Clicker Expo 2015, del 4, söndagen

Söndagen och den sista dagen började jag med en föreläsning för Michele igen. 

The Sound of Silence with Michele Pouliot

Den här föreläsningen handlar om tillfället när man inte klickar "The Un Click" och hon berättar att det finns massor av forskning om det, men att den här föreläsningen handlar bara om hennes egna erfarenheter. Jag kommer att använda den engelska termen Withholding för ett tillbakahållet klick i texten. 

"Withholding is present everywhere"

Om du är van att bli belönad för något men råkar ut vid ett tillfälle för att det inte sker, då kommer du att ändra ditt beteende. Som exempelvis när du inte får ut godiset ur automaten som du alltid brukar: 

Det finns flera anledningar till withholding: 

• Få hunden att tänka
• Shejpa
• Utöka tiden
• Förbättra latens (tiden mellan stimuli och respons)
• Öka hastigheten
• Oplanerat

Withholding talar om för hunden att det inte var rätt och att den ska göra något annat. Om hunden bara stannar och tittar på dig har du inte gjort tillräckligt många repetitioner innan, det här är alltså ingen teknik som du använder direkt eller på en otränad hund. Vi är ofta ivriga och använder det för tidigt alternativt att vi använder det för sent och beteendet börjar sätta sig. Det kan göra att hunden tappar lusten att prova och vi som tränar kan uppleva det som ett straff. Resultaten blir då:

• Frustration
• Hund som byter till kända beteenden (gärna sin repertoar)
• Hund ger upp
• Dålig känsla

Om det är effektivt får du istället en kraftfull kommunikation och en hund som är rutinerad med det får ett förtroende till att våga prova, det blir lustfyllt och hunden blir entusiastisk till att lösa uppgiften. 

För att detta ska funka måste du ha en hög belöningsfrekvens i början, om det går lång tid mellan repen så minskar effekten. Du måste också ha tillräckligt med historia. 

Ett exempel som hon visade var när hon skulle modifiera ett beteende. Hunden skulle få bära på ett nytt föremål (kunde hålla apportbock sedan tidigare) och hon visste att det fanns en chans till att hunden skulle tugga på det nya föremålet (en hatt). Då börjar hon med att klicka många rep att hunden greppar apportbocken. Då får hon in klickern i beteendet (fast hunden egentligen KAN beteendet och i normala fall skulle klickern inte varit inblandad där) och utan klickern blir inte tystnaden tydlig för hunden. När hon gick över till ett nytt föremål och hunden då tuggade lite höll hon inne på klicket. Hunden som tidigare fått klick direkt den tagit något i munnen förstod då att den var tvungen att ändra sitt beteende för att få klicket och slutade tugga direkt, och efter det kom det inte fler tugg i de vidare repetitionerna. 

Det kan hända att det uppstår "thinking moments" när man håller inne på klicket, vilket är okej, men då ska man vara snabb och klicka fort under nästa rep. Man måste se till att de inte uppstår för ofta. Denna dödtid kan ta bort entusiasm och om det förekommer flera gånger måste du se till att fylla på kontot mer innan du försöker dig på att hålla inne klicket. Men när hunden tänker, se till att inte störa den genom att röra dig eller prata med den. 

Det som är viktigt är som sagt belöningsfrekvensen, man ska ha en tight loop av beteendet innan man håller inne klicket. Händer andra saker mellan alla olika repetitionerna är hunden inte redo för withholding. Se till att hunden har en shejping-kondition och uppehåll det som ett verktyg. Det är lätt att de äldre hundarna, eller de som man tävlar högt inte får lära sig nya saker och tappar denna kondition. 

