lördag 28 augusti 2010

Nöjd x 2

Ja, så är det faktiskt, jag har haft två lyckade träningssituationer som jag är nöjd med nu.
Det första gäller ett viltspår som vi gick hos Tess. Hon hade lagt det och jag skulle tippa på att det kanske var 4-500 meter (men min avståndsbedömning är inte att leka med!). Det gick åt mindre än 1 dl blod (oops) och det korsade en bred gångstig och gick över en bergshäll. Liggtid var ca 1,5 h då det är de korta tiderna vi måste träna på inför anlagsprovet.
Hon var väl medveten om vad saken gällde och var väldigt ivrig på att få starta. Som tur var å ena sidan eftersom hon visade på var spåret började, något som både jag och Tess missade ("men Nässla, vid det här trädet ska du börja.. oj nämen där var visst våran markering i backen..").
Men, trots iver innan start så spårade hon på lugnt och fint. Jag hann gå och plocka ner snitslarna (som även hon satte upp nosen på vid tillfällen men ändå valde att jobba vidare med låg nos) och det var bara vid något tillfälle det gick lite fort. Vid något tillfälle tappade hon, men det var knappt att jag hann reagera innan hon var på rätt igen. Stigen var inga som helst problem och snart var vi vid klöven :) Jag är jättenöjd! Tack Tess för spårläggningen så vi fick se hur duktig hon är när jag inte lägger spåret.

Lille Lipton fick prova på han med, klöven var vääääldigt fin sa han :)

Så, nästa träningspass blev idag (och jag kan ju påpeka att den här eventuella mognaden jag trodde fanns troligtvis bara berodde på värmen, nu när det är svalt kan man inte ha två dagars vila i rad!) och då tog vi med hussen till en liten skogsglänta med vatten (läs vass) där vi passade på att träna stadga vid markering, framförallt vatten.
Stadgan var inga problem, hon var mycket motiverad att sitta kvar för att få springa till godisskålen bakom oss. Sedan skickade jag henne på att hämta en markering som var in i massor av vass, vi såg varken dummy eller hund när hon var ute och jobbade. Men givetvis är vass inget som stoppar henne, hon tog in den, två gånger skickade jag henne på en likadan ( trötta ut, vi vill ha lite flattelugnt här hemma). Förutom att hon var alldeles för hypad på vägen in i skogen så är jag så nöjd med henne. Jag skulle behöva åka och bara träna vanliga kommandon med skogen i sig som störning, men jag väntar tills myggen minskat lite. Inte ett pip sa hon :) Dessutom är jag nöjd med husses insats, som inte heller sa ett pip fastän jag tvingade med honom ut i högt gräs (han äger inga stövlar) och att han skulle stå där i myggsvärmen.

1 kommentar:

Karin sa...

Duktig nässla, duktig husse :-) Då vet du vad du ska köpa i julklapp då... Några bra terränggående stövlar.

Mitt problem är att jag inte alltid tänker på att äta regelbundet, det slår mig som en slägga i huvudet. Oftast blir jag arg på Peter som inte tänkt på
att stoppa i mig något i tid. Logik=0