Utställningssirap

Någon gång i höstas sa en träningskompis att ska vi inte ställa i Kumla, jag kan ställa Sirap. Det har gått jättebra för henne och Colour i uställningsringen så visst tänkte jag. Vi bokade snart upp oss på utställningsträning för Cecilia Benjaminson (rekommenderas starkt!) och på den träningen frågade Pernilla mig vem som skulle ställa Sirap. Jaha, där var jag blåst, bara för mig att göra det själv då ;-) 

Första träningspasset, mycket hopp och studs blev det. Snygg var hon också..

Nåja, någonstans bestämde jag mig iallafall för att göra det så bra vi kunde. Sist vi ställde inoff var katastrof, hon studsade och förstod ingenting, så nu fick vi faktiskt göra något så ovanligt som att träna ordentligt innan. Vi bokade upp oss på träning igen för Gerard Osheas företag i Enköping och ett till pass för Cecilia innan vi skulle ut i ringen. 

Mer träning i Enahallen, Sirap har åtminstone väldigt kul! Jag försöker lära mig deras "regler" för hur man handlar hund enligt deras system. 

Dagen efter träffade vi vår andra Pernilla och tränade lite. Tycker Sirap verkligen börjar förstå att stå själv och springa.

Dagen innan utställningen åkte vi till supertrevliga Jessica på hundluckan (ja alltså bäst!) och timmade till pälsen lite.

På plats i Kumla

Nu hade vi tränat bäst vi kunde och det var dags att presentera oss så bra vi bara kan. Sirap var fin i frillan och jag var uppklädd. Vi var en av tre i jaktklass och jag var så himla nervös för att vi "bara" skulle få ett VG, och tänk om vi skulle komma sist. Men väl inne så gjorde vi allt så bra vi kunde och när jag hörde domarens kommentarer kändes det jättebra och lyckan över ett excellent var stor! Vi placerades tvåa efter vår kamrat som vunnit SM i handling så där väntade jag mig inte så mycket mer.  

 

Vår kritik

Jag är så nöjd över hur vi presterade, tränade inför och kritiken som vi fick. Fina fina Sirap <3

Valp tingad!

 Ja, alltså vi hade sån tur att fodervärden till den valp som jag först skulle kolla på men där de skulle behålla den faktiskt inte hade möjlighet att ta valpen just nu. Vilken tur för oss, så igår var vi och hälsade på uppfödare, tik och valpar och alla var så trevliga! Så nu har vi tingat oss en liten mellanpudelvalp som får flytta hem till oss i februari <3 

Mål 2026

Jag har ju tyckt det varit lite jobbigt att sätta mål senaste åren med hund eftersom det är så fort hänt att allt förändras. Förra året hade jag ju två tillfällen jag var övertygad om att vår tid var över men även tidigare har våra planer snabbt sotats av skador eller rehab. Så min största ÖNSKAN är att jag har en frisk och levande hund hela året. 

Frukost på sängen första januari, nu smider vi planer för året

Med det sagt, med en frisk hund VILL jag ju ut och träna och tävla så några målsättningar har jag ändå. 

Lydnad

Här vill jag bli klar för klass 2 och om JAG kan hålla fokus på det så är målet så klart titel i klassen. Nu känns det som att jag redan shabblat bort hälften av kunskapen genom att pausat några veckor, men jag ska ta tag i den nästa vecka igen. Målet är alltså diplom. 

Rallylydnad

Helst skulle jag vilja skriva ett championat här men tyckte det var ganska svårt att träna in parallellt med lydnaden. Kanske om lydnaden sitter bättre kan jag även börja nöta in mer säkerhet i dessa momenten. Men kanske ska jag ge det en ny chans när hon inte löper och vi kan tävla utomhus bara. Målet är realistiskt med 1 cert

Viltspår

Komma igång med träningen regelbundet, hitta nyckeln och få championat (2 cert) och även åka till Norge och starta! 

Freestyle

Här har vi en titel på klass 1 som vi borde kunna ta i år. Vi har en tävling i vår hall i mars med två starter, jag kan kika efter en till start någonstans så borde vi vara säkra. Vi har ett uppflyttsresultat i klassen sedan tidigare så två behövs. 

