Domaruppdrag i Bollnäs 2023-08-20

När jag fick frågan om jag ville döma i Bollnäs, inte långt efter att vi arrangerat SM på klubben i både lydnad och rally kände jag att då vill jag göra en grej av det. Inte bara åka upp och sova i ett sjyffe och sen döma och åka hem. Började leta på airbnb och hittade ett drömboende i Mellanfjärden. Det fick bli en mysig weekend med ett avslut på rallyplanen. 

Vi bor i ett båthus. Rätt ut från "stugan"..

..till bryggan..

..till vattnet

Vi hade varit lite oroade över att vi bara skulle få sitta i bastun och det skulle vara dåligt väder, för det var det i en period där, men när vi kom upp så sken solen på oss! Helt underbar uppladdning till uppdraget. 

Av 8 startande fick 6 kvalificerande resultat (75%).
Vann gjorde en mas på 100 poäng, tvåa var en BC på 87 poäng och trea var en storpudel med 79 poäng. 

9 av 14 (64%) fick kvalificerande resultat.
Vann gjorde en jack russel på 99 poäng, tvåa var en MAS på 98 och med 93 poäng blev en sheltie trea. 

4 av 8 (50%) fick kvalificerande resultat. Samma prispall som tidigare fkl, men nu med 96 på vinnaren (BC) och delad andraplats för storpudeln och masen på 90 poäng. 

7 av 14 (50%) fick kvalificerande resultat.
Vann på 97 poäng gjorde en MAS, tvåa på 90 poäng var en aussie och trea på 89 poäng var en sheltie.

 

Slut på dvalan!

Ja, alltså, hur återupptar man en nästan blogg efter nästan tre års vila? Vem vet, men nu är det åtminstone dags. Jag ska inte säga att jag gick in i väggen, men det blev för mycket och jag tappade helt motivationen på det mesta. Mycket har hänt och bloggen kändes oviktig, men nu är energi tillbaka och jag har själv börjat läsa gamla inlägg och finner mycket inspiration av det, så oavsett om ingen läser så skriver jag för mig själv och min egen träningsmotivation. 

Sirap och en av hennes nya systrar

Mycket har ju så klart hänt på de här tre åren. En del saker kanske jag rapporterar om för att skapa en plats i minnet, annat är glömt eller finns på instagram. Men om vi återupptar vad som var aktuellt vid mitt sista inlägg så kan jag göra en snabb resumé:

Jag hade ju börjat träffa en kille, det flöt på och vi blev ett par. Jag började med coachning hos Tone på Aannerud Consulting som jag träffade på ett nätverk för kvinnor i industrin. Med henne fick jag hjälp att börja rensa, för att göra plats för det jag ville göra och det blev en lång resa. 

Jag har rehabat Sirap till och från hela tiden, olika olyckor och skador som inte haft med varandra att göra. Varje gång jag tänkt tävla har något hänt. Jag bestämde mig för att sluta döma rallylydnad, jag började se det som något jag offrade mig för de andra och då är det ju på fel sida. Jag slutade också med alla mina styrelseuppdrag och jag har lämnat över rallytävlingarna på klubben. Däremot har jag gjort större uppdrag, som att vi arrangerade SM 2023 och året efter satt jag i sekretariatet på SM i Hudik, plus att jag skötte resultaten på FM 2024 i Västerås. Så jag har frigjort ganska mycket tid från ideella uppdrag. Trots det kom inte energin till mig. Jag som varit så van att alltid ha massa mål att sikta mot har bara varit trött och uttråkad av allt, trots hela livet som händer!  

Vårvintern 2024 dog min mormor, min älskade mormor som haft en fristad för mig genom hela livet. Jag köpte en folkabuss av en kund och började leva lite vanlife. Bussen köpte jag ihop med Tobias, och det blev det första stora gemensamma i våra liv. Strax därefter fick min chef och tillika närmaste kollega sparken (han var VD och ägare, och den andra ägaren fick något mental breakdown) och jag valde att säga upp mig i samma veva. Inget nytt jobb, men aldrig att jag skulle ha en sån chef. Jag tänkte att jag skulle ta ledigt typ tre månader och passa på att hitta mig själv, men råkade hitta ett jobb på Linkedin som jag sökte och fick. 60% som ekonomiansvarig HELT PÅ DISTANS! Det passade för bra för att låta bli och jag är kvar där än. Energin som går åt från mig är obefintlig, stor skillnad mot företaget innan där jag hela tiden kände in och var på alerten. Jag har också blivit hårdare (med hjälp av coachen) på vad jag accepterar som egen företagare av mina kunder, vilket gjort det jobbet lättare med. 

