Stackars Sirap

I fredags var jag ju så klart pepp efter kursen och skulle träna lite fjärr på min lunch. Tyckte att Sirap betedde sig lite konstigt vid läggandet, såg nästan ut som att hon skakade och hon studsade snabbt upp igen. Hon ville inte riktigt heller lägga sig, som en känslig hund vid blött underlag. Jag tyckte det var konstigt, men kunde liksom inte känna att magen kändes svullen eller något annat fel. På kvällen/natten kräktes hon upp sin middag och behövde gå ut, det var inget allvarligt med magen, bara pyttelite diarre, tänkte att det var för att hon fått mycket ben under dagen. 

Katten ville äta upp hennes mat

På morgonen spädde jag ut hennes mat med lite katt-blötfoder för att hon skulle äta, då hon vart lite kinkig pga skendräktighet och jag inte vill att hon ska kräkas. Vi skulle dessutom på jakt så viktigt att hon hade energi. Hon fick i sig lite, säkert mest pga konkurrens till Molly, men efter en stund kräktes hon upp maten igen. Jag gav återbud till jakten och avvaktade. Efter ett tag kräktes hon upp en godbit jag gett henne när jag skulle kolla att hon inte hade flytningar (som hon inte hade) och senare kräktes hon galla och till slut stod hon och hulkade. Jag ringde till Strömsholm vid 10 och de sa att jag kunde iaf kolla in och få henne kollad av en djurvårdare då jag troligtvis inte skulle få tid hos en veterinär om jag avvaktade till eftermiddagen. Jag åkte in. Först fick vi träffa en vårdare och han sa att vi skulle träffa en veterinär. På Strömsholm kändes hon piggare, och efter två timmars väntan på veterinären funderade jag på om vi inte skulle åka hem ändå. Men när hon inte ens ville dricka vatten så stannade vi kvar. Veterinären skickade in oss på ultraljud på magen och satte henne även på dropp under tiden vi väntade på vår tur. Hon tyckte att hon hade lite låg puls, även om hon inte var uttorkad.  

Nu trött med dropp

Vi fick sen gå in och göra ett ultraljud för att kolla på livmoder och tarmar. Livmodern såg fin ut men tarmarna var fyllda med diarré som behövde komma ut. Sedan noterade de att hon hade en ca 1 cm stor förändring på mjälten som vi måste kolla upp sen, men det gör man inte akut. Vi fick gå tillbaka till vårt rum för att återuppta droppet och vänta på provsvar och veterinär i ytterligare en timma. Jag började störtgråta för en förändring på mjälten är för mig en dödsdom, och en snabb sådan. Veterinären kom och sa att proverna såg bra ut, hon ska få medicin utskrivet mot illamående och tabletter med hem mot magknip, så ska det gå över inom 5 dagar. Sedan får jag boka tid för mjälten separat då det inte är något som hanteras under akuttiden. 

Vi kom hem ganska sent och Sirap var inte intresserad av att äta eller dricka, men hade iaf nu ett litet lager från dropp. I går, dvs dagen efter, ville hon fortsatt inte äta eller dricka och jag fick mata henne med en spruta där jag hade vatten med lite utspätt blötfoder. Fick inte i henne så mycket, kanske 5 dl på hela dagen, men hon bajsade inte så mycket heller. Hon var trött och ville bara sova och ihop med tanken om mjälten var jag helt knäckt. Det är svårt att se positivt på framtiden när hunden redan nu ser ut att vara döende. På kvällen började hon åtminstone lägga sig i soffan och ta våra platser i fåtöljen efter att vi flyttat på oss, vilket är en liten subtil signal, men ändå i rätt riktning. Om hon skulle fortsätta matvägra som idag skulle jag ringa Strömsholm. 

I morse var hon mycket piggade och tittade en sväng på maten som presenterades, men valde att avstå. Efter att jag själv ätit kom jag med någon bit till henne i soffan och då åt hon två tuggor - glädjen! Sen gick vi ut för att se om hon skulle göra ifrån sig, men nej, däremot ville hon ner i källaren (där finns massa gotte). Jag ville inte ge henne något men gav henne apporten och åh så glad hon blev. Ut och busade med den och när jag bytte till mig den busade jag upp min belöning i handen och hon åt den snabbt, vilket bara var hennes skonkost. Nu har hon ätit de små portionerna jag har serverat och det känns som vi är på rätt väg. 

Jag har ringt Strömsholm om tid för nytt ultraljud för att kolla upp förändringen. Jag har en stor del i mig som fortfarande ser det som en dödsdom, och jag planerar inte för att vi kommer ut och tävla något mer eller annat i den stilen, men däremot har jag en del av mig som tänker att det går att amputera mjälten nu när vi sett det i god tid och vi kan leva vidare några år till tillsammans. Jag vill liksom inte ens tänka mig alternativet. 

 

Lydnadsläger på Lyckagård

Som vi hade sett fram emot att få åka på läger och bara gå en nördig kurs! Allt blev faktiskt också jättebra, jag hittade ett litet boende, förvisso en bit bort, men det var perfekt. Billigt, allt ingick och en kvart från Ullared. Dessutom var det mitt i en bokskog. Perfekt återhämtning efter lång resa och långa dagar i en väldig stillhet. 

Här inne bodde vi, med skogen bakom oss. 

Kursstart!

Vi började som brukligt med presentation och vi var 6 deltagare samt två familjemedlemmar som var med som support. De flesta körde Bruks/lydnad men en deltagare tränade för att starta i Htm.  Vi hade enskilda pass där de andra fick titta på, värma egen hund, hjälpa till osv. En trevlig liten grupp med olika utmaningar. 

På vårt första pass kollade vi på positionen på vårt fotgående, då hon hamnar lite långt fram, samt även studsar. Studset tycker Jenny (instruktören) är viktigt att få ordning på då det ger MYCKET i avdrag. Vi testade lite omvänt lockade, vilket jag tror kommer funka bra även på studset, samt att klappa på sidan när hon är på väg att tappa bort sig. Jag borde också döpa om det till "noga" för att påminna mig själv om att när vi använder det kommandot släpper vi inte fram slarv. Fick också tips om att göra ett shh-shh ljud vid vänstersväng, då det är något domarna inte hör men som är en bra hjälp. 

På vårt andra pass tränade vi inte ta apporten hela tiden. Vi gjorde om apporten till en externbelöning och tränade inkallningar förbi när medhjälpare kunde plocka upp dem från marken. Det blev stora framsteg och jag tror verkligen det är rätt väg för Sirap att lära sig jobba med den i en låda på plan, för det är ju trots allt exakt så det kommer se ut i klass 2. 

Efter dagen var slut åkte vi till en skog och tog en promenad, sedan svängde jag förbi Ullared på vägen hem och köpte lite gotte innan vi åkte till stugan och myste. 

Te, stickning och hund <3

Dag två fick vi börja med lite cirkelträning, både fysövningar, shejping och annat matnyttigt. 