Jag tycker det känns lite svårt att förklara hur effektfullt detta var som verktyg utan att ha tillgång till de filmer hon visade upp från sin träning då hon effektivt använde sig av detta. På hennes filmer kunde man verkligen se att det handlade om en effektiv kommunikation, inte som att nu gjorde du fel, utan som att en sekunds tystnad betyder att jobba vidare. Jag blev otroligt imponerad över hur väl hunden förstod henne och hur informativt det verkade vara för hunden. Jag känner lite så här "Du hade vart tvungen att vara där.." Men jag hoppas att beskrivningen ändå kunde vara tillräckligt intressant även för dig. 

Hon fick frågan om hon har någon tydlig startsignal för att passet börjar, men säger att starten inte är så viktig, hon har ingen rutin för det. Däremot är hon stenhård på när passet är slut. Det säger hon tydligt till hunden och även om hunden gör en dubbel backflip efter att hon sagt att det är slut så ignorerar hon det och låter inte hunden få igång henne igen. Det finns annars en risk att det aldrig slutar med en hund som gärna tränar. Och dessutom, det blir ju lite som med en target som ligger framme, hunden gör massa saker den inte blir belönad för och kanske tappar lusten lite sen när det väl är dags under träning. 

Divide to Conquer with Emely Larham

Du kanske mer känner igen henne som Kikopup på youtube och jag kände att jag ville gå på ett lab för henne så det blev detta. Jag visste inte vad det handlade om egentligen, men det visade sig vara skvallerträning så det blev ju lite nytta för min problemhundsträningskunskapsbank också. 

Egentligen var det inte mycket nytt under denna lektion, men det som hon gjorde bra som jag vill skriva lite om är hur hon delade upp triggers till nästan molekylnivå. Genom att dela upp dem i så små pyttedelar kan man enklare jobba med det steg för steg och lättare nå framsteg. Ett exempel på hur hon kan ta ner en trigger var så här: 

Hunden triggas av personer. Personer kan röra sig, vara okända, vara i en viss miljö. Rörelserna personen kan göra kan vara baserat på hastighet, distans, riktning. Hastigheten kan vara snabb, medel eller långsam. Riktningen kan vara parallell, närmande eller backande. Så det blir en enorm lista med förgreningar på saker som kan trigga hunden och de kan kombineras eller delas utifrån den nivå hunden ligger på. 

Något som hon gjorde som jag inte gjort så mycket är att låta ägaren stå för triggern i så många fall som det bara går. Om hunden är rädd för folk i hatt låter hon i första hand (länge!) bara familjemedlemmar ta på sig hatt, hunden ska gilla personen som triggar! 

Old dogs, New Clicks: Teaching, Loving and Living with your older Dog with Kathy Sdao

Helgens sista seminarium och det fick handla om gamla hundar. Det kändes liksom värdigt och när salen hade flera hundar i 15 års åldern kändes det lite extra i hjärtat. Kathy själv berättade att hon under lunchen plockat in bilder till power pointen och när hon då la in de bilder på hennes nu avlidna 15 åriga hundar hade hon suttit och gråtit på sitt rum. Och för ovanlighetens skulle menade hon att det ska inte alltid handla om forskning, nu skulle vi tänka på och med hjärtat. 

När du har en äldre hund vill du att hunden ska leva. Tänd livets gnista! Allt du ska fokusera på med en gammal hund är att de ska vara levande. Hunden som är äldre har ett fyllt bankkonto av belöningar. Säg inte att den hunden inte behöver göra något för att få belöningen bara för att den är klar - belöna att hunden kommer och tittar på dig. Kommer senioren med leksak till dig när du sitter och jobbar; släng ihop datorn och lek! Mata varje beteende du vill ha mer av, speciellt de som innebär att hunden engagerar sig i sin miljö. Även inkluderat dåliga ovanor som exempelvis att skälla när man ska gå ut. 

Var försiktig när din hund säger att den inte vill gå ut och gå med dig. Ge hunden en chans att välja, eller kanske skaffa en vagn, speciellt om hunden har problem med att vara ensam. 

