Sista dagen på Hovden

Sista dagen för äventyr på Hovden blev lite begränsad då det visade sig att Nässla hade fått sår under trampdynorna av fjällturen som innehöll en hel del stenar. Hon var också ganska trött.. 

Slagen hjälte

Hon hade ju ont av att bara gå utanför dörren på kvällen så med lätt panik rotade jag igenom vad jag kunde hitta då jag visste att bandage och allt sånt var hemma. Hittade ett paket compeed i skåpet, googlade det tillsammans med hund och hittade iaf en veterinär som rekommenderade det på öron som spruckit, så jag chansade. Det visade sig funka väldigt bra, man såg direkt att det hade börjat jobba (då blir det en vit fläck på såret) och dagen efter var det lilla sår hon fått faktiskt läkt. Sen var hon lite sliten under trampdynorna så det blev ingen fjälltur. 

Compeed, räddare i nöden

Vi tog istället en tur med hussen nere i skidcentret och passade på att bada lite tillsammans. Dock lite begränsat då det var ganska kallt med fjällvatten. Alltså jag badade inte så mycket, Nässla var nöjd. 

Två badnymfer!

Efter det valde jag att åka vidare till mormor, så Nässla automatiskt skulle få en vilodag i bilen för tassarnas skull. Hon fick ha plåster på och sen tänkte jag leta på apotek för lite bandage men hittade inget väl på plats, tydligen säljer inte apotek i Norge djurvårdsaker. Men trampdynorna hade ändå läkt så pass under vilan/compeedplåstret att det inte kändes som någon fara att gå några kortare (men mildare!) turer även i Haugesund. Men nu vet jag vad jag ska packa till nästa tur på fjället, då ska compeed med (eller faktiskt köp det egna märket från icas apotek då de har i olika storlekar i en förpackning, då de inte går att klippa i hur mycket som helst - då lossnar de nämligen) och sedan vadd och de där färgglada djurbandagen som sitter även när det blir blött. Vid risk för sår skulle jag ha på plåster och låta de sitta kvar med ett bandage, det tror jag skulle vara en toppenlösning! Jag som själv använt compeed mycket vet att det blir som att gå på moln när man använder dem och inte ens sår känns av, så jag tror det kan bli väldigt bekvämt för hunden. 

Förutom den lilla tråkigheten med tassen (som ändå läkte så fort) så har ändå hon hållt ihop bra på fjällen. Det värsta har nog varit värmen men det finns ju vatten överallt som hon fått nyttja och då har hon varit pigg och go. Hennes knä har inte tagit någon skada alls vad jag kan se och det är ju ändå kanon! 

Sjukstuga, slappardagar och mindre panik

Ja, det är lite hur vi kan sammanfatta vår senaste obloggade tid. Med sjukstuga så hade vi först en incident då den andra kontorshunden fick kennelhosta. Väntade mig det värsta då de både hänger ihop på jobbet och delar vattenskålar (och Nässla äter upp hans rester så även matskål om man ska vara ärlig) men Nässla klarade sig och eftersom det idag var en vecka sedan de träffades sist och hon inte fått något (och han hade det i två veckor innan dess) så får vi anta att vi klarade oss undan åtminstone det. Det vi däremot inte klarade oss undan var pollen! Nässla har ju blivit dålig flera år kring semestertider, ett år var vi hos veterinären men fick en sommarvikarie som inte tog våra symptom på särskilt allvar då de mest prioriterade akuta åkommor och fick bara antibiotika utskrivet så jag hade liksom tappat hoppet om att få hjälp när vi behövde - under semestern. Men i år kliade hon sig ganska rejält (med mina mått mätt) så jag ringde min nya veterinär och fick tid. Jag själv var ganska säker på att det var pollenallergi mot just gräs för hennes symtom följde min gräspollenallergiska kollega (och jag dubbelkollade även på prognoser och såg att de var rätt synkade). Under väntan till att vi skulle få komma till veterinären googlade jag för fullt och fick lite smått panik "om hunden inte blir bra bör man tänka på om det är ett värdigt liv att utstå klåda"! En av de bästa sidorna jag hittade var faktiskt min kollega Glanna som skrivit. Det som verkade unisont på alla sidor var att hunden ska testas för foderallergi innan man börjar testa för atopisk allergi och tanken på 8 veckor strikt foderkoll kändes så där (när det ändå är uppenbart att det är bara en viss tid på året hon blir dålig). 

