Spånkorgscupen 2022

I våras bestämde våra vanliga midsommarkompisar att de skulle åka till kärnan av midsommar - Dalarna - och fira den där. Lagom sugen på att fira med och för barn bestämde jag och Tomas att vi inte skulle med då, men att vi kunde åka upp ett par dagar senare med vagnen och ändå hänga med dem. Nu sålde vi ju vagnen och vi lever varsitt liv, så jag bokade om till att ändå åka upp då jag såg att det var spånkorgscupen helgen efter. Bokade in mig på stuga på Våmhus camping, där jag bott tidigare cup och även på semester. Åkte upp på tisdagen och hängde lite innan det var dags för själva cupen. 

Incheckade och kollar av omgivningen

Sirap fick en allergisk reaktion av myggbett

Första kvällen åkte vi till Sandra och Emmas stuga för att käka pizza ihop. De bodde mysigt uppe i Grönklitt.  

Mötte den här snyggingen på vägen hem

Lite jobb finns det alltid tid för

Eftersom jag var i Susanns hemtrakter passade vi på att ta en glass
i ett kapell och prata vandring och hundraser. 

Taggad och uttråkad bestämde jag mig för att åka upp till Grövelsjön när jag ändå var så nära. Inhandlade lite proviant och sen körde vi!

Vandringshunden

Svalka på fjället

På vägen hem passerade jag min laddstation

På fredagskvällen skulle jag ha käkat langos hos Sandra men de råkade ut för en ekorrefadäs och lämnade stugan redan under fredag kväll. Jag fick åka in till Mora och köpa mig lite käk istället, och göra det bästa av kvällen. 

Sedan var det dags för spårcup på lördagen. Den var uppdelad på två tillfällen under samma dag istället för både lördag och söndagen. Morgonens spår var ett vanligt öppenklass, fast där vi skulle testa passivitet vid skott innan vi körde igång. Det hade öst ner regn hela natten med åska och domarna hade varit blöta in i underkläderna när de la spåren.. Sirap skötte passiviteten exemplariskt och rörde inte en tass. Sen däremot var det väl lite av en katastrof, hon kom inte alls igång. Vi kom inte ur rutan och hon slutade leta, la sig och rullade och var inte så fokuserad så efter säkert 20 minuter bröt jag. Vet inte om det var regnet, brist på rutin, trötthet generellt och att hon inte är van att spåra älg. Kan vara vilket av det eller en härlig mix, oavsett blev det för svårt. 

På eftermiddagen fick vi den här uppgiften. Då hade de under dagen dragit spåren över de gamla spåren vi hade under morgonen. Sirap hittade ett spår och jobbade på, men vi hittade ingen klöv och hon hade inget direkt tryck heller. Vi fick hjälp av domaren att hitta till klöven åtminstone, men jag räknade inte med någon topp-placering på den där cupen ;) Bestämde mig för att åka hem till min dejt redan på kvällen, istället för att stanna i en stuga över natten, så jag och Sirap packade ihop oss i bilen på en gång, efter vi sagt hej då till de medtävlande. 

Kom fram sen kväll, hade sagt att det enda jag ville var iaf att få låna duschen när jag kom fram, och där stod levande ljus tända inne på badet - herregud! Sen blev det en mysig söndag där vi kunde avsluta den första lilla semestern alldeles lugnt och skönt. 

Viltspårskurs i Dalarna - mot elitspår

I fredags skrev vi över lånet på huset på mig och efter det var det snabbt upp till Falun/Rättvik för att gå kurs hos SSRK i elitspår. Tänkte det mest som en kul grej att få lära mig mer men jag kan säga att kursen överträffade det och mycket mer! Vilken rolig kurs det var! 

På fredagen började vi med fika och ett teoripass där vi fick lära oss om olika störningar i spåret. Vi fick jobba i par med att rita upp morgondagens spår, som vi skulle lägga varsitt åt två andra. 

Har aldrig planerat ett spår så här mycket

Sen var det hem och sova och tack och lov dog mitt mobilbatteri (och laddaren var i bilen) så jag blev inte distraherad av internet och kunde somna skapligt, trots att jag sov borta. Nu har jag vant mig med att Sirap sover i sin bädd när vi är borta, annars har det varit lite jobbigt för mig då jag tycker synd om henne.. 

En bod full med fjädrar, fåglar, klövar av alla slag, skinn och hud från de flesta djur, färsk lever och vom och you name it! En riktig guldgruva för att hitta störningar med andra ord.

