lördag 14 mars 2015

Spår och lydnad

Sol, hundträning, spår, lördag.. Kan det bli bättre? I går kväll la vi varsitt spår till tjejerna, med blod och klöv. Nässlas var inte så långt, kanske 300 meter, men vi skulle fokusera på just det vi har upptäckt, nämligen hennes beroende av mig. 

Den första vinkeln missade hon, men det såg jag på henne innan det hann bli rörigt, så då backade jag tillbaka och hon hittade spåret ganska fort igen. Den andra vinkeln tog hon jättebra. Nästa var tokvinkeln och där kom hon in i vinkeln fel vilket sen ledde till mycket besvär. Här tänkte jag att jag ska vända mig åt fel håll och bara stå och låtsas som ingenting, men efter en evighet på fel ställe och hon bara ville ut på stora vägen (hon vindade ordentligt från det hållet, helt motsatt än där spåret gick) så fick jag ändå rikta mig rätt. Efter MYCKET om och men kom vi vidare, men nästa vinkel var nästan värre. Så fort hon blev osäker tittade hon på mig och när jag istället backade (för att hon ska kunna ta spåret där vi senast visste att det gick) så kom hon in i fotposition. Efter ÄNNU MER om och men släppte jag selen och hon fick spåra bäst hon ville. Hon försvann snabbt utom synhåll och vi kunde snart hitta henne slitandes i klöven. Hur hon hade gått vet jag inte riktigt för just där hade ju självklart gps flippat ur (gick väl för fort..). 

Jag tycker det här är en jättesvår nöt att knäcka! Jag måste verkligen återgå till den handlingen jag hade efter jag gick kurs för Tobias, för då var det verkligen som bäst. Inte trycka henne framåt. Inte följa efter. Se till att hon har egen hög motivation i spåret. Det kan jag ju träna på egen hand med många små personspår, så det ska jag göra så mycket jag kan i veckan som kommer. Vi tänkte också köra på att Zandra ska få gå med henne, utan att Zandra vet var spåret går. Samt att jag ska gå ett rörligt prov, där jag inte har någon info, kanske hon skärper till sig lite när det behövs. För mig är det helt ofattbart att Nässla är så beroende av mig där hon kan bäst, man har alltid haft en liten inställning att hon kan bäst själv och jag har tur som får henne att samarbeta med mig på större distanser och sånt. Jag har fått henne för lydig, ironiskt nog. 

Efter båda hundarnas spår åkte vi till en solig brukshundsklubb och tränade fyra pass. På det första baklängeskedjade en liten bit av ff där avslutet var två steg bakåt, sitt, då hon oftast vill strunta i att sitta just då. Det fick fort effekt och hon började fort sitta snabbt varje gång. Sedan skulle vi störa ut henne i hopp - apport med att kasta snett och vi avslutade med en riktig vittring där jag inte tittade på henne. Hon kom på rätt pinne ganska omgående, men istället för att ta den tittade hon på mig (som tittade ner i marken), då luktade hon igenom de andra och kom sen in, utan att tugga. 

Lite paus sen körde vi ett helt program uppdelat i två och förutom ett litet hafsigt fotgående, knallning på hopp-apport (och då hoppade inte ens på tillbakavägen) och lite för snabba skiften i fjärren så tycker jag hon gjorde allt annat bra. Slarvade på avslutet på vittringen genom att inte sätta sig och spotta ut pinnen men det tror jag beror på att jag inte visste om pinnen var rätt eller inte. Jag KÄNDE mig inte lika glad när hon kom tillbaka. Men, det var rätt pinne och det känns som vi ändå fått ett genombrott genom att jag inte tittar på henne där. Konstigt. 

Efter hela programmet var kört tränade vi lite gruppmoment fast själva då svårigheten i dessa moment inte ligger i att det finns andra hundar nära. I sittet är det svårt för henne att just sitta, men det börjar ta sig (förutom att hon la sig idag, men det var för att hon fuskade och trodde att Zandra på bänken skulle innebära plats, för det gjorde det ju här om dagen..). Körde 2 minuter sitt och sedan 2 + 3,5 minuter dold plats. Kan säga att idag var hon inte orolig över att jag lämnade henne i alla fall så vi går framåt även om hon själv hittar på ett och annat. 

Idag är det bara en vecka kvar till tävling och premiär i klass 3. Det ska bli kul och nu måste vi fokusera på rätt saker i veckan. Borde göra mig en rätt noga träningsplan för veckan, men den tror jag behöver lite mer tanke bakom så jag får återkomma om den. 

2 kommentarer:

Erika sa...

Håller tummarna för er i klass tre. Ni verkar vara i jättebra form!

Funderar lite på ert spårande. Om ni enbart spårar spår som någon annan har lagt, osnitslade, så har du ju inte chans att vrida kroppen i "rätt eller fel riktning" så att säga och så går din spårkompis med så kan kompisen säga till om ni börjar gå alldeles fel. Kan det vara något? (Förutsätter visserligen en kompis som minns hur hen har lagt spåret hihi.)

Linn sa...

Ja absolut, vi spårar helt klart bättre när jag har noll koll av naturliga orsaker ;) Problemet är att min spårkompis är rädd för älgarna (hihi) och lika upptagen som jag jämt så det är svårt att få till. Men du har rätt, vi ska nog fokusera på kvalitet istället kvantitet.