Tack och lov har jag hittat en vettig veterinär som trodde på mig och utifrån min beskrivning också skulle tro antingen insektsbett och/eller allergi mot pollen. Det gjordes ingen utredning på vilken sort utan vi fick kortisonkur utskrivet och sedan antihistaminer att använda vid behov, precis som vi behandlar oss människor med pollen alltså. Jag köpte också schampo som jag kan använda dagligen de dagar det är mycket pollen. Det gick enligt veterinären att vaccinera mot den sort hunden är allergisk mot, men att det tar inte bort 100% och brukar användas på de hundar som har allvarlig allergi. Hon tyckte att det var väldigt milt som Nässla hade och borde räcka med denna behandling. 

Så nu käkar Nässla alltså kortison i några dagar till. Det ökar törsten (och därmed kisseriet) och hungern (vilket faktiskt KAN bli värre, om nu någon trodde något annat). Dessutom är hon flåsig och har redan tappat mycket muskler! Det leder till att del två i rubriken efterföljs, vi slappar mest. Jag går en längre promenad med Nässla om dagen, men inte i raskt tempo. 

I går när vi hade en slappardag och vi gick upp i skogen för att plocka kantareller (hallelulja vilket nytt ställe jag hittade!) så inträffade den sista delen i rubriken - paniken. Nässla är ju väldigt lugn och går mest bara lunkandes när jag plockar men igår fick hon ett ryck och skulle gräva ner sig under en rotvälta. Vips så var hon borta och låg där under i godan ro när jag såg en enorm svärm av jordgetingar! Den paniken, hon hade alltså grävt ner sig i ett jordgetingbo och jag skrek upp henne och vi sprang bort. Några satt kvar och var jättearga i hennes päls men jag lyckades slå bort dem och jag tror hon klarade sig utan ett enda stick! Hon hade ju inte ens brytt sig om inte jag ropat upp henne, förbaskade toka!

Trots jordgetingincidenten så kom vi hem med nästan ett kg kantareller, Nässla måste bära så klart.

Så nu väntar vi bara på att kuren ska ta slut så ska jag börja med att bygga upp hennes muskler och kondition igen. Jag har egentligen ingen plan för hur det ska gå till, men jag gissar att vi kan öka på promenader, simma lite och även fortsätta i skogen. Innan dess blir det bara kravfritt. 

Om hostan..

Mitt inlägg om kennelhostan blev ju inte så informativt, här kommer en liten vidareutveckling:

Frisk hund hälsar på till synes friska hundar. De till synes friska hundarna börjar hosta några dagar efter besöket och min friska hund hänger på ytterligare några dagar senare. Alltså, kennelhosta smittar uppenbarligen under inkubationstiden. Det värsta med det är ju att vi kan ha spridit viruset hej vilt hit till Kungsör med omnejd utan att vi vetat om det. Men, den här biten "utan att veta om det" känns ändå som en förlåtande orsak, om än lite irriterande. Tillbaka till den friska hunden som då alltså blev sjuk. Sjuk hund hostar ett dygn och har 38,5 i temp. Ett halvt dygn senare nere på 38 grader och mycket färre hostattacker. Hostar därefter bara när hon reser sig upp eller blir uppspelt, inte allt för ofta. Har något lägre energinivå än vanligt, vilket givetvis är lämpligt när man inte får röra på sig. 