Vi la våra spår, två och två, där en var kartläsare och ansvarig för spåret (och skulle följa med och guida den hunden som skulle få gå det sen) och den andra gick efter och följde order "här ska det upp en vimpel, här ska det vara en lega, här ska vi göra en återgång" osv. Sedan åkte vi tillbaka och fick göra lite småövningar på olika stationer.

Tre spår som låg upplagda på en åker. Man skulle följa den röda och de andra var olika typer av störningar med andra viltsorter. 

Förutom att gå korta spår med störning testade vi också olika markeringsövningar vid blod och återgångar på olika vilt. Efter det blev vi serverade varm lunch och därefter åkte vi ut och gick våra spår. 

Siraps kartläsare (alltså personen som lagt spåret) var både säker och osäker på sin sak och det gjorde tyvärr att Sirap inte lyckades lösa det första spåret. Ibland såg jag själv en markering men kartläsaren sa att nej där har vi inte gått, kom hit osv, och så kunde Sirap inte hitta spåret. Vi hittade in i det ibland men ofta hamnade vi fel och kunde inte hitta tillbaka. Dock gjorde det ingenting, vi fick till några fina markeringar och hon är ändå så het att målet inte behöver vara det viktiga för just henne. 

Min spårkompis dag två 

Nästa dag fick vi nya spårkompisar (och jag misstänker att de ville se till att jag och en till fick riktigt bra såna då vi hamnade i samma och vi båda hade misslyckats komma till klöven dagen innan). Vi skulle lägga spår på älg och vi traskande omkring i skogen och hade väldigt trevligt ihop när vi bestämde hur vi skulle gå. När vi kom tillbaka fick vi på nytt lite olika övningar, bland annat att gå ett spår efter nästan hel älg som sedan stod på pallbockar. 

Ehhh, scary shit! Sirap kröp fram på det lilla spåret - läskigt!

Teoretisk genomgång

Förutom älgen hade de gjort lite olika doftbanor med kryddburkar (specialsök ni vet) och även klämt ihop päls i påsklämmor som låg utspridda på gräsmattan, så kunden man träna lite olika markeringar. Ganska oväntat koncept inom SSRK om jag får visa mina fördomar!

Under spåret anrdra dagen fick Sirap visa att hon kunde!

Efter svampar, trassel och störningar var hon äntligen i mål helt på egen tass!
Dock helt slut.. 

Lite sammanfattning att ta med oss hem

Som sagt var det en mycket givande helg och nu har vi även fått bekräftat att vi fått en plats på spånkorgscupen i juni. Dock kör de den över en dag så det ska bli intressant att se hur hon tar sig an två spår på en dag. Men efter det sista svåra spåret är vi laddade! 

Första ettan i öppenklass - viltspår

I förra veckan skrev en av viltspårsdomarna i SSRK ut att hon hade tider för att gå spår i helgen. Ett perfekt sätt att boka spår tycker jag som inte är mycket alls för att ringa och komma överens om en tid. Innan jag hann tänka klart så fanns det bara en tid kvar på lördagen, den sista och den tog vi! Det var samma domare vi gick vårt förra öppenspår för. 

Spåret började med ett superfint upptag och en tydlig markering. Sen blev det extra allt.. Hon genade vid ett ställe och skulle sedan ta bakspåret där hon missat, där virrade vi i vad som kändes en evighet. Det blev tydligt för mig när hon hade spåret och inte, så jag kunde själv bryta jakt på vad det nu var (vildsvin troligtvis) och försöka få tillbaka henne där jag visste hon hade spårat. Hon tog spåret men släppte och skulle kolla av och så gick spåret en lååååång bit. I princip hela tror jag.. Hon blev lite "unghundsrädd" i skogen och genade hej vilt vilket gjorde att jag fick ta mig genom både sump och tät granris. På ett ställe gick hon igenom ett rejält grisbök, fortsatte så fint och tydligt för att helt plötsligt vända om och kolla av det där området NOGA. Här började jag känna att vi kanske inte ens skulle hinna med inom tillåten tid, så jag försökte få henne tillbaka till spåret som jag sett henne i, men nej hon skulle minsann kolla grisböket! Till slut tog hon spåret som världens självklarhet och strax därefter var det dags för skott. Efter det slängde hon sig från buske till buske tills vi helt plötsligt upptäckte att hon stod på klöven 😅 Herremingud, jag har nog aldrig varit så svettig i mål på ett spår tidigare. Domaren tyckte Sirap var lite taskig som tagit onödigt jobbig terräng för mig, men att hon ändå löste det som hon skulle. Så då fick vi vårt första förstapris! 