Agility

Jag avvaktar uppflytt till klass 2, jag är inte bra nog och riskerar att få Sirap i dåliga svängar fysiskt om jag inte har koll på vad jag gör. Kanske att vi startar i någon klass 1 bara för att det är kul. Alltså inga mål. 

Jakt

Höll på att glömma den här grenen hehe. Det säger en del om hur sugen jag är på den. Potential finns, men jag tycker det tar för lång tid så jag orkar inte just nu. Inga mål, mer än att OM jag anmäler mig ska jag bannnimej träna!

Bruks

Det har vi inte varit så aktiva med på ett tag och tror inte detta är året vi kör igång på tävling. Inga mål, kanske snoka lite på vilka apellsök som finns i närheten då.. 

Övrigt

Jag vill åka på läger i år! Väntar ivrigt på att tider ska släppas så jag kan få åka iväg någonstans och nörda i dagar. 

Ett annat stort mål är så klart att hitta vår nästa familjemedlem. 

Året som gått, årsresumé 2025

2025 är faktiskt lite av ett skitår, även om jag haft många underbara stunder och slutet av året tycker jag verkligen har tillfört något i min egna personliga känsla kring hundträning. 

Januari började med att Sirap började löpa och att vi tränade lite smått för att kanske anmäla till lydnadstävling. Mitt i månaden dog hussens farbror, som han var den enda efterlevande förutom svärfar som inte var i stånd att hantera allt kring detta rent fysiskt. Så vi hade sorg här hemma och bara en vecka senare sker vårt stora trauma där Sirap blir attackerad. Det satte tyvärr min mentala ton för hela året och jag har varit rädd, orolig och ledsen över de begränsningar som detta skapat för oss, dels mentalt, men framförallt i vårt närområde, då jag inte vågar gå ut att gå där jag bor. Vi avslutade månaden med en present från mamma där vi alla åkte upp till Kiruna ishotell och hade en jättefin vistelse. Jag är så evigt tacksam för att våra vanliga hundvakter fixade så någon alltid kunde vara hemma med Sirap och att jag orkade ta mig upp dit med skadad hand och full av antibiotika och smärtstillande. 

I Februari var det mest resor till Anna på DogTotaly för laser och läkning av sår, vila, begravning och tyvärr så ramlade hussen i en skidbacke på en resa med några kompisar och fick en fraktur i axeln, så nu blev även han lite handikappad.

Mars började med en kul kurs i spinning av ull. Jag var rätt dålig, men kul att prova och nu har jag verktyg för om jag vill göra det igen. Och garn jag måste sticka något av för den delen. I början av månaden fick jag mitt vuxna livs första vinterkräksjuka! Helt utslaget immunförsvar av antibiotikan och jag låg däckad en vecka. När jag blev bra var det hussens tur. Sen någonstans därefter fick jag även (mig veterligen) mitt livs första covid-19, då jag helt plötsligt inte kunna känna någon smak eller lukt. I övrigt köpte vi en folkapickis i mars och jag köpte mina tre egna höns Kicki, Kajsa och Marianne. 

I april började jag förbereda mig för årets jaktprovsstart och inventerade frys och fåglar när det dök upp ett erbjudande om efteranmälan till lydnadstävling i Kungsör. Direkt blev jag sugen och förstod att fåglarna kunde vänta och nu skulle lydnaden dammas av! Vi gjorde en hyfsad start men lite orutin gjorde att vi hamnade lite under sträcket för ett förstapris men vi var taggade och visste vad vi behövde träna nu. Jag skjutsade svärmor för att hämta en bichon frisé jag hittat åt henne (världens sötaste Majken!) och vi var ett trevligt gäng som hyrt in oss på Fågelbro gård några dagar för nörderi och trevligheter. 

Maj rivstartade med en rallytävling i avancerad klass på Östhammar BK (ja, jag har en tendens att anmäla till andra grenar än den jag tränar till..) och där fick vi ett kvalificerande resultat och årets första titel. Jag knaprade bakterietabletter som en tok med hopp om att återfå någon form av immunförsvar innan det var dags för en resa till Mallorca. Innan dess hann jag med lite agility i Fagersta och en kvällstävling i Skultuna. Där hade jag en otrolig känsla, men domaren hade andra känslor för vår uppvisning och det var inte många poäng kvar. 