Till slut var det ändå dags att slå ihop våra påsar och i slutet på 2024 sålde jag mitt älskade hus i Kungsör. Jag älskade verkligen att bo där, både i huset och kommunen, och det är så klart härligt att bli sambo i ett hus på landet men samtidigt har det varit en stor sorg att lämna något som betytt så mycket för mig. Att jag skulle flytta var så klart för att jag kan jobba var som helst. Jag flyttade över 10 mil så jag har ju med det hamnat långt ifrån mitt vanliga sammanhang och kämpat en del med känslan av ensamhet. Dessutom har det hänt en incident här som jag kommer ta upp i ett eget inlägg som inte gjort det enklare. Men överlag så har det så klart varit härligt att bara ha ett hem att ta sig an, jag har fått nya husdjur (två katter och fyra höns, som jag ökat med tre egna unghönor), skönt att slippa åka emellan och så klart lättare ekonomi och liv när vi är två som delar på allt. 

I vilket fall, om vi återgår till bloggens tema, så har det uppstått en liten glimt av energi för hundträning nu, faktiskt ett större sug, så jag passar på att rida på den vågen och hoppas att det ska ta mig tillbaka lite till den jag en gång var. Energisk och målinriktad. 

Festival hemma på byn

Förra fredagen var det festival hemma i Kungsör, en kund till mig bjöd in då de fixat lite band som skulle spela. Supermysigt och vi fick tom festivalarmband. Jag åkte dit själv, trots att jag inte kände någon, men det överlevde jag. Många tycker jag är modig som gör det, men i värsta fall är det bara att gå hem ;-) 

Fort kallt - på med stickat!

Scenområdet

Härliga sommarminnen som jag försöker bära med mig, även om de inte är så stora :) Man behöver inte resa iväg för att njuta av alla fina dagar. 

I den här korsningen stod alltid Nässla (låg) och vägrade gå.
Nu står nästa generation där. Vad gör jag för fel? 

Vi har också hunnit träna lite med Therese. Hon ville testa stora vilt på Prim, Sirap fick lite mindre. Hon tog dem men var lite så här varför skulle jag ta det där.. Men sen när jag försökte kasta/gömma/begrava förbrukat vilt så bar hon minsann så glatt.. I övrigt har det blivit extremt lite hundträning under sommaren, jag har behövt den här pausen. 

Norgeresa nummer 1

Efter Orsa blev det tillbaka till jobbet en vecka och sedan packa för nästa tur. Det var någon som frågade varför jag inte åker kommunalt till Norge och jag skickade min packning som förklaring ;) Jag började med att åka och döma i Storfors, och sedan åkte jag till mosters hytta på Hovden. De var där vilket var ett väldigt mysigt sätt att starta semestern, inte bara hamna helt själv i ödemarken. Det har varit ganska mycket känslor åt alla håll den här tiden, och då kan det vara skönt att bli ompysslas med färdig mat och lite sällskap. 

Ready set go!

Domarpaus på vägen

Matstopp på vägen

Mat och vin vid ankomst

Soligt och fint på Hovden

En av dammarna i närheten av Hovden fick bli ett utflyktsmål

Även en tur upp på Hovdenut

På söndagen åkte moster och morbror hem och vi hängde kvar till måndagen också. Njöt av sol och lugn, samt lite kortare vandringar (nåja, tror nog en och annan svensk hade tyckt till om den lilla turen..) Jag letade rätt på en vandring jag kunde ta på Haukeli på vägen till mormor, kollade väder och hittade en liten tur fram och tillbaka som skulle ta totalt 4 timmar. Tänkte att det kunde vara en bra start för att tälta och testa på det. Åkte efter lunch från hyttan. 

Bilen parkerad och vi är redo!

Upp där ska vi

Det går inte fort men ändå blir man helt slut. En liten mat- och vilopaus i solen efter en timmas vandring

Det blev lite gå på snö, men man såg att det var på backen, även färgen från markeringarna lyste igenom på sina ställen. Men ändå lite obehagligt, räcker ju med 30 cm hål för att det ska göra ont att ramla ner med foten. Men jag klarade mig bra!

