Clicker Expo 2015 del 3, lördagen

Lördagen började precis som fredagen med ett lab för Michele, men denna gång fortsättning på gårdagens föreläsning om just plattformar: 

Platform Training Power with Michele Pouliot

Här var det mer praktik utifrån gårdagens teorilektion, så jag skriver egentligen bara de tänkbara sakerna som kanske inte kom med därifrån. 

Börja hellre med både två i bredd och höjd så det blir lätt för hunden att hitta rätt. Första steget är att få hunden att älska plattformen och se till att få nytta av din egen position när du klickar bara för att hunden är på plattformen. En mer aktiv hund kan få desto mer klick av att stå still. 

Så fort jobbet är slut ska du se till att plattformen försvinner. Se till att inte skapa dåliga vanor av godis som smular sig (så hunden kommer ur jobb och letar istället för att hamna i ett flyt). 

Plattformen är för att göra så hunden känner sig framgångsrik och när tassarna är på gör hunden alltid rätt!

Oops! What to do when mistakes happen with Ken Ramirez

Detta är enligt Ken en viktig sak att prata om eftersom djur gör misstag och om vi av olika anledningar inte vill använda oss av traditionella metoder att tala om detta måste vi veta vilka alternativ som finns. Han var lite filosofisk och undrade: Vad betyder det att vara positiv belöningsbaserad tränare? Om du använder en bestraffning, kan du fortfarande kalla dig det? Hur många gånger skulle vara okej? En gång i veckan? Det kommer alltid att finnas sådant som är aversivt för hundar i samhället, exempelvis temperaturen, andra hundar etc och vi kommer troligtvis aldrig kunna få hundarna att slippa sådant helt. 

Men när det gäller träning refererar han till Friedman som skapar en hierarki precis likt läkare gör med patienter som kommer in, de börjar ju inte med att amputera en smärtande tå, utan börjar först med kanske sko, smärtstillande etc. Och menar att samma sak ska vi göra med hundarna i träning innan vi bestraffar dem - vilka andra alternativ har vi innan? 

Friedmans hierarki såg ut enligt följande: 

1. Är hunden frisk?
2. Hur är miljön?
3. Kan du träna med positiv belöningar?
4. Kan du förbättra dina belöningar eller hitta ett annat sätt?
5. Nu får du börja se upp, men kan du använda utsläckning genom negativ belöning eller negativ bestraffning?
6. STOPP OCH TÄNK!! Är detta den sista utvägen när du bara har positiv bestraffning kvar? 

Hon säger alltså inte att man inte får, hon visar bara alternativen som finns innan, som man ska checka av innan man gör något. Många tränare har en tendens att börja i fel del. 

Vidare pratade Ken om andra alternativ när man tränar. 

• Non Reinforcement Marker (NRM), motsatsen till en klicker, men som få kan använda väl. De flesta går över till att använda det för ofta och vi måste minnas att det är en bestraffning. Det är inte en inhuman bestraffning men försök att inte använda den. Ken menar att han har sett 1000-tals tränare använda det men färre än 10 med ett lyckat resultat. Exempel på detta kan vara "Fel" "Nej" och många tränare menar att de använder det bara som information till hunden, som att det är varmt eller kallt. Många djur gillar inte detta och mår inte bra när vi använder det. Det kan lätt skapa frustration för informationen når inte hunden om vad den ska göra, det är bara du som vet. Detta är vad forskningen säger och inget han hittar på för att han tycker det känns taskigt att lära hunden genom att säga nej. 
• Delta. Motsvarande en sista chans (jämfört med när mamma säger åt en gång på gång, men när hon säger hela ditt namn vet du att hon menar allvar). Det är en varning på att något värre kommer att ske. Kan bli effektivt, men riskerar att bli det enda som funkar som kommando (det är bara då du menar det). Fyller deltan någon funktion? Reagerar djuret? 

Det är enligt Ken som sagt okej att använda detta men det behövs inte. Kan hjälpa men även skapa frustration om du inte är väldigt väldigt skicklig. Han gav en ganska tänkvärd tanke: Om han skulle säga nej till en tiger under träning skulle det vara det sista han sa.. Din hund KÄNNER likadant. 

