Året som gått, årsresumé 2025

2025 är faktiskt lite av ett skitår, även om jag haft många underbara stunder och slutet av året tycker jag verkligen har tillfört något i min egna personliga känsla kring hundträning. 

Januari började med att Sirap började löpa och att vi tränade lite smått för att kanske anmäla till lydnadstävling. Mitt i månaden dog hussens farbror, som han var den enda efterlevande förutom svärfar som inte var i stånd att hantera allt kring detta rent fysiskt. Så vi hade sorg här hemma och bara en vecka senare sker vårt stora trauma där Sirap blir attackerad. Det satte tyvärr min mentala ton för hela året och jag har varit rädd, orolig och ledsen över de begränsningar som detta skapat för oss, dels mentalt, men framförallt i vårt närområde, då jag inte vågar gå ut att gå där jag bor. Vi avslutade månaden med en present från mamma där vi alla åkte upp till Kiruna ishotell och hade en jättefin vistelse. Jag är så evigt tacksam för att våra vanliga hundvakter fixade så någon alltid kunde vara hemma med Sirap och att jag orkade ta mig upp dit med skadad hand och full av antibiotika och smärtstillande. 

I Februari var det mest resor till Anna på DogTotaly för laser och läkning av sår, vila, begravning och tyvärr så ramlade hussen i en skidbacke på en resa med några kompisar och fick en fraktur i axeln, så nu blev även han lite handikappad.

Mars började med en kul kurs i spinning av ull. Jag var rätt dålig, men kul att prova och nu har jag verktyg för om jag vill göra det igen. Och garn jag måste sticka något av för den delen. I början av månaden fick jag mitt vuxna livs första vinterkräksjuka! Helt utslaget immunförsvar av antibiotikan och jag låg däckad en vecka. När jag blev bra var det hussens tur. Sen någonstans därefter fick jag även (mig veterligen) mitt livs första covid-19, då jag helt plötsligt inte kunna känna någon smak eller lukt. I övrigt köpte vi en folkapickis i mars och jag köpte mina tre egna höns Kicki, Kajsa och Marianne. 

I april började jag förbereda mig för årets jaktprovsstart och inventerade frys och fåglar när det dök upp ett erbjudande om efteranmälan till lydnadstävling i Kungsör. Direkt blev jag sugen och förstod att fåglarna kunde vänta och nu skulle lydnaden dammas av! Vi gjorde en hyfsad start men lite orutin gjorde att vi hamnade lite under sträcket för ett förstapris men vi var taggade och visste vad vi behövde träna nu. Jag skjutsade svärmor för att hämta en bichon frisé jag hittat åt henne (världens sötaste Majken!) och vi var ett trevligt gäng som hyrt in oss på Fågelbro gård några dagar för nörderi och trevligheter. 

Maj rivstartade med en rallytävling i avancerad klass på Östhammar BK (ja, jag har en tendens att anmäla till andra grenar än den jag tränar till..) och där fick vi ett kvalificerande resultat och årets första titel. Jag knaprade bakterietabletter som en tok med hopp om att återfå någon form av immunförsvar innan det var dags för en resa till Mallorca. Innan dess hann jag med lite agility i Fagersta och en kvällstävling i Skultuna. Där hade jag en otrolig känsla, men domaren hade andra känslor för vår uppvisning och det var inte många poäng kvar. 

Full fart på agilityplan, älskade hund

Juni rivstartade och jag hade nu återfått en känsla av att min kropp var där den skulle igen. I över fyra månader har den varit sjuk förutom det som jag skrev om ovan så även flera förkylningar och infektioner. Men nu kände jag bara att kroppen var bra och tur var väl det för nu fanns ingen tid för vila. Först ut två lydnadstävlingar i Sura under en vecka där vi tar två förstapris och pallplaceringar varav den ena vinst! Fira månadens första student, hem och packa Greger för en helg i Ånnaboda och sköta resultaten på Unghundsderbyt. Ni kanske minns juni som en varm och go månad men jag vill då starkt dementera detta då jag bodde i läckande buss, fick gå upp mitt i natten och ta ner markisen i storm och vaknade till 7 grader. Som tur var satt vi inne hela helgen och jobbade så jag och Sirap höll oss varma dagtid. Sirap var som vanligt en stjärna att släpa runt i såna sammanhang. Jag efteranmälde till en lydnadstävling till i Uppsala där Sirap tyvärr tappade det i längtan efter apporten. Till nästa student och sen vidare till Märsta och tävla lydnad igen, men nu var Sirap helt kokobäng. Hon började löpa strax därpå så jag gissar det var orsaken. Vi passade på att springa lite agility dagen efter i Uppsala och det var äntligen en varm dag, även om vi inte sprang hem några pinnar då. Dagen efter agilitytävlingen (ja nu börjar jag känna mig som Linn 2015 igen) packade vi bussen och åkte till Tyskland! En underbar resa på så många sätt, det är en speciell känsla att lämna landets gräns och fara fram längs Danmarks kust i solen i sitt favoritfordon. Vi var där strax över en vecka och när jag kom hem drog jag direkt iväg på agilitytävling igen, en mycket svår sådan och ytterligare ingen pinne, men däremot pallplats, alltid något. 