Shejping med en bil

Belöna hunden för att den ser din rygg, eller gör moment där hunden inte ser ditt ansikte

Här är alla våra stationer vi fick göra

På dagens pass valde jag att börja lära in vittringen. Har gjort en omgång hemma som slutade i stor frustration hos mig, så lika bra att göra det med instruktörshjälp. Det gick så himla bra! Vi körde med att gömma den i grästuva med en hink pinnar som störning. Sedan utökade vi till att lägga ut några pinnar som störning osv. Sirap jobbade långsamt men metodiskt! Det är långsamheten som varit problem när jag tränat hemma och då när hon har frågat har jag uppmuntrat till att leta och då har hon bara tagit en pinne. Nu fick jag rådet att le bara när hon tittar. Det gick så bra! 

Andra passet gick till fjärren. Vi tittade på hennes rörelser och när hon står upp kliver hon framåt på både sitt och ligg. Vi la helt enkelt bara in backa som ett "skifte" också, den var väldigt stark för henne att göra, men det gav bra resultat. Här är en film på lite av allt vi gjorde:   

En rolig och nyttig kurshelg och vi fick verkligen känna oss så duktiga! Med stor pepp för framtida lydnadsträning åkte vi hem igen. 

Kan man passera Jönköping utan att stanna här? 

 

Dubbel lydnadsstart på Hofors brukshundsklubb

Egentligen hade planen varit att hussen skulle åka iväg med Greger (vår folkabuss om jag inte nämnt det här tidigare) men när hans resesällskap valde ett annat transportfordon passade jag på att ta en spontan tur med Sirap så vi skulle hamna lite närmare morgondagens tävlingsområde. Vi åkte till Kratte Masugn, där vi både tränat, tittat på prov och varit på kennel-läger. De har numera erbjudande om ställplats och om man får plats får man stå precis vid vattnet! För 150 spänn fick vi den här fina platsen med tillgång till världens finaste utedass. Klart värt!

Vi promenerade, tränade lite apportering, lagade mat vid vattnet och badade innan stormen bröt ut. Då var vi trötta och nöjda i bussen igen. 

Tur att vi övernattade nära för trots det blev det uppstigning innan 7. Samlingen var kl 9 och eftersom vi hade första startnummer, man ska hinna anmäla sig, hitta rätt osv, ville jag vara på plats kl 8 redan så vi inte skulle behöva kuta in på plan från bilen. Nu hann vi rasta och landa på platsen innan det var samling. 

Vi var 6 som startade i båda klasserna, samma ekipage. En trevlig liten grupp och trevliga funktionärer, dagens enda smolk var den extrema blåsten, man blev helt slut i huvudet, speciellt nere på planen. 

På första omgången hade jag en glad och pigg hund med mig! TL var väääldigt långsam mellan kommenderingen så jag passade på att vara långsam jag med, för att inte uppmuntra någon knallning. Gick fint. Här kommer varje moment och betyg: 

Fotgående: Gjorde väldigt fint fritt följ, hon var med i alla steg, även om hon trängde lite. Betyg 8, vårt bästa hittills. 

Läggande under gång: Helt fint enligt mig och hur vi tränat. Tränger och lite långsamt ligg, betyg 8,5 

Inkallande: Full fart som vanligt. Betyg 9,5 sitter snett.

Rutan: Här tog hon sikte på en grästuva bakom rutan och när hon såg att det inte var en dummy sprang hon så jefla fort genom rutan att jag inte hann stoppa henne i tid och hon hamnade utanför. 0 i betyg. Jag bad dem efter programmet att ta bort tuvan som nu stod upp ännu mer så inte de andra skulle behöva råka ut för samma sak. Någon tävlande tyckte att då tävlar vi ju inte på samma villkor, men jag tycker inte att en tuva som sticker upp högre än konen är något villkor andra behöver ha ;-) 

Hopp-apport: Snabb och snyggt som vanligt. Betyg 7,5 för tugg.

Fjärren: Hon satte sig inte på första kommandot så ett dubbelkommando där. Betyg 8. 

Konskick: Jag tyckte det var fint som vanligt, enligt domare något vid runt och sitter långt från mig, betyg 8,5. 

Sitt i grupp: hon lägger sig precis innan vi ska gå tillbaka. Betyg 0. 

Helhet: 10, domaren sa även vid prisutdelningen att vi var ett väldigt trevligt ekipage <3 

Jag blev lite besviken över nollan i sitt i grupp, hon kändes inte trött, så det kändes bara onödigt. Det är sällan jag blir besviken på Sirap när vi tävlar, som rutan den förstår jag att det blev som det blev (men ta med att träna med störningar!) så är faktiskt lite förvånad över mig själv. Nu gjorde jag ju inget för att visa den besvikelsen, mer än att hon fick göra ett sitt till utanför planen innan hon blev belönad. 

Till start två var vi lottade sist istället. Jag kände nu att Sirap var mycket tröttare och det skulle bli intressant att se hur hon skulle hantera en tävling då, första gången dubbel i lydnad. Nu var momentet ställande under gång så vi passade på att stärka upp det, liksom sitt upp i fjärren. Hur bra som helst utanför plan! 

På väg in på plan peppade jag upp Sirap som attan, nu skulle vi ta dem osv. 

Fotgående: Hon kändes lite mer fladdrig än förra gången och jag kände som att jag tappade henne lite vid vändningar. Betyg 8 med samma kommentarer som förra gången. 

Ställande under gång: Jag fick säga stå två gånger och visade sedan med handen. Var övertygad om att vi iaf borde få 5 då vi utförde momentet, men det blev tyvärr ett betyg 0. 

Inkallande: Samma som förra gången, betyg 9, hoppar och sitter snett. 

Rutan: Nu satt den, även om hon gjorde som på förra tävlingen och sprang in från sidan, det får vi bryta nu. Betyg 9. 

Hopp apport: Snabb som vanligt, bytte position när hon kom in vid sidan (rättade in sig). Betyg 7, tugg och reser sig. 

Fjärren: Jag tänkte peppa henne lite inför momentet så hon skulle vara på alerten, tyvärr tolkade hon det som att hon skulle springa mot konerna. Hon gjorde det inte men jag fick säga ligg två gånger då istället.. Och sen på första sitt upp fick jag säga två gånger. Betyg: 8 för extra kommando. 

Konskick: Snabb som vanligt, betyg 9,5 för hoppar i slutet. 

Sitt i grupp: rör inte en tass, halelulja. Betyg 10. 

Helhet: 10 Fint samtränat ekipage med glad hund. 

Detta ledde till att vi blev placerade tvåa och vann världens roligaste leksak! Tyvärr inget förstapris pga ställandet, men det spelar ju egentligen ingen roll. 

Jag skrev upp alla mina tävlingar när jag kom hem och kollade vad det är vi brustit i. Vid några tillfällen är det ju andra faktorer som spelat in (hon har trott att apporten varit gömd, hon vill hämta apporten eller hon ska börja löpa) så de är lite svåra att jämföra. Som tex rutan har hon på 9 starter fått 4 nollor. Två stycken av dessa förstår jag faktiskt inte varför, den ena för att jag gav ett synligt kommando och den andra för att hon låg utanför, trots att hon låg helt tydligt innanför där jag såg henne ovanifrån (och om det är svårt att se bandet någonstans borde det vara där uppe om hon låg på det). Den tredje när hon skulle till att löpa, så hela den tävlingen var ju kokobäng (hon sprang till rutan men reste sig och nosade så anser ändå att hon kan hitta rutan). Och nu i helgen då hon blev störd av en tuva, det är egentligen den enda jag tar med mig som info av alla våra starter. På sitt i grupp har hon lagt sig 3 av 8 gånger, den första är helt förståelig för då hade jag inte tänkt på att träna det och den andra var också där vid löptillfället. Det är bara den i helgen som också gör mig osäker på vad det beror på. 

