Apporteringsträning med nya träningskompisar

I söndags hade vi bokat upp för träningsträff med en ny bekantskap. Det var genom min förra uppfödare Bitte som vi parades ihop, då våra flattar är jämngamla (faktiskt bara två dagar i skillnad) och Bitte tyckte nog vi hade samma träningsmetoder. Det blev en lyckad matchning, då Pernilla är lugn, målmedveten och drivande och vi hade samma tankar kring vad vi vill ha ut av träningen. 

Snygga Colour, svår att fånga på bild men riktigt snygg kille tycker jag. 

Vi hade pratat ihop oss innan på telefon vad vi ville träna och jag ville främst se hur Sirap var med ny hund/situation men även träna sök och markeringar. Söket för att hon inte riktigt förstått kommandot och det här med att springa ut från mig. Hon söker om hon går ut i marken, men inte målmedvetet till att börja med. Så vi började med att lägga ut ett sök med typ 10 dummysar där de båda fick se, så skickade vi varannan gång. Förutom själva jobbet stod vi ganska nära varandra och hundarna var så duktiga som jobbade på och passerade varandra utan att flamsa ihop sig. Någon gång bjöd var och en upp till morsning korsning, men inget allvarligt och jag tror mer det handlade om att de inte alltid förstod vad övningen gick ut på och då provade samvaro istället 😇 

Sirap jobbade iallafall på bra i söket och fick in den ranson jag tyckte var lämplig. Även lugn när Colour jobbade, då vi skickade varannan gång. Jag hade glömt retrieverkoppel/livlina, så jag körde extra säkerhet och höll i, men tror nog det är lugnt till nästa gång. Man har lite hängslen och livrem sen tiden med Nässla så att säga.. 

Akta er retrievers, här väntar två stjärnor på sin tur!

Efter söket la vi ut några linjetag de fick se på, vi la på samma plats varsin dummy, med tanken att han skulle hämta först och med hjälp av den dragningen och synintrycket skulle Sirap få hämta sin allra första dirigering. Innan vi skickade tog vi dock en fika, bra med lite av och på-träning också. Båda hundarna hämtade in med bravur. 

Sist tränade vi lite på markeringar och där har vi verkligen vår akilleshäl. Sirap hittar, men främst genom att leta. Hon är inte duktig just nu på att markera, utan fastnar i första grästuva/buske och letar gärna bakom den. Men å andra sidan har hon i princip aldrig fått några markeringar så det är klart hon inte kan det hur som helst, så nu har vi läxa att träna på det ofta. Eftersom hussen står i livslång skuld till mig pga privatchaufför så ställer han gärna upp med att kasta några dummys då och då. Min tanke är att vi kastar i ganska öppen mark, så om hon kommer upp i rätt område ska hon se den fort och slippa börja söka, så hon blir säker på att följa sin syn. Vi får se vart det leder,  har ni några bra förslag på markeringsträning så shooot. Vår träningskompis var däremot superduktig på markeringarna, hur svåra de än var. Där fanns det å andra sidan en annan tendens, att kanske inte helt vänta på sin tur.. Alltid är det något så att säga. 

För att inte bara lulla runt planlöst så är mitt mål att vi ska kunna starta på prov till hösten. Högt ställda mål och det är ju verkligen inte hela världen om vi inte når dit. Kanske vi inte kommer med, kanske vilthanteringen är katastrof, kanske hon inte lär sig simma eller blir tokig vid skott, men det är ändå det jag ska fokusera mot. Då blir det tydligt för mig vilka delar som måste sitta, så jag inte bara irrar utan någon struktur. Så nu ska jag leta vilt och är det fint väder i morgon ska jag se om jag får med mig henne ut och bada (alltså, jag går i och ser om hon hakar på - burr!). Har letat upp några prov som jag satt som mål, så får vi se hur vi är redo och om proven öppnar. Nu kör vi!