• Time-out. (Inte en paus som vi skulle kalla det här hemma, utan mer utvisning, ex bli satt i bur när du gör något dumt). Tar bort möjligheten till att bli belönad (Kazdin 1994) och är enligt forskning negativ bestraffning. Precis som andra bestraffningar skapar det oro och frustration. De är ofta väldigt otajmade vilket gör att du kan straffa fel beteende. Det blir därför svårt för hunden att förstå vilket beteende som är icke-önskvärt. Jag citerar: "Time out is just working when they like you and your reward. Leaving them then is just mean!"Enda gången är när hunden lämnar dig själv för en time out när ni tränar menar Ken. 
• Negativ bestraffning. Ta bort eller undvika tillförd stimuli för att minska ett beteende. Behöver inte vara aversivt, men man måste ändå alltid tänka över sin användning. Kan man belöna istället för att bestraffa är det alltid bättre att göra det. 

Vad ska vi göra då? Ken kommer upp med några alternativ från forskningen. Bland annat LRS (Least Reinforcing Scenario/Stimuli) (Scarpuzzi 1991)

Inte en jättekänd metod men något som Ken använt själv under hela sin karriär. Det handlar om att ge 2-3 sekunder neutral respons på ett felaktigt beteende för att sedan ge en ny chans till belöning. Exempel på hur det kan se ut: 

Cue - does not respond - wait 2-3 sec - NEW OTHER CUE - animal respond - click/reward - cue - respond - click/reward - try the cue that did not work the first time.. 

Här pratade han dock om ganska mycket omkring som måste fungera för att man ska göra detta med lyckad utgång. Du måste ex ha en hund som tittar på dig för information, du får inte ändra något under tiden du låter bli att göra något, du måste hålla dig borta från emotionella beteenden och du får inte utöka längden! Det kräver också att du från början har en hög belöningsfrekvens så flytet går att urskilja, men inte hinner bli frustrerad. Målet är att djuret ska återfå fokus till tränaren. Det underlättar också om du har en station som hunden väntar på. Det finns många studier som visar att detta är mycket bättre än Time out, NRM och bestraffningar. 

En annan teknik han pratade om var DRA (redirection techniques) som egentligen går ut på att om djuret gör fel, vad vill du att den ska göra istället? Den är uppdelad på olika underkategorier, tex: 

• DRI (Train incompatible behavior), dvs lär ett beteende som inte går att göra samtidigt som det dåliga beteendet. Exempel kan vara att lära en hund som tigger att ligga i sin bädd under middagen. Då är det fysiskt omöjligt att tigga samtidigt. 
• DRO (Reinforcing any other behavior than unwanted behavior) Detta är en passiv form av DRI, dvs jag tränar inte men ser jag något som är bra kommer jag belöna det. Om vi skulle ha tigga som exempel så lär jag inte hunden att göra något annat, men varje gång den lämnar bordet, lägger sig under så den inte syns, går till sin bädd etc så belönar jag det. 

Detta är metoder som är forskade på och som visar att de funkar och faktiskt är en av de mest effektiva metoderna. Fokus handlar om problemlösning och att man hittar ett beteende som man vill belöna. 

Avsluningsvis säger han: "Animals never make errors! They do what has paid before." En bra tanke att bära med sig.

Parameters of Premack with Kathy Sdao

Kathy är riktigt engagerad i forskning och hennes föreläsningar är lite tyngre än många andra i själva teorin. Däremot har hon sjukt bra utstrålning och första gången jag hörde henne för säkert snart tio år sedan blev jag förälskad! Hon pratade redan då om Premacks princip och det skulle därför vara intressant att höra vad hon sa nu flera år senare. I och med att jag har nya erfarenheter kan ju även jag ta åt mig informationen på ett nytt sätt. Om du inte hört om Premacks princip tidigare så är det kortfattat att vi kan belöna hunden med något de naturligt vill göra, och i hundfall ofta när de låter bli att utföra själva beteendet (ex gå fot vid en flock fåglar, när hunden gått x antal steg får den jaga fåglarna). 

Hon började med att vi skulle göra en belönings och störningslista (det brukar jag använda själv på kurser förr i tiden och jag vet att jag skrivit om det här) där man alltså skriver upp hundens 5 största belöningar och 5 största störningar. Sen säger hon att egentligen är allt på samma lista, bara att den ena listan är saker som DU gillar (belöningar) och på andra listan är det saker du INTE gillar (störningar). Hon vill då lära oss att kunna använda störningarna som belöningar och tänker vi på det kan vi istället använda allt på rätt sätt som belöningar istället. Hon menar också att en hund som störs lätt också har lätt för att bli belönad. Kathy sa att jag som tränare inte har rätt att tala om för min hund vad som är störning eller belöning för min hund, dvs du kan inte säga åt någon annan varelse hur de faktiskt upplever något. Därför måste du fråga din hund om den verkligen uppskattar dina belöningar eller om det är du som vill ha det så. 