På fjärren har det varit några dubbelkommandon, men de har varit kopplade till att hon trott att hennes apport legat bakom henne och hon har inte kunnat släppa det. Enda gången jag blir fundersam på vad som kan orsaka det var helgens båda starter då hon tvekade på båda första skiftena. Jag har en liten teori om att jag säger det för snabbt efter att jag börjat titta på henne, för jag tittar ju på TL, vänder upp mot henne och så sa jag direkt på de första skiftena, men jag skulle nog ha tittat en stund och sen gett kommandot. Jag TROR det kan vara en pusselbit, som jag ska ha med mig. Nu måste vi ju träna om hela vår fjärr ändå då det ska in en till position och mer avstånd, men det är nog en nyttig info ändå. 

I snitt tycker jag ändå att vi har bra betyg på de flesta momenten, speciellt med tanke på att vi bara tränat sedan i maj och gjort dessa 8 starter på denna tiden, minus en månads löp och semester. Det ska bli så kul att gå en kurs och få mer inspiration för nästa klass och alla nya moment! 
 

Lydnadstävling på Väsby Brukshundsklubb - och ny titel!

Igår var det dags att dra igång lydnadstävlingarna efter att Sirap löpt och som vi satte igång! Jag var inte alls pepp på att åka, kände mig trött och hade både mens- och huvudvärk, men åkte så klart ändå. Slingrade mig dit i god tid och på plats var det lugnt och skönt. Domaren var väldigt sympatisk innan och peppade oss att ha kul och skapa positiva upplevelser för hunden, då kändes det mycket roligare även för mig och jag blev lite mer pepp. 

Vi hade sista startnummer, av ordinarie 13 men två strykningar så vi fick vänta ett tag på vår start. Först tog jag ut Sirap så hon fick träna lite extra på ingångar, läggande under gång och sitt vid halter och belöna upp det. Sen fick hon bara hänga med mig och vila medans vi tittade på de andra tävlande. När det var vår tur gick vi bara in och verkligen öste! Det kändes som att vi flög oss igenom hela programmet, det gick fort och allt blev bara så bra! Jag visste att vi borde ha rätt bra poäng på alla moment, men jag såg ändå att det var mycket avdrag på mina medtävlande som jag inte kunde förstå (men man ser ju verkligen inte allt på håll) så jag var ändå inte säker på mina poäng. Jag tittar ju aldrig på poängen under själva tävlingen. Men både domare och tävlingsledare sa när vi klev av att det var så snyggt jobbat, och det var precis så jag kände själv med! Det visade sig att vi gick och vann hela skiten, med jättebra poäng! Så himla kul tävling att få diplom på - när känslan och betygen båda klaffar! 

Vinnaren för kvällen!

Så här kommer vårt program: 

Fotgående betyg 7: Går långt fram och har ojämt position, tränger och studsar, ett snett avslut. Ja, det var så det var, domaren la även till härligt engagemang och ja, det var så härligt att gå med henne och fokuset hon hade! 

Ligg under marsch betyg 8,5: Här var det transporten som drog ner. Hennes snyggaste läggande och det tyckte även domaren var fint. 

Inkallande betyg 9,5: Studs på avslut 

Rutan betyg 9,5: Här sprang hon in från sidan men styrde själv in sig på rätt plats, har inte hänt förut men hon kunde ju verkligen rädda upp det själv. 

Hopp apport betyg 9: Alltså hon flög över hindret, känns som hon tog allt i ett kliv, inklusive att greppa apporten. Domare och skrivare susade av beundran. Hon studsade lite vid avslut och tuggade lite. Men vårt bästa apportpoäng! 

Fjärrdirigering betyg 9: vårt snyggaste någonsin, domaren tyckte hon är lite oren i skiftena och ja, jämfört med studsande upp och nedgångar så är hon inte så distinkt. 

Sändande runt koner betyg 9,5: Här sprang hon först mot en robotgräsklippare som stod längs med kanten men det blev bara en liten båge av det. Vi fick avdrag för studsigt avslut. 

Sitt i grupp betyg 10

Helhet betyg 10; alltså kommentaren!! 

Finaste protokollet någonsin

Har aldrig fått så fina kommentarer på ett lydnadsprotokoll tidigare, det här var så kul att se! Totalt fick vi 289 poäng, en höjning med 16 poäng på vårt tidigare personbästa. 

I morgon beger vi oss till Hofors och tävlar två starter när vi ändå är anmälda. Det blir bra info att ta med till vår kurs vi ska gå hos Lyckagård nästa vecka när det är dags att börja förbereda oss för klass 2! 

 

Årets FM - eller som Sirap kallar det, årets knallfest!

Årets Flatmästerskap ägde rum i Bollnäs, och jag tyckte av någon anledning att det var smart att anmäla oss. Kanske gjorde jag det i våras när jag fortfarande hade ambitionerna att träna jakt, men det har verkligen inte blivit några pass under hela sommaren. Tre apporter fick hon veckan innan start och med det får man verkligen ta det för vad det är och inga sura miner får uppstå! Jag tänkte att jag ska träffa lite vänner och Sirap får ta lite apporter, bra så. 

Apporter kan jag ta låter Sirap hälsa framför ruta 1. 

Ruta 1 var ett bomskott, ett skott med kast. Högt gräs i lite kullig terräng. Sirap hade inte riktigt tid att vänta på att jag skulle säga något så hon drog liiiite för tidigt. Domaren sa att det var på gränsen men att han idag skulle tippa över oss på den andra sidan, vilket han gjorde helt rätt i. Apporten tog hon fint och hade hon inte knallat hade hon säkerligen fått 18 poäng. Men nu blev det alltså 0. 

Ruta 2 var det först ett fotgående med ett bomskott under transport. Sedan skott och kast ut på ett fält, långt bort. Inte heller här hade Sirap tid att lyssna på mig.. Då jag känner domaren lite frågade jag vad det skulle varit värt utan knallningen och ja en 19 poäng hade hon ändå fått. Men nu blev det alltså även 0 här.. 

Inför ruta 3 tänkte jag att knallar hon igen bryter jag efter denna, hon behöver inte ta sig igenom ett helt prov knallandes. Rutan hade lång kö och precis när jag skulle in bröt de för lunch. Ut och mingla igen då. 

Det gäller att vara snabb! //Sirap

Ruta 3 hade först en drive, sedan vände man sig 90 grader åt sidan, fick ett skott och kast. Därefter en dirigering in i driven. Sirap låg nästan ner och skakade av iver och jag sa till domaren att sitter hon kvar här blir jag väldigt nöjd. Det gjorde hon! Fick leta lite efter den första dummien, men annars var allt så himla fint. Vi fick även applåder och jag kände mig så himla glad in i hjärtat. 18 poäng fick vi behålla efter att hon fick leta lite på platsen. 

