Ett nytt problem

Igår hade vi stora spårdagen med Zandra och Lystra. Det var ett tag sen, drygt två månader, och då fick Nässla ett spår utan blod som hon skötte galant. I går däremot, herrejösses! Hon ska liksom inte gå spåret när hon vet att där borta finns det. Upp med nosen och bara hetsa, hon var helt mjällig av stress ganska tidigt in i spåret :( Spår gör man ju för att stressa ner hunden och just igår kändes det som att det hade helt motsatt effekt och nu måste jag verkligen komma på en lösning om vi ska fortsätta med blodspår.

Det känns som det finns så många parametrar som kan spela in på hur hon gör och varför. Nästa spår kommer troligtvis få bli med belöning för att se om hon ens kan ta det (för det gjorde hon inte förr) och om man då kan få ner nosen och intresset mer under spåret. Sen kan vi variera på liggtid för att se om det har effekt, eller om man ska lägga ofta för att ta bort spänningen, eller ta bort klöven och belöna med något mindre häftigt??! Jag vet inte hur jag ska göra, det är ju inte direkt heller läge att prova nästa sak direkt, tyvärr. Jag tar gärna emot era tankar och tips om saken!

På tal om vårat förra problem (markeringar) provade vi en omgång idag med husse i vår skog, det gick jättebra. Hon kunde sitta länge och fokusera innan jag skickade henne, så nu vet jag att arousalnivån helt klart spelar sin roll i dålig markeringsförmåga. Vi får fortsätta att träna med husse ändå, så ändå momentet sätter sig bättre, för om vi aldrig tränar markeringar vanligtvis kan man väl inte heller förbvänta sig att det ska sitta i stressiga situationer?

I morgon ska vi till Vingåker och tävla inofficiellt i rally (det hände ju inget hundigt denna helg annars). Har inte förberett mig något alls mer än kollat vart vi ska, det går som det går helt enkelt. Just nu hoppas jag bara att jag kommer må bättre i morgon då jag har en inflammation i höger arm och ledproblem i hela vänster som gör att den inte ens kan hålla i något för tillfället. Det här råa blåsiga vädret gör inte gott för mig helt enkelt, men jag hoppas det är lite stabilare i morgon så smärtan kan försvinna. Och så jag så klart kan hålla i ett koppel, det skulle ju underlätta saker och ting..

Markeringsfunderingar

Som kanske märktes i gårdagens inlägg ligger nu stort fokus på markeringar, och då dubbla sådana. Som det är nu kan hon inte ta dem (och med ta menar jag fokusera på var de landade och springa till rätt omtåde) i början av ett arbetspass.

Exempel om vi får en dubbel och när jag skickar springer hon till ett område men springer mest bara. Kan kolla av sånt som hon ser (som snitslar) och sen runda omkring, ganska ineffektivt. Om jag i det läget kallar in, riktar henne igen till området och skickar brukar hon spika det. Ett annat exempel kan vara när vi kombinerar det med linjetag, typ det kastas en dubbel, jag vänder mig till en annan riktning och skickar henne, när hon tagit linjetaget (och det ni, är hon riktigt bra på trots störning!) riktar jag upp henne mot markeringsområdet och då tar hon dem klockrent. Vänder jag och går lite fot går det också så mycket bättre.

Det är liksom som att hon fräser iväg för hårt när hon får ta den direkt och därför inte har koll på vad hon ska göra/vart hon ska. Nu försöker jag få henne att sitta länge och bara stirra in området och andas ut innan jag skickar henne, men igår blev det ändå att hon irrade länge på de passen i början. När vi tränade mer sen på kvällen var det en klar förbättring, jag vet inte om det beror på stressnivån, energinivån (kanske lite samma sak nästan?) eller på att träning ger färdighet. Jag ska traggla vidare så klart, ska ta med dummysar när vi har sällskap och alltid kasta några så hon får öva. Man säger att man ska undvika kast men här tror jag det är tvärt om som gäller.