Full fart på agilityplan, älskade hund

Juni rivstartade och jag hade nu återfått en känsla av att min kropp var där den skulle igen. I över fyra månader har den varit sjuk förutom det som jag skrev om ovan så även flera förkylningar och infektioner. Men nu kände jag bara att kroppen var bra och tur var väl det för nu fanns ingen tid för vila. Först ut två lydnadstävlingar i Sura under en vecka där vi tar två förstapris och pallplaceringar varav den ena vinst! Fira månadens första student, hem och packa Greger för en helg i Ånnaboda och sköta resultaten på Unghundsderbyt. Ni kanske minns juni som en varm och go månad men jag vill då starkt dementera detta då jag bodde i läckande buss, fick gå upp mitt i natten och ta ner markisen i storm och vaknade till 7 grader. Som tur var satt vi inne hela helgen och jobbade så jag och Sirap höll oss varma dagtid. Sirap var som vanligt en stjärna att släpa runt i såna sammanhang. Jag efteranmälde till en lydnadstävling till i Uppsala där Sirap tyvärr tappade det i längtan efter apporten. Till nästa student och sen vidare till Märsta och tävla lydnad igen, men nu var Sirap helt kokobäng. Hon började löpa strax därpå så jag gissar det var orsaken. Vi passade på att springa lite agility dagen efter i Uppsala och det var äntligen en varm dag, även om vi inte sprang hem några pinnar då. Dagen efter agilitytävlingen (ja nu börjar jag känna mig som Linn 2015 igen) packade vi bussen och åkte till Tyskland! En underbar resa på så många sätt, det är en speciell känsla att lämna landets gräns och fara fram längs Danmarks kust i solen i sitt favoritfordon. Vi var där strax över en vecka och när jag kom hem drog jag direkt iväg på agilitytävling igen, en mycket svår sådan och ytterligare ingen pinne, men däremot pallplats, alltid något. 

Dagarna går över till juli och nu var det dags för mig att packa Greger för att åka till Karlstad och räkna lite protokoll på SM! Blåsig resa dit där jag höll på att blåsa av vägen, men väl på plats var det slit i flera dagar, men också roligt och det är en så härlig känsla att få vara iväg i bussen och vakna upp i flera dagar med Sirap vid sin sida. Återigen ett fantastiskt gäng som jag var inlåst med, man blir alltid lite melankolisk när det är dags att lämna och man vet att man inte kommer få hänga med dem igen på samma sätt. Men nu lämnar jag gladeligen över stafettpinnen till någon annan, nu har jag roddat med tre SM i rad, det får räcka ett tag. Väl hemma blev det lite jobb och vila innan jag och mamma åkte till Göteborg några dagar. Det blev både Liseberg, Cosmonova och botaniska, förutom strosande på stan. Hem en dag och sen packa igen, då det var dags för årets Bussfest i Ånnaboda. Helt underbara dagar och äntligen kom värmen ordentligt! Fina vänner fick vi och sola och bada hann vi med. Hem för lite tårtbak av en bröllopstårta (med hundar på) och sen vidare till Borlänge och nästa träff. Även denna mysig och vi levde så gott så jag tom drog på mig lite magsår.. När vi kom hem hade jag två planerade agilitytävlingar, den första i Gävle och nu tog vi äntligen den sista pinnen för titel! Den andra startade jag på ändå för tränings skull och herregud vilket väder. Mitt i banvandringen öppnade sig himlen rejält och sen när vi skulle springa fick jag värmeslag typ. Inga pinnar, det var svåra banor. 

Bråttom fram över hindren!