Ruta 4 var två enkelmarkeringar. Först en åt vänster, hämta och sedan rikta om och få en åt vänster. Skogsterräng, inte så farligt avstånd. Givetvis var hon snabb igen och var på gränsen vid det första kastet och då ville domaren så klart dubbelkolla på kast två och den väntan var inte Sirap redo för och drog innan han ens hann säga något. Aja, markeringarna spikade hon ju, så kanske hade hon fått 18 poäng om hon suttit kvar som sämst. Men nu blev det alltså 0. 

Nu var vi ändå här, så lika bra att ta ruta 5 även om jag nu inte hade något hopp om att det skulle bli en stadig hund här. Ruta 5 var först ett bomskott, sedan en transport förbi området det sköts mot, och sedan en markering rakt fram. Här hann inte ens domaren hämta andan innan hon stack och vi kunde inte göra annat än skratta gott. Hon fick leta en sekund innan hon hittade den, så domaren meddelade att hon kunde gett 19 poäng om vi inte haft så brottom. Men 0 igen då. 

Jaja, man får ju den hund man förtjänar och den här hunden behöver lite träning med påminnelse om hur man beter sig kring fötterna. Men jag tycker att hon var helt fantastisk i sitt arbete och det är ju ändå skönt att veta att det enda vi behöver träna på för klassen är stadga ;-) När resultaten väl kom in på lördag kväll så kunde jag konstatera att hade hon inte knallat hade vi varit i final. Det hade vi ändå inte tid med då vi körde ett brudpar i Greger så kanske lika bra då ;-) Men nästa gång jag anmäler SKA jag träna!

 

Agilitytävling på Enköpings BK

Förra helgen var det dags för lite mer agility, på hemmaplan. Jag var ju lite fundersam på om vi ska stanna kvar i klassen eller flytta upp och ja, efter att ha kört ytterligare banor av Emma Broberg så känner jag att vi har mycket att lära innan vi går vidare.. Första banan var lite lurig där hunden vid ett tillfälle skulle runda ett hinder, så där var mitt enda mål att klara av. Tyvärr fick hon lite bråttom i slalomet och hoppade ur det så jag valde att göra om och se till att det blev rätt där, vill inte släppa igenom att hoppa ur för tidigt. Sen minns jag inte så mycket mer än att det var lite kaos här och där på den banan. 

Sirap in action!

Bana två började det spöregna extremt mitt i banvandringen. Där började banan med att en tunnel låg typ parallellt med starthindret, så jag gjorde en övning som jag såklart inte alls minns kommandot på, men man står framför hindret vänd mot hunden och "kastar ner nyckelknippan" framför hindret. Då behövde vi inte heller tjafsa om att sitta kvar vilket var toppen och vi hamnade i mycket bättre harmoni. Tyvärr blev det ett fel hinder någonstans, men i övrigt en jättefin runda.  

Ni ser ju, valmöjligheter för hunden.. 

Tredje banan började med ett hinder vänt ut mot plan och sedan på startsidan stod slalomet. Även här använde jag mig av den tekniken som jag gjorde ovan och det funkade bra. Man ska inte vänta en hel vecka med att blogga känner jag, för jag minns verkligen inte var det gick fel för diskade blev vi iaf. Men oavsett, även här med en toppenbra känsla. Det blir verkligen så mycket bättre när vi inte behöver hamna i "konflikt" kring starten (hon drar iväg och jag försöker springa efter, då triggas hon lite väl). 

Pinne eller ej, vinst att få bada hälsa Sirap. 

Nu blir det lite lugnt på agilityfronten ett tag, inga planerade tävlingar och inte heller någon träningsgrupp. Det får bli som det blir. 

 

Agility på Gävle hundungdom - och ny titel!

Säg hej till en som fått sig en ny titel!

I går var det dags för eftermiddagstävling på Gävle hundungdom. Vi var där förra året och försökte få sista pinnen för titeln då med, men tyvärr så klarade vi det inte då. På två av loppen klarade Sirap inte av att hitta ingången till slalomet rätt, jag misstänkte att hon kanske hade svårt att se den svarta pinnen som den började med från ena hållet. I vilket fall, i går var det dags igen. Det var varmt och jag har varit så extremt trött. Sovit nästan ett dygn i sträck och är både orolig för hälsan och uttråkad. Men jag bestämde mig för att om jag ska dö i en hjärtinfarkt gör jag det hellre på agilityplan än hemma i tristess, så jag gaskade upp mig och drog. Första banan kändes inte helt lätt, och jag kände mig inte alls pigg på banvandringen, orkade knappt röra mig framåt. Aja, det går som det går. Hämtade Sirap och snabbt in mot plan. Tack och lov började det komma lite stänk när det var dags för oss, så den här värmen blev lite mer normal sommartemperatur. 

Första loppet sprang hon inte sitt bästa. Sprang mot mig mellan många hinder, men domaren dömde inga vägran för att hon inte tog raka vägen (och ja, det var ju inga vägran, men det tycker jag är mer regel än undantag när de dömer). Vid ett tillfälle var Sirap på väg till fel hinder men domaren stod för det så hon vände om och gick rätt. Trodde vi hade rivit första hindret då jag hörde henne slå i det, och var övertygad om att domaren gett oss flera vägran, men döm om min förvåning när jag hör speakern säga att vi sprang ett nollat lopp på tiden 40,nånting. Belöna och festa med Sirap, sen upp med mobilen. Jo, se på fan, några hundradelar från att få tidsfel men vi klarade oss! Enda hund felfritt och vi fick pinne! Jag kände mig lite besviken på att få en pinne och därmed titel på ett så "dåligt" lopp - stolpe in kallar jag det, så hoppades på ett bättre lopp. 

Lopp två var i princip bara första loppet i motsatt riktning. Då fick vi göra slalomet åt det hållet där svarta pinnen var först, och jo, hon missade den igen! Jag gjorde om, hon missade på nytt, jag gjorde om igen. Ville inte släppa igenom det denna gång som jag brukar, tänkte att hon ska få en chans att se att det är en pinne där, OM vi skulle få samma håll nästa bana. I övrigt rev hon ett hinder men sprang jättefint. 15 fel och ingen pallplats.  

Borde vi inte vara ute och springa där?

Tredje loppet byggdes banan om helt och alltså WOW! Jag kan inte önska något annat av vare sig mig eller Sirap! Det var ett magiskt lopp och vi gjorde det så snyggt! Vi var de enda som sprang felfritt och vi fick med oss en vinst och pinne till! 

Nu har vi en tävling till planerad i helgen, hemma i Enköping så den drar vi till så klart. Sen får vi se om jag stannar kvar i klassen och kör lite då och då, eller om jag ska klassa upp. JAG är verkligen inte duktig nog för den klassen, klarar ju knappt av klass 1. Jag kanske går med i Uppsala BK, de verkar ha en bra träningsgrupp för agility och det behöver jag verkligen om jag ska försöka komma längre upp. Men jaja, nu njuter vi av en ny titel och ett så jävla snyggt lopp! 

