fredag 16 september 2016

Peppad på apportering

I måndags hade vi ett möte i flatklubben Bergslagen om aktiviteter som vi ska ha under nästa år. Det är ju mest apporteringsinriktade aktiviteter och just då känner jag inte alls ett sug efter att återuppta apporteringsträningen, men däremot när det blev prat om hur svårt det är med dirigeringar så vaknade min lust till liv! Vadå svårt med dirigeringar? Det är ju jättekul och utmanande, men lätt med min lilla vessla! Nässla har långt ifrån alltid varit lydig, det vet ju ni som hängt här genom åren, men när man lyssnar på hur de andra måste säga ifrån på skarpen för att hundarna inte alls lyssnar så känner jag ändå att jag och Nässla har tagit rätt väg. Att träna med klickertänket har verkligen gjort att jag fått en hund som förstår, försöker göra rätt och som har bra självförtroende och samarbete i dirigeringarna. När jag försöker tänka på VAD det är vi gjort så kan jag liksom inte komma med övningar, utan det är mer hela tänket. 

Peppad och fundersam på om hon är lika duktig så här flera år utan seriös träning tog jag med några bollar och pipan ut och gjorde ett försök. Alltså vilken guldhund! Långt ifrån att spika varje gång, men det är ju inte det som visar om hunden är duktig tycker jag, snarare tvärtom! Det som var så fantastiskt var 1. att hon stannar och lyssnar på mina signaler, 2. Försöker och fortsätter att lyssna trots att hon inte hittar och 3. har supertryck utåt. Förutom en liten hästbajsätarpaus så var hon fantastisk och jag kan vara så stolt över henne! Kanske man skulle återuppta det igen... :)

Inga kommentarer: