Jag vet inte vad det var med den här tävlingen, men jag känner mig lite smått lyrisk, hela två dagar efteråt. Eftersom jag tidigare raljerat om att folk säger "Vi fick inte så bra poäng men vi hade känslan!" vore jag ju lite dum om jag bara stannar där så jag får helt enkelt analysera varför jag känner mig så himla nöjd med tävlingen "trots" att vi "bara" fick ett andrapris.
Anledningen till att jag är så nöjd är alltså:
- Nässla verkade ha kul
- Nässla var trygg på platsen
- Jag överlevde platsen
- Jag hade inte kunnat hantera Nässla bättre på plan, jag gjorde mitt bästa
- Jag var helt i nuet bara med Nässla
- Vi fick inga nollor!
En annan sak som jag tyckte var väldigt trevligt på tävlingen var när en gammal kursdeltagare kom fram till mig och pratade. Hon tävlade själv och hennes labbe var lite busig på plan. Jag tyckte mig förstå vad det handlade om och sa det till henne efteråt, då jag kan vara rätt ärlig mot henne utan att hon tar illa upp. En lång stund senare kom hon fram och sa att hon trodde jag hade helt rätt i min observation och att hon var så himla glad att hon tränat för mig för hon gjort så väldigt mycket framsteg efter det. Det är ju himla trevligt att någon ger en beröm, men jag tycker också det är kul när folk tar åt sig och faktiskt kan förbättra sig tack vare några (för mig) få ord.
1 kommentar:
Fattar precis hur du menar... Man tycker man är lite klichéartad när man säger att man är nöjd för att känslan tillsammans var så bra... Men det är väl just den som är det viktiga! (Sen är det klart att det är kul att bli uppflyttad också.) Viktigt både i stunden och ur ett framtidsperspektiv (att man vill fortsätta med den grenen).
Skicka en kommentar