Nästa gång ska jag prova för en annan domare (och liksom spara på denna, hon är så trevlig). Kanske det också vore bra om vi tränade lite själva.. Vi får se vad vi hinner, men vi har ingen brådska, vi har ju förhoppningsvis många år på oss att förbättra vårt spårsamarbete. 
 

Premiär i öppenklass

Igår var det KM i viltspår i FRK Bergslagen. Hade inte tänkt anmäla då vi inte tränat något alls inför den klassen, men när viltspåransvarig var lite uppgiven över det låga deltagarantalet så bestämde jag mig för att visa lite god medmänsklighet och åka dit. 

Vi hann gå ett spår innan som fick ligga över natten och jag blev ganska snart påmind om varför vi inte spårar så ofta, hon är rätt het milt sagt. Dessutom hade jag fortfarande ont i ryggen efter mitt lilla lyft som gick snett så det rosade inte på min upplevelse av det hela. Det fick helt enkelt gå som det gick på provet. 

Först börjar domaren med att påpeka att man kan vinna/förlora massor av poäng i startrutan, genom att markera med eller utan sin hund. Jaha, jag som var glad om vi ens skulle hitta ett spår ut kände mig lite stressad över den upplysningen och det fortsatte även när vi väl började köra. Jag ville inte missa uppsparket, inte för att vi skulle vinna, det blev bara en stressgrej för mig. Jag hittade den inte men däremot blev jag säker på att Sirap hade spåret när hon visade tydligt med nosen i backen. Skit i poängen tänkte jag, nu kör vi. 

Vi körde på och vi kom till både stigar och elljusspår, men domaren hängde på ändå. Vid ett ställe ringade hon som bara den och efter det kände jag att jag inte har koll på om hon är rätt eller inte, och mycket riktigt, en stund efter det ber domaren oss att komma tillbaka. Ett återtag och jag förstod att vi hade trillat ner till ett andrapris. Hon var verkligen helt slut, men kämpade på som bara den med att hitta rätt och snart så fick vi äntligen skott. Hon var lugn under skottet och strax därefter kom vi fram till klöven som hon markerade själv. Vi fick fina kommentarer av domaren och jag var verkligen så nöjd med Siraps arbete. Tycker inte man kan förvänta sig så mycket mer av oss som ekipage, jag som inte vet hur hon jobbar och hon som inte har särskilt mycket erfarenhet alls. Men det var ett fint tempo och bra uthållighet, inte alls likt det vi gör själva haha! Vi får nog boka in flera prov direkt hos domarna, så får vi riktig träning. Inget som vi prioriterar nu dock, nu ska matten arrangera en utställning (hej kom och hjälp mig?!?) och certiferas på jobbet innan något annat läggs in i kalendern. Stressnivån är milt sagt skyhög och jag ser fram emot att september ska ta slut och kraven med månaden. Synd, med tanke på att september annars är min favoritmånad, dumt att slösa den på stress. 

 

Anmäld!

Så nu river vi av plåstret och kör på!

En kvällstävling i rallylydnad får det bli att börja med, tillsammans med ett anlagsprov i viltspår. Vet inte om hon är redo för något av det men i värsta fall bryter vi ju bara. Jag är inte rädd för dåliga resultat på hunddata, om folk roas eller oroas över vad som står där på en unghund så är man inte värd någon vidare tankeverksamhet ändå. Nu är det bara att lägga på ett litet träningskol!

Sikte mot anlagsklass

Jag har inte riktigt peppat upp mig för att spåra ordentligt, kanske dels när värmeböljan kom, men även då jag inte har några direkta mål tidsmässigt. Men så var jag inne på SSRK östras hemsida och såg att de hade en viltspårscup sista augusti, där man delar upp de tävlande i kategorier baserat på om de har spårat i klassen tidigare eller inte. Så provet bedöms som ett ÖKL-spår, officiellt, men man tävlar även utifrån sin nivå. DÅ vaknade mitt intresse och för att ens kunna vara med måste vi ju ha ett godkänt anlagsprov, så jag tänkte jag ska jobba för det, nu när Sirap i morgon blir tävlingsmyndig 😱 

I onsdags var det riktigt svalt på morgonen och då jag ändå skulle upp på klubben för att klippa gräset passade jag på att ta med en klöv. Gick spåret utan blod, så hon ska få mindre lukter att gå på. Skogen var mest sly-aktig med ormbunkar och så tog jag en sväng ut på ängen. 