Back in the days

En annan sak jag upptäckte när jag var funkis som jag ska börja göra (eller snarare inte göra) är det med att kvacka innan kast. På provet stod en kastare lite dolt i buskarna medan den andra stod synligt på spångarna och nästan inga hundar uppfattade den dolda kastarens fåglar. När man har en skytt blir det ju inte tydligt varifrån fallet kommer komma så jag tror det är bra att lära hunden att hålla koll allmänt och inte bara där det kvackas, som man gör när man tränar. Inget ont om kvack i sig, men när hundarna blir mer rutinerade kanske de ska få ta markeringar från såna som inte låter också. Sen så klart, skulle det varit svårt oavsett i den situationen, man får i den mån man kan också träna på att bara för att du ser någon där framme kommer det inte betyda att det är där det kommer. Vad glad jag blir över att jag hittat konkreta saker att träna tacka vare att jag var funkis.

Så, kära läsare, har ni några tips på hur jag ska jobba vidare med våra markeringar tar jag dem gärna. Alla tips är bra förutom de dåliga ;)

Ljuva skithund

Det blir nästan lite bloggtorka här, men det är inte för att vi inte har något att skriva - tvärtom - vi har helt enkelt inte mycket tid att skriva vad vi gör för det är fullt ös mest hela tiden. Valborg fick bli en riktig chillardag, vi är inte speciellt roade av varken brasor eller fylla så vi hade "fredagsmys" och promenerade i det fina vädret. I går hjälpte jag uppfödaren med deklatationen för att sedan köra full rulle vidare till Arboga och våran superseriösa träningsgrupp. Det gick betydligt smidigare än förra gången (80% tack vare vädret) och vi själva tränade på fotgående - att kunna behålla fokus på kontakt trots att jag rör mig framåt. Hon har nämligen en tendens att alltid titta fram precis när jag kliver fram det första klivet och där riskerar jag ju att tappa henne till dofternas värld. Så vi körde på det, fick till det bra på slutet men jag tror att det istället leder till att hon inte kommer följa med, så det ska jag lura lite på här hemma, annars blir det något att ta upp till nästa träff.

Idag åkte vi till Jens för lite träning i sommarvärmen vid sjön. Jag behöver ju träna med stress inblandat och det får jag ju med råge vid sjön. Tyvärr tyckte jag det blev för mycket och jag blev frustrerad över att mycket inte fungerade, men jag fick ordning på mig själv och hunden till slut. De enda jobben de fick på vatten var dirigeringar, Nässla gjorde en och precis när hon kom upp på tuvan där hon skulle hämta flög det upp en fågel framför nosen på henne. Jag höll på att skita på mig men Nässla drog inte efter (känns bra att jaktlusten faktist inte är överdriven). Annars låg dagens fokus på dubbelmarkeringar och det hade hon bannimej problem med också. Med andra ord, bara jobba vidare. Föresten, någon som jobbat med apporteringen är Susann och Täppas..

På vägen hem messar Rebecca och frågar om vi ska ses och eftersom vårat träningsställe är på vägen är det bara att köra på. Eftersom vi var lite tidiga gick jag in i skogen med bollkastaren och körde lite dubbelmarkeringar själv och det gick mycket bättre nu. Dels tror jag för att hon var tröttare (och har därför inte lika bråttom) men också för att vi var själva så hon kunde slappna av och fokusera innan jag skickade henne. Tyvärr avslutade hon med att lägga sig i ett dike, fråga mig inte vad diket bestod av..

När vi rörde oss tillbaka ville jag få Nässla att bada i ett annat "renare" dike, gick så här:

Även om det blir lite långtråkigt på mitten med hennes fotgående så råder jag er att titta vidare, hon är ju helt störd!