Hade sett på kartan att det fanns två sjöar och jag tänkte jag sover vid den andra. Tur det, för vid den första var det två killar som slagit läger och de fiskade. Det var säkert en timma bort från den andra sjön, så kändes inte obehagligt på något sätt. Jag glömde faktiskt bort att vara rätt, eller rättade sagt, hade aldrig en tanke på det. Vem är elak på ett fjäll typ? 

'

När jag kom upp till sjö nummer två fick jag ett hallelulja-moment. Här kunde jag slå läger och när jag letade efter en gräsplätt sken solen rakt på den! Framför ett vattenfall, bredvid sjön och med utsikt rakt ut över haukelifjell! Det syns tyvärr inte så bra på bild, men det var helt otroligt! Känslan i kroppen är helt omöjlig att beskriva, det var verkligen sån tur med allt! 

Jag slog upp lägret för att fortsätta upp på själva nuten, men det var snö de sista 20 meterna och där var det längs bergsväggen och jag tänkte inte chansa att klättra på det. Men vi kom en bit upp och på bilden nedan ser man längst upp till vänster där vi slog läger om sjön. 

Utsikten åt andra hållet i tältet, toppen vi inte nådde och vattnet jag tog ett (iskallt) dopp i

Så glad över mitt tält, som jag valt att ha lite tyngre mot att jag ska kunna sitta i det och kunna öppna det så här. Det blev precis som jag drömt om. 

Efter bad blev det ulltröja och matlagning i solen. Ni ser, larvigt mysigt!

Sirap var inte lika övertygad om att tältlivet var för henne.. 

Vi vaknade tidigt på morgonen då jag insåg att det idylliska med tält lagom försvann vid sova i det ;) Äsch, så farligt var det inte, men när jag vaknade alldeles kissnödig och det var ganska kallt bestämde jag mig ändå för att påbörja resan vidare. Vi packade ihop, åt frukost och rörde oss neråt. Eftersom jag vaknade så tidigt passade jag på att åka till Odda och besöka Bondhusvatnet, jag försökte komma in där sist men parkeringen var full. Nu var vi tidiga plus att de tar ut en avgift för parkering, så det fanns gott om plats. Bondhusvatnet är en enkel vandring på stor grusstig, ett par kilometer som man kan gå med barnvagn. Jag var bara där för att se fotovyn. 

Ta bilden och sen ner igen typ ;) Väldigt vackert på vägen upp och ner också, jag gillar ju vestlandet med både skog, vattenfall och berg. På bilden kan man även se en glaciär där längre bak. 

Därifrån bar det av hem till mormor där jag bara legat på soffan, stickat, ätit och gått turer. Kändes svårt att komma in i lugnet först, jag har inte träffat mormor sedan 2019 och sedan dess har hon ju åldrats både kroppsligen och med demensen. Fick lite lätt ångest när jag träffade henne först och kände bara att jag ville åka hem direkt, men sedan landade jag sakta med säkert och det blev fina dagar där. 

Bara utanför knuten, vår promenadstig

Fyllde på i en av de bästa garnaffärer jag varit i!

Promenad med moster och hennes hund Balder

På fredagen kom mamma, bror och Melvin, så på lördagen passade vi på att åka ut till morbrors stuga vid havet. Där var det krabbfest och när vi åt såg vi delfinerna och laxar hoppa ute i vattnet. Magiskt!

Stickning får följa med och ladda kärlek var jag än är

Fick till en otrolig bild på Sirap i solskenet

På söndagen tog vi en tur till "deras egna trolltunga" Himakånå (fritt översatt Hemmafrun). Det var bara 2 km vandring och jag tänkte att den kan ju mamma följa med på. Hon har som dröm att ta sig till trolltunga, men hennes ben funkar ju knappt, så det är ju en omöjlig dröm. Tänkte att detta kunde vara ett bra komplement. Även här var vägen lätt att gå på, det var grusväg hela vägen upp, däremot otroligt brant på sina håll och man fick zickzacka sig upp längs vägen. 

På väg till startplatsen hittade vi denna fina hundpausplatsen

Lite nervös blir man ändå.. 

Helt okej variant av egen trolltunga. Inga folk var det heller, rekommenderar er att åka dit istället för till turistattraktionen ;) 

Efter turen fick mamma givetvis ont och det slutade med att hon däckade på kvällen. När jag låg där i samma rum och hon snarkade som hej kom och hjälp mig bestämde jag mig för att det var dags att åka hem. Jag kände mig klar med resan för denna gång. 

Lunch på vägen hem, soft-is med sjoklade. Mums!