 

SM i rallylyndad 2025

Sedan jag var med och arrangerade rallylydnads-SM 2023 har jag fått följa med som en inventarie på de två efterföljande SM också. Förra året var jag i sekretariatet i Hudiksvall och i år åkte jag och Sirap till Karlstad och var med och arrangerade ett jättefint SM! 

Paraden kommer till parken för invigning.

Jag satt med 2-3 personer i sekretariatet. Vi var två som skötte det huvudsakligen, sen var det två till som hoppade in och även hoppade ut när det behövdes. 404 protokoll skulle skrivas ut på torsdagen efter lottningen. Efter det var gjort fick jag installera mig på campingen och passade på att jobba lite till. Praktiskt med elplats.  

Lite kvällsjobb utanför Greger med att uppdatera startlistorna

Fredagen satte allt igång och tack och lov var det inte lika blåsigt då. Vi satt mest inne och räknade protokoll och la in det i excel och rapporterade ut till folket vilka poäng de samlat på sig. När dagen var slut hade vi i sekretariatet inte några kvällsuppgifter, då tävlingen bara fortsatte dagen därpå, så jag och Sirap tog en utflykt i omgivningarna. Solig och fin kväll i mysiga skogar. 

På fredagen hade vi lugn kväll och var lediga direkt när tävlingarna var slut, då utforskade vi skogarna kring Skutberget, hit åker jag gärna igen!

När regnet öser ner blir det frukost inne i Greger, mysigt!

Lördagen var väldigt regnig istället, men tack och lov är man ju förskonad inne i ett sekretariat. Vi räknade vidare och när tävlingen var slut var det dags att plocka fram de 30 finalisterna och sortera alla protokoll i poängordning. Precis när vi kopierat det sista pappret gick strömmen, men vi kunde jobba klart utan den, tack och lov. Dubbelkolla och trippelkolla alla poäng - ut och dela ut! Lottning för finalisterna, nu var dagen slut för de tävlande, men vi hade jobbet att lägga in alla finalister i en ny tävling i SBK, samt att lägga in rätt startordning och skriva ut 4 protokoll per tävlande. Vid 19 var vi klara ikväll och då blev det bara hem och värma en matlåda och sängen.. 

Finaldagen är alltid det lättaste i sekretariatet. 30 tävlande bara och det tar rätt lång tid mellan varje ekipage så det finns gott om tid att räkna. Vi var klara innan allt utanför var klart, och jag känner mig stolt över hur snabba vi var och över att allt blev rätt. Ett resultat i liven hade blivit fel, men åt "rätt håll". Det stod lägre poäng än personen faktiskt hade, men i övrigt var det inget som blev tokigt. Det tycket jag ger oss höga poäng på en tävling som hanterat 522 protokoll och lika många kopior, att vi var klara inom en kvart efter avslutad tävling. Så jag är nöjd med min SM prestation ;-) Jag är också supernöjd med Sirap, världens enklaste hund att ha med sig. Hon lägger sig och säger inte mycket, är nöjd att få vara med. 

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Blekinge som får sköta allt själva nästa gång och jag tar ledigt den här helgen. 

Agilitytävling på Roslagens BK

Som vanligt när jag sprungit agility vill jag direkt anmäla till ny tävling när jag kommer hem! Så innan vi åkte på nästan två veckors semester så anmälde jag till två hopplopp i Norrtälje direkt efter vi kom hem. 

Bilden är egentligen från Fagersta men slalom sprang hon ju även här ;)

Det var två riktigt svåra banor, den första delades det bara ut tre pinnar på totalt i alla storleksklasser. Det vi diskade oss på var att hon skulle göra en sväng mot slalomet men hade längdhoppet rakt framför sig, fast korsande åt fel hål, så hon hoppade det på tvärsen. Med tanke på att jag var lite orolig att hon inte skulle klara av långhoppet, då vi knappt aldrig stöter på det, så var jag jätteglad över att hon tog det så fint två gånger, åt båda håll ;-) Sen var det en liten habrovink i ett hörn som var svår, och inte heller den hade vi klarat oss förbi. 

Alltid en tunga ut. Även denna bild från Fagersta.

Bana två hade inga lurigheter men den hade istället ett halvt maraton i raksträcka. Sirap hade så klart inga tankar på att samarbeta men hon är ju så fantastisk på att springa på sin linje och gjorde det så himla bra på distans från mig. Ett litet strul gav lite mer tid, men åtminstone ingen disk och vi fick två rivningar, ett vanligt problem för oss på snabba banor. Jag är så nöjd med Sirap på den banan och då var det ju kul att vi iaf fick med oss lite pris hem. 

Tvåa på pallen trots två riv!

Nu har vi inga tävlingar alls planerade framåt. Har lite uppdrag (ska sitta i sekretariatet på SM i helgen), sen verkar även tävlingar hålla lite ledigt några veckor. Sirap var åtminstone duktig och tajmade in löp när vi var bortresta, perfekt att kunna återuppta tävlandet direkt utan att oroa sig för det! Så får vi se om det blir lydnad eller agility. 

 

Agilitytävling på Uppsala BK

En rakt igenom trevlig tävling, hela vägen från PM till mål

Men en lång väntan på andra starten, 4 timmar.

Det blev en lång dag på Uppsala BK idag när vi körde två hopp-lopp där, i drömmen om en sista pinne för titel. Första banan kändes lurig och jag såg ett par ställen där jag behövde hålla i Sirap. Jag hade en bra plan, hon var alldeles underbar - tyvärr på slutet var det ett hinder jag inte hade tänkt på som hon tog, och vi fick en snörplig disk. Synd, på ett så jättefint lopp! Dock var det väldigt många som hade felfritt, och jag tror inte vi är snabba nog att hålla i konkurrensen (man får inte se sin tid när man är diskad). 

Sen åkte jag och handlade lite och donade någon timma, tänkte att jag skulle vara tillbaka i perfekt tid för nästa banvandring men det var tyvärr försenat med drygt en timma. Det var över 25 grader och min hjärna brände ut av det. Sirap ville inte lämna poolen de ställt upp heller.. Banan såg springig ut men jag fick till en ganska bra plan. TYVÄRR så är jag helt dum i huvudet och håller mig inte till den så först får vi strul vid slalomingången för att jag hamnar i vägen och sen stannade jag upp på ett ställe vilket gjorde att Sirap vände och tog ett hinder två gånger. Två disk med oss hem då, pirriga ben (av värmen och saltbrist) och lite brunare.  Jaja, vad är väl en sista pinne för titel när man tävlat i hundra år? Vi letar nya tävlingar snart!

Lydnadstävling på Märsta Sigtuna

Som vi gnater på med lydnadstävlingar! Men tyvärr ledde inte heller denna tävling till ett förstapris. Jag tyckte Sirap kändes bra, pigg och motiverad och jag fick bra hjälp av TL för att motverka att Sirap skulle se sin apport. Bra förutsättningar alltså, momenten kan hon ju! 

Vi kliver in på plan och hon blir nosig och disträ. Jag tycker inte det ser så illa ut på filmen som det känns, men hon upplevs av mig som att hon är någon helt annanstans mentalt och det som vi kan "hör" hon inte ens.

   

Fotgående Hon tappar position mycket, sätter sig inte i vissa halter eller vändningar på stället. Betyg 7. 