Sen kom Rebecca och Maja, vi körde lite dubbelmarkeringar som fungerade bra, framförallt fick jag till bra fokus innan jag skickade henne så jag är nöjd. Och ja, hon badade och blev lite renare, ren nog för sängen ;)

Resten av veckan ska förhoppningsvis bjuda på blodspår och sen även träning hos uppfödaren, hoppas det fina vädret vill hålla i sig och inte falla för ryktet som säger snö på fredag, blä! Fast nu säger yr.no bara lite molning, det är helt okej i sammanhanget!

Funkis

I går var jag funktionär på B-prov i vingåker, öppenklass. Tänkte det skulle vara intressant att få vara med bakom kulisserna och få se mer ingeånde vad det är domaren tänker när hen lägger upp ett prov och vad som ska hållas utkik efter. Jenny Hamring var dagens domare och jag fick uppdraget att lägga ut viltet i söket, vilket gav mig möjlighet att få vara med domaren i skogen och höra hennes tankar om vad hon ville ha och inte i ett sök. Sen var det bara att se hundarna jobba. Mestadels labbar men även några golden och flattar fick jobba. Stora fallgropen för de flesta hundar var bristande samarbete i dirigeringen, hundar som inte litade på sina förare när de var långt ut eller hade sett något annat som de ansåg vara rätt. Tänkte att jag ska skriva upp provupplägget för att minnas i framtiden och därmed kunna lägga upp lämpliga övningar i träningen.

De arbetade i par, men inte som i en walk up (som de gör på Eskilstunaprovet då de är två par som är ut och jobbar tillsammans i början) utan den ena gick liksom bakom den andra. Det passiva paret behövde inte sitta bredvid och titta på utan kunde vara några meter bort.

De började med en transport, stannade halvvägs, ett skott sköts mot en dunge över ett dike på två meter med vatten dit de senare skulle dirigeras. Gick vidare och det var dags för en dubbelmarkering. När markeringen var tagen fick hunden vändas och skickas på dirigering dit skytten sköt. Sedan bytte de av och gjorde exakt samma sak, markeringen kastades i ett annat område men dirigering var till samma plats.

Lång transport därefter till sökområdet. De fick söka tre vilt var och sedan byta av med avsikt att ta in 6 var. Det fanns dock några "bonusfåglar" som inte räknades, men som kunde ge lite pluspoäng hos domaren.

Efter söket gick de en liten bit till vattenmarkering och närsöksområdet. Den ena hunden (som var tvåa på landmarkeringen) fick ställas och göras redo för en dubbelmarkering. Samtidigt skickades den andra hunden in till ett närsöksområde och precis när domaren såg att hunden fått fågeln i nosen gav hon signal till skytten att skjuta till markeringen, för att se om hunden kunde jobba vidare trots skott. Markeringen var en dubbel från andra sidan av ett vattendrag, på två sidor om en stor trädbuskage. Det såg relativt lätt ut men det var ett fåtal hundar som lyckades ta båda markeringarna utan förarstöd. Efter dubbelmarkeringen skulle de sedan dirigeras till andra sidan men väldigt snett bort, vilket gjorde det svårt att hålla sig mitt i vattnet för hunden (och inte springa på "vår" sida alternativt ta sig över till förra markeringsplatsen och ta landvägen, men då hindrades de flesta hundarna av att de hamnade i ett gammalt markeringsområde). Sedan bytte de plats och upprepade exakt samma uppgift.

Det var roligt att vara med (även om jag får känslan av att det är långt bort när det kommer till lilla Nässla) och jag har blivit mer peppad till att ta tag i träningen (eller beror det på det strålande vädret månne?!) och komma över det här med hennes stress. Min plan är att försöka få till träning hos uppfödaren för där tycker hon livet i allmänhet är jäkligt ballt, tar vi dessutom oss till vattnet där så har jag helt klart stress att bearbeta..

Jahopp, det var en liten rapport, nu ska jag vara ledig resten av kvällen! Glad valborg.