Tydligt att hon går i mina spår, utan att hon för den delen ska kunna se vart jag gått.

Inte fullt så illa som det ser ut, GPSen är inte helt hundra.

Det gick ganska bra, även om hon är långt ifrån säker på sin sak. Hon tog upp något annat spår när hon skulle över från åkern till skogen (syns inte så mycket på bilden), men jag tänkte att jag följer med tills hon kommer på sig. Sen tappade hon bort sig i skogen ganska rejält och där hade hon svårt på egen nos att hitta tillbaka till spåret. Som tur var hade även jag svårt att minnas hur vi gått, så vi fick liksom lura ut det tillsammans. Jag tycker ändå hon är lik Nässla när hon spårar (minus rutinen), så jag ser på henne när hon är rätt och när hon försöker stressa på utan att nosa. Jag skulle behöva få till några spår jag inte själv lägger ut för 100% fokus på hur hon agerar, men vi ska börja med att få rutin med minst ett spår i veckan. Längden, som var kring 600 meter verkade inte vara några problem för henne iaf.  

Spår, sök och vilt

När allt är avbokat finns ju gott om tid för egen träning och ni vet ju alla att det är balsam för själen och precis det som behövs i de här tiderna. Först ut lite rallyträning i hallen med vårt vanliga gäng, 4 pers i en hall för 150, så vi behöver inte trängas. Sirap fick fokusera på att gå flera skyltar i rad i väntan på belöning, vilket gick finemang. Det jag glömde bort var att värma upp henne, det behöver hon för att kolla av miljön tillsammans med lite lek. 

Träningsgängets nyaste tillskott, lilla Zimba.

Knappt så man vågar lägga upp att man träffar människor, men ja ni ser ju avstånden.

Kolla tassarna, så söt!

Sen var vi iväg och tränade med vilt. Man kan väl säga så här att det här med den perfekta kurshunden var lite av ett minne blott 🙈 Hon ville gärna ha det för sig själv och sprang lååååååångt iväg på egen tass för att inte lämna över det till mig. Lite revideringar så fick vi till det hyfsat men ojoj det var inte en dans på rosor. Däremot var hon i övrigt en jätteduktig liten 6-månaders, som jobbade lös och visade fin stadga och lydnad om man bortser från att komma på inkallning, eller ens bemöda sig med att inse att det finns en matte i närheten.. 

Man kan inte vara bäst på allt!

Igår var det kursstart på klubben i personsök, något jag aldrig testat förr. Kursen går under väldigt lång tid, varannan vecka för att vi kursdeltagare ska hinna träna veckan emellan så det känns som vi ändå kommer komma en bit på vägen. Nu var Sirap sig själv igen och strålade! Nu gick första övningen ut på att springa fram till folk som satte sig på huk och matade med godis, samt springa och leta upp kursfröken med vår leksak så det var ju lätt som en plätt tyckte hon. Men det var verkligen inte självklart för flera andra som sprang iväg och nosade med annat eller inte kom in till matte igen. Det här tror jag verkligen var hennes gren: lek, godis och lattja med folk! Dessutom bra för hennes lite osäkerhet i skogen. Vi ser båda fram emot fortsättningen.

Idag hade jag bestämt mig för att lägga ett viltspår och fick till ett på max 200 meter. Sist vi spårade var det mycket läskigt i skogen för henne så jag ville hålla det kort så hon skulle komma i mål fort. Hon spårade på fint även om det är orutinerat för tillfället. Kändes rätt kavat i skogen idag så det blev en bra upplevelse för henne. Efteråt lattjade vi lite på klubbområdet och njöt av att träna i solen, det får ju en genast på bra humör :) 

Vad gäller hussen så är han hemma nu. Eftersom han var inlagd på en akutavdelning med väldigt många fall av Covid-19 så har han hållt sig hemma i veckan och jag lät bli att åka in till mina kollegor, då vi ändå umgås tight på jobbet. Lite mer pådrag än vad FHM gått ut med, men jag ville inte vara den som drog in smittan på kontoret nu när vi ändå jobbar så lite dessutom. Nästa vecka hoppas vi återgår till lite mer normalt läge och han ska börja jobba igen. Tyvärr så blev han av med körkortet i 6 månader så det passar sig rätt bra med att jag är permitterad, så kan vi lösa skjuts och sånt. Han har även kollegor som passerar oss så han får samåka lite nu, i väntan på riktig utredning av neurologen. Han jobbar ju på en annan ort så det är inte bara, men vi ska lösa det.  

