Jag trodde aldrig att jag skulle träffa så snälla och rara människor som funkis på jaktprovet, men jodå! Domaren var genomrar och när jag berättade att jag skulle ha B-provspremiär gav hon lite råd och pepp. Under lunchen berättade hon om tillfälle där hennes hund gått ur hand på prov och hon gråtande gått därifrån. Har hennes hund gjort det kan väl min också göra det utan att jag ska skämmas? Ödmjukheten hon visade mot sina ekipage gjorde att jag fick gott mod inför min egen start, även om det inte var för henne.
Nu fick jag ett litet meddelande på facebook från skrivaren (eller sekreterare som jag tror det heter i jaktvärlden) som jag gissar sett mitt inlägg och skrev att hennes man som fört hund i 33 år har slutat räkna nollor, en hund han startade tog inte kanin på provet, men har alltid gjort det före och alltid efter. Små ord men ändå betydelsefulla för mig. Och att de kommer från människor jag inte känner, att de ändå vill att vi ska behålla hoppet känns liksom bra.
I vilket fall, får du möjlighet att ställa upp som funktionär, vare sig i rally eller apportering så gör det. Väldigt lärorikt att få gå och höra vad domaren tänker och drar på. Och när det kommer till ideella föreningar och såna här aktiviteter är de alla beroende av att det finns de som kan hjälpa till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar