Agilitytävling på Enköpings BK

Förra helgen var det dags för lite mer agility, på hemmaplan. Jag var ju lite fundersam på om vi ska stanna kvar i klassen eller flytta upp och ja, efter att ha kört ytterligare banor av Emma Broberg så känner jag att vi har mycket att lära innan vi går vidare.. Första banan var lite lurig där hunden vid ett tillfälle skulle runda ett hinder, så där var mitt enda mål att klara av. Tyvärr fick hon lite bråttom i slalomet och hoppade ur det så jag valde att göra om och se till att det blev rätt där, vill inte släppa igenom att hoppa ur för tidigt. Sen minns jag inte så mycket mer än att det var lite kaos här och där på den banan. 

Sirap in action!

Bana två började det spöregna extremt mitt i banvandringen. Där började banan med att en tunnel låg typ parallellt med starthindret, så jag gjorde en övning som jag såklart inte alls minns kommandot på, men man står framför hindret vänd mot hunden och "kastar ner nyckelknippan" framför hindret. Då behövde vi inte heller tjafsa om att sitta kvar vilket var toppen och vi hamnade i mycket bättre harmoni. Tyvärr blev det ett fel hinder någonstans, men i övrigt en jättefin runda.  

Ni ser ju, valmöjligheter för hunden.. 

Tredje banan började med ett hinder vänt ut mot plan och sedan på startsidan stod slalomet. Även här använde jag mig av den tekniken som jag gjorde ovan och det funkade bra. Man ska inte vänta en hel vecka med att blogga känner jag, för jag minns verkligen inte var det gick fel för diskade blev vi iaf. Men oavsett, även här med en toppenbra känsla. Det blir verkligen så mycket bättre när vi inte behöver hamna i "konflikt" kring starten (hon drar iväg och jag försöker springa efter, då triggas hon lite väl). 

Pinne eller ej, vinst att få bada hälsa Sirap. 

Nu blir det lite lugnt på agilityfronten ett tag, inga planerade tävlingar och inte heller någon träningsgrupp. Det får bli som det blir. 

 

Agility på Gävle hundungdom - och ny titel!

Säg hej till en som fått sig en ny titel!

I går var det dags för eftermiddagstävling på Gävle hundungdom. Vi var där förra året och försökte få sista pinnen för titeln då med, men tyvärr så klarade vi det inte då. På två av loppen klarade Sirap inte av att hitta ingången till slalomet rätt, jag misstänkte att hon kanske hade svårt att se den svarta pinnen som den började med från ena hållet. I vilket fall, i går var det dags igen. Det var varmt och jag har varit så extremt trött. Sovit nästan ett dygn i sträck och är både orolig för hälsan och uttråkad. Men jag bestämde mig för att om jag ska dö i en hjärtinfarkt gör jag det hellre på agilityplan än hemma i tristess, så jag gaskade upp mig och drog. Första banan kändes inte helt lätt, och jag kände mig inte alls pigg på banvandringen, orkade knappt röra mig framåt. Aja, det går som det går. Hämtade Sirap och snabbt in mot plan. Tack och lov började det komma lite stänk när det var dags för oss, så den här värmen blev lite mer normal sommartemperatur. 

Första loppet sprang hon inte sitt bästa. Sprang mot mig mellan många hinder, men domaren dömde inga vägran för att hon inte tog raka vägen (och ja, det var ju inga vägran, men det tycker jag är mer regel än undantag när de dömer). Vid ett tillfälle var Sirap på väg till fel hinder men domaren stod för det så hon vände om och gick rätt. Trodde vi hade rivit första hindret då jag hörde henne slå i det, och var övertygad om att domaren gett oss flera vägran, men döm om min förvåning när jag hör speakern säga att vi sprang ett nollat lopp på tiden 40,nånting. Belöna och festa med Sirap, sen upp med mobilen. Jo, se på fan, några hundradelar från att få tidsfel men vi klarade oss! Enda hund felfritt och vi fick pinne! Jag kände mig lite besviken på att få en pinne och därmed titel på ett så "dåligt" lopp - stolpe in kallar jag det, så hoppades på ett bättre lopp. 