Sedan var det en hel del om forskningen Dr David Premack gjort som i korthet handlar om "high probability behavior reinforces low probabiliby behavior", alltså den mer troliga kommer belöna den mindre värdefulla handlingen. Belöningar ska man alltid se som actions, ex mat innebär att ÄTA.

Katy gillar som sagt forskning, inte bara på hund, och tog upp en nyligen gjort studie om att försöka belöna önskvärda beteenden hos autentiska barn. Antingen belönade de med mat (snack som de fick välja bland flera goda) eller genom att barnen fick utföra exempelvis ticks, sådant som man helst inte vill att de ska göra. Det visade sig att de barn som fick göra ticks (det som de helst ville göra naturligt) hade bättre resultat än de som fick mat. Det visade sig också att det "dåliga" beteendet inte ökade trots att de fick lov att utföra det. 

Vi fick massa fallbeskrivningar på när hon använt denna typ av träning, exempelvis hundar som sniffar (gör en sak, låt de lukta som belöning osv), hund som inte vill hoppa in i bilen utan vill ut på fältet - låt hunden ta ett steg mot bilen och då springer vi på fältet och leker, tillbaka ett steg, ut och lek osv. Det som är viktigt att minnas med denna typ av träning är att den är dynamisk så man ska inte göra det till en statisk träning. Belöningen och beteendet kan byta plats och förändras hela tiden under denna typ av träning. Själv ska jag verkligen prova att använda bada som belöning för Nässla när hon beter sig väl på land. Jag har blivit varnad att det kommer öka upp hennes lust för vatten eftersom många tycker att belöningarna ökar i värdet, men forskningen tycks ju faktiskt säga tvärt om och ja, vi har ju inte särskilt mycket att förlora på att prova! 

Paneldebatt med samtliga deltagare

Efter föreläsningarna fick vi en chans att höra samtliga föreläsare svara på frågor från publiken. Det var extra kul att få höra Eva Bertilsson och Emelie Johnson Vegh som hade väldigt trevliga svar på mycket, för om några veckor ska jag ju faktiskt till dem för att lära mig mer om TAG-teach (vilket gjorde att jag valde att välja bort dem just denna helg). I övrigt var det ju ganska vitt och brett men det fanns ett citat som någon sa, tyvärr minns jag inte vem, men det är helt klart värt att bära med sig: 

"Det är mitt jobb att tala om för hunden vad som är rätt, inte hundens jobb att ta reda på vad som är fel" 

Kvällsföreläsning om hundarnas känslor med David Mills

Vid middagen fick vi en liten extra föreläsning av forskaren, beteendevetaren och veterinären David Mills. Han hade för avsikt att vara provocerande, men för mig som kommer från den delen i hundträning som fokuserar mycket på helheten, inte bara de beteenden man ser kändes det faktiskt inte så provocerande för mig, men jag antar att det fanns en del behaviorister som tyckte det var lite störande. Sen ska jag vara ärlig och säga att det var lite för sent för att min hjärna skulle orka ta in det mesta han sa, och när jag dessutom druckit ett och annat glas alkohol innan så kanske inte inlärningen var optimal hos mig.. 

Det som var kärnan i det jag uppfattade var i alla fall att vi måste förstå hundarnas känslor. Känslor förändrar subjektiva värden av saker och det är det som gör oss individuella. Det är lätt att vi blandar ihop känslor med motivation. Jag har en artikel uppskriven, men jag vet faktiskt inte om den hänger ihop med den studien som han pratade om där de fann att vissa hundar "fejkade" känslor. De mötte hundar som sprang till sina ägare när de var ljudrädda och man upplevde dem som väldigt känslomässigt rädda. När ljudet försvann gick hunden direkt tillbaka till att vara lugn och då menade forskarna att det inte var en känsla utan ett inlärt beteende, för en känsla går inte över så fort. Arousalnivån måste vara i nivå med känslan. 

Han pratade en del om medicinering och sa avslutningsvis att om medicinering kan förbättra hundens välfärd ska vi inte förneka det till hunden. När man läser det så här kanske det känns alldeles självklart, men i branschen kan jag säga att det verkligen inte är en självklarhet, och jag ska nog ärligt erkänna att jag inte är för medicinering rent generellt. Men jag ska tänka på saken.