Viltträning

Det finns en del som vi ligger efter på rejält vad gäller b-provsträningen och det är vilt. Det är av förklarliga orsaker inte helt lätt att träna, då det kräver planering och är ganska äckligt. Känns liksom inte värt att tina en fågel för att man ska gå på en promenad och göra lite övningar bara (och eh, ja man kanske inte tränar med döda fåglar på en vanlig promenad heller som någon galning). Men förutom för att det är jobbigt i sig så har vi dels inte kunnat träna under utredningen och sen inte heller när hon har varit hormonell. Då har hon sett ut som att hon fått en spya i munnen varje gång hon satt tänderna runt ett vilt, så givetvis gör vi inget då. Bara det att löp och skendräktighet varar i typ tre månader så det är ju mycket träningstid som försvinner. I vilket fall, nu finns det inga hormoner kvar så vi är redo att sätta upp en plan. 

I går kom Tess och sov över till idag med planen att träna vilt i två dagar eftersom vi ändå då hade tagit fram viltet. Inför det har jag tagit ut och provat lite här och där med ett par vilt och det har funkat ganska bra så länge viltet är litet. Hon verkar inte helt få till det att stoppa vilt i munnen när det är för stort, vilket jag även märker på kanindummyn i tre delar som jag har. 

Igår testade vi bara lite status, där vi började med vingade dummys och sedan gick vi över på kajor och kråkor. Kajorna gick bra och de fick jag även i hand, men kråkan la hon sig med istället. Jag tror hon var lite utbränd, för det var mycket hysteri och lite hjärna generellt. Vi klurade lite och kom fram till att oavsett avlämning så är det absolut viktigaste att hon greppar fort. Utan grepp kan vi inte träna avlämningar eller att hålla i munnen. Så jag struntar i vad som händer efter hon greppat så länge hon tar ett vilt och sedan vänder upp mot mig. 

För att lyckas med snabba upptag på dagens träning, då även Pernilla och Pernilla var med hade jag med lite strumpor och eltejp, och täckte över eventuella sår samt skapar en lite bättre yta att greppa. Då finns det inte så mycket att pyssla med, inget som är äckligt och skapar en bra rutin om var man greppar på fågeln. 

Det gick väldigt bra att hålla sig till den planen (sen var hon het som eld och knallade hej vilt..) och förutom typ första gången på anden då hon inte riktigt fick till det med att stoppa den i munnen så tog hon och kom in. Jag belönade friskt med vom i skål, så det fanns en tydlig belöning. Efter första passet tog hon ena anden och bar den helt avslappnat till bilarna, inte med hög svans och inte med tjat, bara som att här går jag med en fågel i munnen helt normalt. Så det tänker jag ta med mig, att alltså ta med mig en fågel ut på promenad (i skogen, behöver inte stämplas som en djurplågare inne i byn) så kan hon få gå med den på detta sätt. Då skapar hon sig en vana att ha den i munnen och jag tror hon kommer börja gilla det mer då. 

Nästa pass provade vi att kasta ut först ett klätt vilt och efter det ett vanligt vilt av samma sort. Kråkan tog hon rätt direkt, men anden buffade hon lite på sista gången. Jag gick nog lite för fort fram där med tanke på att jag bara vill ha snabba upptag (inte glömma, det är viktigast!).

När jag kom hem var det flera vilt som egentligen skulle ha kastats, men de funkade ju perfekt att klä in, så det gjorde jag. Då har jag en liten hög att välja på och kan prova lägga ut ett sök när jag tränar själv. Det ofräscha märks ju inte med en strumpa över såret - genialt! Jag tror också ett sök kan vara bra ur aspekten att skynda in, för det finns ju fler att få springa ut till. Vi får se om några dagar när jag kan plocka ut dem ur frysen igen. 

Sen är planen (som man alltid lyckas hålla när det gäller vilt 😂) att jag ska antingen skära upp lite i tyget/minska på det, eller att jag går över till att tejpa ihop viltet direkt (så vingarna täcker eventuella snuskhål/kala fläckar), vi får se lite. Troligtvis blir det något helt annat.. 

I morgon börjar vi på ny kurs föresten, då blir det agility på klubben.

Hur det går med allergin

Den som har hjärnan med sig kanske undrar hur det kan komma sig att vi tävlade trots att vi går på utredning. Jo, då har jag lite uppdatering att komma med, vi har nämligen avslutat medicineringen på eget bevåg. 

När vi var i Eksjö första gången var Sirap skendräktig och åt inte knappt. Eftersom hon inte åt så fick jag inte heller i henne sin medicin, men märkte att hon inte verkade ha någon klåda ändå. Så en tanke (och förhoppning!) väcktes och  jag rådfrågade Susann om jag skulle testa teorin om att hon kanske är allergisk mot just allergifodret. Eftersom hon själv har hund som är allergisk mot det så uppmuntrade hon mig att testa, så vi gick över på ris + nöt under en tid för att rensa ur kroppen. De första dagarna kliade hon lite, men troligtvis för att fodret fanns kvar i systemet (enligt mina förhoppningar). Efter 14 dagar, då hon inte kliat sig på ett tag, gav jag allergifodret, vilket gick bra i ett par dagar, men efter ungefär 5 dagar var alla symptom tillbaka. Slutade direkt och klådan avtog. 

Så, nu känns det som att jag kan anta att hon är allergisk mot fodret och (förhoppningsvis) inte mot något i luften, som kvalster eller damm. För rent har vi inte haft det denna tid. Så jag kommer avboka min tid hos veterinären för ett pricktest och bespara mig alla de tusenlappar det skulle kosta. För ett pricktest visar alltid något, vilket innebär att man går på de allergener som hon reagerar mest på. Med andra ord, vi skulle kunna bli medicinerade för både damm och kvalster, trots att hon nu uppenbarligen inte reagerar på det. Att hon är allergisk mot allergifodret förklarar varför hon reagerade direkt hon slutade med medicinen innan provokationen.. 

I vilket fall, jag ropar inte hej än, men hyser stor förhoppning om att det bara är något födoämne. Jag ska dubbelkolla fodret genom att testa det igen om någon vecka för att se om resultatet blir detsamma. Jag har dessutom fryst in fodret för att se så det inte beror på kvalster i fodret. Så vi får se. 

Oavsett vilket så är hon ju nu utan medicinering vilket innebär att vi får tävla! Jag har mentalt gått bananas över detta, men stoppas (turligt nog) av att kalendern är fullproppad (av vad? Jag dömer ju bara en gång i höst?!). Jag har hittat en kvällstävling i rallylydnad som vi är anmälda till, så jag hoppas vi kommer med. Sedan kommer jag nog tävla alla KM vi har i höst i flatklubben: utställning (inoff), viltspår (ÖKL officiellt, första spåret i den klassen) och slutligen jakt (inoff WT). Den sista har vi tur på, den är tre dagar före hennes två-årsdag vilket innebär att hon får starta i UKL. 

Ja, som ni ser, tur att min kalender ändå är full 😅

En till semester i Eksjö

Eftersom jag anpassade min semester på jobbet efter när andra tagit tog jag bara två veckor semester först. Det är ju givetvis för lite, för finns det något jag inte vill spara på så är det lediga dagar! Däremot behöver man ju inte ta dem exakt när alla andra är lediga, så det passar mig bra att hatta lite. Bestämde mig för att ta en vecka då flatmästerskapet äger rum, då det i år även var uppdelat på 4 dagar istället för 2. Då skulle jag hinna mingla, se många intressanta hundar och bara njuta i flera dagar tänkte jag. Skickade frågan på fejjan om det gick att vara publik, men arrangörerna gjorde klart att man inte var önskvärd på plats för de ville följa FHM rekommendationer. DET förstår jag, men att vi skulle bli mer än 600 pers när inte ens 100 hundar startade per dag kändes inte rimligt, men jag är inte den som startar ett tjafs på internet så jag blev bara sur på min egen kammare och gjorde istället om planen. 

Så istället för att jag och Tess fick lära oss lite om ÖKL och Elit på WT hyrde vi istället samma stuga som sist i Eksjö, med tillhörande träningsmarker. Ingen instruktör, utan bara chill med lite träning, god mat och bad och SUP-ande. Perfekt semester alltså! Det fanns bara ett smolk i bägaren, nämligen den enorma mängd med flugor, jag har jobbat som avbytare på mjölkgård men aldrig sett så mycket flugor i hela mitt liv!

Atlas med sin lyckade jakt ;) Nejdå, han var med och la ut som medstjälpare.

När matte går med Atlas för att spåra finns det en annan lillebror som
 är mycket upprörd över sakers ting.

Första kvällen var bara chill, vi passade på att paddla och bada eftersom det var fint väder (utan bildbevid pga vill ha kvar mobilen). Nästa dag började vi med att träna markeringar/dirigeringar och senare dubbelmarkeringar. Det var Siraps första dubbla men hon klarade av dem väldigt bra! Inget splittrande att hon ville springa emellan eller byta. Dirigeringarna gick också bra, men de var ganska lätta. Efter det blev det lite bad igen, där vi även körde markering på vatten när vi ändå skulle bada och Tess kunde vara i och ta om hon knallade. Fast hon knallade aldrig, så det gick ju bra, förbättringen ligger nu i avlämningarna och att hon inte ska släppa apporten i vattnet. 

På eftermiddagen blev det ett gemensamt sök för Sirap och Prim, på vingade/pälsade dummies. Prim behöver träna mer på konkurrensen och båda behöver träna uthålligheten i söket. Jag var aldrig orolig över att Sirap skulle dra i söket, så hon känns väldigt stadig fast hon jobbar i par. 

Passiv i söket

Området för sök, bra terräng med full överblick

Konstigt att hur kort tid man än ska bort packar man för månader med hund.. 

Ser ni flugorna på rutan? Man är inte så sugen på att kliva ut..

Nästa dag blev det träning med skott. Först började vi med samma övning som dagen innan där vi kombinerat markering och dirigering, men det blev jättesvårt för båda hundarna när det var skott. Även fast de hittade de dummies som låg för linjetag så sprang de bara över för att springa in i skogen och hämta det som "var skjutet". När de var både taggade och trötta av skotten avslutade vi med ett sök med viltdummies, där de fick jobba parallellt. De var aningen mer sugna och Sirap väntade inte in något kommande för att springa ut och leta. Hon knallade inte när Prim jobbade men när jag ställde upp. Sen avslutade hon hela kalaset med att lägga sig med apporten när hon hittat den allra sista. Är man slut så är man liksom.. En riktig liten prinsessa tydligen. 

Lagom tills vi skulle åka hem kom regnvädret, vi hade klarat oss hela helgen. Jag utmanade ödet genom att låta bli och tanka då det både regnade och jag var kissnödig. Det visade sig dagen därpå att jag hade hela 3 dl bensin kvar i tanken :-D 

Inte bara skuffen är full med grejer. Det fick bli storstädning!

Sådärja!

Njutningen av en ren bil.. 

Sirap kom hem och checkade ut så att säga.. 

Nu har jag en semestervecka kvar att ta ut i sommar, det blir några dagar på Gotland i september, en julklapp som mamma fick (men hon vet inte vart vi ska). Vi har hyrt en stuga ute på vischan, där hon jag och Sirap tar in, så får vi se vad vi hittar på. Bara hoppas det inte blir en våg till av ni vet vad innan dess.

 

KM och aktivitetsdag på klubben

I söndags hade vi medlemsdag på klubben, där man hade möjlighet att prova på både sök, personspår, viltspår, uppletande, agility, aktivitetsbanan och specialsök. Utöver det var det uppvisning av freestyle, tipspromenad, gratis hamburgare och fika på det, en riktig toppendag för alla medlemmar som dök upp alltså! Styrelsen frågade om vi inte också skulle köra vårt KM i rally då, och varför inte? Vi tog in en domare så även vi skulle kunna starta. Vilken premiär det blev för lilla Sirapen, hon bara gjorde allt som hon skulle med full glädje och fokus, 99 poäng fick vi och vann hela klubbmästerskapet! Då tävlingen var inofficiell har vi också att domaren får hitta på lite bus, och på vår bana var det förare sitter på stol och hund går runt samt att föraren går med överkroppen vikt i 90 grader. Jag trodde det skulle bli svårt för henne, men hon sa att det var nog helt normalt..

Prispallen, även tvåan var en premiärshund!

Första tävlingen, första rosetten, min lilla stjärna!

Nu längtar vi verkligen att få komma ut och testa tävlingsnerverna officiellt och se hur Sirap reagerar på nya miljöer. 

