Ut på tur - aldrig sur!

Ja så det blev en Norgeresa trots allt! Själv rattade jag skodan 13 timmar västerut till den vackra, underbara Norska västkusten. Sambon går i skolan så det var jag och Nässla. Lite tufft att ta resan i ett sträck, men ändå lättare än man kan tro. Det blir ju bara vackrare och vackrare ju längre man kommer.

Stopp på Haukelifjell. Nässla är lite besviken över snöbristen.

Sista stoppet på resan för att ringa och meddela mormor att hon kunde värma soppan då det bara var en timma kvar! Passade på att ta en bild på Langfossen till vattenfallssamlande Susann. 

Mormor bor i Haugesund, en liten hamnstad mellan Stavanger och Bergen. Bergen är Europas regnigaste stad så Haugesund är ju inte direkt torrt det heller. Men det håller en jämn temperatur på 15 grader året runt istället, praktiskt när man har hund. Det mindre praktiska är att man måste torka hunden HELA tiden, speciellt när man bor hos en kvinna som är minst sagt pedantisk när det kommer till smuts. Hon går liksom runt med ett lock på sitt vattenglas för att slippa få in damm.. Jamen här kommer jag med ett förklätt träsktroll som heter Nässla liksom.. Men det gick bra ändå, jag städade och donade och tror nog vi får komma igen. 

Mormor är 81 år, änka sedan 16 år, men lever gott själv. Hon tillhör generationen som blev lite blåsta när det kommer till jämställdhet och arbetsliv, men har tack vare sina barn fått det ordnat ändå. Hon säger att hon fått stor frihet som änka och tycker det är skönt att bara se till sig själv. Eller något av de 11 barnbarnen. Eller 3 barnbarnsbarnen för den delen. Dagen efter jag skulle åka hem skulle hon till frälsis och öva lite i kören, de brukar nämligen gå och sjunga för gamlingarna på hemmet berättade hon. När jag skrattade över det faktum att någon som är 81 sjunger för gamlingarna bad hon om ursäkt och sa att hon borde sagt "de äldre". Så rar! Om jag får vara lika pigg och frisk som henne i den åldern kan jag skratta mig lycklig! 

Färska och goda räkor med gott sällskap i solen (men som sagt 15 grader 😉)

Nässla skulle ju vila lite de första dagarna så de tänkta turerna blev det inte så mycket av. Vi åkte mest runt till släkten (läs kyrkogården), åt gott, vilade, fikade, stickade och fikade lite till. Men när solen sken på söndagen fick Nässla vara hemma och jag tog en liten tur på 6km från mormor runt en vandringsled. I Norge är butikerna stängda på söndagarna och man lever verkligen efter mottot Ut på tur aldrig sur då. Det var hur många som helst ute och gick, barn packade med väskor och familjer som fikade lite överallt längs vägen, de vet hur man njuter av en ledig söndag de! Leden låg längs med ett friluftsområde så alla gick inte turen, men jag mötte nog närmare 20 personer ändå på den lilla avstickande turen, barn som vuxna. 

Älskar att de inte bara satt upp turskylt, utan även vanliga vägvisare, mitt i skogen.

Sen rätt som det är har man den här utsikten från skogen!

På väg nedåt passerade jag lite sjöar

Ut.no via mobilen, helt fantastiskt lätt att leta stigar att gå. Distans från min nuvarande plats till respektive stig, distans på själva turen, svårighetsgrad samt beskrivning hur man tar sig dit när man klickar på turen.

När vi hade vilat en vecka från tyngre träning återgick jag med Nässla till den nivån vi låg på innan hon blev halt sist. Jag letade reda på några mindre turer, som förvisso tog längre tid än vad vi "får" gå, men distanserna var jättekorta så jag tänkte att det borde gå bra, hon går ju i koppel och vi vilar på toppen. Med sträckan på asfalt till och från själva skogsleden hamnade vi på ca 2 km, själva leden var tur och retur ungefär 1km. Gröna leder anpassade för barn och pensionärer som det stod. Det blev nog ganska bra träning för henne, hon kunde inte flyga fram utan traskade upp och fick lyfta bra på benen (vi skippade styrkepassen de dagarna). 

Stigen på den ena leden vi gick, hon fokuserar som vanligt mest på att beta lite.. 