Nytt vrålåk

Igår tog jag mig faktiskt lite egen tid och åkte och köpte mig ett nytt vrålåk. Jag har ju varit väldigt nöjd med Polon och ville hålla mig inom samma fabrikatör och kom därför inte längre än till Skoda (samma innehåll, annat namn). Hade tänkt mig en Fabia men när vi kom över den här kunde vi inte låta bli.

Lite större men då får ju även framtida familjetillökning plats, tom om det blir en mastiff ;) Hussen var väldigt positiv till den här bilen men när jag nämnde detta för honom mumlade han något om att jag skulle ha en smart.. (för er som inte bryr er ett dugg om bilar så kan ni klicka här för att förstå den dåliga humorn) För att Nässla ska hållas på plats där bak ska jag i morgon kika på Jeppegrindar, hittade för 1500 (både lastgaller och grindar) på blocket och hade sån tur att mannen som sålde det skulle till Strängnäs i morgon :) Så håll tummarna för att det passar! I övrigt är bilen inte speciellt high tech, ser nästan ut som min gamla inredningsvis med reglage, men det gör mig inget. Uppdateringen är AC och centrallås och det är faktiskt det enda jag behöver. Den är ny, mindre mil och betydligt tystare att köra.

Annars rusar livet på i 120 knyck just nu. Massor av skola (tydligen kan psykologstudenter inte ens räkan 4+8 så när det är statistik har vi extremt många föreläsningar, dessutom skriver vi uppsats parallellt), jobbintervju (tjohoo, håll tummarna även här), jobb i företaget, hemmet i allmänhet och födelsedag. Jag tänker i starten av varje vecka att den här veckan, ja då ska jag vila. Morsning korsning, så är det full rulle från 7 på morgonen till 20 på kvällen.. Och då har jag inte ens hunnit börja skriva min uppsats! Detta leder till viss del att Nässla inte har jätteroligt, men hon verkar rätt trött ändå. Hann med att träffa Rebecca och Maja här om dagen för lite bus och träning (oj hoppsan, stadgan var viss inte befäst när hon var med!) och ikväll blir det lite banträning hos Zandra.

WT Fjällnora

Nu har resultaten kommit upp från WT i Fjällnora så jag tänkte gå igenom vad de innehöll och våra poäng på vardera ruta (eller snarare brist på..) Tar dem i den ordningen jag startade.

Ruta 3 Walk Up

Värsta tänkbara rutan över huvud taget fick jag starta med! Usch och fy, jag ville bara ha det gjort och passade på att starta direkt med Sophia som skulle in. Nässla startade också direkt och vi nollade oss därmed med en gång. Domaren var nog den bästa tänkbara jag kunde ha i den situationen så jag hade iallafall ingen tanke på att åka hem ändå (som jag hade i höstas, eller åtminstone kunna falla ner i en lucka i marken). Min parkamrat som var funkis tipsade mig om att nästa gång inte starta på min värsta tänkbara startion även om de säger åt mig och det ska jag helt klart ta till mig. Just ja, rutans upplägg då: Fotgående bakom skytt i par med domaren mellan oss. Två skott/markeringar till ena hunden. Den andra skickas rakt fram till ett svårt linjetag (snett över dike) och sedan byts plats, fotgående framåt och samma uppgifter görs.

Poäng 0 (No shit, Sherlook!)

Ruta 5 Riktat närsök

Efter katastrofstarten letade jag upp en ruta med möjlighet till att bli av med energi och fick höra om den tomma närsöksrutan. Här skulle man koppla loss hunden och skicka den rakt fram till en ruta ca 10 meter fram där den skulle söka rätt på två dummys på två minuter. Skickade fram Nässla som tog den första direkt men hade dåligt grepp. Nästa lunkade hon ut och bara tog den andra utan att jag knappt sa något. Visst, tyst och effektivt men jag vet inte om det var riktat direkt? Har faktiskt lite svårt att förstå hur de vill att ett snyggt riktat närsök ska se ut, domaren gav heller inga kommentarer till sitt bedömande.

