Äventyr i hundspann

I söndags var det dags för årets första semester och givetvis bar den inte till sol och bad på någon kanarieö, utan den här gången blev det min nordligaste tur någonsin, nämligen till Järpen (och är det inte lite pinsamt att det nordligaste man varit är bara i halva Sverige?) för att äntligen åka hundsläde. Den här resan bokade jag och Susann för två år sedan och vi skulle åkt förra året, men efter många om och men (läs snöbrist!) så slutade det med att vi fick boka om till i år. Eftersom den svenska vintern är lika pålitlig som en alkoholiserad förälder hade jag inte förberett mig särskilt utan det var först bara ett par dagar innan som vi verkligen började planera och iväg kom vi. De som arrangerade vår semester var Quest Adventures i Sulviken, varav Sandra är kanske mer känd från Hundsteg. 

I söndags morse begav jag mig först till Muskö för att Nässla skulle få ta in på hotell Eliasson, vidare genom Stockholm ut till Täby för att hämta Susann och sedan vidare till Arlanda. En kort flygtur och vi blev upphämtade av Tobbe, en av våra värdar och tog sedan den sista bilturen ut på vischan samtidigt som vi kollade av mobilerna en sista gång, det skulle tydligen vara omöjligt att få nät där ute. Vi gjorde oss hemmastadda, lagade lite mat och käkade godis och efter lite snack blev det sängdags, utan att facebooka sig till söms ;-) 

På måndag morgon möttes vi kl 9 på gården för att mata och ta ut hundarna och gå igenom lite snabbt hur man kör en släde. Första dagen skulle bli en tur på ett par mil där Sandra och Tobbe skulle vara i ett spann (och kunna rycka ut och hjälpa oss andra vid behov) med 8 hundar och jag och Susann fick dela på Tobbes spann och fick därmed 4 hundar var. De är egentligen uppfödare av Alaskan Malamutes, men de har två huskeys och två grönlandshundar så vi fick tre raser i våra spann.

Två av mina tre raser. Längst fram Miss Idita, bakom henne Nebraska och vilandes bredvid henne Timbuktu, Grönlandshunden. Huskyn fick inte vara med på denna bild. 

Den fjärde hunden Ice, supertrevlig pojk

Efter att allt var framplockat, hundarna matade, jag hade fått inpräntat det allra viktigaste att aldrig släppa och jag visste var bromsen fanns så skulle hundarna vila lite efter maten för att inte få magomvridning. Det blev alltså någon timmas frukostpaus för oss och med tanke på att hundarna var minst sagt ivriga redan då började jag få lite ångest över vad jag gett mig in på. Kanske hade en hund räckt för mig? Eller att bara sitta i någon annans släde? Jag kommer att döööööö!! 

Släden ur förarens perspektiv. Viktigaste delen är bromsen, de där två piggarna ni ser. 

Sandras spann. Tror nog det var 10 hundar med där. 

Ute på plan igen drog hundarna i gång och skällde som tokar. Sandra förklarade att precis när jag släppt på snöret som håller fast alla hundar kommer jag att ånga mig, men att det går över när de fått springa en liten bit. Med skakade hand drog jag till slut i snöret och med hjärtat i maxpuls drog vi iväg över gårdsplanen och ut i skogen. Jag kom inte så jättelångt innan jag åkte ner i en kurva, men det hade Sandra varit beredd på och hon tog emot mitt spann och vi kunde lätt ordna upp och åka vidare. Det blev en actionfylld tur (med mina mått mätt) och jag var nöjd när vi tog äntligen tog en fikapaus.

Eftersom Susann har erfarenhet sen tidigare av spann så fick hon ligga längst bak och hålla ett öga på mig ;)

Har vi fikat är det inte mer än rättvist att hundarna också får en liten fika i form av ett kex!

Okej, redo igen, klara färdiga JA!

Det fanns några lugna och fina partier, som på isen när en flock renar springer bredvid