Jaja, nu är vi här och det är inte mycket att göra än att vila upp oss. Nässla får äta lite mer än vanligt eftersom det går åt mer energi att vara sjuk. Det gäller ju åtminstone människor så jag kör på den teorin på Nässla med. Hon protesterar inte.. 

En liten fästing

= ett stort bandage, iallafall om man heter Nässla..

I början av veckan har vi inte haft några vidare utomhusaktiviteter mer än promenader och träning på vanliga gräsmattor. Av någon anledning när jag duschat Nässla hade jag slarvat med att sätta tillbaka fästinghalsbandet men har inte heller känt någon panik då vi som sagt hållt oss utanför skogen. Tyvärr är hon en riktig fästingmagnet och har trots skogsbristen fått en fästing. En enda fästing, på svansen, som hon själv hittade först. Och när hon hittar fästingar sliter hon och när jag upptäckte att hon hade den (hon var ensam hemma när hon skulle ta bort den) hade hon en kal fläck i storlek med en femma.

Rester av Nässlas massaker på fästingen.

Tog bort fästingen (för det hade hon inte lyckats med) och trodde det var bra där, det brukar det vara (för så här gör hon så fort hon får chansen, finns en god anledning till scalibur om man säger så..). Icke sa nicke, idag upptäckte jag att hon fortsatt på såret som blev och har nu ännu större öppet sår! Fy va äckligt, jag vill inte ens ta bild och visa *spyr lite*. Så nu har jag lindat svansen, vi börjar få in snitsen på det här med bandage kan jag lova.. Aja, betydligt lättare att hantera bandage på svansen än tassen, speciellt med tanke på vädret.

Skada

Idag träffade vi Rebecca och Maja i regnet och körde ett litet sök men med nergrävda valpdummysar. Nässla var inte direkt jättesugen på att jobba (??) men jag kunde få henne att koppla på nosen i rätt områden tack vare lite dirigering och närsökssignal, så vi slapp iaf gå ut och hämta grejerna själva. När jag kom till bilen såg jag att Nässla blödde om tassen, så hon har skurit upp lite på en trampdyna. Det är inte speciellt djupt, men trampdynor är ju svårläkta så jag bandagerade på en gång när vi kom hem och tvättat av lorthunden. Hoppas att det håller sig bra nu och att det läker fint, orkar inte med mer tjall nu :(

Dirigeringar

Idag var kalendern tom, men istället för att slöa bort dagen framför datorn har jag sett till att få en del gjort. Mathandlande, tvätt, bakning, disk och sen det bästa - hundträning. Tog med mig några frysta fåglar och klövar tillsammans med dummy och bollkastare ut i "våran" skog. Planen var fotgående bland viltet och sedan dirigeringsträning med fokus på stanna och ta mina signaler, något som det har slarvats en del på slutet (ja, innan skadan alltså).

Bollkastare är ju en underbar uppfinning, med den kan jag kasta jättelånga dubbelmarkeringar och eftersom de blir långa hinner jag när hon är borta kasta några åt andra håll som jag sedan kan skicka henne på linjetag, det gjorde jag idag. Det var inte så långa linjetag/dirigeringar, utan fokus låg som sagt på att lyssna/titta på mig. Däremot blev några svårare genom att vara över stock och sten, plus att det inte fanns dofter från mig i områdena hon skulle till. Å just ja, inga stigar heller, vi var mitt i skogen. Med tanke på de förutsättningarna gick det oväntat bra idag. En gång när jag skickade henne på "ut" (bara muntligt) vände hon sig om och sen stod hon helt förstenad, inte ens svansen rörde sig. Så stod hon länge och verkligen funderade, för bakom henne var det ett ENORMT träd som låg i vägen. Tillslut tog hon min maning av "ja" och tog sig försiktigt framåt och sen lyssnade hon på kommandot hopp och kom över. Jag tycker det är bra när hon stannar upp och verkligen blir fundersam för då får jag för mig att hon faktiskt tänker och är medveten om vad det är hon gör. Däremot upptäckte jag att vi måste träna mer på närsökssignalen, speciellt med mitt handtecken, för när jag visade det ville hon gärna komma upp till där jag pekade..