Lopp två var i princip bara första loppet i motsatt riktning. Då fick vi göra slalomet åt det hållet där svarta pinnen var först, och jo, hon missade den igen! Jag gjorde om, hon missade på nytt, jag gjorde om igen. Ville inte släppa igenom det denna gång som jag brukar, tänkte att hon ska få en chans att se att det är en pinne där, OM vi skulle få samma håll nästa bana. I övrigt rev hon ett hinder men sprang jättefint. 15 fel och ingen pallplats.  

Borde vi inte vara ute och springa där?

Tredje loppet byggdes banan om helt och alltså WOW! Jag kan inte önska något annat av vare sig mig eller Sirap! Det var ett magiskt lopp och vi gjorde det så snyggt! Vi var de enda som sprang felfritt och vi fick med oss en vinst och pinne till! 

Nu har vi en tävling till planerad i helgen, hemma i Enköping så den drar vi till så klart. Sen får vi se om jag stannar kvar i klassen och kör lite då och då, eller om jag ska klassa upp. JAG är verkligen inte duktig nog för den klassen, klarar ju knappt av klass 1. Jag kanske går med i Uppsala BK, de verkar ha en bra träningsgrupp för agility och det behöver jag verkligen om jag ska försöka komma längre upp. Men jaja, nu njuter vi av en ny titel och ett så jävla snyggt lopp! 

 

Agilitytävling på Roslagens BK

Som vanligt när jag sprungit agility vill jag direkt anmäla till ny tävling när jag kommer hem! Så innan vi åkte på nästan två veckors semester så anmälde jag till två hopplopp i Norrtälje direkt efter vi kom hem. 

Bilden är egentligen från Fagersta men slalom sprang hon ju även här ;)

Det var två riktigt svåra banor, den första delades det bara ut tre pinnar på totalt i alla storleksklasser. Det vi diskade oss på var att hon skulle göra en sväng mot slalomet men hade längdhoppet rakt framför sig, fast korsande åt fel hål, så hon hoppade det på tvärsen. Med tanke på att jag var lite orolig att hon inte skulle klara av långhoppet, då vi knappt aldrig stöter på det, så var jag jätteglad över att hon tog det så fint två gånger, åt båda håll ;-) Sen var det en liten habrovink i ett hörn som var svår, och inte heller den hade vi klarat oss förbi. 

Alltid en tunga ut. Även denna bild från Fagersta.

Bana två hade inga lurigheter men den hade istället ett halvt maraton i raksträcka. Sirap hade så klart inga tankar på att samarbeta men hon är ju så fantastisk på att springa på sin linje och gjorde det så himla bra på distans från mig. Ett litet strul gav lite mer tid, men åtminstone ingen disk och vi fick två rivningar, ett vanligt problem för oss på snabba banor. Jag är så nöjd med Sirap på den banan och då var det ju kul att vi iaf fick med oss lite pris hem. 

Tvåa på pallen trots två riv!

Nu har vi inga tävlingar alls planerade framåt. Har lite uppdrag (ska sitta i sekretariatet på SM i helgen), sen verkar även tävlingar hålla lite ledigt några veckor. Sirap var åtminstone duktig och tajmade in löp när vi var bortresta, perfekt att kunna återuppta tävlandet direkt utan att oroa sig för det! Så får vi se om det blir lydnad eller agility. 

 

Agilitytävling på Uppsala BK

En rakt igenom trevlig tävling, hela vägen från PM till mål

Men en lång väntan på andra starten, 4 timmar.

Det blev en lång dag på Uppsala BK idag när vi körde två hopp-lopp där, i drömmen om en sista pinne för titel. Första banan kändes lurig och jag såg ett par ställen där jag behövde hålla i Sirap. Jag hade en bra plan, hon var alldeles underbar - tyvärr på slutet var det ett hinder jag inte hade tänkt på som hon tog, och vi fick en snörplig disk. Synd, på ett så jättefint lopp! Dock var det väldigt många som hade felfritt, och jag tror inte vi är snabba nog att hålla i konkurrensen (man får inte se sin tid när man är diskad). 

Sen åkte jag och handlade lite och donade någon timma, tänkte att jag skulle vara tillbaka i perfekt tid för nästa banvandring men det var tyvärr försenat med drygt en timma. Det var över 25 grader och min hjärna brände ut av det. Sirap ville inte lämna poolen de ställt upp heller.. Banan såg springig ut men jag fick till en ganska bra plan. TYVÄRR så är jag helt dum i huvudet och håller mig inte till den så först får vi strul vid slalomingången för att jag hamnar i vägen och sen stannade jag upp på ett ställe vilket gjorde att Sirap vände och tog ett hinder två gånger. Två disk med oss hem då, pirriga ben (av värmen och saltbrist) och lite brunare.  Jaja, vad är väl en sista pinne för titel när man tävlat i hundra år? Vi letar nya tävlingar snart!

Hopptävling x 3 på Fagersta KK

Det är något med Fagersta KK och anmäla till agility där. Hade väl egentligen inga större planer på en agilitykarriär i år, men när de hade en tävling med tre starter kunde jag inte låta bli att anmäla. Det blev en lång dag med 2,5 h mellan varje start, men trevligt sällskap och okej väder så överlevde vi även detta. 

Först ut var ett lopp där jag var alldeles ofokuserad som förare. Har inte sprungit sen i höstas och vår enda träning har varit att jag testat att hon kan slalom, då jag istället legat sjuk i covid sen vi tävlade sist. Det innebar att jag handlade otroligt dåligt och vi tappade bort oss båda två. Uppvärmningslopp!

Andra loppet gick bättre och jag tycker hon är fantastisk på att ta banan på ett bra sätt med distans"handling" (jag vet inte hur mycket hon lyssnar på mig eller går på givna linjer). SÅ nöjd med hur hon tar slalomet på egen hand, jag är ju två hinder bakom henne när hon går in i det, MEN så surt att hon hoppar ur sista pinnen för att ta tunneln. I detta lopp väljer jag att gå vidare, en gång är ingen gång, men då det hände samma sak på sista loppet så tog jag tillbaka och gjorde om. 

Tredje loppet har jag ingen film på men det var ännu snyggare än det andra! Tyvärr då uthoppet ur slalom igen så det gjorde jag om, hon behöver INTE lära sig att det går bra att skippa lite pinnar där. Men resten var så bra och jag lyckades undvika en riktig luring! Så det innebar att vi åkte hem med tre diskstarter och ingen pinne för att få ihop en titel, men det gör inget då det är så himla kul och jag kommer få ett helvete om vi kommer upp i klass 2. Jag menar hon är snabb och duktig på linjer, men då måste hon ju lyssna mer på mig, och jag är ju rätt dålig på det här med handling.. Aja, än är vi kvar i klassen och nu måste vi bara hitta fler tävlingar som vi kan vara med på! Men innan dess måste vi verkligen träna utgångar ur slalom mot en lockande tunnel.. 

Siraps agilitykarriär sen sist

Med alla skador Sirap har haft har det varit otroligt att vi ens fått några meriter i agility under åren. Jag har fokuserat på hoppklass då jag varit för rädd för skador på agilityhindren, ibland har jag startat ändå om det ändå varit en agilityklass på plats och i ungefär samma tid. När vi hördes sist här på bloggen hade jag två pinnar, en i agility och en i hoppklass. 

Strax därefter åkte jag till Fagersta på en kvällstävling och drog hem med två vinster och två pinnar i hoppklass! Redo för nästa klass alltså, men jag vill gärna ha en titel (plus att jag vet inte om JAG klarar av handlingen i klass 2). 

2023 blev det bara en tävling i Fagersta, inga pinnar på det loppet. Sen var vi inne i en lång rehabperiod efter att hon skadat en muskel bakom bogleden. 

Nästan ett år efter det kom vi till start igen, också i Fagersta, men ingen pinne. I april 2024 var vi på EHDKs tävling i Kungsörs Hundarena och gjorde två väldigt sena starter. Den första fick vi en pinne på, den andra var jag så fruktansvärt trött att jag kollrade bort mig totalt. Att starta vid 22 på kvällen är inte min melodi :-D Efter det har vi varit runt till Västerås, Häverö, Gävle och Enköping och startat, men tyvärr små missar överallt som gör att vi åker hem utan sista pinnen. Så är agility, roligt men frustrerande! Nu är vi faktiskt anmälda på en hopptävling i Fagersta, det är min bästa klubb så nu är jag bara vidskeplig och tänker att det gick bra sist vi tävlade utomhus där. Men äsch, det går som det går, det kommer fler tävlingar. 