 

Semester för hela slanten

Det har varit lite dött här inne pga semester. Förutom att det är så varmt så har vi ägnat oss åt renovering när vi varit hemma, och när jag väl börjar blir jag så att säga manisk.. Men vi var iväg en liten tur till Småland och High Chaparall med husvagnen, om nu det räknas som semester att åka iväg med mamma och en överenergisk 7-åring. 

Sirap är cool på semester med husvagnen

Hey baberiba

Vi bodde otroligt mysigt precis vid en långgrund sjö med jättevarmt och badvänligt vatten, men tyvärr var vattnet en allmän badstrand (mitt ute i ingensans dock?) och det förekom visst liv där på sena kvällar. Dessutom verkade campingägarna hata människor och i synnerhet barn, vilket inte bidrar till någon trivsel direkt. Barn var strikt förbjudna till att nyttja toaletter/dusch/kök på egen hand, vilket är ganska opraktiskt när barnen egentligen inte är för små för att gå på en toalett precis bredvid husvagnen. Men ägaren gick sin runda en gång i timman och slängde igen dörrar (trots att folk stod inne och diskad, det var nämligen också strikt förbjudet att lämna dörrarna öppna för då gick badgäster in och förstörde) och kollade så inga barn var ensamma. Men kunde man bortse från det hade vi det mysigt i vattnet. Jag provade vid ett tillfälle att SUPa med både barn och hund och det kan jag väl säga att jag inte gör om. Först hoppade barnet av och när han sen plaskade och ropade hoppade Sirap av, och eftersom hon aldrig gjort det förut var jag verkligen inte beredd och "hoppade" av även jag. Men vi fick träna på att ta oss upp och ner på brädan både jag och Sirap så det var väl bra, men när barnet istället kom ut på för djupt vatten utan att bottna kändes det väl lite mindre positivt just i stunden. Det visade sig dock att han tydligen kunde simma, för han lyckades i panik ta sig in dit han bottnade. 

Well, med hund och bräda på land blev det lugnare simträning. Och jag och Sirap tog en egen tur på brädan på kvällen i lugnet.  

Inte längre skendräktig, utan full med bus som vanligt

Hallå, ska du ta den?

Kvällspromenad i skogen där barnet kan få hålla i kopplet
och är så nöjd med det.

Man tager vad man haver, på high chapparall. 

Innan småland hann vi med en liten dag på Muskö och våra vänner där. Bad och fika, samt bus för hundarna, semestern at its best. 

Efter semestern är vi många utslagna.

För att slippa ytterligare en fest på lördagsnatten så valde vi att åka hem efter vi varit på High Chapparall även om det skulle bli en sen kväll. Vi körde en timma i stöten och det gick över förväntan, men sen var vi slut när vi kom hem. Tyvärr pågick renovering av sovrum så egen säng kom vi inte hem till, jag återgick till luftmadrass i gästrummet och hussen till soffan i vardagsrummet. 

Men - äntligen klart! Vårt nya sovrum.

Vi avslutade semestern med att hussen skulle få åka muskelbil som han fick i 40-års present (2018, det gäller att göra det i god tid innan den går ut). Det blev punka på den bil han skulle köra precis innan men han fick ett alternativ som han inte vad ledsen över. 

La upp bilden på instagram och tydligen startade ryktet
direkt om att han köpt sig ny bil.

Nu är jag tillbaka på jobbet för en veckas upprensning/koll på receptionen och sedan tar jag ledigt en vecka till. Hade tänkt att åka till Flatmästerskapet och titta på alla gamla vänner som tävlar, men deras provledning var ena riktiga anti-publikare så jag håller mig hemma. De ville inte säga något om man skulle kunna se något och när jag sa att det inte handlade om att få veta något om upplägg, bara om det var värt att komma som publik sa han att de ville hålla sig till FHM rekommendationer. Eftersom rekommendationerna är 600 personer + funktionärer blev jag något irriterad över att det ska argumenteras, men jag satte mig på händerna och planerade om semestern. Tänker inte chansa och åka och titta in i ett träd och höra ett skott i fjärran. 

 

Kursdagar hos Petronella under en ek

När Tess kompis Jenny från Östersund ändå skulle komma ner och gå kurs i södra Sverige passade vi på att boka in sig oss Petronella på Under en ek på privat kurs på två halvdagar. Ryktet var att Petronella hade otroliga träningsmarker där nere hos sig i Småland och ja, det var det verkligen, och tillsammans med hur duktig hon var att drilla oss och turen att vi var helt själva gjorde dagarna helt fantastiska! Vi kom ner på torsdag efter lunch och började med lite intro och vad vi ville ha med oss därifrån. Jenny, som hade med sig sin vorsteh Eskil, ville finslipa lite detaljer inför deras fältprov (tror jag det heter), Tess och Prim ville träna på att hantera hans konkurrens och jag och Sirap hade inget direkt med oss inför, mer än att jag ville ha något att jobba med när det kommer till hennes vilja att kolla av alla funkisar/miljön när vi kommer och ska ställa upp. Vi valde att jobba med en hund i taget (förutom när någon annan hund skulle störa Prim) och hade två pass var under varje dag. 

Det börjar bra med att jag hittar två enorma
fyrklöver när vi kommer fram och rastar av oss.

Först ut var Eskil som skulle jobba med ett moment som går ut på att hunden har hämtat en apport i vatten, på vägen in går ett skott och kast (från land) som landar precis bredvid hunden. Vi började på land, han apporterade vilt och vi kastade dummys som störning. Sedan utvecklade vi det till att det till sist blev på vatten och med vilt som störning. I vattnet stod Petronella där störningen landade för att lätt kunna ta den om han försökte byta. 

Eskil jobbar med störningsmarkeringar

Ut näst var Sirap. Alla ställde upp sig lite olika ute på fältet och hon började då med att kolla in dem, som väntat. De tips jag fick var att belöna (skvallerträna) att hon såg funkisarna, så att vi gör det lite tillsammans, att jag pekar ut dem med där är en, ja där är en, braa.. När hon hamnar för långt fram ska jag inte stanna upp, för hon hamnar lite i ett osäkert läge när hon hamnar där och när jag bara stannar blir hon osäker. Istället ska jag bara rikta mig åt ett annat håll, men allra helst belöna och berömma innan hon hamnar där. Vidare ska jag alltid välja vilken funkis som kastar åt henne, så hon inte kan veta vem som gör vad. 

När Prim skulle få jobba med lite konkurrens började vi med att jag och Jenny var hundar som han fick konkurrera med. Vi stod alla på linje och fick hämta markeringar, ibland han, ibland vi. Ibland ökades intensiteten med att andra fick leka och hetsa framför honom. Petronella tog även ut Atlas (Tess andra hund) och bara hade honom där, gjorde inkallningar mellan oss osv, eftersom Prim inte har lika stor konkurrens mot honom som en annan hund. 

Hunden Jenny och fröken Petronella kampar

Eskils andra pass var att han skulle ställa upp och sätta sig 1 minut, skott och markering kommer 4 gånger, sedan vänta 1 minut och sedan apportera viltet. En övning som känns värd att prova för egen del.. Han klarade det galant och det visade sig sen att det bara skulle vara 3 vilt, men alltid bra att överträna. 

Eskil hämtar in sina markeringar

Siraps nästa pass blev som en start på ett prov, då vi även skulle testa lite skott, som vi inte gjort seriöst på ett år. Fortfarande fokus på funktionärerna och hur vi hanterade det. Det blev ett litet fotgående, kolla in funkisar och sedan valde jag vilken som skulle få kasta först (den hon var minst intresserad av). Skott och kast, för att sedan (evenutellt) byta person som fick kasta. Det var svårt att hinna med och belöna när/innan hon såg funkisarna, men vi fick till det ganska bra. Hon låste sig lite på Jenny, men när jag snurrade runt ett varv följde hon med och hon kunde få ett skott och kast av Tess. Hon var stadig, men lite orutinerad med skottet och tappade markeringen lite (visste inte riktigt om hon skulle spana in skytt eller kastare). Nästa skott blev för Jenny och då tappade hon det rejält vid kastet och missade det. Efter det fick hon två markeringar utan skott och så avslutade vi med ett skott utan kast. Det blev en bra erfarenhet och hon jobbade lugnt och fint. 

Efter vårt pass hängde Sirap med som funkishund för Prim.
Även det gjorde hon finfint.

Efter Prims pass fick vi tillgång till stugan vi hyrde av henne. De arrenderar ut mark till några sommarstugor, men inga andra var där så vi hade hela stället för oss själva. Sån lyx att bara kunna gå omkring där och ha hundarna lösa, gå ner och bada och simma utan oro för vem som kan tänkas komma. Livet på en pinne och bästa tänkbara starten på semestern!

Utsikten från stugan, inte fy skam med egen strand.

På väg till ett morgondopp

Klockan 9 kom fröken till vår stuga för att köra igång dagens pass. Först ut Eskil som fortsatte med gårdagens inte byta träning. Jag och Sirap skulle jobba med hennes sök, då hon har en tendens att fastna i samma spår. Petronella la ut ett ganska litet sök i mönster av en gran, där endast stammen var där hon hade gått. Sirap började längst ut och jobbade sig in, ganska bra också. Hon la ut ett nytt åt andra hållet och då när hon blev lite trött började tendensen att fastna i samma område komma. De tips vi fick var att sluta att valla och istället använda valla som en störning att ta till när hon börjar kunna detta. Och i nästa steg låta en annan hund "valla". Sedan ska lägga som granen (eftersom den faktiskt motsvarar hur ett sök bör se ut med tanke på hur du når med ett hagelgevär) och skicka henne rakt ut om och om igen tills jag märker att hon börjar bli klar, då riktar jag henne i en annan riktning och då ganska kraftigt åt sidan. 

Vi fick även en bonus (eller påbackning från fröken) vad gäller inkallningen, den lyssnar hon inte alls på när hon jobbar och den måste jag bygga upp betydligt mer. Så fort hon en riktar kroppen mot mig under arbete blir det superduperbelöning. 

Prim fick göra ett "prov" med vattenmarkeringar, landmarkering, sök och avsluta med passivitet med oss människor som hundar (för det är när han är mentalt trött han blir värre). 

Vattenmarkering för Prim

Nästa moment för Eskil var att lämnas ensam med skott. Han ska i momentet lämnas lös vid domaren, föraren går iväg så hon blir dold hos en skytt. Det ska gå någon minut, ett skott skjuts, några minuter till sen ska föraren gå tillbaka till hunden. Han fick prova först i koppel och bli belönad av domaren, sedan lös. Båda gick galant. 

Syns inte så bra, men där sitter Eskil med domaren och väntar på matte.

Siraps nästa pass blev ett litet prov nere vid vår strand. Vi började med två vattenmarkeringar (och då var det inte ens en vecka sedan hennes första och enda markeringar hon fått på vatten) och fortfarande samma taktik som tidigare, kolla in och belöna funkisarna. Hon följde jättebra, en gång vände jag mig om och hon följde med trots att de stod redo att kasta åt henne. Skott och markering, den första gick hon lite väl fort iväg på. Den andra blir det ett blindskott på och hon får vänta på att det ska laddas om men hon sitter blick stilla och fokuserar på dem båda. Knallar på kastet, så det behöver vi ju ta med oss. Släpper dummyn i vattnet och skakar sig men kommer sen upp och lämnar i hand. 

Efter det vänder vi upp mot sidan av vattnet där det ligger ett sök, som även går ut på ängen. Hon hämtar in allt fint, eventuellt att hon bytte, men inget som vi är hundra på. Hon byter terräng och tar mina riktningar. Vi avslutar sedan med en landmarkering som jag fipplar bort, genom att först inte vara beredd på att den skulle komma så fort och sedan blev jag tveksam i skicket och trodde hon skulle knalla. Det gick bra, men man känner sig ju så fumlig! 

När vi var klara (och enligt fröken hade fått ett förstapris om det inte vore för knallningen på vatten) följde Sirap med och var störning åt Prim. Även Eskil var med. Vi gjorde lätta saker, som att fröken satt framför linjen och höll i en godis och en hund i taget fick komma fram och smaka. Sedan fick Sirap en markering men den blev lite för svår så hon inte hittade den och sen inte ville komma in. Ja, det var det där med inkallningen. Men förutom det så skötte hon sig jättebra på linjen. Lugn och stadig (även om jag hade livlina på). Vi avslutade det hela med ett gruppfoto.

Sirap, Atlas, Prim och Eskil

Behind the scenes..

"Nej, jag tänker inte alls åka hem!"