Fotgåendet var inga problem efter hon upptäckt klöven. Då gick hon så där "jaha, den här leken, ja den går ju till så här" *stirra på matte*.. Fåglarna verkade inte så där intressanta, kan vara för att de var frysta, men också att hon såg mig lägga ut, dvs nyfikenheten av vad hon känner är inte lika stor.

Kan tro Nässla var glad över hopp och lek kommandot sen i skogen. Två flattefnatt fick hon till, vilken glädje :) Tassen har varit utan strumpa sedan i söndags och inget har hänt, peppar peppar.

Nu ska jag lägga mig i sängen och vila ett tag, åkte längdskidor igår (det finns ett område där de gjort i ordning backe och slinga några mil bort) och så mycket har jag inte skrattat på länge. Nu har jag träningsvärk de luxe dock, så vilan behövs =P

Utvärdering av första passet med nya knep

Gjorde mig en liten hinderbana idag som Nässla skulle få ta sig igenom fotgåendes. Så här såg den ut:

Startar längst upp, avslutar vid ikeakassen. Bruna pluppar är träd/buskar, glömde rita in det.

Första omgången blev det lite hejbaberibba första gången jag lät henne ta belöning, hon visste inte riktigt vilken hon skulle ta och var som en flipperkula. Efter några gångers belöning fick jag till det hur jag skulle göra för att hon skulle förstå. När vi kom till klöven började hon verkligen förstå leken. När vi kommit i "mål" efter första varvet tog jag med mig ikeakassen, gick runt och började om och då fick hon plocka in alla föremål ett och ett (efter ett fint fot förstås). På andra varvet insåg jag värdet på vissa föremål (och bristen av värdet på andra). Att ha en boll bland fåglarna var ju exempelvis rätt menlöst. Fann också att klöven slog nog högst av allt. Rätt bra faktiskt visade det sig eftersom en klöv är ju betydligt smidigare att träna med än en fågel. Håller för att kastas, hämtas och dreglas på betydligt fler gånger än en stackars liten kaja.. Vi avslutade med att träna uthållighet i fotgåendet mot just klöven efteråt på grusvägen, inte så lätt som man kan tro, trots att hon kan den leken..

En annan sak jag tänkte på gällande klöven är att viltspåret verkligen är försummat i träningen som varit och jag har inte insett hur kul hon verkligen tycker det är, eller snarare hur mycket värd klöven är. Viltspåret har varit en liten del på hörnet för meritering och lite för att hon verkar tycka det är kul, men det här gav en annan insikt om vad hon egentligen tycker om. Men lugn bara, vi kommer fortsätta med apporteringen också ;-)

En annan sak som jag erfarade idag var att trots att hon fick hopp och lek i skogen (tjohoooo hälsar Nässla) märktes det inget på tassen. Hon hade visserligen strumpan på sig, men nu tror jag vi är godkända för ett besök hos bästaste syster Thisbe (och bästaste hussen Jens). Äntligen!

Äntligen!!

Idag fick vi äntligen en rejäl dos av hundträning! Började med att åka till hundarenan och träna lite lydnad med Ann och Emma. Ann har egentligen två hundar men då den ena löper hade hon bara en och ville ha lite störning och bjöd in oss som det, gratis :) Bara att passa på då inomhusträning är vad vi haft att roa oss med senaste tiden. Snackade lite med Zandra innan och vi bestämde oss för att ses för en promenad och blodspår, något som jag trodde skulle funka med strumpa eftersom det inte är spring med. Emma hängde på och vi la spår till alla hundar och gick med i varandras spår för att titta in de andra hundarna. Kul att se, i den mån man hann, speciellt med Sasha där det blev kolsvart rätt fort.