Just ja, jag har ju flyttat och igår löste jag medlemskap på Enköpings brukshundsklubb. Där finns agilityplan så jag kan börja träna det lite mer regelbundet, det ska bli kul! 

Hopptävling i Hällefors

Fast det var en lång helg blev det knappt någon vila. På torsdagen kunde jag ägna mig åt lite "häng" men på fredagen var jag skrivare åt sheltieklubben i Eskilstuna (ovanligt att få skriva, men det är ju skönt att slippa tänka) och på lördagen blev det en tur till Hällefors för trippel start i hopp. Det var ju tur vi fick fler chanser på oss, för herregud så laddad hund jag hade.. Första loppet var Sirap överallt och ingenstans där jag ville. På andra loppet jobbade vi ihop oss första halvan men sen blev det lite hey baberiba. Sista gick jättebra, förutom att hon rev två hinder vid tajta svängar, så det behöver vi träna på. Vi blev iaf placerade tvåa på sista loppet, de andra givna diskar.. Här kommer lite filmer för er som är intresserade. 

Två pinnar och klassvinst

I söndags var vi anmälda på fyra starter i agility, eller rättare sagt två i agility och två i hoppklass. Jag har lärt mig att inte ha några förhoppningar om det ena eller det andra i agility så jag tänkte bara på att göra mitt bästa och att vi skulle utveckla oss något. 

Det började med två lopp i agility där mitt mål var stadga i starten och att hon skulle gå ner försiktigt och träffa kontaktfältet i balansbommen. Vi uppnådde dock mer än så då vi sprang det felfritt! Det visade sig dessutom att vi var de som var snabbast att springa felfritt så vi vann klassen och fick vår första pinne! 

 

Tom en prisutdelning fick vi! Yeay!

Till andra loppet hade jag väldigt svårt att ladda om och när jag chansade med att springa före för mycket vid ett hopp rev hon och sen hade jag liksom svårt att släppa det. Det ledde till en dålig ingång i slalomet och där diskade jag oss genom att inte göra om det (men jag ser inte tävlingen som en bra plats att börja nöta något som annars sitter bra). 

 

Till lopp tre byggde de om helt och det blev hopp-banor. Vi hade ganska sent startnummer och jag hann ladda ur ordentligt innan det var vår tur. Det var varmt och jag hade noll fokus kvar. Sen på banan var det massa fix av hinder när vi gick ut så Sirap låste sig lite på det och sprang sen lite hej vilt efter det. Nåja, när det släppt gjorde hon i övrigt ett jättefint lopp även om vi redan var diskade. 

 

Till sista loppet hade jag återfått lite energi och vi gick ut och ägde! Nejdå, men det kändes så himla bra och vi lyckades ta oss igenom det felfritt, och detta tack vare min plan som funkade. När jag kunde vika av, hur jag skulle byta osv. Allt bara flöt på så bra och snyggast var helt klart slalomingången som var väldigt svår och där flera hundar sprang förbi för att ta en tunnel istället. Slutet var också så snyggt, hon röjde in i mål på egen tass. 

Det var inte så många kvar efter oss, men Hans, vår klubbkamrat som drog igång agilitysektorn i klubben, var kvar. Med hans meriter trodde jag vi skulle åka ner från förstaplatsen, men det var verkligen på håret som vi fick stanna kvar och vann! Det var inte för att de i sig var långsammare än oss, utan för att hunden tog sikte på en tunnel istället för slalomet, och en liten snurr var tillräckligt för att vi skulle vinna. 

Nu är vi så klart supertaggade på nästa tävling, som är flera starter i hoppklass på Hällefors brukshundsklubb nästnästa helg. 

Officiell agility på Örebro BK

I går var det kvällstävling på Örebro Brukshundklubb (eller tekniskt sett på en ridanläggning utanför stan) med dubbla starter i Agility klass I. Vi har ju inte tränat specifikt för agility (vi kör helst hoppklass, som inte har kontaktfältshindren) men det är alltid bra att få träna på att springa bana i skarpt läge. 