I augusti tog jag lite ledigt och kunde återhämta mig hemma. Tyvärr passade jag inte på att träna Sirap så mycket så vår start i Flatmästerskapet blev ju rätt KNALL-go.. Men likasåbra, jag hade inte tid att vara där dagen därpå då vi skulle köra ett brudpar i bussen. Jag var anmäld till flera lydnadstävlingar varav den första i Väsby var magisk! Sista förstapriset och klassvinst med underbara kommentarer. Någon dag senare åker jag och Sirap med Greger mot Hofors och campar där och tävlar lite på deras BK, det gick hyfsat men någon stolpe ut tyvärr. Men nu hade vi iaf den efterlängtade titeln och vår tredje för året. Precis i rättan tid inför vårt läger hos Jenny på Lyckagård, nu kunde vi fokusera upp mot nästa klass och här kände jag verkligen att jag mentalt var tillbaka igen. Äntligen så mycket glädje över att fokusera på lydnaden och hundträning! När vi kom hem blev Sirap ganska dålig och vi fick åka till Strömsholm där man hittade lite inflammation i mage och tarm. Det var ju lätt löst men samtidigt hittade de en förändring på mjälten och jag var övertygad om att hon skulle dö. Vi bokade in en kontroll en månad senare och jag grät floder och började planera för nästa hund. I slutet av månaden åkte jag utan hund och tänkte på annat då jag var på Thåström på Dalhalla med Greger och en kompis. 

September började med den årliga jobbresan där vi träffas (även kontorshundarna) för lite gemenskap då vi aldrig ses fysiskt annars.  När jag kom hem inredde jag vårt sovrum som jag jobbat med under ett tag och det blev så sinnessjukt bra! Lite lugna dagar hemma och sen var det dags att ta en tur till Norge. Det var perfekt, där fick jag dels sörja mormor då det var första gången där sedan hon begravdes, så nu kunde jag landa där i lugn och ro (bodde själv första dagarna) och ägnade mig bara åt att gå och gå. Blev trött och sov väl och kunde släppa min oro för Sirap som skulle på återbesök dagen efter hemkomst. Återbesöket gick så bra och inga förändrinar fanns. Helt plötsligt var dödsdomen borta och jag kunde andas igen. Vi åkte på årets Norrtäljeträff och träffade några kompisar enligt tradition. 

I oktober fyllde Sirap 6 år och vi firade dagen i ösregn på kurs för Lizette. Vi tränade en del viltspår och tog årets sista underbara Gregertur, nu med värmare så vi kan förlänga säsongen. Här tävlades ingenting, men vi är ju precis i uppstarten till nästa klass. Däremot tränar vi för fullt och jag går kurs på medborgarskolan i trädgårdsdesign och jag gick på begravning för en vän. 

November börjar med ett katastrofal viltspårsprov och jag behöver tänka om kring den där grenen. Tränar vidare med lydnad och viltspår och så mycket annat händer nog inte. Jag börjar med lite uppföljning av min bitna hand och är på röntgen och handkirurgen för att få det dokumenterat till försäkringsbolaget. Vi gör ytterligare ett UL på Strömsholm och det ser fortsatt bra ut. 

I december blir det kurser/privatträningar i mängder både för Bettan, Kenth Svartberg och Anna Larsson inom loppet av ett par dagar. Vi står på mässan och representerar rasen och vi hyr hallar så kontot töms. Tävlar i rallylydnad med katastrofala resultat och känsla innan vi stänger året. 

Så ja, det har verkligen varit högt och lågt i år, två gånger har jag trott jag ska förlora Sirap och två begravningar har jag gått på. Sjuk i flera månader och ledsen över vad som tagits ifrån oss, möjligheten att känna sig trygg hemma, och det precis efter vi flyttat hit. Jag ar verkligen saknat att bo i Kungsör och blir nästan gråtfärdig varje gång jag går där. Men jag har vaknat till igen vad gäller hundträningen. Dels har jag inte varit inspirerad under flera år, det har varit mycket att ta igen efter separationen och allt med det. Men äntligen har jag dels bestämt mig för att jag ska låta det ta tid och kosta pengar att träna hund, och det har verkligen tillfört något för min vardagskvalitet. Jag känner mig inte lika vilsen på ny ort och jag har tom fått en träningskompis tio minuter bort. Jag har hittat tillbaka lite mer till mig själv igen. 

Löphjärna på tävlingsplan

Så, jag ville ändå ge Sirap en chans på rallybanan i fredags där vi var anmälda till hela 4 starter. Jag provade ju att ta på henne trosorna kvällen innan och hon kunde absolut inte sitta eller ligga med dem på, men det kändes lite surt att vaska 800 spänn för det. Vi kunde iaf gå in och belöna bra saker på plan tänkte jag. 

