Här kommer en liten sammanfattning över de lärdomar jag fick under helgens kurs om finska viltspår.
Spåret börjar redan dagen innan då du som ekipage också är med och lägger spåren. Om du inte vill göra detta får du betala dig fri, ca 1000 kr för detta.
Spåret börjar med ett skott, då står ekipagen och väntar en bit bort och de hundar som inte klarar av passiviteten (eller visar rädsla) skickas hem. När domaren tycker du får gå så är det bara att ladda på!
Spåren är 1400 meter med 5 dl blod, utlagd med käpp. Klöven dras inte, men det finns fyra legor där den gnuggas i spåret som ekipaget ska påvisa för domaren. Klöven ligger i slutet och ska markeras av hunden, men man får avdrag om hunden tar i klöven innan domaren sagt att provet är slut.
Linan ska vara 6 meter och du får aldrig släppa linan, där hunden går ska även föraren gå, även om det är under en stock eller igenom granris. Linan ska alltid vara spänd och backar hunden ska du som förare backa så linan jämt är spänd. Föraren får aldrig prata med hunden under spåret så det gäller att den vet vad den ska göra när linan är på eller om den slutar jobba i spåret.
Ekipaget börjar med 50 poäng och får avdrag efter spårets gång beroende på de misstag som görs. Max tid för spåret är 45 minuter.
Det kanske inte låter så avancerat att bara göra ett dubbelt så långt spår men utan klöv och med samma blodmängd. Hade det varit bara det hade jag anmält oss till i vår för spårprov i Finland. MEN, jag lovar att alla andra regler de har (som se säkert var fulla av koskenkorva när de bestämde) inte är en dans på rosor att genomföra!! Vi gick ett kortare spår i går, bara ca 300 meter och jag kan säga att jag var inte mild i mina tankar då. En hel del svordomar passerade min mun och ett tag tänkte jag slänga min ryggsäck dit pepparn växer! Inte blev det bättre av att jag trampade ner mellan två stenblock och fick en rejäl smäll på smalbenet precis i början. Tackar mig själv för att jag gick i gummistövlar för då fick jag bara ett blåmärke på en dm. Utan hade väl benet gått av.
Så, för att vi ens ska kunna tänka tanken att åka till Finland och starta i viltspår ska vi träna på följande:
- Distans, fast med normal handling
- Spår med käpp, utan klöv, normal handling
- Belöna vid legor, normal handling och kortare spår
- Ett grepp på linan, kortare och lätt terräng
- Ett grepp på linan, kortare men finsk helvetesterräng
- Ta en sup och sätt ihop allt..
Om kursen då. Spårkurser är alltid svåra att genomföra, då det blir mycket väntan etc. Jag har också svårt för många instruktörer/domare inom spår då jag inte alltid tycker att de verkar ha belägg för vissa saker de säger, mest bara att går det inte bra beror det på att hunden tycker det är för lätt. Den här instruktören tycker jag var skön, det var liksom inget snack om att vi fick inte göra si eller så i själva spårläggandet utan hon tyckte att alla svårigheter var bra men att man fick ha med det i tanken om det inte gick bra (exakt så säger jag själv). När en hund gick ett spår fick spårläggaren följa med och plocka snitslar med sin hund, vilket jag gillar av många anledningar, men som kan vara tabu med stora bokstäver för de flesta andra. Jag gillar när man har tänker kring spår som vilket moment som helst och är lite chill om det, det var denna instruktör och jag gillade henne! Avslutar med ett citat hon gav till en kursdeltagare som mest är kul för mig som var där, men det är för mitt eget minne:
"Nä men sitt du där med din sjuttitalsmetod så går vi andra spåret så länge!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar