Ingen plan ännu, panik!

Jag vet inte vad som har hänt inför den här tävlingen men jag tappade stinget helt! Jag brukar inför lydnadstävlingar tagga till ordentligt sista veckan, men den här gången känner jag mig inte alls laddad och har nog tränat mindre hemma än vad jag gjort alls, tävling eller inte. Jag ser fram emot att tävla så det är inte det, men kanske jag har lite mycket annat att tänka på som håller mig sysselsatt. Åker ju (förhoppningsvis!!) till Åre på söndag och sen när jag kommer hem är det bara en vecka till nästa semester. Mitt i det är det dags att skicka allt till bolagsverket när man är ekonom, deklarera både jobbet och mitt eget företag och så vidare.. Allt ska vara klart tills jag åker och det finns annat som stör lilla hjärnan just nu, to do list är lååååång! 

Det jag åtminstone fått till är vittringen varje dag. Här är ett klipp på mängdträning som jag gjorde i förrgår. 

Man ser ju att många repetitioner gör henne säker. Tyvärr var jag så oerhört klantig efter det så jag bara vill slå mig själv ordentligt i huvudet!! Jag glömde rita på rätt pinne och när jag inte såg vilken hon tog så trodde jag hon tagit fel. Och skickade igen.. och igen.. sen när jag tittade fanns det ju ingen pinne med kryss på.. Tittade på filmen, och ja, hon hade ju tagit rätt direkt. Då fick jag ruskigt dåligt samvete för kass träning och dåliga förutsättningar för min hund. Brukar inte få det, men det sved ordentligt faktiskt. 

I morgon är det dags för min och Zandras sista genrep innan tävlingen, har inte gjort en plan för det heller ännu, men det kommer. Jag måste tänka ut vilka punkter i tävlingen som jag kommer tycka är viktiga för mig så jag kan fokusera mest på det. 

Spår och lydnad

Sol, hundträning, spår, lördag.. Kan det bli bättre? I går kväll la vi varsitt spår till tjejerna, med blod och klöv. Nässlas var inte så långt, kanske 300 meter, men vi skulle fokusera på just det vi har upptäckt, nämligen hennes beroende av mig. 

Den första vinkeln missade hon, men det såg jag på henne innan det hann bli rörigt, så då backade jag tillbaka och hon hittade spåret ganska fort igen. Den andra vinkeln tog hon jättebra. Nästa var tokvinkeln och där kom hon in i vinkeln fel vilket sen ledde till mycket besvär. Här tänkte jag att jag ska vända mig åt fel håll och bara stå och låtsas som ingenting, men efter en evighet på fel ställe och hon bara ville ut på stora vägen (hon vindade ordentligt från det hållet, helt motsatt än där spåret gick) så fick jag ändå rikta mig rätt. Efter MYCKET om och men kom vi vidare, men nästa vinkel var nästan värre. Så fort hon blev osäker tittade hon på mig och när jag istället backade (för att hon ska kunna ta spåret där vi senast visste att det gick) så kom hon in i fotposition. Efter ÄNNU MER om och men släppte jag selen och hon fick spåra bäst hon ville. Hon försvann snabbt utom synhåll och vi kunde snart hitta henne slitandes i klöven. Hur hon hade gått vet jag inte riktigt för just där hade ju självklart gps flippat ur (gick väl för fort..). 

Jag tycker det här är en jättesvår nöt att knäcka! Jag måste verkligen återgå till den handlingen jag hade efter jag gick kurs för Tobias, för då var det verkligen som bäst. Inte trycka henne framåt. Inte följa efter. Se till att hon har egen hög motivation i spåret. Det kan jag ju träna på egen hand med många små personspår, så det ska jag göra så mycket jag kan i veckan som kommer. Vi tänkte också köra på att Zandra ska få gå med henne, utan att Zandra vet var spåret går. Samt att jag ska gå ett rörligt prov, där jag inte har någon info, kanske hon skärper till sig lite när det behövs. För mig är det helt ofattbart att Nässla är så beroende av mig där hon kan bäst, man har alltid haft en liten inställning att hon kan bäst själv och jag har tur som får henne att samarbeta med mig på större distanser och sånt. Jag har fått henne för lydig, ironiskt nog. 

Efter båda hundarnas spår åkte vi till en solig brukshundsklubb och tränade fyra pass. På det första baklängeskedjade en liten bit av ff där avslutet var två steg bakåt, sitt, då hon oftast vill strunta i att sitta just då. Det fick fort effekt och hon började fort sitta snabbt varje gång. Sedan skulle vi störa ut henne i hopp - apport med att kasta snett och vi avslutade med en riktig vittring där jag inte tittade på henne. Hon kom på rätt pinne ganska omgående, men istället för att ta den tittade hon på mig (som tittade ner i marken), då luktade hon igenom de andra och kom sen in, utan att tugga. 

