Spårcup i Vånga

Förra helgen bestämde jag mig alltså för att åka på spårcupen i Vånga, i tron om att det skulle vara det sista jag gjorde med Nässla. Cupen var föresten inte i Vånga, utan vid Kolmården. Tyvärr har vi inte en husvagn (ännu) så det blev ingen övernattning på stället, men det ligger ju ändå inom två timmar så ändå okej i hundsammanhang. Förra året tältade jag och Nässla där, men i år var det dels lite tidigare och dels fortfarande vinter så det fick vara. Men hade gärna campat där för jag älskar omgivningarna! Kanske för att det är många backar så det känns som Norge 😏

De två spåren vi gick är ritade på bilden längst ner. Vi fick en liten lapp om att en familj varit ute på biltur när de sett ett skadat djur och märkt upp platsen där de trodde de såg den sist, en bit in i skogen. Det var alltså vår uppgift att hitta platsen och sedan hitta ett försvunnet djur. Nässla började nog spåra direkt på personspåret för hon spårade sig fram till markeringen och sedan fortsatte hon. Jobbade jättefint och tydligt men rätt som det var så var vi framme. Kände mig trygg i vetskapen om att inga andra sköt, så det hade vi åtminstone inte missat, men det kändes som ett vanligt spår bara.. 

Nässla med klöven på söndagen, livet i sin bästa form 💖

Efter spåret åkte vi direkt hem och laddade för söndagen. Nässla var så pigg på kvällen och efter att ha pratat med lite annat flatfolk hade jag fått tillbaka hoppet om att det kanske inte var så farligt ändå. Och när hon levde rövare hemma genom att klättra upp på bordet för att slicka av hussens tallrik så kändes helgen som en välsignelse. 

På söndagen var det tidig morgon och vi fick ett nytt spår med ny domare. Här fick vi inga anvisningar mer än att något djur var skadeskjutet och riktning den gått. Nässla tog direkt spåret och hon kändes väldigt noga och jag blev mer och mer förvirrad över hur vi gick. Det kände jag dock bara var positivt när det kommer till elitspår för de brukar ju vara konstiga. Vi fick ett skott, rakt fram vid ett ställe men eftersom Nässla markerat innan han sköt att spåret gick till höger så tog jag tillbaka henne en bit efter skottet och lät henne spåra vidare (istället för att kuta rakt fram och gå på syn efter skytten). Spårade ett tag och hittade sen klöven. Här var jag väldigt nöjd med prestationen och när jag hörde domaren prata med en annan domare sa han om Nässla "Där har du en riktigt bra spårhund". Vilken ljuv musik för mina öron!

Helgens spår, till vänster lördagens spår och till höger söndagens. 

När jag fick se hur spåren såg ut förstod jag att Nässla inte gått hela spåret på lördagen. Hon hade helt enkelt vikt av direkt till höger och det var därför det var ganska kort. Förutom att vi missade poäng på några sträckor så missade vi ju också en hel del poäng på att inte kunna markera några legor.. Så ja, det var nog inte många poäng kvar på den rutten. Söndagens spår däremot kändes mycket bättre och där Nässla gått fram och tillbaka, hit och dit var just vid den där rutan. Däremot gjorde hon samma sak vid skottplatsen och genade alltså och missade en lega. Jag hade inga höga förhoppningar på hög placering efter lördagens spår. Dessutom var ju många duktiga hundar med, bland annat den som slog oss och blev provbäst i Vånga, 4 stycken lagmedlemmar till Nordiska Mästerskapet och förra årets vinnare i cupen. Men jag fick mig en liten chock, det visade sig att vi slog många och hamnade på plats 6 av 14! Duktiga fina Nässlan! Och domarens ord väger otroligt fint, liksom även den första domaren gav beröm när vi pratade efter prisutdelningen där han lovordade henne. 

Nu missar vi helgens spår i Nävekvarn tyvärr, då vi ska göra biopsi på knölen på torsdag. Men förhoppningsvis är det inget farligt i den och vi kanske kan vara med på årens resterande spår.