Clicker Expo 2015 del 2, fredagen

Fredagens konferensdag började med ett lab för mig. Ett lab är alltså lektioner med hund (antingen går du som förare eller åskådare) till skillnad mot de övriga seminarierna som bara var teoretiska. 

Blind Trust - Sightless Clicker Training with Michele Pouliot

Michele har tränat blindhundar i hundra år och skulle idag ge en kort genomgång om hur man klickertränar en hund när man själv är blind. Ögonbindlar delades ut till hundförarna och sedan skulle de lära hunden att ta sig till ett mål, i detta fall en stol. 

I normala fall när vi pratar om klickerträning säger vi att vi ska observera och markera ett beteende. Så hur gör man då när man inte kan observera? Enligt Michele finns det bara ett sätt för en synskadad att lära in hitta ett mål att använda sig av baklängeskedja så hundarna fick börja med handtarget mot den stol de skulle hitta till. Också en sak att tänka extra på med en blindhund är att de inte ska få förväntan att röra sig något framför föraren (alltså framför benen, positionsmässigt går de ju alltid lite längre fram än föraren) så belöningsplaceringen måste verkligen komma ovanifrån istället från förarens högra sida. 

Själva träningsmomenten här var ju som klicker är, förutom då att föraren var blind och fick använda sig av känseln för att ana att hunden rörde sig framåt mot stolen genom kopplet. Det som dock skilde sig mot allt jag tränat tidigare är att hunden i slutmomentet först fick klick för att föraren tar på målet (stolen i detta fall). Teoretiskt känns det ju väldigt lustigt att en hund ska få ett klick för något jag gör, men enligt Michele så lär sig hundarna väldigt fort (det är jag knappast förvånad över) och det gör att hundarna blir mer mån om att föraren faktiskt ska hitta rätt, exempelvis om föraren står och letar med armen rakt ut i luften efter knappen vid övergångsstället så träder hunden snabbt in och riktar om föraren så den hittar rätt. 

Detta i sig är ju inte något som jag just nu behöver i den träning vi befinner oss, men jag tror helt klart att det är väldigt nyttigt att jobba med ögonbindel och mer känna vad hunden gör. I övrigt en väldigt trevlig start på helgen, Michele hade verkligen ett jättebra lab, bra fördelat mellan teori och praktik och alla ekipage fick lika mycket tid. Hon engagerade sig och jag skulle gärna ha henne som instruktör själv!

Platform Training Power with Michele Pouliot

Efter en halvtimmas fika var det dags för första seminariet, och det blev även detta för Michele. Detta seminarium var en intro inför morgondagens lab jag var anmäld till. 

Detta var ett seminarie jag inte hade så höga förhoppningar till, har liksom haft en lite "vad behöver man en plattform till egentligen"-inställning. Men jag fick snart ångra mig (och har faktiskt beställt hem flera stycken nu). Hon använde den redan när hon hälsade på hos uppfödaren och tränade 6 veckors valpar på olika beteenden samt att röra sig bort från belöningen. När hon sedan träffade valparna flera år senare, vare sig de hade tränat något alls eller inte så slängde sig samtliga valpar på plattformen och ville träna. Hon menar att det är lätt att få hunden att älska plattformen och då kan man använda den till massor: 

• Lära hunden kroppskontroll
• Träna in positioner, hur hunden ska stå i förhållande till föraren
• Vara stilla
• Shejpa men inom ramen för plattformen (då kan man lägga ut fler bredvid varandra så ytan blir större)
• Tricks med hjälp av mindre plattformar för fram- eller bakfötter. 
• Störningsträning
• Blindhundsträning (för att markera höjdskillnader på vägen)
• Reaktiva hundar
• Dirigeringar i jaktträning

Det viktigaste att först göra plattformen till en magnet, du ska inte kunna ta bort hunden från den och den ska aldrig kunna ligga framme utan att hunden springer dit. Hon visade med filmer sedan hur hon jobbat med positioner i heelwork med hjälp av plattformen och jag säger bara att är det SÅ effektivt så måste jag prova. En stor fördel med plattformen i positionsarbete är att du behöver aldrig rätta till hunden, plattformen talar om för hunden att den är fel (genom att en tass trillar av). Och kriterierna är enkla, är alla tassar på står hunden rätt. Det gillar jag!
Här är ett klipp på hennes positioner (fot är en annan historia bakom) där hon enbart klickade stillastående på plattform tills hunden verkligen var säker, sen när hon tog bort den så blev det lite så här: 

One day you will love him again with Kay Laurence
Vilket fantastiskt namn på en föreläsning om unghundar!! Och Kay, vilken fantastisk föreläsare! Jag visste inte om jag var på stand up eller om jag lärde mig något nytt om hundar, så otroligt härlig person att lyssna på.

Kay pratade om vilken tid det gäller, vad som händer och lite sånt man har koll på genom erfarenhet. Hon pratade också om hur vi oftast belönar de valpiga beteendena (inte alltid genom mat, men skratt och ömhet) vilket kan göra att ibland kanske de stannar kvar mer än vad de borde. Vi ska låta hundarna uppleva saker när de blir tonåringar, vid alla de tillfällen vi kan istället för att säga nej nej om allt. Hon pratade om att vid 9 månader sker oftast den värsta tiden, då ska man inte planera någon resa, renovering eller annat som tar tid. Det är också då du kommer förlora dina vänner *fniss*. Hon menar på att "Expect less and everything you get is a bonus" och eftersom du aldrig skulle se en 17-årig människa som vuxen ska du inte heller göra det med din hund.

Så istället för att bråka sig igenom den här perioden så ska man bygga för framtiden och då syftar hon på hundens motoriska, kognitiva och perceptiva förmåga.

1. Where are your feet going?
2. How are you going to stop?
3. What are you looking at?

Då använder hon sig av targets och lek för att hunden ska kunna få upp sin kroppskontroll. Exempelvis när hennes gordonvalp sprang mot henne så sprang han sönder henne och hon var tvungen att lära honom att bromsa - för det kunde inte han fysiskt. Då började hon med att ställa en korg som han skulle samla tassarna i och när han kunde det bra kom det in lite fart. Då såg man direkt att han inte hade någon motorisk skicklighet (allt var filmat, genom olika perioder) och kunde omöjligt stanna i korgen. Hon jobbade även med plattform, filmade det och körde i slow motion så man verkligen såg hur omöjligt kroppen hängde med hjärnan. Det tycker jag var jättenyttigt, jag har aldrig tänkt på hur klumpig hunden är (mer än att det är gulligt) men att den behöver träna på att jaga och stanna då kroppen inte är färdigutvecklad.

Kay menade sammanfattningsvis att unghundstiden är plattformstid, man behöver inte fokusera på något beteende utan det handlar om att få "skill". Och avslutningsvis: Hunden ska aldrig vara medveten om att den gör fel. Ett fel är inte ett fel, det säger bara var vi är i vår träning.