På toppen fanns det visst tid för bad.. 

Ganska bra utsikt även om det var mulet

Utsikt åt andra hållet

Någon dag senare tog vi en annan tur på samma distans. Där var terrängen lite tuffare (men fortfarande grön för barn och pensionärer)

Vid sidan om en fors, så underbart.

Nässla i sin vandringsklädsel. Så lycklig hon var och den största risken skedde nog
när hon fick glädjefnatt mitt i turen.

500 meter senare hade vi full utsikt över Bleikmyr, det område jag växte upp i när jag var i Norge som barn. Många minnen i alla vrår. 

Havet i bakgrunden

För exakt ett år sedan var vi ju i Sälen och njöt av fina vandringsleder. Men jag måste säga att det är viss skillnad på att vandra i Sverige och i Norge på gröna leder 😝

En tur i slutet på augusti 2016 och en samma tid 2017. Samma svårighetsgrad, olika länder. 

Jag har insett vad jag behöver i mitt liv. Det är skogen. När vi var på Öland var det fint vid kusten, men det är just skogen som ger mig sinnesro och mental lycka. Vatten är så klart trevligt, men träden behövs. Fjällen är fina, men känslan bland växterna ger något extra för mig. Lyckligtvis får jag med mig skogen i Norge, det finns det gott om där! 

I normala fall brukar jag shoppa lite i Norge, men det blev inte så värst mycket av det. Kikade inom en snabbis men har ingen lust att spendera mina pengar just nu. De brukar vara väldigt bra på rea och jag hittade även mina löparskor på coop (ja, du kan köpa Bergans, Haglöfs och en hel del fina vandringskläder där) för 599 spänn mot sina ordinarie 1699:- men självklart var jag för sent ute och min storlek fanns inte 😭 Fick nöja mig med chips och godis till hemresan istället. Och hallonsylt, jag bunkrar alltid hallonsylt i Norge. Det vi däremot gjorde var att gå på Arquebus krigsmuseum. Ett litet museum som tog fjuttiga 75kr i inträde som jag trodde skulle vara så där upphetsande. Jag har varit på museum på många ställen men det här var ett av de bättre relaterat till andra världskriget. Eller ja, det bästa om andra världskriget skulle jag säga som jag varit på. Nu förstår jag att typ ingen bara har vägarna förbi Haugesund, men OM så är fallet så kan jag verkligen rekommendera det! Den största behållningen var alla de privata saker som fanns där de berättade om hur Haugesundborna hade det när kriget var. Hur de levde, vilka recept de skapade när de inte fick mjöl, bilder när de köar och ska få köpa sin ranson av damsockor och massor av annat. Att dessutom få gå med någon som upplevde det själv som kunde berätta om hur det var på kvällen när de åt mat och de var tvungna att mörklägga allt gjorde besöket ännu bättre (det var min mormor som var med, ingen guide). Det fanns allt där, uppbyggda scener, flaskpost hem till familjen, minor, båtar osv. 

Efter en vecka blev det dags att åka hem igen och jag bestämde mig för en liten detour in mot Odda (där Trolltungaturen startar). Passerade typ hundra vattenfall men kunde inte fota alla då de låg längs vägen. Men vi tog en liten promenad upp längs en skogsstig och hittade den här. 

Fall i skogen

och den här på andra sidan

Hem var betydligt tuffare än dit, miljön blir tråkigare, vägarna rakare och man har inte så mycket mer än vardag att se fram emot (okej, jag saknade faktiskt hussen lite). Men till slut var jag hemma helskinnad och nu har vi vilat något dygn och Nässla mår bra, jag mår bra och nu ska vi bara fortsätta komma i form.

Vad hände sen?

Det blev lite dålig uppdatering efter att jag skrev att vi fått bakslag och det är helt enkelt för att jag tog en tur till Norge och inte hunnit med det. 