Först ut en bana med fler ställen där det fanns risk för hunden att springa fel, bland annat tog en del hundar tunneln bredvid balansbommen vid starten och en del tog hindret framför slalomet istället för att springa in i slalomet. Sirap tog fel hinder på ett annat ställe vilket diskade oss, men mentalt klev jag ut ur min handlingsroll redan efter balansen då hon studsade ner och jag blev lite paff. Det ser ganska flytigt ut, men jag var helt borta på vad jag skulle göra. Dessutom hoppade hon från vippen, vilket i stunden kändes som jordens hopp, sen på filmen ser jag att det inte är så högt ändå. Mest nöjd över att hon tog slalomet trots att jag stod mitt i vägen. 

Bana två kändes ännu svårare med flera 90 graders svängar efter varandra och sedan inte en rak ansats till balansen där det dessutom låg en tunnel bredvid. Här blev mitt fokus att sakta ner henne på kontaktfältshindrena (lyckades vi med, även om hon trots att hon stannade hoppade över själva kontaktfältet..) och att bara klara av starten för den var lurig. Väl igång blev starten ännu mer lurig eftersom Sirap tjuvstartade så det stod härliga till! Men vi fick till det ändå och tyvärr missade hon slalomet (skulle kolla nummerskylten) och sedan var det där med att hoppa över KF. Så 10- och en fjärdeplacering, ändå inte fy skam!

Nu är nästa lopp i Västerås 8 maj, då är det både hopp och agility, men det känns alldeles för långt bort! Jag vill tävla nu!

Inofficiell agility i Fagersta

I lördags var vi upp till Fagersta och deras kalla stenhall för lite inofficiell öppenklass. Jag tänkte att det bara var en term man använde för att hålla det inofficiellt men hade jag tänkt till lite hade jag ju förstått att det är en klass som funkar för alla klasser. Så enligt min agilityinstruktör som var på plats är öppen oftast på nivå klass 2 för att funka för flera. Jag fick lite av en chock när jag såg banan (både för att jag trodde vi skulle börja med agility och det bara fanns hopphinder och en tunnel på plats och så klart över mängden hinder). 

Jag sa till Tess innan jag åkte att det skulle nästan vara lite störande att få felfritt när man tävlar inofficiellt, så det var inte målet för dagen. Mitt främsta mål var att Sirap inte skulle få tjuva. Sedan ville jag så klart lära mig så mycket som möjligt och läxorna beskriver jag mer efter filmerna. 

Start 1 var en hopp utan slalom. Längst uppe var det tre varv genom tunneln och jag tappade bort mig när hon kom ut ur den första gången. Jag hade svårt att hinna lära mig banan på de 8 minuterna och det mesta fokus hamnade på vilka byten jag behövde göra och att lära mig banan. Hann tyvärr inte tänka var min hund landar och vad hon kommer att se, vilket så klart innebar in disk för oss när hon tog sikte på fel hinder precis på slutet. 

Nästa lopp var också hopp utan slalom, men även lite för svårt för MIG. Jag hamnade helt fel mellan tredje och fjärde hoppet så jag trycker ut henne och hon tar 4 från fel håll. Sedan slarvade jag med kommandot uppe i tunneln så där hade hon fått en vägran om jag inte redan fått oss diskade och på slutet river hon också ett hinder. 

Jag var inte på något sätt besviken efter dessa lopp, det var för svårt för mig att lära mig dem just nu. Det är en snabb kort grej och så är man ute i agilityn. Jag var istället väldigt nöjd med hur mycket hon försöker förstå mig och faktiskt ville samarbeta och inte bara kutade rakt ut i intet för att köra på alla hinder på en gång. Jag inser att jag behöver gå en handlingskurs men är samtidigt lite rädd för det. Agiltiy har ganska mycket "sanningar" tycker jag, att om någon är framgångsrik på en metod är det den man använder, men jag klarar inte av hur mycket kommandon som helst osv. Så får se om det kommer någon möjlighet och vad det eventuellt leder till. 