Jag hoppas ni alla får en bra påsk, här blir den nästan precis som vanligt förutom att jag inte dömer i Lindesberg på måndag. Förhoppningsvis gott om hundträning om inte annat.

Dagarna med valp

Nu befinner vi oss mitt i årsmötestider och vips så var man ordförande för FRK Bergslagen :O Ska bli trevligt att dra vidare en klubb som har stort driv och jag har ju mer lust till engagemang nu när jag har en ung hund att träna. Och tränar gör vi! Hon är helt fantastisk, kämpar och koncentrerar sig väl.

Fångade på bild av våra träningskompisar. Bus och kontakt bland andra fokuserar vi på inne.
Och kanske att bli klara för nybörjarklass. 

Fast jag tränar inte SÅ mycket, lite hemmavid när hon börjar bli för intensiv och då mest nybörjarmoment i rallyn och lite stadga och fotgående för jakten (med betoning på lite). Vi går mest i skogen för att göra av med energi (för det har hon!) och tränar inkallning där och även lite sitt/fot, även om det är svårare. Inte för att hon är så pass störningskänslig, utan mer för att hon inte riktigt känns helt trygg i skogen. Någon fågel kvittrar och vips vill hon upp i famnen för det är lite läskigt. Inte att det känns som en risk, hon är generellt spökig just nu (fast bättre än förra veckan då hon fick psykbryt över det faktum att det stod en säck potatis på köksbordet). Så jag ställer inga krav i skogen, vi hänger mest där och skapar vana och vardag över det. 

Första riktiga blodspåret - en riktig spårstjärna!

Vi åkte upp på klubben och körde ett blodspår, kanske 200 meter. Hon genomförde det galant och koncentrerar sig på uppgiften. Jag tycker att det gäller generellt som jag sett att hon är duktig på att vara fokuserad och uthållig (i den mån man kan vara uthållig som 4,5 månaders valp). 

Handarbete till hunden. Jag har stickat och tovat ett liggunderlag för sommarens tälttur (oroa er inte, man behöver inte gå långt bara för man vill ut i den norska naturen och campa). Tror det kommer bli varmt och mysigt att ligga på, gör en åt mig själv också. Vi använder den nu för träning på klubben. 

Perfekt att ta en sovstund på när man tagit ut sig på träningen :) Hur cool som somnar på träningen?

Men favoritbiten över att ha hund igen är såklart att kunna vara ute i naturen på ett "normalt" sätt (för mig), perfekt för att återhämta sig. Några dagar i veckan innan jobbet stannar vi till i Norsa hagar och passar på att gå i våtmarkerna innan korna släpps ut. 

Coolast i kohagen

Spårprov på mattens födelsedag!

Årets höstprov hos SSRK Östra råkade bli just på min födelsedag. Eftersom jag åtminstone inte dömer på min födelsedag så var jag ju ledig och tänkte att det egentligen nog är det allra bästa sättet att fira sin födelsedag på. Och vilken dag det var, solen skiner genom en perfekt tempererad skog 💕

Nässla har tyvärr inte fått spåra särskilt mycket, vi har gått något enstaka spår under sommaren och jag tror ju inte på konceptet att vila sig i form, men ändå att hon borde ha så pass mycket rutin för att ändå klara av det. Så det gick nog ungefär som väntat, hon visste vad hon gjorde men var lite ur form för att göra det så där fantastiskt som hon kan. Det fanns några riktiga guldkorn, bland annat började det med att gå ner för en rejäl stenbumlingsbacke och då bad jag henne sitta och vänta vilket hon gjorde. Sen passerade vi ett matställe för vildsvin där någon (under tiden jag väntade tror jag faktiskt) kastat ut en massa bröd som hon ignorerade. Men hon spårade, släppte, vilade hjärnan, kollade av lite men fortsatte sen i spåret. Jag tyckte det var struligt, men jag litade alltid på att vi var på rätt väg. 

