Fyra timmars träning

De lediga dagarna närmaste veckan är få så nu gäller det att ta tillvara på den tid som finns. Idag blev det fyra timmars träning, lite lagom så där ;-)

Började med fotgående som ledde till ett sök med 10 vilt uppe vid klubben. Transportsträckan var ganska lång och fylld med både hästskit och viltavföring, men jag tappade inte bort henne till vare sig det eller viltet som redan låg ute :-) Däremot försvann hon vid ett tillfälle men då kissade hon, något som aldrig förekommer när jag rastar henne innan (vilket jag inte gjorde nu) så hon är förlåten. 

Söket var fantastiskt. Hon bara plockar in och är fullkomligt metodisk i sitt sökarbete. Jag har inte tänkt på det tidigare, men efter att vi höll i prov-provet så inser jag att hon jobbar grymt bra. Långt ut, långt in och mitt emellan. Vid ett tillfälle tog hon ett dopp i ett dike för att svalka av sig, men jag lät det bero, hade inget vatten med till henne och det var ett av dagens varma tillfällen (nu haglar det ordentligt!). Hoppas det regnar på tisdag. 

Sen åkte vi till ett ställe med vatten där jag gick lite fot igen. Först var hon lite borta, men det löste sig snabbt. För att vara första tillfället med chans att bada för i år tyckte jag att det var harmlöst och vi jobbade ju på längs med vattnet ett bra tag där det bara blev bättre och bättre, och med tanke på att vi förhoppningsvis har en chans att bada av oss innan provet borde det vara okej, utifrån dagens pass. 

Efter det åkte jag till ett annat vattenställe och gjorde om det hela - nytt vatten = ny utmaning. Typ inga problem, däremot var det väldigt kallt i vattnet så några fina avlämningar blev det inte, men som sagt, de skiter jag faktiskt i. 

När vi var klara där åkte jag tillbaka upp på bruks och tränade rally med Zandra och Ann-Sofie. Först låg det en kanindummy i frestelsen men då kunde inte Nässla mycket och jag blev sur så jag bröt. Tog bort kaninen och bytte den mot en boll och då kunde även Nässla tänka! Dock var det långt ifrån perfekt, men det är ju bra om matten kan gå en bana och känna att det är kul. 

Nu kan hon få vila, tills i morgon bitti då vi ska träna lite igen med några i Eskilstuna, efter det ska jag skriva för EHDK och deras rallytävling. Hoppas det inte haglar då!

Pepp!

Har fått fint pepp av människor omkring mig inför starten om en vecka. Pepp som faktiskt får mig att ändra inställning från att få bort det nervösa om prestation till att se fram emot att se hur det går. 

"Kom ihåg att ha kul så har ni inget att förlora :) För ni är jätteduktiga! Inte många som tränar så noga som du gör."

"Men kära kompis!!! Det är väl bara. positivt! ni kommer att fixa det plättlätt. Dessutom är det dags nu att starta så du vänjer dig vid situationen. Om jag kan ska jag komma o peppa. Tror iaf att det kommer att gå bra. Ni är så förb bra tillsammans du och soppan.
Massor av lyckatill kramar!!"

"Tummarna hålls och du ska gå in och ÄGA. Låt ingen/inget störa dig och Nässla utan gå in i er alldeles egna bubbla och tänk: hur ska jag hjälpa min hund på bästa sätt i just den här övningen? Inget annat gäller, och så går ni till nästa osv. Glöm inte att berätta! Stor Lycka till Kram!"

Tack, det värmer! Jag jobbar vidare med min mentala bit, börjar faktiskt ändra sig sakteliga :)

Nu vet jag!

Jag kom med på provet, startnummer 13. Jag dööööör! Jippie!

Dagens skämt!

Håhå dagens spår är helt klart likaså dagens skämt! Herregud vad hunden INTE jobbade bra. "Nä men jag springer på lite här så kommer jag nog rätt nån gång". Fast det gjorde hon inte, jag tog klövern själv, den förtjänade hon inte idag.

