I onsdags var det äntligen dags att hämta hem lilla valpen. Egentligen var de leveransklara redan till helgen men jag hade möten och utbildning på måndagen och tisdagen så det kändes bättre att vänta till efteråt och med tanke på att hon hade nio syskon så hade nog uppfödaren fullt upp med att skicka hem valpar den helgen. Hussen följde med och det var en lång resa ner till Braås utanför Växjö, närmare 4,5 h non-stop.
 |
I bilen på väg hem, missnöjd fröken |
 |
Väl hemma fick hon sin första leksak, den var hon nöjd över |
 |
Jag vet inte vad folk menar med valpsäkra ett hem. |
 |
Full fräs i skogen |
 |
Hon är en asfaltsbajsare 💩 |
Just nu försöker vi ju bara lära känna varandra. I helgen arrangerade jag årets lusserally så även om vi haft snart en vecka ihop känns det som vi inte riktigt fått vara ändå, första vanliga dagen idag då vi är helt själva.
Hur är hon då? Ja som en flatvalp bör antar jag? Först ganska självständig, gick upp på natten och la sig i köket, men nu har hon väl kommit på att det är bekvämare att ligga på mitt ansikte. Måste härja innan läggdags och direkt på morgonen. Lättlärd, lättmotiverad, kan ta upp en tappad tråd (dvs har minne), urgullig, inte så sugen på att vara utomhus, stor kamplust och har en faiblesse för mina pelargoner som står på vinterförvaring. So far so good, jag hoppas vi har fog för att återuppta bloggandet igen nu!
1 kommentar:
Yes! Nu är det bara att bita ihop och skriva sörru ��.
Skicka en kommentar