Vad gäller Nässlas spår så går hon det bra, jag hade noll koll på snitslar då det var för mörkt för att se mina mesiga. Däremot har vi fortfarande problem med att hon inte går ut på tokvinklarna. Sista gången (de hade gjort två tokvinklar till mig) tog jag tillbaka henne och ledde henne in på vinkeln så jag kunde gå med och berömma rätt. Där tappade hon totalt och började bara springa runt i "panik" men kom snart in i det igen med lite hjälp. Jag vet inte hur noga det är med de vinklarna och framförallt vill jag ha något bra trick på att lära in det ordentligt, för det är där det brister just nu. Tips någon?!

Det var i vilket fall riktigt skönt att få en heldag med hund, det var ju snart en månad sen. Tassen verkar inte ha tagit någon skada som det såg ut idag, ska kolla in den i morrn och se om vi även kan roa oss lite mer kungligt på fredag.

Här kommer en uppdatering

Hade tänkt att förra inlägget skulle få avsluta året men jag kan inte hålla mina fingrar i styr och måste skriva lite ändå ;-) I går var vi i hundarenan och tränade lite rally. Banan gick jag två gånger, den första gången var hon allmänt ofokuserad (jag med, som först missade att stanna vid startskylten) och hon blev lite störd av 8:an och bjöd på lite andra beteenden innan kommando.. Andra omgången gick mycket bättre och alla moment satt nog (vad jag minns) som de skulle. Tränade också lite på att få över henne från vänster till höger sida framför mig, än så länge går det lite långsamt och Zandra tycker det ser ut som vi hamnar i front först, men jag tror det löser sig när hon lär sig vad hon ska göra och det blir mer fart i momentet. Hon verkar iallafall inte ha problem med att jobba på min högra sida, men det är ju trots allt där hon mestadels befinner sig till vardags (förstår inte vitsen med att hunden måste gå på vänstern och möta folk och hundar, jag har henne alltid bort från vägen så att säga).

I förrigår var Zandra över och hälsade på, vi tog en kortare stadspromenad ( i ösregn) och sen kom de med upp och snackade lite skit. Nässlas tass klarade av det utan någon åverkan och matte fick lite social samvaro vilket varit en bristvara sista tiden (jovisst träffar jag annat folk än hundfolk men då blir det mest prat om eller med barn vilket kanske inte alltid är underhållande för mig). I vilket fall, det var välbehövt kan jag säga. Alla mornar sista veckan har jag klivit upp vid 9 (mot normala 7-8) och även då har jag fått tvinga upp mig för att ta ut Nässla, för jag har känt när jag vaknat att jag har ju ändå inget att göra. Visst har jag en uppsats men den behöver jag inte direkt ta tillvara dagsljuset för. I går klev jag som vanligt upp vid 7 igen, pigg och glad.

På tal om goda hundvänner. Tog en totalt ovetenskaplig slutsats angående julkorten. I år fick jag 6 julkort (skickade 19). 2 av korten är från min släkt i Norge, resterande är från hundägare. Det måste ju ändå innebära att hundägare är mer mån om sina vänner eller hur? ;-)

Till Nässlas tass då: den läker sakta. Halva såret har en sårskorpa, resten är "hårt". Svårt att beskriva men första gången den läkte (när den även gick upp) var det bara som att pälsen (om man nu kan kalla de svarta stråna på trampdynan för päls?) växte ut utan att något egenligen hände med huden (det var inget sår då). Dock gick det ju upp hur lätt som helst. Nu har det blivit skorpa och hårdare hud på det, dock väntar vi på pälsen. Sen har vi också lärt oss hur vi kan klä tassen när vi ska ut i olika väderlag, jag har bland annat sytt en egen strumpa av fleece med ett överdrag av galon som fungerar bättre än någon av de köpta skorna (som bara är skit så det var inte så svårt att konkurrera med). Jag tror att hon skulle klara av att springa med fleecen på sig ute nu utan rivstarter och belastning, men husse vill att vi väntar (och han har ju rätt). Men det är tufft, vädret är ju som gjort för träning!