Första dagen blev det inte så extremt lång tur, tack o lov, jag var färdig i hela kroppen efter allt adrenalin som pumpat i de galna skogarna. Vid ett tillfälle flög jag av igen, då släden hamnade på en sida om en gran och hundarna i en annan. Våra reseledare märkte inget eftersom det var i en tajt skog, men jag hade åtminstone moraliskt stöd av Susann, även om det inte finns så mycket hon kan göra eftersom hon var tvungen att stå på sitt spann och bromsa sina hundar. Jag vet inte hur men jag lyckades slänga fram släden och komma på den utan att dö och det kanske inte låter så svårt men jag vill att du tänker dig att du har 4 GALNA hundar längst fram i spannet, som är ännu mer taggade på att ta sig fram nu när det andra spannet försvunnit ur din åsyn. De lyssnar inte på något sitt och vänta utan det är fysisk kraft som bara håller dem tillbaka. Så man kan inte bara ställa släden upp, borsta bort alla grenar och sedan köra på, utan så fort släden får mark så är den uppe i en fart. På toppen av detta så har jag dessutom Susanns ännu mer galna hundar som står och gapar i mitt öra för de vill ju inte vänta på oss. Phuuuust! Men det gick bra, inga större men än ett blåmärke på knät. Fort in i skogen, swish swosh och så vips drog hundarna på fel sida om ett annat träd och jag kände att kanske skidglasögon kunde varit något - och skönt att jag hade på mig fuskolle, annars hade det varit en hel del snö i tröjan.

Snart vid huset igen, men här har någon avverkat skog.  Som ni ser är inte hundarna chilla bara för att vi står still och nästan är klara för dagen.. 

Efter turen får hundarna vatten och varva ner innan de placeras ut i sina gårdar, här är hela mitt spann.

Vet inte vilken hund det är (mitt mål var att lära mig namnet på "mina" hundar, de 20-talet andra överlåter jag till andra), men någon var i alla fall avkopplad där, lös vid sidan. 

Hundarna ska få vatten efter turen. För att de ska dricka blandas det i en burk foder. Inget litet snabbt projekt. 

Efter att hundarna druckit fick de mat och vi placerade ut dem i sina gårdar igen. Efter det var det slut för dagen och det var dags att se till att jag och Susann också fick i oss lite mat. Vid 19 la jag mig för att lyssna på en podd, men det var inte mycket på den jag hörde innan jag somnade..

Nästa morgon var det samma procedur igen, men den här gången skulle vi ta en dubbelt så lång tur, där vi halvvägs skulle möta upp Tobbe med hans familj på scooter för lite korvgrillning.

När hundarna förstår att det är paus lägger de sig snällt och passar på att vila. 

Trolla, ledarhunden i Susanns spann, en hund helt i min smak!

Tobbe och deras dotter hade tänt grillen tills vi var framme. 

Denna dag var det bara 8 hundar i Sandras spann. 

Jag mitt i grilloset.

Denna tur var betydligt lugnare än gårdagens och förutom en incident där Susanns spann var på väg om mig och mina hundar i en snäv och brant kurva och att jag vurpade i samma kurva som första dagen, fast nu på hemvägen, så var det mest meditativt. Fin natur och bara lyssna på hundarna och släden som åker fram är som balsam för själen. Och korvgrillning, ärligt talat det har jag inte gjort sedan skoltiden, gött!!

På onsdagen skulle vi ju med ett flyg på kvällen så då blev det en lite kortare tur upp på fjälltopp med fikapaus. Det var den blåsigaste dagen och vi var lite oroliga att förfrysa där uppe på toppen, men det var ganska vindstilla där. Däremot var det massa snö i dalarna, så den här turen fick vi förare slita lite mer på.

Susann på högsta toppen. 

Praktikant i spannet, deras unghund är med och springer vid sidan om för första gången. Jag kände mig inte helt trygg i att ha henne framför släden, ville inte köra på henne och ge dåliga erfarenheter. Men hon sprang snart till sin matte och hennes spann. Jag har också bytt ut grönlänningen mot den fantastiskt trevliga malamuten Knoxwille, då Timbak var öm om benen efter gårdagens dragtur. 

Det blev godfika på toppen innan vi åkte tillbaka och jag nästan klarade av kurvan där jag ramlat varje dag tidigare. Den här gången körde jag bara lite fast och kunde reda ut det genom att kliva ut på andra sidan där det fanns en väg istället för att ställa mig med snö upp till midjan ;-) Några korta sekvenser av tur innan vi var inne på gården för sista gången. Sen var det matning, och säga hej då till alla gullhundar innan vi städade och for hem igen.

Som ni kanske märker har jag haft en superb semester uppe i Sulviken. Som jag har väntat och så kul det blev! Utan vare sig teckning eller internet blev det full bortkoppling från vardagen och det fanns gott om tid för att vila och slappna av. Vill du ha en rolig semester kan jag verkligen rekommendera att åka till Sandra och Tobbe. De är båda så trevliga och gör att man känner sig välkommen och omhändertagen. De är också mjuka med sina hundar och det märks att de månar om dem. Jag hoppas att jag själv får en chans att göra om det, men det finns för lite tid och pengar för att bara roa sig tyvärr.. ;-)