Det dryga med löptik på tävling är ju att man måste starta sist och gå båda banorna direkt efter varandra, utan att veta vilken man får starta på. Så det var en lång väntan och jag värmde upp Sirap bra ute, tränade en del moment och tränade även med trosorna på. Efter tre timmar kunde vi äntligen gå in och hon var lite svår på uppvärmningen men ändå ganska motiverad. Men så klev vi in på plan och hon var helt borta. Hon gjorde de första momenten som hon skulle, även om hon var lite bortkopplad, men sen började hon nosa och när vi var framme vid sändande till kon var det som hon aldrig hört talas om någon kon tidigare. Vi tragglade oss igenom men jag har aldrig haft så här många bris på ett protokoll, framförallt inte som beror på att hon inte är engagerad. 

Protokoll start 1

Ganska snart efter fick vi gå in på en plan med en frestelse och den hade jag redan planerat att diska oss på. Men hon kopplade bort sig själv från mig innan startskylten och jag diskade oss ganska snart genom att bara passera skyltar i hopp om att få in lite engagemang. Men när det var dags för konskick här stirrade hon på mig som om jag bad henne ta hem månen och sen la hon sig att rulla. Jag ville ändå ta chansen att belöna upp ett bra beteende vid frestelsen, men jag fick ta tag i hennes halsband och efter ett tag kunde jag belöna ett uns av kontakt, men det var nog faktiskt mest att huvudet vinklades mot mig snarare än kontakt.. Hon fick en boll, som hon var så där glad över faktiskt, och jag valde att stryka oss för eftermiddagen. Var inte sugen på 4 timmars väntan till för att äntra plan med någon från en annan planet. Vi åkte hem och tvättade bilen istället. 

Jag noterade att det har varit ganska svårt att kombinera med lydnaden och ska jag satsa på rally under 2026 får jag nog göra det under en period, så kan jag släppa vissa lydnadsmoment just då. Och kanske ska vi hålla oss utomhus även där, som jag gör i lydnaden, tycker hon går lite bättre där, men jag vet inte. Just nu är vårt enda planerade en utställning om en månad, så nu kan vi väl passa på att träna lite uppställning och hantering när hon ändå löper.  

 

Reviderade valpchanser och rallytävling med löptik

Jag hann knappt skriva det där om att det kanske fanns en valp åt oss innan uppfödaren återkopplade med att de troligtvis kommer behålla båda tikarna. Så nu är vi tillbaka på ruta 1, dvs försöka få svar från någon uppfödare över huvud taget. Jag har skrivit till kanske en handfull uppfödare och det är bara två som svarat och det är de som inte planerar några kullar för året. Resten har inte ens bemödat sig med ett svar och jag börjar tro att jag framstår som världens sämsta potentiella valpköpare. Och inte svarat, det var inte så att jag skickade iväg det för fem minuter sen och inte fått svar. Den ena har jag mailat två gånger sedan oktober, samt försökt skicka meddelande på messenger, den andra har jag också kontaktat två gånger med en månad mellan utan svar. 

Aja, jag fortsätter att spana även på köpahund men där är jag inte jätteimponerad över vad jag läser. Så länge ska jag och Sirap åka och ha premiär i mästarklassen på rallylydnad, men då hon började löpa alldeles nyss så insåg jag att hon tydligen inte kan sitta eller ligga med trosorna på.. Så håll tummarna för oss idag!

Ett steg fram i valp-planerna!

Nu ni! Igår hörde en uppfödare som jag varit i kontakt med gällande mellanpudelvalp av sig och sa att det troligtvis finns en tik över till mig! Först ska vi träffas, då de bor lite långt bort har det inte varit aktuellt förrän eventuella valpar har kommit till världen men nu har vi bokat in en träff på trettondagen. Då kommer valparna inte vara så stora och roliga att titta på, men jag och uppfödaren får träffa varandra och se om vi vill genomföra detta. Det finns två tikar i varsin färg och uppfödaren ska behålla en så jag håller tummarna för att hon vill ha av den färgen som egentligen inte tilltalar mig. Sen har jag bestämt mig att jag tar även den färg jag helst inte vill ha, för det är bara en färg och jag kan inte vänta ytterligare ett år för att färgen var fel men övrigt okej. Så nu håller vi tummarna för att valparna växer som de ska och att det funkar bra när vi träffar uppfödaren så kanske vi har två hundar här i huset i februari. Galet.