Förvänta dig förändringar. Fysiskt kan det vara svårare för hundar att utföra sådant vi förväntar oss att de kan göra och de klassiska sitten innan en belöning kan vara smärtsamma för en gammal hund. Det kan också vara så att hunden inte hör vad du säger längre, se i sådana fall till att lära hunden taktila kommandon i tid. Du behöver inte heller alltid kräva en motprestation varje gång - du kan ju faktiskt ge en gåva! Det kommer inte leda till anarki. 

Om du vill få kontroll över hundens fysik när den är äldre har Dr Alicia Karis gjort en "comfort diary for dogs". Där förs veckodagbok över hunden där allt från medicinering till stelhet noteras och då kan man lättare få en överblick över hur hunden verkar må just nu. 

Släpp tanken på din hund som den varit och se den äldre, stelare och förvirrade hunden göra sitt bästa. Förstå när du ska sluta och hur mycket du kan kräva under träning. 

Många vill ta hem en valp i den här tiden för att slippa vara ensam när senioren går bort. Vilken effekt får det här för den äldre hunden? Blir delar av huset avstängt som den är van att ha tillgång till? Om det kommer en valp är det okej att låta den äldre ha privilegium som valpen inte får. Låt den komma ifrån och få möjlighet att lämna valpen. Att vara tolerant är utmattande. 

Se till att hunden alltid äter. Om en hund normalt sett inte äter vet du inte när den är sjuk. Se också till att hunden har fysisk miljö enligt sin status. En hund måste alltid kunna gå och då kan mattor behövas för en äldre hund, kanske behöver du lägga korridorer av mattor för att hunden ska kunna ta sig fram i huset. 

Not disobedient But in Pain! with David Mills

Okej, helt sista föreläsningen var inte Kathys, vi fick faktiskt en gemensam till med Daniel som pratat kvällen innan, men denna gång om smärta. Passade bra efter Kathys prat om gamla stela hundar och även här tycker jag att det kändes intressant från min problemhundstränarvy. 

David är alltså en veterinär och beteendetränare för hundar och har jobbat mycket med att finna samband mellan sjukdomstillstånd och problembeteenden. Han menar att bara för att en hund har lärt sig att inte utföra beteenden att den har ont betyder det inte att de inte har det! Vi måste läsa våra hundar för att faktiskt se vad som händer och de är inte olydiga (har problembeteenden) bara för att ta över världen. 

Smärta är otrevligt och subjektivt. Möjligheten att tala om sin smärta påverkar inte upplevelsen eller behovet av smärtlindring. Hundar jobbar hårt för oss och för att passa in, de vill inte skapa konflikter. Har en hund ett problembeteende måste vi fråga oss varför och många symptom kan bero på sjukdom. 

Vi måste acceptera (och vilja!) att hundarna får lov att visa aggressiva beteenden så att de kan tala om för oss när de har ont. Ett veternärutlåtande är inte en sanning för att utesluta smärta. Du behöver inte heller alltid vara veterinär för att se smärta. Att hitta smärta är inte en diagnos för ett beteende men en förklarande orsak. 

Det finns en del forskning som Mills tillsammans med andra gjort där de funnit höga korrelationer mellan sjukdomstillstånd och problembeteenden, exempelvis Mills, Zulch och Karagianni 2013. Det är mycket vi kan göra, men allt är å andra sidan inte behandlingsbart. 

Han tog upp en del från sin forskning, exempelvis hur smärtrelaterad aggressionsbeteende skilde sig från en hund utan sjukdomstillstånd. Utifrån en snabb titt tyckte jag att mycket stämde med det jag sett av de aggressiva hundar jag vet haft smärtrelaterad aggression. Jag tror att Mills forskning är mycket intressant och när jag känner att jag har tid ska jag leta upp den och läsa den mer noga. De gör också en studie just nu på ljudproblematik och hur det visar sig på olika sätt beroende på om de har ont eller inte. Den bör man nog hålla lite öga efter!

Thats it! Jag hoppas ni hittat någon mening eller bit som verkat intressant och kanske vill ni tom hänga med nästa år till Danmark :-) Totalt värt det!