Lite paus sen körde vi ett helt program uppdelat i två och förutom ett litet hafsigt fotgående, knallning på hopp-apport (och då hoppade inte ens på tillbakavägen) och lite för snabba skiften i fjärren så tycker jag hon gjorde allt annat bra. Slarvade på avslutet på vittringen genom att inte sätta sig och spotta ut pinnen men det tror jag beror på att jag inte visste om pinnen var rätt eller inte. Jag KÄNDE mig inte lika glad när hon kom tillbaka. Men, det var rätt pinne och det känns som vi ändå fått ett genombrott genom att jag inte tittar på henne där. Konstigt. 

Efter hela programmet var kört tränade vi lite gruppmoment fast själva då svårigheten i dessa moment inte ligger i att det finns andra hundar nära. I sittet är det svårt för henne att just sitta, men det börjar ta sig (förutom att hon la sig idag, men det var för att hon fuskade och trodde att Zandra på bänken skulle innebära plats, för det gjorde det ju här om dagen..). Körde 2 minuter sitt och sedan 2 + 3,5 minuter dold plats. Kan säga att idag var hon inte orolig över att jag lämnade henne i alla fall så vi går framåt även om hon själv hittar på ett och annat. 

Idag är det bara en vecka kvar till tävling och premiär i klass 3. Det ska bli kul och nu måste vi fokusera på rätt saker i veckan. Borde göra mig en rätt noga träningsplan för veckan, men den tror jag behöver lite mer tanke bakom så jag får återkomma om den. 

För mycket påverkan

Jag har uppenbarligen för mycket påverkan på Nässla och det märks ju både i spåret och i vittringen. Spårets jobb får komma en annan gång, men just i vittringen har jag provat att gå över till att den är dold, dvs hon ser inte mig när hon är ute och jobbar. Jobbigt för oss båda tror jag! Jag filmade två frekvenser i morse och här är det ena klippet. Man ser hur hon söker stöd hos mig (men får ju inget, jag är ju inte där) och sen måste ta i på egen hand.

Hon är ganska het och det är medvetet då jag har vom som belöning, något av det bästa hon vet. Vill att hon ska kunna koppla på nosen trots att hon är galen och jag är mycket nöjd med hennes jobb här. 

Släpp dårarna loss, det är vår!

Ja, det var lite så det kändes på årets första pass uppe på brukshundsklubbens uteplan.. Ledig idag och nu kör vi 100% (eller okej 98%) på lydnaden. Men, Nässla var helt bäng emellanåt. När vi hade gjort vårat pass och jag skulle binda upp henne tittar hon på mig med den där blicken och sen bara drar hon! Som en liten spätta, raka vägen - in under huset!?! Vad hon gjorde där under har jag ingen aning om men tydligen var det ballt nog för att hon gjorde det igen nästa gång jag skulle binda upp  henne. Då orkade jag inte bry mig om att försöka locka ut henne (eftersom hon uppenbarligen inte lyssnade ett skit på vad jag hade att säga) utan Zandra började träna Lova istället. Lova, som bara har skojträning och studsar runt, Lystra som blir sotis och sitter och gapar som en riktig bruksschäfer och sen svarta faran på det.. Ja jösses, tur att klubben är tom så här års.. Hade någon sett oss då hade nog ingen satsat pengar på oss på nästa lördags tävling. 

Innan vi åkte, Nässla snodde apporten och visar hur man KAN hålla den. Men det behöver inte vara rätt. Bara om man vill det just då. 

Hade ett bra pass i övrigt, men med mycket slarv mellan momenten, samt en del slarviga avslut. Det som var riktigt bra var att hon tog rätt pinne på vittringen varje gång, trots att det var svårare miljö och vi hade nya pinnar mellan varje skick. Vi gick över till att jag inte tittar på henne när hon jobbar och utifrån det jag hörde gjorde hon första omgången mycket bättre. Vi gjorde också en mycket lyckad dold plats (vad jag fick höra, jag har inte sett något) så det konceptet får vi köra vidare på. En mer ingående plan kommer!

Skojträning

I går hade både jag och Zandra en ledig söndag, vilket brukar kunna resultera i lite gemensam spårträning. Dock blåste det väldigt mycket så vi tyckte det var onödigt att riskera tålamodet på dåliga spår och istället blev det bara kravlös och skoj apportering för tjejerna. Oj så kul de tyckte det var!! 

Dum och dummare?

Nä, alltså vi är jättesmarta, båda två!

