Clinic i Kungsör

Ofta tycker jag att jag tillhör världens bästa klubb, och när jag fick chansen att hänga på den clinic som Maria Brandel arrangerade i helgen så tackade jag så klart ja, även om jag skulle missa en föreläsning. 

Det började med att Heléne Lindström och Jenny Wibeck hade sitt föredrag om mental träning "Starkare tillsammans". Jag ska erkänna att jag är inte jätteintresserad av begreppet i sig med mental träning (tycker inte det är flummigt eller så, jag är bara inte intresserad av det för min egen del, precis som jag inte är intresserad av agility, men säkert kan lära mig ett å annat nyttigt ändå) men jag var nyfiken på Jenny Wibeck då jag sporadiskt läser hennes blogg och gillar hur hon har ett tänk med etik som kommer fram i hennes bloggande. Heléne har jag hört mycket gott av från Zandra sedan tidigare. 

Dagen börjar med Heléne och Jenny

De började med att prata om hur vi som personer blir mer säkra och bättre i andra delar av livet tack vare hundlivet och det håller jag VERKLIGEN med om! Det har jag ju skrivit om själv här och kan helt klart konstatera att jag hade inte ens varit halvvägs i karriären om det inte varit för hundträningen. Vidare om att den mentala träningen inte är en ersättning för praktisk träning av moment och tävlingsträning, för en bra tränad hund ska inte störas av min mentala känsla. Sen var det en hel del prat om hur man ska tänka och några övningar. Jag vaknade dock till liv när Jenny tog upp det här med att hundar är avlade för att samarbeta och så fort vi säger "hunden kan ju det här egentligen" så börjar vi motarbeta hunden. Och om jag tror att min hund ska ge igen, vad har jag gjort mot den då för att den skulle vilja göra det? Istället ska man verkligen jobba med att samarbeta MED hunden även på tävling, exempelvis genom att kanske "lura domaren", då blir det du och jag mot domaren. 

Efter lunchen blev det dags för en norska som jag följt på fejjan efter rekommendationer men egentligen inte haft någon koll på mer än att jag tänkte länka här i bloggen ett inlägg hon delade som var väldigt bra (men ja, det är ju lätt att det glöms bort i bokslutet). Hon heter Maren Teien och jag bara ÄSLKAR att lyssna på folk från andra länder. Då blir det ju alldeles uppenbart att de landsgränser vi har verkligen gör skillnad i hundträning. Det var uppenbart i somras när jag lyssnade på Helen Philips från UK, i höstas på clicker expot och även i helgen då. Visst att vi har störningstränat en del, men överträna som Maren gör i lydnaden var något nytt. 4 ekipage fick vara demo och jag tror att samtliga under något tillfälle mådde lite dåligt över hur långt Maren pushade gränserna, men alla hundar klarade av det med sån bravur att taket höll på att lyfta när alla jublade i publiken! 

Men från början då, hennes föreläsning hette "Take Risks - överträning" och hon hade först ett teoretiskt pass där hon pratade om hur hon tänker. Att hundträning ska vara SKOJ och att vi ska våga ge faen i saker (vilket blir mer logiskt på norska, men motsvarar typ strunta i det). Att hundarna är domesticerade och att det bör vi utnyttja när vi tränar, vi behöver inte träna dem som delfiner utan kan faktiskt utnyttja hur de ser på oss när vi jobbar med dem. Och Maren menar att hon övertränar för att öka team-känslan till hunden, att båda ska kunna lita mer på varandra. Efter teorin var det dags för praktisk träning och det var så kul att se! Dels för att det var en del saker som jag själv brukar göra med Nässla för att ha lite skoj när vi tränar själva, men dels för att det ÄR kul att utmanas och lyckas. 

Jag kommer inte gå igenom alla varianter av överträning hon hittade på för det är listor, men exempel var att springa till rutan med massa targets/koner/leksaker på vägen. Att gå fot över människor som låg på backen. Att låta folk försöka hindra hunden att springa in i rutan. Att göra en fjärridirigering från läktaren med publiken mellan hund och förare. Att göra en fjärr med en filt över huvudet. Att göra en vittring efter ett ställande på inkallningen. Att skicka en hund till konen när föraren står och hoppar och klappar händerna någon annanstans. Att gå fot som om du gått på heroin i ett år. Att gå fot på knäna. Det kanske låter larvigt, men Maren avslutade med att berätta om hur hon bröt benet dagen innan en stor tävling som var avgörande för att kvala till VM. Hon stapplade ut på kryckor och hög på smärtstillande och tog sig igenom och kom till VM, tack vare att hunden var så van att allt kunde hända med henne. Jag tror det också var det året hon vann VM :) 

Vittring på en okänd människa. När pinnarna hamnar i noshöjd är det lättare att bara plocka utan nosen påkopplad.

Det jag framförallt tar med mig från Maren förutom ha skoj och ge faen (det är ju ändå bara du som bryr dig) var det här med att skapa en spellista med peppig musik som man ska spela när man kliver in på tävlingsplan.

På söndagen var det Siv Svendsen som jag tyvärr missade då det var årsmöte på FRK, men jag kom tillbaka lagom till Carin Bengtsson (årets SM vinnare) och Maria Brandels föreläsning "Att lyckas på tävling: tur eller träning?". Det var en bra mix mellan de båda om hur de tänker och det blev dynamiskt och bra när de kunde bolla lite och faktiskt tycka olika. Det blev en hel del självklara saker om hur man ska lägga upp träningen och de olika delarna, hur man ska formtoppa rätt, tänka på maten för sin egen del och andra bra tips. Det jag kommer ta med mig på egen träning är den övningen som Maria kallade "one-by-one" där man väljer ut tre moment som man ska köra i ett följ utan att nolla. Varje moment som nollar kostar en hundralapp till fikakassan i träningsgruppen, men du får göra allt du behöver för att du inte ska nolla, dvs du får belöna, lägga upp det etc för lyckande. Det tror jag helt klart är ett bra verktyg för att se var du står och att det kostar något gör det hela lite mer noga, kan nog vara utmanande för mig som är både snål och tar saker som de kommer lite lagom ostrukturerat ;-) 

Carin och Maria

Jag blev faktiskt så lydnadspepp så jag både anmälde mig till vår tävling här på klubben om någon vecka, och tränade massor nyttigt på kvällen när vi hade öppen träning. Fast jag har ju en FS tävling nästa helg, men jag är ju som jag är =P