Sista loppet var ett agilitylopp där även slalomet kom fram. Där var mitt mål innan att Sirap skulle ta kontaktfältshindrena med självförtroende, hon har ju aldrig varit uppe på ett annat A-hinder än de vi har på klubben. Sedan blev ett annat mål under banvandringen att jag inte skulle råka få in henne i tunneln igen istället för upp på A-hindret då de låg väldigt nära varandra och jag lätt hade kunna riktat mig fel. 

Allt detta lyckades jag med mycket väl, däremot var det den där detaljen att tänka var hunden hamnar när den landar och något jag inte alls tänkte på gjorde att vi diskade oss på ett i övrigt felfritt lopp. Disken kommer på det hinder som hon hoppar andra efter A-hindret, hon skulle egentligen direkt till slalomet.. 

Trots disken kände jag mig gråtfärdig efter loppet - av lycka! Det kändes verkligen som vi gjorde det hela som ett team och jag hann med att berömma och peppa henne. Nu är jag supertaggad för tävling igen men tyvärr krockar de med allt annat jag måste/vill göra.. Hur vore det om vi införde 5 dagars helg nu? 

Premiär på agilitytävling

Söndagen 23 januari var det dags för vår agilitypremiär! Alltid lite läskigt med nya saker, även om jag kanske inte skakade inför start. Vi hade haft ett jättebra genrep som såg ut så här: 

Clear round trots att hon tjuvstartade alltså. 

Jag hade inga förhoppningar på första loppet som var agility, tänkte att hon behöver få landa i miljön och testa på nya kontaktfältshinder och bara få positiva erfarenheter. Det började med ett hopp  - slalom - tunnel och sedan tillbaka och bredvid slalomet stod vippbrädan. Sirap tjuvade och kutade in i halva slalomet och innan jag hann reagera stod hon på vippbrädan (utan att ha passerat någon tunnel). Hon hade ignorerat domaren som var precis där emellan så det var jag jättenöjd över, samt över hennes entusiasm över att hoppa upp hela vägen på vippen. Ett snabbt beslut så tjoade jag av glädje och körde vidare med en disk. Även balansbommen tog hon med gott mod och jag var jättenöjd!

Till nästa lopp var det hopp och här tänkte jag faktiskt att vi har en chans. Nu hade hon vart i miljön och även fått fräsa ur lite. Faktiskt gjorde vi hela loppet jättesnyggt förutom att hon rev två hinder. Så typiskt, tror jag var för snabb och hon blev stressad och satsade för mycket framåt. Domaren haffade mig och var imponerad över hur duktig hon var på andra loppet som gjorde det "felfritt" med tanke på hennes kaos på första loppet. 

Vid tredje loppet som också var hopp tänkte jag att vi ändå hade goda förutsättningar. Jag skulle ta det lite lugnare och vi borde kunna köra felfritt. Well.. Sirap drog rakt över plan och väl där tog hon lite hinder på måfå.. Tror hon triggades för mycket av att se andra hundar innan, det var lite struligt där uppe och mycket tjo och tjim. Så synd att vi inte kunde visa vad vi gick för, men nu fick jag lite saker med mig. Dels behöver hon störningsträna och lära sig lyssna trots att hon tror att hon vet vart hon ska. Dels behöver vi träna hopp i hög fart. 

På första passet efter tävlingen fokuserar vi på störningar med lock och
leksak på sidorna om slalomet. Fokus oavsett vad som händer omkring. 

Nästa tävling blir i Lindesberg helgen efter vi kommer hem från Åre, dvs inte så mycket träning på det inför. Håll tummarna! 

Jul, mellandagschill och nyår

Så här års brukar det väl vara dags för utvärderingar och planer inför det nya året, men jag vet inte om det blir något sånt för oss. Tävlingskarriären finns väl summerad under oktober månad, typ och planerna för nästa år känns ju hur instabila som helst ;-) Jag brukar varje år sätta mig själv och göra upp planer, mål och önskningar för nästkommande år samtidigt som jag summerar det tidigare, men i år fick jag ingen feeling. Jag gjorde det, men det känns inte som att jag gör det för att se fram emot det, utan för att jag ska. Så jag struntar i det. Kanske får jag en annan lust innan året är slut, eller i början av året, båda sakerna är ju helt okej. Jag kan faktiskt planera när som helst. Sparmålen desamma, tävlingsmålen desamma, jobbmålen desamma, resor desamma (obefintliga). 