Vi var först hos Anna på måndagen, då reagerade hon på knät lite grann men väldigt mycket när hon tog på sätesmuskeln. Så mycket att hon tom försökte ta sig ur greppet. Först tänkte Anna att hon nog rivit upp knäskadan och kanske behövde opereras ändå, att all skada inte framgick hos ortopeden. Men ju mer hon fick laser desto tydligare framgick det att skadan kanske inte var där ändå, för hon reagerade på minsta lilla på rumpan. Jag kom då på att Nässla också betett sig annorlunda med denna skada mot knäskadan, för hon var bekymrad i bilen, försökte bädda om, ville inte ligga och flåsade massor, vilket hon inte alls gjort med knät. Så vi bestämde att jag skulle komma tillbaka redan på tisdagen för att se om lasern haft någon effekt på sätesmuskeln. Så nästa dag åkte vi vår tur igen till Täby och när jag väl fick med mig Nässla in (det var inte alls trevligt där inne sa hon) så var det en enorm skillnad! Hon kunde trycka jättehårt på samma muskel utan att hon knappt reagerade och Anna sa att hon på måndagen bara tryckt en tredjedel mot den här belastningen. Dessutom reagerade hon inte heller då på knät. Så hon fick en omgång laser till, ordinerat vila en vecka och sedan kan vi återgå till den nivån vi var innan (eftersom hon inte hunnit bli av med musklerna under den här tiden). Och vi skulle absolut åka till Norge tyckte hon, bara vi inte tar långa turer. Att bo i en trång lägenhet är ju dessutom bättre för det finns inga risker för röj här inte. 

Så nu är vi i Norge. Nässla är lite besviken på promenadlängderna och protesterar tydligt varje gång vi vänder hem. Jag förstår henne, det är härligt att gå på tur här. Men vi kom iallafall iväg! 

Bakslag och semester

Veckan som varit har hela familjen vart på semester på Öland. Sååå mysigt om det inte vore för ett stort svart moln som upptäcktes direkt när vi kommit fram - Nässla stötte inte på benet när hon reste sig i bilen. Eftersom ingenting särskilt har hänt, mer än det normala att hon rör sig på tomten och där kan härja lite på egen tass (ingen lek med andra har skett och aldrig lös i skogen eller dylikt) så tänkte jag att kanske hade morgonens simning ihop med att sen ligga i bilen i så många timmar gjort henne lite stel. Så nästa dag fick hon helt enkelt vila från simning och våra promenader (som ingår i rehaben). Tyvärr var det samma sak igen när hon vid ett tillfälle skulle kliva ur bilen och jag kände minst sagt så här 😭. Vi som skulle åka ner till Norge nästa vecka och njuta av om än korta men ändå promenader. Vi som kämpat med varje pass i flera månader. Vi som ställt in utlandssemester för att inte riskera att hon skulle dra upp skadan hos hundvakt. Och så känns allt helt bortkastat, när jag trodde att vi snart var klara. Jag kontaktade Anna, som vi ändå hade en bokad tid hos på måndag om vad vi skulle göra nu för att inte göra det värre. Eftersom hon inte visste vad det kan bero på och vi snart ska ses så får vi avvakta med simningen och hålla oss till korta koppelturer och träning på pilatesbollarna. Så nu väntar vi ett par dagar till i väntan på vad Anna säger och vad planen blir framöver och om min semester blir i Norge eller Täby.. Inte så mycket att göra just nu, så istället får ni lite bilder från vår semester. 

På vägen ner blev det fika på Smultronstället. Glass i lämplig storlek och goda smaker.

Hundar var välkomna och blev bjudna på glass och vatten.

Vi hade hyrt lägenhet på Äleklinta gård, någon mil norr om Borgholm. Jättefin utsikt och första kvällen blev det picknick utanför (när vi väl hittat en öppen ica, vem stänger kl 18??!)

Familjemys

Utsikten från picnicfilten

Nässla och husse väntar på toppen (om man nu kan kalla nivåskillnaderna på Öland för toppar)

I det vita huset bakom hussens huvud bodde vi. Fint läge med andra ord!

Nästa dag spenderades på den norra sidan. Började med  en tur till Neptuni åkrar. 

Sedan vidare till långe Erik

Trollskogen skulle vara fint sa recensionerna. Alltså det var en skog och jag har betydligt vackrare skogar hemma kan jag säga. Men all murgröna som växte kring tallen var cool iallafall. 

Böda sand, årets första "bad" för min del. 

Någon njöt!

Och tänkte bannimej inte åka hem! Som tur var hade campingen hunddusch som vi passade på att utnyttja.

Passade på att svänga in på ett white guide café och ta en ost och potatispizza. Mums!