Däremot fick hon den när vi tränade fortgående bakom skytt som faktiskt sköt idag och det gick ju i alla fall bra !

Tjuvan!

En skön fördel med att bo i hus är att man slipper dona i ordning en bra plats för hunden att tugga på märgben, det görs ju med fördel ute. Nässla brukar få med jämna mellanrum och ligger gärna ute på gräset och tuggar. Inte så mycket med det. Har inte tänkt på att det faktiskt inte ser ut som en gravplats på tomten heller förrän jag hittat ett och annat ben ute på fältet. Här om morgonen hittade jag ett på gräsplanen utanför fönstret. Måste vara räven som kommer in på natten och tar tänker jag. Igår efter Nässla ätit ett ben fick vi dock se vem som var mästertjuven! En liten kråka snodde den, rakt framför våra ögon. Jag tänkte jag skulle skrämma iväg den för att ta tillbaka benet, men då flög den och tog med sig benet, den lilla tjuvan! 

Med tanke på att vi inte får slänga någon form av matavfall i soporna och ben aldrig kommer förmultna är det dock rätt smidigt ;-)

Otålig

Vilken tid det tar innan sbktavling kommer ut med startlistorna! Nästa tisdag är provet och jag vet ännu inte om vi kommer med. Sen stressar jag ju upp mig något enormt genom att logga in och kolla varannan timma. 

Idag hade vi tillfälle två på apporteringskursen utan retrievers. Fint väder och mycket duktiga hundar! De skulle få mer poäng än många retrievers i vissa rutor :-) Nässla fick följa med men gjorde nog ingen större nytta, misslyckades som pick-up dog (hur intressant är det med dummys nu liksom?) och flirtade mest med Rudi.. Så hon fick ett viltpass när vi kom hem, med låååånga dirigeringar. Önskar jag hade filmat det för det var så snyggt! Nu är hon trött, vilket är bra för själv ska jag strax hämta Zandra för att åka och lägga lite spår som vi ska gå i morgon. Kul!

Min taktik

Om ni inte redan förstått det så handlar mitt stora träningsmål inför jaktprovet att Nässla ska hålla i sig trots viltdofter och vatten. Allt annat vet jag att hon med enkelhet kammar hem (men jag vet också att allt kan hända). Hon söker brett och djup men har ändå nosen på tidigt i söket och brukar inte lämna området och hamna exempelvis bakom mig. Hon tar alla typer av vilt och springer fort in och lämnar av i hand. Hon klarar av enkla markeringar, speciellt när det är vilt och hon har mer doft att gå på. Hon tar sig genom vilket typ av vass som helst med en snabb och effektiv simstil. Hade man fått ha henne i koppel hade det liksom inte ens funnit någon tveksamhet från min sida. Men, nu är det som det är och problemet ligger i att hon kan dra och bada/springa rätt fram när det blir för mycket att hålla i sig. Fot kan hon ju gå, men när hon får vilt i nosen kan hon lätt glömma bort att jag var med henne och när hon väl lämnat mig så kan benen komma i språng - även fast hon snart kommer tillbaka när hon gjort det. Det här är ju min stora mardröm inför starten (även om jag försöker intala mig själv att det inte alls är någon fara OM det händer, det drabbar ju ingen annan hund och förare). 

Nu har jag jobbat länge med det här och grunden är att jag lägger ut vilt och använder det som störning.  Vilt ska alltid finnas i miljön och det ska inte vara något konstigt. Har funkat, men inte helt fullt ut, hon får ändå tillfällen då hon tappar bort sig (även om hon inte drar) och de där tre sekunderna hon tappar bort sig är för mig alldeles för mycket då det innebär att hon kan lämna mig även fysiskt. Klassiskt klickerskt är ju att låta hunden så fort den hållt i sig en kvarts sekund få springa fram till det som var störning, och det funkar väl MEN det blir så mycket bök omkring. Det tar tid, hon väljer en annan störning än den jag tänkt, hon ska sen släppa och ja.. Det tar tid för en belöning och det är inte alltid hon förstår vad som är belöningen. Dessutom vill jag gärna ta bort dragningen framåt, dit finns det dragning så det räcker och blir över. 

Nu under några pass så har jag kommit på vilken belöning som triumfar vilt - nämligen vilt! Jag skrev om det här förra året redan, men använde det inte på det här sättet. Jag använder mig av klövar som belöning, och en klöv (i någorlunda bra storlek) är inga problem att ha i fickan. Belöningen kommer som en jaktlek/kast bakåt, alltså bort från dofterna/störningen. Jag tycker om att använda jaktleken/kast med henne för hon tycks ha gott av att få fräsa ur, det är jobbigt för henne att hålla i sig (och ni som hängt med ett tag, ni vet nog verkligen vad jag menar). 

Så här går övningen till: 

• Jag går ut och lägger ut vilt i skogen eller på fältet, beroende på hur vinden ligger. Nässla får vara kvar inne för då vet jag att hon triggar upp sig lite (lika bra att träna på högre stressnivå då hon inte kommer vara lugn och avslappnad på ett prov). Har jag något vilt med mig som går att dra i backen gör jag det, så får vi ett spår där vi ska gå. Inte för att hon ska spåra utan för att det finns dofter som stör. 
• Jag hämtar den uppvarvade hunden och går fram till en för mig tydlig startpunkt, så jag själv vet att nu börjar vi och då ska det vara fullt fokus. Ger arbetskommandot "Ska vi jobba?!" och belönar det med lever, betingar det alltid några extra gånger vid varje pass och hon lyssnar bra på det nu. Kopplar loss och börjar gå. 
• Belönar mycket i början med godis som jag kastar iväg. Även här är det mer värt för henne med lite jaktbelöning. 
• Försöker ta vind på viltet och här läser jag bara hund. I början när hon inte kunde det här så tog det så klart längre tid, men så är det ju. Läser henne och ser att hon fått något i nosen, så fort hon "vaknar till" och kommer tillbaka mentalt till mig belönar jag med att kasta klöven bakåt. När vi sen fortsätter jobba brukar hon inte svara upp på viltdoften igen och då belönar jag på nytt, för onekligen finns den i hennes nos. 
• Återigen är det inte de tillfällen då hon är med mig som är problemet så då går jag vidare och försöker vinda på något nytt vilt och så kör vi samma procedur där. Nytt vilt ger så klart nytt intresse och det är bara att repetera. 
• Det går också bra att köra på samma vilt fler gånger, bara man ser till att riktigt komma ur position så hon har glömt det innan man börjar om igen, så det liksom blir en överraskning för henne. 

Det här har jag gjort några gånger nu och jag ser verkligen att det tar! Nyss hade vi ett pass och jag tror inte hon lämnade mig mentalt en enda gång under en sådan tid att det kändes kritiskt för mig. Visst får hon vittring och jag ser att hon vädrar men jag ser också hur hon snabbt korrigerar sig själv och kommer tillbaka mentalt till mig!! Förstår ni vilken vinst det är? Och hur bra belönad hon blir för det ;-)

Vi har inte börjat träna vatten ännu (och träna vatten för mig handlar inte om att bada eller hålla fast på vägen upp, för det ärligt talat skiter jag i på detta prov, utan det handlar om att hålla i sig fast det finns vatten framför nosen) och jag kommer köra på samma taktik där. Så fort hon är med mig istället för att tänka tanken att bada kommer hon att bli belönad med jaktlek på klöven. Jag behöver helt enkelt lite extra dragning bakåt och inte bara belöna med det hon egentligen vill ha för att hon lyder. Tror det kommer funka bra!