Trött och nöjd hund - så kul att jaga rådjursbusar OCH få mingla med folk efteråt (tigga godis).

Domarens kommentar. Sista raden är den bästa. 

Viltspårprov hos SSRK Östra

I söndags var det dags för höstens prov hos SSRK Östra, ett återkommande inslag på våren och hösten som jag alltid ser fram emot. Vårens missade vi tyvärr då det var några dagar efter biopsin, men hösten kom vi till. Får se hur det blir i framtiden då nuvarande provledning ska avgå efter alla år, men jag hoppas det fortsätter finnas fasta prov, de är så trevliga. Vi i FRK Bergslagen hade även i år vårt KM i samband med deras prov, vi var tre flattar som tävlade om att få hem den åtråvärda titeln. 

Jag ville mest bara få gå ett spår där Nässla känns 100% som jag vet att hon kan, och ärligt talat kände jag att någon annan gärna fick ta hem skålen, så fina är inte vandringspriserna (förutom den för allroundflat i Berglsagen, den är superfin!). Känns också lite dumt att vinna när man står som "ansvarig" för KM:et. Jag fick äntligen någon annan domare än J-O som vi haft sedan anlagsprovet, men blev ändå lite nervös då vi har haft den här domaren som medtävlande genom många år. Vi har liksom ingått i samma gäng som peppat varandra till SM och varit tillsammans på spårcuper så då kände jag ännu mer att vi måste visa vad vi går för (varför man nu känner så?).

Vi var först ut av domaren ekipage och jag började med att hetsa upp Nässla i bilen. "Ska vi ta busen? Var är busen?" Så hon skulle vara riktigt taggad, hon gör det faktiskt bättre då. Domaren tittade lite skeptiskt på oss och sa att vi skulle nog varva ner lite, men äsch, det gjorde vi inte. Mot spåret och vid rutan så satte Nässla ner nosen, letade lite, viftade på svansen och sen bar det av. Tydligt, perfekt tempo, noga och motiverat. Jag bara gick med ett flin. Vid ett tillfälle sken solen ner genom tallen och lyste upp mossan så det blev så där trollskt och det kändes helt magiskt! Vilken underbar känsla när vi båda bara flyter fram. Vid klöven så fick domaren en kram och jag struntade i att vi inte fått någon viltstörning (vi har ju HP nu så vi klarar oss för tänkt ändamål), jag var så himla nöjd med hennes jobb. 13 minuter tog det, det är så lång tid det tar när det flyter på, trots tuff terräng. 

Domarens kommentar: En dröm att gå bakom som domare. Jag vill lägga till att detsamma gällde som förare.

På prisutdelningen så rasslade det bland de fina kommentarerna och de flesta ekipage fick förstapris. Det visade sig att det delades ut två HP varav det ena till en av flattarna som var med i KM så även de fick så klart med sig vandringspriset. Ännu roligare att de blev provets bästa hund! Flattarna kan dom ;-) Vilken härlig dag, fina vänner, solsken, spår och världens bästa hund som dessutom är frisk 💖 

Viltspårsprov i Vånga 2017

Jag funderade lite på huruvida vi skulle åka på det här provet eller inte. Nässla är ju inte friskförklarad, men jag kände ändå att gå en kvart i skogen inte är värre än vårat vardagliga liv och valde att ändå åka. Hon är kopplad och under kontroll och om något så är det nog snarare bara bra för musklerna att få röra sig i skogsterräng. Provet var alltså Vångas årliga fasta prov, det som vi fick ett HP på förra året och där vi stred (visade det sig) om placeringen bästa flat och bästa provhund, men åkte dit på åldern. Hela historien finns att läsa här. Vis av förra årets eviga väntan tog jag med mig min virkning och tur var väl det för trots att jag hamnade i samma grupp som en bekant jag gärna pratat med så skickade domaren iväg mig till ett eget ställe. 

Virkning i väntan på domaren.

Tydligen var domaren lite oteknisk och hade strulat med GPSen hos hunden innan mig i 30 minuter. Det blev för mycket för hunden (och matten) som hade startat när han bad dem vänta, så de fick kämpa ganska länge innan de bröt. Men lagom när jag undrade om domaren glömt mig kom han tack och lov, lagom till den stekheta lunchtimman.. Jag hade inga förhoppningar om en vidare prestation eftersom vi inte har tränat något spår direkt och dessutom är Nässla i väldigt dålig kondition flåsmässigt. Har man inte bra flås är det även svårt att koncentrera sig mentalt så jag gick in med öppet sinne på att vad som helst skulle kunna hända. Sist vi spårade (på SM-uttagningen) bröt vi ju tom eftersom hon inte hade något sug i spåret. 