Dagarna går över till juli och nu var det dags för mig att packa Greger för att åka till Karlstad och räkna lite protokoll på SM! Blåsig resa dit där jag höll på att blåsa av vägen, men väl på plats var det slit i flera dagar, men också roligt och det är en så härlig känsla att få vara iväg i bussen och vakna upp i flera dagar med Sirap vid sin sida. Återigen ett fantastiskt gäng som jag var inlåst med, man blir alltid lite melankolisk när det är dags att lämna och man vet att man inte kommer få hänga med dem igen på samma sätt. Men nu lämnar jag gladeligen över stafettpinnen till någon annan, nu har jag roddat med tre SM i rad, det får räcka ett tag. Väl hemma blev det lite jobb och vila innan jag och mamma åkte till Göteborg några dagar. Det blev både Liseberg, Cosmonova och botaniska, förutom strosande på stan. Hem en dag och sen packa igen, då det var dags för årets Bussfest i Ånnaboda. Helt underbara dagar och äntligen kom värmen ordentligt! Fina vänner fick vi och sola och bada hann vi med. Hem för lite tårtbak av en bröllopstårta (med hundar på) och sen vidare till Borlänge och nästa träff. Även denna mysig och vi levde så gott så jag tom drog på mig lite magsår.. När vi kom hem hade jag två planerade agilitytävlingar, den första i Gävle och nu tog vi äntligen den sista pinnen för titel! Den andra startade jag på ändå för tränings skull och herregud vilket väder. Mitt i banvandringen öppnade sig himlen rejält och sen när vi skulle springa fick jag värmeslag typ. Inga pinnar, det var svåra banor. 

Bråttom fram över hindren!

I augusti tog jag lite ledigt och kunde återhämta mig hemma. Tyvärr passade jag inte på att träna Sirap så mycket så vår start i Flatmästerskapet blev ju rätt KNALL-go.. Men likasåbra, jag hade inte tid att vara där dagen därpå då vi skulle köra ett brudpar i bussen. Jag var anmäld till flera lydnadstävlingar varav den första i Väsby var magisk! Sista förstapriset och klassvinst med underbara kommentarer. Någon dag senare åker jag och Sirap med Greger mot Hofors och campar där och tävlar lite på deras BK, det gick hyfsat men någon stolpe ut tyvärr. Men nu hade vi iaf den efterlängtade titeln och vår tredje för året. Precis i rättan tid inför vårt läger hos Jenny på Lyckagård, nu kunde vi fokusera upp mot nästa klass och här kände jag verkligen att jag mentalt var tillbaka igen. Äntligen så mycket glädje över att fokusera på lydnaden och hundträning! När vi kom hem blev Sirap ganska dålig och vi fick åka till Strömsholm där man hittade lite inflammation i mage och tarm. Det var ju lätt löst men samtidigt hittade de en förändring på mjälten och jag var övertygad om att hon skulle dö. Vi bokade in en kontroll en månad senare och jag grät floder och började planera för nästa hund. I slutet av månaden åkte jag utan hund och tänkte på annat då jag var på Thåström på Dalhalla med Greger och en kompis. 

September började med den årliga jobbresan där vi träffas (även kontorshundarna) för lite gemenskap då vi aldrig ses fysiskt annars.  När jag kom hem inredde jag vårt sovrum som jag jobbat med under ett tag och det blev så sinnessjukt bra! Lite lugna dagar hemma och sen var det dags att ta en tur till Norge. Det var perfekt, där fick jag dels sörja mormor då det var första gången där sedan hon begravdes, så nu kunde jag landa där i lugn och ro (bodde själv första dagarna) och ägnade mig bara åt att gå och gå. Blev trött och sov väl och kunde släppa min oro för Sirap som skulle på återbesök dagen efter hemkomst. Återbesöket gick så bra och inga förändrinar fanns. Helt plötsligt var dödsdomen borta och jag kunde andas igen. Vi åkte på årets Norrtäljeträff och träffade några kompisar enligt tradition. 

I oktober fyllde Sirap 6 år och vi firade dagen i ösregn på kurs för Lizette. Vi tränade en del viltspår och tog årets sista underbara Gregertur, nu med värmare så vi kan förlänga säsongen. Här tävlades ingenting, men vi är ju precis i uppstarten till nästa klass. Däremot tränar vi för fullt och jag går kurs på medborgarskolan i trädgårdsdesign och jag gick på begravning för en vän. 

November börjar med ett katastrofal viltspårsprov och jag behöver tänka om kring den där grenen. Tränar vidare med lydnad och viltspår och så mycket annat händer nog inte. Jag börjar med lite uppföljning av min bitna hand och är på röntgen och handkirurgen för att få det dokumenterat till försäkringsbolaget. Vi gör ytterligare ett UL på Strömsholm och det ser fortsatt bra ut. 

I december blir det kurser/privatträningar i mängder både för Bettan, Kenth Svartberg och Anna Larsson inom loppet av ett par dagar. Vi står på mässan och representerar rasen och vi hyr hallar så kontot töms. Tävlar i rallylydnad med katastrofala resultat och känsla innan vi stänger året. 

Så ja, det har verkligen varit högt och lågt i år, två gånger har jag trott jag ska förlora Sirap och två begravningar har jag gått på. Sjuk i flera månader och ledsen över vad som tagits ifrån oss, möjligheten att känna sig trygg hemma, och det precis efter vi flyttat hit. Jag ar verkligen saknat att bo i Kungsör och blir nästan gråtfärdig varje gång jag går där. Men jag har vaknat till igen vad gäller hundträningen. Dels har jag inte varit inspirerad under flera år, det har varit mycket att ta igen efter separationen och allt med det. Men äntligen har jag dels bestämt mig för att jag ska låta det ta tid och kosta pengar att träna hund, och det har verkligen tillfört något för min vardagskvalitet. Jag känner mig inte lika vilsen på ny ort och jag har tom fått en träningskompis tio minuter bort. Jag har hittat tillbaka lite mer till mig själv igen.