Lite markeringar, sök och lätt dirigering (eftersom båda mattarna är såna amatörer att vi glömt piporna hemma) plus en liten pannkaksjakt för Nässla gjorde oss alla nöjda! Känns bra i själen att få se hur hundarna verkligen älskar det de får göra och kuta så fort att benen knappt hänger med :) Svårt att inte bli frestad nu.. 

Årets första x 2

Vilken tur när solen sammanfaller med en ledig dag! Att jag dessutom bokat upp privat mark för lite blodspår gjorde det inte sämre alls :-) Jag och Nässla åkte till mina gamla hemtrakter för ett blodspår som fick ligga någon timma bara (eftersom jag inte är ledig i morrn..). Det blev nästan 1,4 km, 3 dl blod gick åt och det var varierat med både upphåll, lega och lycka. Underlaget var mestadels kalhygge men även en del åker och skog. Ingen vind och mycket sol. 

Efter jag lagt spåret tog jag Nässla på en lös promenad i annan riktigt så hon skulle glömma spåret lite och varva ner, vilket jag tyckte hon gjorde. Gick tillbaka till bilen, selade på och sen var det fest hela dagen ;-) Nejdå, hon gick mycket lugnare mot vad hon gör när det är personspår, däremot var ju underlaget lite smått livsfarligt när hon väl drog på. I spåret kändes det stundvis helt hopplöst, men när jag ser på kartan här nere är det ju ändå inte helt galet hon gått. 

Som man kan se så blev det lite strul vid första återgången (eller ganska mycket strul faktiskt) men jag var tålmodig och väntade ut att hon skulle lösa det själv. Men hon gick liksom bara fram och tillbaka om och om igen, kunde inte hitta ut alls till en början. Nästa vinkel var naturligt bra lagd så där var det inga problem, lyckan gick bra och där hittade hon även en lega. Tuffade på hyfsat till nästa återgång som också blev strulig och här var det mest för att hon tittade på mig och när jag var vänd åt fel håll så trodde hon att hon gick fel och slutade jobba :O Då skulle hon istället bada (inte bra med mobilen på selen!!) och det irrades en hel del där. Nästa vinkel tog hon helt strålande klockrent och sen hamnade vi ut på fältet där det strulade till sig lite igen i en vinkel. Här blev jag liksom matt när jag såg att hon bara tittade på vart jag var vänd (jag menar, du känner ju lukten, hur svårt kan det vara att nosa lite?) och lät henne härja på ganska länge. Hittade men snubblade snabbt bort sig i nästa vinkel och den borde hon inte alls haft så svårt för men här gick hon över på att börja jobba med hög nos :-( Jag vet att det inte var för att hon hade den i vinden (låg bakom en kulle och hon kunde knappt ens hitta den när hon var framme vid den), hon kändes bara helt bortkopplad. 

Nåja, det var en solig och fin dag och hon är rätt trött nu (även om hon hävdar att hon kan jobba). Min tanke i spåren nu är att vi ska jobba lite på att mitt kroppsspråk inte är rätt. Tänker mig att bara gå ut på ett fält och göra en vinkel och i den vinkeln vänder jag mig åt fel håll så är det upp till henne att lösa det. Oftast går spåret jättebra när jag bara håller emot, men just om det blir trassel vid en vinkel, linan fastnar eller så, då blir det liksom kört och hon litar inte på sin egen förmåga. Lika bra att jobba på, nu med ett elitspår inbokat å allt!

På vägen hem tog jag vårens första catch, och vad passade inte bättre än denna ruvande höna som låg på ett litet påskägg?! Knep en till efter det, känns mycket roligare att komma igång med nu när solen är framme igen!

Vad ruvar du på?

Dagens andra länk

Här kommer en annan länk som jag verkligen kan rekommendera med ett läsvärt blogginlägg. Det är på engelska, det är långt och det är känsligt, men jobbar man med problemhundar som är aggressiva mot människor (eller vill lära sig mer om hur det kan vara) så är det bara att klicka in. 

Jag har i dagarna funderat mycket över min brist på vidareutbildning den senaste tiden, visst, jag har utbildats genom andra plan, men känner ändå att jag i min instruktörsroll har varit i behov av lite uppdatering. Jag själv har gått kurser och tränat för folk, samt utvecklats massor som tävlande, men just den professionella biten har legat på is ett tag. Har känt behov av att få lära mer och nytt så jag blev jätteglad när jag hittade info om Clicker Expo som går av stapeln i UK i oktober. Det är dyrt men det behövs lite nya infallsvinklar nu. Inträdet är betalat och klart, nu är det bara hotell och eventuellt resesällskap som ska fixas :-)