Poäng 14

Ruta 1 Dubbelmarkering

Nu hakade jag bara på Jens och struntade i någon form av taktik och tänkte bara få rutorna gjorda, ordning spelar mindre roll. Då blev det en dubbelmarkering efter ca 4 meter fotgående, med skott (rejäla!). Markeringen kändes inte speciellt svår, en helt normal dubbel i skog, inte alls långa avstånd. Nässla tog den första bra men på vägen in släppte hon dummyn och nosa på något annat (whaaat??!) men tog upp den när jag mande henne till det. På det andra skicket sprang hon tillbaka till samma område där hon nyss hämtat och jag kände verkligen att hon var helt tom i huvudet och att få henne till rätt område skulle bara slita för mycket på oss och våran lydand (ja, den finns ju där i normala fall) och jag valde att nolla oss genom att kalla in och inte ta in den sista dummyn. Snopet nog fick vi ändå poäng såg jag på resultatlistan, det var snällt.

Poäng 6

Ruta 2 Dirigering

Ett relativt enkelt avstånd på ett linjetag men med vattenmarkaktig terräng och mycket vind. Jag tänkte inte på vinden (jag tänkte inte på något alls den dan, sådan matte sådan hund) och skickade henne rakt på. Hon sprang spikrakt men bara någon meter framför området fick hon nybörjardummyn i nosen och vände upp i sidled. Lyckades styra tillbaka henne och hon fick med sig rätt hem.

Poäng 12

Ruta 4 Markering och riktat närsök

Här fick man först gå fot ca 5 meter, fick en markering (med skott) snett till höger för att sedan skicka på ett riktat närsök snett till vänster. Markeringen var svår då det låg massor av högar med sly/grenar framför landningsplatsen vilket gjorde att Nässla tog fel på referenspunkt men lyckades tillslut hitta rätt. När jag skickade på linjetaget sprang hon rakt fram men vek helt plötsligt av till andra sidan (eeh? händer aldrig) och rotade runt i samma område som markeringen var, kissade, käkade lite gräs innan jag kallade in henne och valde att bryta. Domaren tyckte jag skulle försökt dirigera, men även här kände jag att hon var ju helt lost i skallen, jag tar hellre en nolla än visslar utan att komma någonstans..

Poäng 0

Totalt 32p. Inte speciellt mycket att vara stolt över, men det var verkligen ett svårt upplägg. På resultatlistan var det bara 4 hundar i ÖKL som fick över 75 så jag behöver inte känna mig ensam att vi inte kom ett steg närmare elit direkt ;) Nu får det bli fokus på hög belastning på miljöbiten då det för mig stod självklart att det var det som brast. Momenten som vi misslyckades med är inte något som i normala fall ens är svårt (ja, walk upen var ju en klass för sig) utan vi får ta det andra ett steg längre helt enkelt. Men nu blir det faktiskt vila ett tag, för både hund och matte.

Skit också!

Det var just min tanke igår på rallyn, när jag anmält mig och står och kikar ut på den plan som var fortsättning och kommer fram till att två koner och en boll bredvid måste vara 8:ans frestelse. Tittar på banskissen som också kommit upp, och jodå, visst var det sant. Tänkte att ytterligare ett tillfälle till soptunnan men skulle ändå prova, och vilken tur att jag gjorde det då! 99 poäng och en andraplats fick vi, tjohoo!

Då vi var så frusna att jag knappt inte klarade av att knäppa av kopplet gjorde att det givetvis inte var lämpligt att filma, och banskissen var alldeles för suddig för att fota så roligare än så här blir inte inlägget.. Men man får ju börja fundera, ska det krävas ett galet jobbigt WT dagen innan för att Nässla ska hålla tassarna på rätt plats på rallybanan? Då har jag lite svår planering framför mig..