En sak jag SKA göra nästa år är att bli klar draghundsinstruktör. 
Här pluggar vi. 

En annan sak som jag ska fortsätta med är min styrketräning och yoga. 
Inte för att det kommer ett 1 januari utan för att jag vill kunna röra på mig som en normal
människa även efter 40..

Julen då? Den blev nästintill inställd. Vi firar ju inte storslaget med den största delen av släkten i Norge och när det dessutom visade sig ett par dagar innan jul att mamma hade NIVETVAD så blev det liksom inte så mycket alls. Pappa och bror var över på middag under ett par timmar, resten av dagen spenderade jag i hundarenan och tränade lite agility då det var öppet för de medlemmar som av olika anledningar hellre ville vara där. Trodde jag skulle vara ensam men vi blev ett gäng som baxade ut lite hinder och kombinerade banor med glögg :) Mysigt! 

Sirap öppnade sitt livs första paket, hon brukar ju bara ta dem och vara snål
utan att veta att det finns något inuti att komma åt också.. Detta blev den enda julklappen som 
öppnades på jul, resten sparar vi tills vi kan fira med mamma.

Julafton som bäst ;) 

Vi skulle ju egentligen sprungit tunnelrace på annandag, en tradition i hundarenan, men den blev så klart inställd. Vi var några som istället hyrde hallen och tränade, jag och Sirap med fokus på kontaktfält och med tusen andra kvitton på saker vi kan träna på vid andra tillfällen.. Jag hade så tråkigt att jag anmält till två agilitytävlingar i början av nästa år, så får vi se om de blir av. Det var inte så många tävlande än på den första så den kan nog absolut bli av. Däremot blev den inofficiella jag tänkt att vi skulle vara med på för att få vara i lokalen innan inställd, så det får bli ett test direkt med att se hur hon hanterar en helt ny miljö. 

Jag jobbar nu i mellandagarna, besöket till uppfödaren i norr blev inställd och det är nog lika bra med smittläget. Så vi får se vad vi fyller dagarna med istället om jag tar ledigt någon dag. Lite för kallt för uteträning och kanske onödigt att spendera ALLA pengar på att hyra hall.. 

 

Öppet hus på klubben

Förra helgen bodde jag nästan på hundarenan. På lördagen var det SM i freestyle och htm och vi kikade inom för att heja på vår klubbkamrat på väg ut i spårskogen. En del program är ju samma som på den tiden jag tävlade med Nässla, men några nya guldkorn var det, bland annat årets andraplacering i FS, ett helt otroligt program som gjorde mig gråtfärdig. 

På söndagen var det öppet hus från klubbens sida i hundarenan och jag skulle demonstrera Rallylydnad. Först ut klockan 9 var Ann-Sofie med freestyle och jag väntade mig ganska svag uppslutning så tidigt på söndag morgon, så gissa att jag blev förvånad när jag kom in och läktaren redan var full! Det blev toppendag där vi visade och besökarna fick testa freestyle, rally, IGP (endast uppvisning), Maria Brandel visade lite från lydnaden som de tävlade VM i år, agility, hoopers, kongsök och aktiveringsbana. Det fanns även en fotohörna som vi passade på att testa med flattar av varje färg när de väl fanns på plats samtidigt. 

Så duktiga och fina flattar! Eller?... 

Behind the scenes.. 

Genomgång av kongsök

God jul!

Vi fick visa upp hur agility ser ut, jag hann inte banvandra men lyckades ta oss igenom banan felfritt! Yeay! 

Agility dipp och boost

Förrförra onsdagen var jag och hälsade på Jens och på vägen dit passade jag på att hyra en timma på AW arena, en agilityhall längs med vägen mot Nynäshamn. Den del av hallen jag hyrde hade en enorm bana stod uppe, men även nummerskyltar enligt nedan. Kanske lite svårtolkat men det jag kan säga är att det var skitasvår bana och jag började tappa hoppet om att jag skulle kunna hålla på med agility. Dels att jag inte minns, plus att det var så himla svårt. Vi ägnade tid åt ett par kombinationer bara, men hade inte ens en suck att med träning kunna springa hela banan. 

Men som tur är så har jag fått mig träningskamrater som har koll, och sist vi tränade byggde vi ett par banor som faktiskt är för klass 1. De två första banorna sprang Sirap ur slalomet, men när Lina kommenterade att jag höll mig för långt bakom så såg det ut så här på vårt första försök på bana nummer tre, såå nöjd! På min instagram la jag in låten Unstoppable med Sia, vilken boost det var att få titta på med den låten, kände att nu jäklar tar vi över allt!

Tre hinder en omöjlighet?

Mitt på en öde ö

I bloggen ser det ut som det knappt blir någon träning, men vi har nog tränat minst varannan dag i vår eller annan hundhall. Jag fick låna Grunden är grunden del 1 av Lina som vi tränar med (den finns inte att få tag i längre) och tänkte att tre hinder på rad kan väl inte vara så svårt?

Svårare än man tror!

Jodå, jag önskar jag hade filmat för jag hade nog kunnat lära mig ett och annat om min egen handling om jag gjort det, för det går verkligen inte bra! Den längst upp går bra, det är så det naturligt blir om man rör sig parallellt med hindrena. Men att växla därifrån till att dra till sig hunden innan den tar nästa hinder är mycket svårt! Men roligt med utmaningar och jag tycker det känns som att jag övningskör med en supersportbil när jag själv har kapacitet för en Skoda Fabia. i torsdags på vår träning när jag satte upp dessa tre fick jag på första passet inte alls till det. Gick tillbaka till bänken och funderade på vad som skulle hända om jag vände på mig. Gick ut och provade och fick ett helt annat resultat (tyvärr inte bra nog för alla tre hinder) och det var så fascinerande att se hur hela beteendet ändrades av bara över att jag vände på mig! Hon kan ju göra rätt, men jag vete sjutton hur jag ska guida henne.. Aja, vi har många träningstillfällen kvar innan det är dags för tävling åtminstone, och det kan behövas! 

 

Premiär i agilityvärlden!

Inte nog med att vi gick ett spår i helgen, det blev också premiär på agilityplan! Förvisso ett blåbärslopp, men ändå. Tänker att det är lika bra att träna på att bli diskad, för det verkar vara livet som tävlande inom den grenen ;-) 

Det var på Väsby BK, två starter i blåbärsklass, dvs bara hopp och tunnlar. 

På första loppet diskar hon sig när hon springer första gången in i tunneln. Jag visste att det skulle bli en utmaning, men nu när jag ser på filmen ser jag dessutom att hon tittar på mig men ändå väljer att springa vidare! Jäkla loppa! Sen blev hon lite rädd för hon som skrev under sitt paraply, men det är väl såna livserfarenheter man behöver göra som liten unghund. Det som inte kom med på filmen var att hon dessutom var på väg upp på A-hindret när hon var klar, TUR att det stod grejer för, annars vet jag inte vad som hade hänt! 

På lopp två rev hon tyvärr första hindret vilket gjorde henne tveksam inför nästa och då hoppade den åt fel håll. I övrigt är jag supernöjd med vårt samarbete. Mitt mål för banan var att hon skulle veta att jag var på hennes vänstra sida när hon var inne i tunneln (första), då det var många hundar som inte visste att föraren flyttat sig dit och därför vände ut åt fel håll. Det lyckades vi med! 

Nästa vecka ska vi åka på privatträning och vi ska fokusera främst på hoppteknik. Det var något jag tänkt redan innan vi rev detta första hinder, så det blev bara en bekräftelse på vad jag trott. På lördag kväll ska hussen få följa med när vi tränar i hallen, ska se om han blir lika såld på det som jag. Då kanske det finns fog för en till hund ;-) 

Tänk, jag som alltid sagt att jag gör det mesta förutom agility i hundsport, men nu kör jag tydligen även det - och superkul är det! Planerar för vår första officiella start i februari, men innan dess blir det förhoppningsvis en del inofficiella lopp :)