I min depression över halt hund tog jag en ensam morgonpromenad nästa dag längs kustvägen. 

Mysig väg och många skarvar att titta på 

Den här dagen gick söderut och hela vägen ner till Långe Jan. På vägen tittade vi även på  sälar, Färjestad och Borgholm.

Domaruppdrag på Flens BHK 2017-08-02

Förra veckan var det en bekväm liten kvällstävling i Flens brukshundsklubb. 25 starter med två banor parallellt så det flöt på himla fort. Fortsättning brukar ju vara snabba utan något större strul och det skulle jag säga höll i sig denna dag också. Tyvärr syntes det inte helt på statistiken då endast 56% (14 st) av de 25 fick kvalificerande resultat. Inte för att hundarna på något sätt var dåliga, utan för att nästan alla gjorde dyra fel, ett sitt där det inte ska, en inkallning när hunden ska följa osv. Men banan verkade uppskattad och jag gillade den faktiskt själv också! 

Banskiss från tävlingen

Vann gjorde en BC på 98 poäng, tvåa en kelpie på 97 och trea var en cocker på 95 poäng. Svårighet idag var frestelsen (en tennisboll - hallååå?), två snurrar (vilket många har problem med) och 1-2-3 steg framåt, kanske inte svår i sig, men lätt hänt att hunden sitter på första stoppet och man därmed förlorar 10 poäng. Ingen specifik kombination verkade svår verkade det som. 

Min skrivare för dagen hade tydligen tävlat för mig i Södertälje och var himla glad över min kommentar på protokollet, det finaste de någonsin fått sa hon. Det känns himla kul att få höra och det inspirerade mig att få till lite extra bra kommentarer under tävlingen, jag hoppas jag lyckades då kommentarer kan vara svåra att hitta rätt i snabba kast men också kan vara känsligt som tävlande. 

Nu blir det lite semestertider för mig och nästa domaruppdrag är först i september då jag dömer i Valdemarsvik på Bia cup. Klasser vet jag inte ännu, men alla klasser finns. 

Hipp hipp hurra!

Hipp hipp hurra för Nässla som fyller veteran idag!

Om skador på hund

För någon vecka sedan var jag inne i en affär och småpratade lite med en i butiken om vad Nässla varit med om rehabmässigt. Hen själv har haft mycket problem med sina hundar och undrade vart jag hade gått någonstans och om jag rekommenderade det. OM jag rekommenderar, jo självklart gjorde jag det. De själva har gått på ett annat ställe men blir liksom inte bra och nu hade hunden börjat halta på bakbenet och ägaren trodde att kanske var det samma sak som Nässla hade med knät. Så ägaren bokade tid hos Anna och fick förtroende för henne trots att hon var betydligt snabbare än den tidigare de gått hos. Det hon tyckte var konstigt var dock att Anna sa att knät var bra men att hon misstänkte en skada på biceps. Liksom hur kan en hund halta på bakbenet när det är bra men det är på framändan felet sitter? 

Det som jag tyckte var väldigt bra med Anna var att hon direkt hänvisade till veterinär för diagnos, och då veterinär som passar för just den sökta skadan. Så den här hundägaren fick åka någon helt annanstans och operera hunden redan dagen efter besöket hos henne. Det visade sig på röntgen att knät var fint men att de skulle öppna bogen och där fanns det massor av skador som de under operationen klippte rent (jag återger ingen diagnos, förstår inte mycket). Men skadorna är över ett år gamla, men veterinären hade sagt att det finns goda förutsättningar för återhämtning med 6-12 månaders rehab. 

Så tråkigt för dem att behöva ha lång rehab framför sig och även veta all träning hen utsatt hunden för utan att veta om något, men samtidigt så skönt att Anna kunde hitta det fort och snabbt hitta rätt veterinär. Och vilken skillnad ett litet besök i en butik kan göra, slumpen är helt otrolig. Nu håller vi tummarna för att de ser bra framsteg med sin rehab också!

Grävmaskinen

Nässlas hobby med att gräva börjar gå överstyr känner jag. I helgen på provet var det så varmt att hon grävde ner sig bredvid en sten och i morse när jag satt och käkade tyckte jag att jag hörde något knasigt ljud från altanen. Jodå, långt hade hon kommit också! 

Blicken, ser ganska skyldig ut..