Nässla tog starten direkt, visade tydligt och knallade iväg. Inget direkt drag utan snarare lite tjuren Ferdinand som skulle stanna och undersöka mycket på vägen. Jag tyckte att det inte alls kändes stabilt, men till slut kom vi åtminstone till klöven och domaren verkade nöjd. Med tanke på hans ålder kanske man kan förstå att han tyckte det var ett bra tempo hon höll, jag tyckte det var låååångsamt! 

Jaja, vi hade åtminstone tagit oss runt men några vandringspriser skulle vi inte vara med och slåss om, konkurrenter på flatsidan var ju både ekipage som ska representera landet på nordiska och vinnaren till priset förra året. Som vanligt var det en evig väntan  på resultatet, men det var soligt och trevligt och vi kunde mingla med fler vänner 💖 När det äntligen blev dags för prisutdelning visade det sig att det inte alls var många förstapris som delades ut. Vi fick ett förstapris och jättefin kommentar om att "det kunde inte gå bättre" (han skulle se Nässla i sitt esse, då skulle han verkligen få bli imponerad). De andra flattarna fick också förstapris och jag kände mig fortfarande ute ur leken. Men sen kom chocken - vi var bästa flat! Och inte nog med det, det visade sig att vi även fick ett HP! Enda hunden på provet så vi blev provets bästa hund!! Alltså woooooow! Här tycker jag vi gör en halvdan prestation och så är hon ändå bäst av alla! Då har hon nog en ganska bra lägstanivå nu för tiden. 

Den obligatoriska vinnarburgaren, men tror den gjorde hennes mage milt sagt dålig så den får det vara slut på i framtiden. Hussen flyttade ut på soffan pga dåliga fisar hela natten. 

Nässla framför sina priser med sin HP rosett på sig 😚

När man är bäst får man fira genom att rulla sig nybadad i nyslagen hö!

Tyvärr är vi ju inte med på SM i helgen, men vi håller tummarna stenhårt för våra kompisar Björn och Felix som representerar Östra. Eller ja, om jag kommer ihåg det när jag är nere i Göteborg och lever lyxliv med hotellfrukost och hundfria nöjen. Själva får vi inte tävla spår förrän den 17 september då det är prov i Härad men det ser vi fram emot, kanske har vi kunnat träna en del till dess också! 

Inget SM för oss i år

Idag var vi äntligen iväg på uttagningen till SM, något som ni vet att jag kämpat för länge. Tyvärr med väldigt dåliga förutsättningar då vi inte kunnat träna någonting förutom ett litet spår härom dagen. Som jag skrev i förra inlägget så är konditionen hos henne väldigt dålig då det är först nu i veckan hon fått börja röra på sig (och då med tillägg sen den dagen hon blev halt, över två månader sedan). Så jag hade tyvärr inte jättehöga förhoppningar även om jag hoppades. 

Bad innan prov i denna fina miljö

Spåret hade legat sedan i torsdags så en natt mer än det vanliga, och det har vi aldrig gjort förr. Kanske berodde det på just det, men hon hittade liksom aldrig spåret och fick aldrig något tryck. Hon var inte särskilt laddad inför och inte heller letade hon aktivt i rutan för att hitta skottplatsen. Hon åt liksom gräs och jag kände att det här är inte vår dag. 

Hon kom iväg men irrade lite här och där, inget tryck och mycket be om hjälp. Två gånger tog de oss tillbaka och efter drygt 40 minuter bröt jag själv. Jag ville egentligen bryta redan tidigare men de tyckte hon spårade sååååå bra. Visst att hon rörde sig på rätt ställen, men hon spårade inte. Hon ville liksom inte. När hon kom fram till klöven tittade hon på den och var lagom intresserad av den, så något driv fanns där inte. 

Så, vi får helt enkelt hoppas att hälsan kommer tillbaka hos henne och att vi kan ta revansch nästa år. Jag vet att hon kan, men hon måste få en ärlig chans och vara i bättre form. 

(Ska tillägga att vi inte fått besked ännu om vem som faktiskt får representera, men jag är övertygad om att eftersom vi bröt så är det inte vi).