Igår blev det en spontan tripp till Jens då jag skulle åka och köpa mig en Papasan (min favvomöbel som tillverkades back in the days) från någon på Blocket. Hon som sålde bodde nästgårds med Farsta så det var ju bara att passa på :)
Förutom att det blev fika, mat och träning av otränad valp (vad skönt det är att ha väletablerade träningsregler!!) så hann vi också med att kasta ett par markeringar i snön. Inte lätt, men samtliga damer behöver nog lära sig att koppla på nosen och vila ögonen ibland.. Förutom att Nässla klockade sin markering (och en annan hon fick hämta) så är det stora guldkornet givetvis att
- Hon ligger ner lös när jag kastar och bryr sig inte ett dugg
- Hon ligger ner lös bakom Jens när jag går iväg och kastar och hon ligger kvar fast han skickar sin hund framför henne
Kanske inte värsta prestationen för en hund i allmänhet, men om man tänker hur Nässla har varit så är det F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T! Den pipiga, hetsiga galningen ligger där och är hur lugn som helst. Det är ju rena rama guldtackan för mig. Nu vill jag bara ha lite mindre snö i skogen så vi kan träna, träna, träna och träna. Jag längtar.
By the way, varför känner jag inte så för rallyn/lydnaden, som jag ändå kan träna tre dagar i veckan i en hall inom promenadavstånd? Kanske som med Papasanfåtöljen - när jag inser att jag inte kan få det måste jag till varje pris (eller nåja, helst under tusenlappen) hitta en!
1 kommentar:
F*n vad vi ska ses o träna så fort det blir barmark! Är galet träningssugen nu, i första hand med Thisbe. Lär bli mycket passivitetsträning med lilla (nåja) Wiska. Btw - det är otroligt hur mycket som hänt med Nässla från valp till nu. Grymt bra jobbat, ni båda:)
Skicka en kommentar