Läggande under gång Hon nosar som bara den och domaren är inte helt nöjd med transporten, betyg 7,5

Inkallande Först lägger hon sig inte på mitt kommando, och här börjar jag bli väldigt fundersam. Sen sticker hon innan ens TL sagt kommendera. Första nollan. 

Rutan Springer ganska fint, men lite segt ut. STÄLLER SIG OCH NOSAR?!? Jag blev helt paff och bröt momentet. Nollad så klart. 

Apportering Om du bara ska se en sak på filmen så är det detta moment. Jättefin start men sen springer hon ett varv runt mig och spottar ut apporten!? Hallå? Här blir jag på riktigt lite bekymrad över om hon mår helt bra, men vi provar vidare. 7,5 generösa siffror i betyget. 

Fjärr Lägger sig inte på mitt första kommando innan jag ska gå iväg. Sen gör hon det fint enligt mig, även om domaren tycker det är lite segt. Betyg 8. 

Koner Fint, skönt att få avsluta med ett bra moment! 9 i betyg, avdrag för avslutet. 

Sitt i grupp Jag visste ju att jag inte hade så mycket att tävla om, men körde ändå gruppmomentet för träning. Tog inte lång tid innan hon la sig, men jag känner inte heller att jag påminde henne innan om vad som gällde. Tredje nollan. 

Helhet 10 Tack och bock!

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som gjorde att hon var så ofokuserad på tävlingen. Det är ju lätt att gå till att hon ska löpa, men hon jobbade ju så fint innan? Nu blir det i vilket fall en naturlig vila med semester i två veckor, så får vi se om hon börjar löpa nu (det vore perfekt!) och så kan vi satsa på nytt när vi är tillbaka och jag har suttit i sekretariatet på SM i rallylydnad. 

 

Lydnadstävling på Uppsala BK 2025-06-11

Så igår var det dags för lite mer lydnad och jag hade ju verkligen hoppats på att få ett sista förstapris för att slippa dra igång alla samma övningar efter all vår semester osv. Jag tycker inte om att önska så inför tävlingar, men jag försöker att inte bli besviken om det inte blir som jag hoppas. 

Sirap kändes bra på uppvärmningen, vi skickade runt lite koner och tränade massor läggande under gång som var dagens skifte. Vi var tvåa ut, och innan jag gick in la jag vår apport i anvisad låda utanför plan. Och ja, man kan ju säga att den apporten fanns i Siraps minne - LÄNGE.. 

Fritt följ - katastrof. Hon var i en helt annan värld och det var det sämsta vi någonsin har gått. Hon satt inte i halterna och svävade ut långt bort från mig. Jag tänkte att det här kan vi tom bli nollade för, så dåligt var det. Men döm om min förvåning (när jag fick protokollet) att det faktisk var betyg 6! Jämför med vårt allra bästa fotgående enligt mig som fick 5. 

Läggande under gång - ett fint läggande, men domaren tyckte fotgåendet var lite dåligt och att jag gick för långsamt (det gör jag ju även i fot för att inte ha massa onödigt studs) 8 i betyg.

Inkallande - också detta det värsta jag varit med om. Hon hade fokus mot den där lådan med apporten och kom liksom inte in till sidan utan jag fick hjälpa henne in till fot. 7 i betyg. Här började jag fundera på om vi skulle bryta, jag förstod inte riktigt att det var sånt fokus till just lådan med apporten, utan trodde hon var osäker på miljön i allmänhet. Det pågick en klass 2 på planen bredvid och kanske reagerade hon på att de ropade kommandon där tänkte jag. Men innan jag hann tänka klart så var det dags att skicka på rutan så jag gav det ett moment till. 

Rutan - Jättefint, borde varit 10 poäng, men domaren dömde att hon var utanför rutan och vi fick 0. 

Hopp apport - Här vet jag inte vad som hände, men hon sprang något varv runt mig vid avslutet. 7 i betyg. 

Fjärr - Jättefint! 9 i betyg. När jag berömmer henne efter momentet här så sticker hon iväg (!) till lådan med apporten (som hon nyss haft i munnen så den ligger ju inte alls där!). Då tänkte jag rally och att vi var diskade, men att jaja, vi kör väl iallafall konerna för träning. Domaren verkade ju inte kasta oss av plan. 

Konskick - Vinst då hon drar på första försöket. Slarvigt avslut enligt domaren, jag tror att jag redan checkat ut lite här pga disken i mitt huvud. Kopplar och Sirap får sin efterlängtade apport. 

Var fortfarande helt inställd på diskning, men gjorde ändå gruppmomenten för att få träning. 

Sitt i grupp - rör en tass - 9 i betyg. 

Helthet - 0 lämnar planen. Jaha, så det var där det hamnade..

Så först blev jag lite positivt överraskad över att vi ändå fick poäng trots att hon lämnade planen (men det borde jag tänkt på eftersom de även får fortsätta om de kissar på plan i den klassen, men med 0 på helhet). Sen blev jag lite sur för nollan på rutan. Inte för att det hade gett oss ett förstapris ändå, men det kändes ändå orättvist. Men som god tävlande biter jag ihop och tar inte upp det med domaren, hon har dömt det hon ansåg hon såg. Det spelar ju i slutändan ingen roll, för mig är prisvalör inget viktigt så länge det inte är förstapris. 

Totalt slutade vi på195 poäng och ett tredjepris. 

Vi kunde ju inte sluta så innan semestern, så när jag kom hem såg jag att det fanns möjlighet att anmäla till en tävling i Märsta Sigtuna på lördag. Det fick bli så, håll tummarna för bättre tur denna gång! 

Vår största utmaning just nu är alltså apporten och var den befinner sig när den inte är hos oss. Jag tänker nog prova låna tävlingens apport om jag inte ser att de har ett system som är helt osynligt för hunden (tex ett bord där alla lägger upp sina apporter vid samlingen), för att slippa den här risken. Om det inte går vägen denna tävling så är det detta jag måste kamapanja inför nästa. 

Lydnadstävling klass 1 Surahammar BK 4 juni

Igår var det dags igen för ytterligare en start i klass 1. Sån glädje för oss också att Pernilla efteranmälde sig och kom dit de också, och nu hade vi inte startnummer bredvid varandra och kunde därmed få oss på film. Fotågendet hamnade på en annan film så det har jag inte orkat ladda upp, och sättande under gång missades, men resten av programmet finns här: 

Fotgåendet var studsigt och inte vårt bästa, men hon gjorde fina sitt i halterna. Kommentar att hon var långt fram och studsig - 7.

Sitt under marsch - studsig i transport men perfekt sitt - 9

Inkallande - kommentaren var snett sitt, jag tycker hon var värre med sin tryck av nosen på min arm - 9

Rutan - 10!

Hopp apport - missar upptaget och är lite slarvig i avslutet plus tuggar lite - 7

Fjärrdirigering - här hände samma sak som förra gången, hon blev så störd över att hon tror att TL la hennes apport i gräset och därför behövde jag ge ett DK - 8

Koner - Exakt samma som i förra tävlingen så jag behövde ge ett DK - 8 

Sitt i grupp - 10 

Helhet 8,5 (hoppar på matte). Sämsta helhet vi fått. 

Jag tittar ju inte på poängen när jag tävlar, vill inte bli störd av det, men trodde ändå att vi borde ligga hyfsat i fas för ett förstapris. 10 på rutan ger en bra boost av poäng om inte annat. Sen var det väntan och döm om min förvåning när vi går och vinner det hela - med ytterligare ett förstapris!

Mot prispallen

Whoop whoop!

Jag efteranmälde mig till Uppsala på onsdag, tänk om vi skulle kunna slå till med ett förstapris igen! Men det är liggande under gång, det kan hon ju knappt, så jag får verkligen nöta just den delen. 

 

Lydnadstävling dag 1 på Surahammars BK

I går kväll var det lydnadstävling på Surahammars BK, de kör kvällstävling hela veckan med vår klass måndag och onsdag. Skönt med en klubb man är väl känd med och även att det kommer fler chanser i veckan. Dessutom en känd, snäll och trevlig domare. Roligast var att även våra kompisar Pernilla och Colour skulle starta, så vi gjorde ett litet genrep förra veckan tillsammans. Hundarna älskar ju varandra så det kändes bra att få prova sitt i grupp bredvid varandra, och bra var väl det när vi nu hade startnummer efter dem. 

En solig med väldigt blåsig dag, jag var orolig att inte höra TL, men snarare såg jag inget för allt hår som blåste i fejjan.. Vi var efter våra kompisar, som Sirap inte hälsat på innan, så jag tror hon blev lite störd av det. Hon var väldigt nosig och "lite utcheckad", eller vad man ska kalla det när de nosar i luften och bearbetar vad de känner där. Så vårt fotgående blev lite av vårt sämsta på länge, då hon först inte var med alls (men då ser det säkert bättre ut än det känns, eftersom hon inte hoppar då), sen trängde hon ganska mycket. Trots det fick vi 7,5 poäng på momentet, det tackar vi för.

Stå under gång blev ett sitt. Dagen innan tävlingen så bara glömde hon bort vad stå var för något. Vi tränade och belönade upp stå och sen efter varje paus så blev det sitt igen. Det var det sista vi tränade utanför plan och jag tänkte att nu ska hon väl minnas, men nej, hon satte sig. Jag trodde här att domaren var för snäll, men såg nu att om momentet i övrigt var korrekt så får man 5 enligt anvisningarna, och det fick även vi. 

Inkallande - 9,5 nosar

Rutan - 10 - det var vi värda! Så snyggt!

Hopp apport - Hon hoppade upp mot min hand med apporten (men tuggade ej, yeay!) - 9

Fjärrdirigering - Här fick jag hjärnsläpp och sa upp, jag har aldrig använt det. Hur dum får man vara? Men jag var snabb och la till ett sitt direkt, kanske såg domaren det som ett kommando (eller hörde inte). Fick 9 för att hon la sig långsamt. 

Konskick - Efter att vi lämnade tillbaka apporten gick TL mot buskagen i kanten och stoppade på sig den. Jag ville inte att Sirap skulle glo på vad hon gjorde så jag ställde ju upp mot fjärren, men det innebar att hon trodde TL la hennes apport i gräset. Så när vi stod uppställda jämte gräset för att skicka mot konerna var hon helt fixerad mot kanten. Kommenderade när hon tittade fram men hon satt bara där så då gjorde jag ett dubbelt dubbelkommando och skickade med röst och hand, då gjorde hon det lika fint som vanligt. 7,5 p. 

Sitt i grupp gick bra  (världens längsta minut!) och vi fick toppbetyg på helheten. 

Alla de här fina poängen gjorde att vi landade på ett förstapris och placering 2, strax efter våra kompisar! Jag är så himla glad för hela kvällen och hur bra det blev! 

Ärligt talat kändes det ett tag som att vi "fick" ett förstapris iom att vi fick en femma på ställandet, men när jag nu läste reglerna och såg att det var en korrekt bedömning så blir jag stolt över vårt resultat. Det var ingen stolpe in och tur, vi förtjänade vår placering och vårt pris. Nu ser vi fram emot onsdagens tävling där det faktiskt är sitt under gång, så håll tummarna för att hon inte glömmer bort hur det går till nu.. Efteranmälde även i går kväll till en tävling till i Uppsala nästa vecka. Sista innan semestern. 

En mardröm

För snart fyra månader inträffade något som var bland det värsta i mitt liv. Jag och Sirap skulle gå ut och gå och strax utanför vårt hus såg jag att det sprang en lös amstaff på ängen. Jag har mött den hunden förr med munkorg och ägaren har sagt att vi inte får komma nära, så jag blev så klart nervös och vände direkt jag såg dem, men hunden hann se oss och tog sikte för anfall. Det var inte en incident där hunden kom fram och kollade av för att sen bli aggressiv utan den sprang hundra meter med ett mål, att bitas. 

Därefter följde en mardröm. Jag minns inte följden på händelsen, men hunden satte sig i Siraps bog, bet sig fast i hennes mage/juver och försökte sätta sig fast i hennes hals. Jag sparkade hunden, stod på dess framben, satte mig på den och hela tiden försökte jag öppna käften på den. Jag tänkte bara att jag inte fick dra bort hunden för då skulle Siraps muskler/mage slitas sönder. Det är fruktansvärt att tänka på det här, trots att det gått hela fyra månader, så jag skriver inte så detaljerat mer om det. Hundens ägare kom till plats, lyfte upp henne i bakbenet, men hon slet sig och attackerade igen. Tobias hade hört mitt skrik och kom även och mötte upp oss och vi åkte direkt till Strömsholm. 

Jag hade inte en tanke på mina egna händer, men Tobias insisterade på att köra mig till akuten i Västerås och ta Sirap själv till Strömsholm. Jag gick med på det, glömde min telefon i allt tumult så jag kunde inte få vare sig uppdateringar eller säga var jag satt någonstans. Allt tog tid och jag satt bara och grät i väntrummet på jouren med en stor nedblodad handduk runt handen. När jag väl blivit omplåstrad och fått både antibiotika och stelkrampsspruta blev jag utsläppt och undrade hur jag skulle lösa det nu. Jag hade ingen telefon och kan inte numret till Tobias, men när jag kom ner på entréplan såg jag att han precis var på väg in på en toalett. Sirap var inlagd och de skulle ringa oss under dagen med uppdateringar. Vi fick hämta henne på kvällen och en så medtagen hund har jag aldrig varit med om 😭

Jag lägger inte upp bilderna som är från dagen efter för de är för grova, så detta är efter några laserbehandlingar och dagar av mycket effektiv läkning. 

Mitt ben efter jag har försökt sparka bort hunden, suttit på den osv.

Siraps hals, räddad av all päls

Det blev givetvis en polisanmälan av händelsen, trots att ägaren bad oss sköta det privat (utan att berätta för några grannar). Polisen la ner det innan det knappt ens kommit in till dem (eftersom hund = föremål blir det skadegörelse i fallet om Sirap, och eftersom de inte bussade hunden på henne var det en olycka, och jag var inte tillräckligt skadad för att räknas) men de skickade det vidare till Länsstyrelsen i Uppsala. Jag fick gott förtroende för handläggaren och hon lät helt förfärad när jag berättade om vad som hänt, och att ägaren sagt att de kommer fortsätta släppa den fast på andra ställen. Allt tog tid, men vi bad hela tiden om att få ut de handlingar som kom in (jag räknas ju inte som en part i detta så jag får inga uppdateringar trots att jag bad om det). Där kunde vi läsa att ägaren även i samtal med LS berättat att han tänkt fortsätta släppa hunden "Hon måste ju få leka". Då tänkte vi att hans egna dumhet blir vår räddning och han kommer få munkorgskrav, eller minst koppeltvång. Döm om vår jävla förvåning när beskedet från LS kommer och de inte får några som helst restriktioner, bara se till att det inte händer igen. Förvisso med undertonen att det innebär att ni bör ha koppel på hunden alltid utomhus, men det ger även en ägare, som visat prov på ganska dåligt omdöme redan, utrymmet att faktiskt ha hunden lös om han tycker det känns säkert (vilket han gjorde där utanför vårt hus). Jag känner mig så otroligt sviken av systemet och vågar ju inte ta promenader där jag bor. Jag har sett dem (i söndags gick de tom förbi vårt hus 😡) och de har alltid munkorg numera, men det hjälper tyvärr mig inte. När jag var tvungen att gå åt deras håll för att hämta min bil på verkstad hade jag med mig en kniv.

Alla handlingar finns att begära ut från LS i Uppsala med diarienumer 799-2025, jag har dem även uppladdade här och här. OBS! Det är mycket värre bilder så klicka inte om du är känslig för sår och blod. 

Mitt i allt blir det ju även massa försäkringsärenden. Dels anmälde jag olycka hos mitt eget bolag, som betalade ut för mina kostnader. Sen sa de att de kunde inte kontakta mig om ett år för att eventuellt ersätta för ärr då det inte står i min journal att de har tejpat mig. Först stod det inget alls i journalen och jag var i kontakt med regionen och läkare och de skrev de en journal men fick inte med att de tejpade och mitt försäkringsbolag var envisa. Jag kände mig så maktlös, även om jag då inte ens trodde jag skulle få bestående ärr så vill man ju inte misstros som ett offer. Men när jag visade bilder på såren och sa att det är väl självklart att de inte bara satte på plåster på de där hålen så gick de faktiskt med på att det var rimligt och jag ligger kvar i rullorna. Grät av lättnad över att någon trodde på mig. (Bolaget är Hedvig, ett litet billigt bolag som man bara chattar med, har varit snabba och bra trots det där med journalen). Nu vet jag för framtiden att händer något måste jag fota hela processen, inte bara innan.. 

Sen kontaktade jag mitt hemförsäkringsbolag (Folksam) om de kunde hjälpa mig i processen mot hundägaren. Vad skulle jag göra osv, men det var det mest otrevliga jag varit med om. De hjälper inte till med något, eventuell rättshjälp om jag inte får ut något på min privata begäran. Återigen känns det som att jag är helt lämnad ensam, trots att jag är offret. 

Några dagar senare får jag brev från Folksam, som är hundägarens försäkringsbolag. De skriver att de ska bedöma om jag har rätt till ersättning från dem. Jag blir lite osäker på hela processen och frågar dem vad som händer om de bedömer att jag inte har rätt till ersättning, kan jag då kräva det direkt från ägarna, men nej, Folksam företräder dem och om de bestämmer att det inte ska betalas ut något så är det kört för min del. Då skulle jag kunna använda min försäkring för rättshjälp, men hur skulle Folksam kunna driva ett ärende mot Folksam för att jag ska ha rätt till ersättning? De skulle dessutom inte stå för självrisk utan min försäkring skulle i första hand stå för allt, så då undrade jag vad som skulle hända om vi får fler skador under försäkringsåret och pengarna tar slut, men då får jag kontakta Folksam igen för att begära ut mer pengar (om de ansåg att jag hade rätt). Jag tyckte att sättet de formulerade sig på vad så pressande mot mig, som att jag var den som gjort fel. VI ska bedöma om du inte ändå var skyldig lite till händelsen, när ägaren själv sagt att givetvis ska vi betala allt. Jag skickade in min berättelse och alla mina kostnader och vi fick ersättning, tack och lov. Inte för allt eftersom jag gjort lasern på Sirap på eget bevåg, men för notan på evidensia, resorna och mina kostnader. Jag fick även 2400 kronor i sveda och värk. I sammanhanget för den sveda och värk jag haft så är det en piss i havet. De ska även kontakta mig om ett år för att se om jag fått bestående men eller ärr. 

Efter jag fick den dunderkuren med antibiotika har jag varit näst intill konstant sjuk. Mitt immunförsvar har försvunnit helt och jag har haft två omgångar med svampinfektion (men det är ju standard med antibiotika, även om jag aldrig haft det förr), två förkylningar, en vinterkräksjuka (trodde jag var immun då jag inte haft det sen barn!) och covid (som jag inte heller har haft under alla dessa år). I skrivande stund, 4 månader senare, är det rekord då jag inte varit sjuk på 10 dagar. 

Mentalt har vi båda haft det jättejobbigt. Sirap har fått panik när hon hört skrik eller hör folk prata som hon inte ser. Jag drömmer mardrömmar och får rätt som det är panik i skogen att den ska komma lös och jag har fantiserat så många gånger om hur jag skulle hugga hunden i halsen med en kniv eller försöka strypa den. Nu är det bättre och jag har vågat mig ut på promenader åt andra hållet mot där de bor, men nu gick ju de där i söndags så jag kommer nog låta bli det på ett tag själv. Jag måste helt enkelt åka in till stan och gå promenader där, och där får jag givetvis oro så fort jag ser en hund som är större och inte uppenbart helt inom kontroll. Jag är rädd att något ska hända igen och jag vet inte vad Sirap skulle göra mot en lös hund som kommer fram. Men vi är på klubbar, har tävlat och så klart blivit mycket bättre båda två. 

Vi har också pratat med en del grannar, trots att de bad oss att inte göra det. En granne såg det hela så då har de såklart berättat för andra, men vi har även pratat med en granne som bor granne med hunden i fråga. Han har i sin tur polisanmält den hunden två gånger då de också fått både sin hund och sig själv biten av samma hund. Han går sina promenader med en påk idag i rädsla att möta hunden. 

Strax efter detta hade Uppsala Nya Tidning en reportageserie om hundar som biter, vilket var både upprörande och intressant. Ett avsnitt handlade om hur LS resonerade och de ville hellre att ägarna skulle få en chans att göra rätt själva, men att över 60% av hundarna som blir anmälda biter igen. Många ägare till bitande hundar skyller på offren (en uppfödare hade en hund som bet ett barn i en barnvagn och hävdade att barn är opålitliga). Också en artikel om vilka hundraser det är som är anmäls och någon på Hundstallet som förklarade varför det var just dessa "missförstådda hundar". Det är dock låsta artiklar så inget jag kan länka till. 

Men ja, det är vad vi gjort mest av i år - rehabiliterat oss från ett trauma. Men vad jag fått för berättelser till mig känns det som att jag får vara glad att min hund ens är i liv.