Det jag tar med mig utöver det jag skrivit ovan är att träna vid vatten. Kasta en sten i, vänd om och lek (utan att själva vändningen är "stel" utan bara lekfullt hela vägen från kastet). Hon behöver bara markera plumset. Sedan att om hunden vill göra något, försök få med det i beteendet du vill ha. Som Siraps vilja att spana in funkisarna, då ska jag ha med det i vårt beteende istället för att jobba bort det. Smart, men svårt att komma på själv.

Förutom att allt omkring var fantastiskt så måste jag även säga att jag är grymt positivt överraskad över Petronella. Jag har faktiskt aldrig gått en apporteringskurs där jag har känt mig så lugn och trygg hela tiden, där instruktören frågar "brukar det där vara ett problem?" istället för att poängtera att det där måste lösas. Inget har känts fel eller stressigt. Kan bara rekommendera andra att åka dit och vi måste bara dit igen, bättre träningsboost går knappt att få.  

I apporteringsträning får man inte ens göra fel för att lära sig?

Efter att ha varit inne och läst Erikas blogg om när de tränade och hennes hund både pep och behandlade ett vilt något ovärdigt kom jag tänka på något som vi diskuterade i helgen när jag tränade apportering. Det faktum att man är livrädd för vissa saker inom jakten, så pass mycket att de i princip aldrig får förekomma. Just de sakerna ovan är två såna, så fort en valp bara piper till i ett sammanhang som är arbetsmässigt så måste man tänka sig för och aldrig mer tillåta det eftersom det i framtiden kommer störa den i övrigt tysta och fridfulla jakten (sen hur mycket förarna visslar och vrålar "UT!" spelar ingen roll, sånt stör inte vilt). Om hunden släpper ett vilt, eller skakar på det (som en gullig unghund, inte morrandes och dödsryckande, där skulle väl kanske även jag bli lite stressad) eller hänger över det utan att bära på det kommer direkt kommentaren: "Tänk om det hade varit ett skadeskjutet vilt!". Ja, men nu är det inte det. Det är LÅNGT ifrån ett skadeskjutet vilt. Det har faktiskt dött så mycket att det legat i frysen ett halvår. Den kommer inte lida av att hunden inte bär in den direkt. 

Men, tänker vän av ordning, det är ju sant väl? Ja, det är sant att i slutliga målet så är det skadeskjutna vilt som hunden ska kunna hantera, men det finns väl ingen annan gren i världen som hunden förväntas klara av slutsteget första gången den provar på det? Och för er som inte tränar apportering, jo, folk är så noga med att det absolut ALDRIG får förekomma trams kring vilt. Kanske kan man vara lite uppmuntrande kring en valp och så, men om den inte bara bär ryker fågeln rätt fort. 

Givetvis kommer flertalet felhanterade träningstillfällen leda till ett minne hos hunden där den lär sig göra fel om och om igen om träningen är dålig, det vet vi väl alla. Men att inte ens få chansen att göra ett fel känns faktiskt väldigt konstigt och om man gör det är det liksom kört och man måste få bort det illa kvickt. Tänk om jag tränar lite ligg med min hund i lydnaden och den reser sig upp. Jag skulle högst troligt ALDRIG vara med om att någon skulle lägga sig i och säga: "Tänk om det där hade vart en platsliggning, då hade det kunnat bli problem för dig, se till att få ur det där ur hunden omedelbums!". Faktiskt lite tragikomiskt att tänka på. 

Ett annat perspektiv kring det här med skadeskjutna fåglar kom upp när vi var hos 3Vallare och tränade, där hon pratade om vallningen, där många saker ändå är ganska lika. På båda våra grenar måste alltid djurskydden komma i första hand (rimligt ändå), men man glömmer bort att även hunden är ett djur som vi bör skydda i sammanhanget. Ibland kan man tom använda metoder som går emot djurskyddet hos hunden, för att vi ska våga lita på dem bland de andra djuren, även om det oftast "bara" handlar om att vi pressar dem lite för mycket. 

Även om det här är mina grundtankar kan jag ändå ryckas med och få panik när Sirap hänger över ett vilt, eller tänka att det är kört för att hon piper till en gång  av hundra. Jag skriver alltså det här för att påminna mig själv. Väcker det någon tanke hos dig får du gärna dela med dig.