Bara en helt ohundig kommentar också: ibland köper jag filmer i mataffären när jag handlar om det är bra pris och filmen verkar bra, blir ju samma pris som att hyra. Sist köpte jag Dinner for Schmucks som åkte på igår och jösses, så mycket har jag inte skrattat på länge!

Gott nytt år på er!

Fredagens rallybana

Eftersom internet verkar stå still nu i juletider (läs: uppdatera era bloggar lite oftare) så passade jag på att göra banskiss till fredagens rallyträning. Det är så otroligt lyxigt att träna inomhus, vilket också är enda tillfället jag tränar med Nässla nu med hennes trasiga tass.

Mitt fokus ligger på 8:ans frestelse och båda sitt, sitt framför.... skyltarna eftersom de har en tendens att utföras lite mer på eget bevåg.. Springtempot får jag se om jag vågar mig på, tror att det kan riskera Nässlas tass om jag springer på det underlaget, men vi får se hur det ser ut till fredagen. Kampa kommer jag defenetivt inte att göra utan det blir godisbelöning och eventuellt boll i mun. Nu vill jag verkligen att tassen ska bli bra, jag är så grymt uttråkad och dessutom är det ju tio plusgrader ute vilket är som gjort för att vi skulle vara ute och lägga spår och kasta pippifåglar. Aja,, tålamod är en dygd.

Ny flik

Jag har gjort en ny flik som heter 2012 där jag kommer att skriva in våra planerade aktiviteter gällande hund. Ska försöka hålla den så uppdaterad som möjligt men det svänger fort här i planerna ;) Jag skrev ju i förrigår att jag skulle starta på WT den 15 april men har nu istället anmält mig på en kurs hela den helgen. Shit happens helt enkelt ;) Hoppas att FRK kommer ha WT till våren/sommaren om inte annat, något WT måste vi ju ut på.

Vad gäller tassen så lunkar läkningen på, ser inte så mycket pga plåstret men har inte för höga förhoppningar. Nu är det iallafall torrt ute tack vare stormen vilket underlättar en hel del när vi går ut. Gårdagen var katastrofal vad gäller kladd på backen. Men jag vill att det ska läka NU!

Jag glömde strumpan

igår när jag gick till skolan i en timma, vilket resulterade i att vi får börja om allt igen. Jag blir så trött.

Vad händer här då?

.... inte mycket.... Det julstökas, pluggas och vilas. Nässla njuter av att snön kom och jag med så klart ;) Det finns även en fördel i att Nässlas tass klarar sig bättre när det är torr snö istället för regn. Vi kan använda en vanlig hundsko istället för lager med lager av strumpor och påsar. Jag har även satt på ett compeed-plåster som jag hoppas hjälper läkningen. Om inte verkar det iallafall vara mycket bekvämare för Nässla att gå på tassen, hon ömmar inte heller när man tar där på så det är ju bra. Får se hur det ser ut under när det lossnar.

Igår provade jag för första gången sen massagen att lägga på en vetekudde på hennes nacke, trodde inte hon skulle gilla det då hon inte är speciellt förtjust i värme men hon började nästan snarka direkt. Söthunden. Masserade lite på ena sidan och sen valde hon själv att vända på sig så jag kunde ta andra sidan. Det är ju rätt smidigt att göra när man bara sitter framför tv:n så nu ligger den framme så jag inte ska glömma bort det.

I morrn blir det inomhusträning och då kan vi äntligen vara med igen. Skulle kunnat göra lite mer ute nu när det är snö och hon har plåstret men tiden rinner verkligen iväg, skolarbetet är inne i en slutspurt innan jul (och dessutom ska vi till idag opponera tre arbeten vilket tar alldeles för mycket tid) så det blir liksom inte av. Men morgondagen ser vi verkligen fram emot, får se hur Nässla beter sig efter två veckors stillasittande..

Skit också!

Lämnade Nässla några timmar ensam (inget ovanligt med det) och tro inte att jag var glad när jag kommer hem och ser att hon har slickat på sin trampdyna och därmed slitit upp såret :( Nu är vi återigen tillbaka på ruta 1 (eller ännu längre bak, det är fulare än någonsin) och jag är inte glad. Nu blir det strumpa på när hon lämnas ensam, vilket hon bara kommer få vara korta stunder, nu ska det fanimej få läkas ordentligt. Bläää!

Äntligen!

Nu har vi äntligen (efter fem månader) fått våran första titel. Tjohoo, det är nästan att det borde firas, kanske Nässla kan få ta del av gårdagens shopping på hundmässan ;) Som ni ser finns det gott om plats där på sidan så vi ska givetvis fylla på, men det får ta sin tid, vi har absolut ingen brådska, det viktigaste är att vi har roligt i nutid.

Tyvärr blev Nässlas fot sämre idag efter en promenad så nu ger jag det några dagar till med vila, om det inte blir bättre då kontaktar jag vet. Vila innebär dock tristess för matte och hund men vi får träna på trix bäst vi kan som inte belastar foten.

Friskvård och sjukstuga

I torsdags var Nässla på sin halvårsmassage. Eftersom hon är så explosiv och vi har ett så pass aktivt liv vill jag emellanåt känna igenom så hon inte har några stela muskler som senare kan ge problem. Jag har ju bara en Nässla och jag vill att hon ska få vara aktiv länge och inte behöva gå i förtidspension pga trasiga muskler. Under massagen flaggade Nancy (massören) för att Nässlas nacke var väldigt stel och jag bör behandla henne med vetekudde och försöka mjuka upp musklerna. Vad det kan bero på kan vara olika anledningar, antingen yttre påverkan (dvs halsbandet och drag/ryck) eller på att hon går och har mycket kontakt (eller en kombo). I vilket fall, det ska vi givetvis behandla så det blir bättre till nästa gång.

Under massagen upptäckte jag att hon hade lite fläckar på magen, som röda utslag, som jag inte sett tidigare, och pussa magen hör nästan till daglig rutin så det måste vara nytt. Igår på promenad såg jag sen att ena trampdynan var uppskrapad utan att vi egentligen gjort något och jag har inte heller sett henne tugga/slicka/påverka den själv. I vilket fall var hon påverkad av det och på rallyn senare kunde hon inte träna då hon inte ville sitta alls. Så nu blir det vila så hoppas jag att det läker fint av sig själv. Hela helgen är ju bokad av ickehundaktiviteter (eller ja, för Nässlas del) så hon får ju vila utan att jag blir lidande ;) Men, frågan är vad det är, pratade med Jens som sa att han haft en flat som haft så tidigare och att det var genetiskt, det kom men försvann inom några dagar. Eftersom Nässla samtidigt fick de där utslagen på magen funderar jag på om det inte kan vara ett skov av något slag helt enkelt. Det tycks också vara bättre redan idag, men vi får se till kvällen hur det ser ut då.

Specialsök på ny doft, dag 1-2

Igår började jag klicka in den nya kryddan som vi ska jobba med ett tag framöver. Nässla tyckte det var väldigt skoj att den där lilla "plattformen" kom fram igen och jag är nog beredd att hålla med henne :)

Jag började med att se till att få många belöningar fort på doften samt att belöningen placerades vid doften för extra betingning. Det kanske verkar dumt att inte flytta burkarna mellan varje sniff men hon verkade faktiskt inte förstå att de inte flyttades för hon provade alla burkar mellan varje omgång ändå. Men efter en natts vila och några repetitioner började jag flytta burkarna mellan sniffen, inte på ett lika optimalt sätt som på Hundcampus, men man tager vad man haver. Här kommer en liten film med ett av de första passen och det sista som blev idag.

För er som är nyfikna på hur Nässlas ben mår så lade jag om bandaget igår och såret såg verkligen jättefint ut. Hon brydde sig inte heller när vi var där och petade vid omläggningen så jag tror inte hon lider nämnvärt av det heller. Skönt!