alls säker bakom henne i spåret. Känns fantastiskt att hennes sämre nivå är så pass hög <3 div="">
Spåret på lördagen

Omdömet på lördagen (baksidan glömde jag..)
Söndagens spår (och förklaringen till att vi bara gick fram och tillbaka, det var tydligen meningen)
Söndagens omdöme (och även här saknar vi en baksida)
Många priser med hem
Men det är bara de ätbara som räknas hälsar Nässla ;)
Redan innan resultaten var klara började viltspåransvariga på SSRK Östra (som var domare där idag) att övertyga mig om att det visst ska gå att byta sektion och om jag inte får till det ska jag kontakta dem i Östra så de får ringa  kansliet för han tyckte att jag visst borde få en chans att tävla om plats på SM. Det måste jag helt klart göra så nu är det bara att börja igen. I år blir det inget (men kanske jag hjälper till på deras uttagning, det är nog lärorikt) men som husse sa, det blir inte så många fler chanser med Nässla och nästa hund vet man ju inte alls hur den blir. 

Inga kommentarer: