Lydnadsläger på Lyckagård

Som vi hade sett fram emot att få åka på läger och bara gå en nördig kurs! Allt blev faktiskt också jättebra, jag hittade ett litet boende, förvisso en bit bort, men det var perfekt. Billigt, allt ingick och en kvart från Ullared. Dessutom var det mitt i en bokskog. Perfekt återhämtning efter lång resa och långa dagar i en väldig stillhet. 

Här inne bodde vi, med skogen bakom oss. 

Kursstart!

Vi började som brukligt med presentation och vi var 6 deltagare samt två familjemedlemmar som var med som support. De flesta körde Bruks/lydnad men en deltagare tränade för att starta i Htm.  Vi hade enskilda pass där de andra fick titta på, värma egen hund, hjälpa till osv. En trevlig liten grupp med olika utmaningar. 

På vårt första pass kollade vi på positionen på vårt fotgående, då hon hamnar lite långt fram, samt även studsar. Studset tycker Jenny (instruktören) är viktigt att få ordning på då det ger MYCKET i avdrag. Vi testade lite omvänt lockade, vilket jag tror kommer funka bra även på studset, samt att klappa på sidan när hon är på väg att tappa bort sig. Jag borde också döpa om det till "noga" för att påminna mig själv om att när vi använder det kommandot släpper vi inte fram slarv. Fick också tips om att göra ett shh-shh ljud vid vänstersväng, då det är något domarna inte hör men som är en bra hjälp. 

På vårt andra pass tränade vi inte ta apporten hela tiden. Vi gjorde om apporten till en externbelöning och tränade inkallningar förbi när medhjälpare kunde plocka upp dem från marken. Det blev stora framsteg och jag tror verkligen det är rätt väg för Sirap att lära sig jobba med den i en låda på plan, för det är ju trots allt exakt så det kommer se ut i klass 2. 

Efter dagen var slut åkte vi till en skog och tog en promenad, sedan svängde jag förbi Ullared på vägen hem och köpte lite gotte innan vi åkte till stugan och myste. 

Te, stickning och hund <3

Dag två fick vi börja med lite cirkelträning, både fysövningar, shejping och annat matnyttigt. 

Shejping med en bil

Belöna hunden för att den ser din rygg, eller gör moment där hunden inte ser ditt ansikte

Här är alla våra stationer vi fick göra

På dagens pass valde jag att börja lära in vittringen. Har gjort en omgång hemma som slutade i stor frustration hos mig, så lika bra att göra det med instruktörshjälp. Det gick så himla bra! Vi körde med att gömma den i grästuva med en hink pinnar som störning. Sedan utökade vi till att lägga ut några pinnar som störning osv. Sirap jobbade långsamt men metodiskt! Det är långsamheten som varit problem när jag tränat hemma och då när hon har frågat har jag uppmuntrat till att leta och då har hon bara tagit en pinne. Nu fick jag rådet att le bara när hon tittar. Det gick så bra! 

Andra passet gick till fjärren. Vi tittade på hennes rörelser och när hon står upp kliver hon framåt på både sitt och ligg. Vi la helt enkelt bara in backa som ett "skifte" också, den var väldigt stark för henne att göra, men det gav bra resultat. Här är en film på lite av allt vi gjorde:   

En rolig och nyttig kurshelg och vi fick verkligen känna oss så duktiga! Med stor pepp för framtida lydnadsträning åkte vi hem igen. 

Kan man passera Jönköping utan att stanna här? 

 

Viltspårskurs i Dalarna - mot elitspår

I fredags skrev vi över lånet på huset på mig och efter det var det snabbt upp till Falun/Rättvik för att gå kurs hos SSRK i elitspår. Tänkte det mest som en kul grej att få lära mig mer men jag kan säga att kursen överträffade det och mycket mer! Vilken rolig kurs det var! 

På fredagen började vi med fika och ett teoripass där vi fick lära oss om olika störningar i spåret. Vi fick jobba i par med att rita upp morgondagens spår, som vi skulle lägga varsitt åt två andra. 

Har aldrig planerat ett spår så här mycket

Sen var det hem och sova och tack och lov dog mitt mobilbatteri (och laddaren var i bilen) så jag blev inte distraherad av internet och kunde somna skapligt, trots att jag sov borta. Nu har jag vant mig med att Sirap sover i sin bädd när vi är borta, annars har det varit lite jobbigt för mig då jag tycker synd om henne.. 

En bod full med fjädrar, fåglar, klövar av alla slag, skinn och hud från de flesta djur, färsk lever och vom och you name it! En riktig guldgruva för att hitta störningar med andra ord.

Vi la våra spår, två och två, där en var kartläsare och ansvarig för spåret (och skulle följa med och guida den hunden som skulle få gå det sen) och den andra gick efter och följde order "här ska det upp en vimpel, här ska det vara en lega, här ska vi göra en återgång" osv. Sedan åkte vi tillbaka och fick göra lite småövningar på olika stationer.

Tre spår som låg upplagda på en åker. Man skulle följa den röda och de andra var olika typer av störningar med andra viltsorter. 

Förutom att gå korta spår med störning testade vi också olika markeringsövningar vid blod och återgångar på olika vilt. Efter det blev vi serverade varm lunch och därefter åkte vi ut och gick våra spår. 

Siraps kartläsare (alltså personen som lagt spåret) var både säker och osäker på sin sak och det gjorde tyvärr att Sirap inte lyckades lösa det första spåret. Ibland såg jag själv en markering men kartläsaren sa att nej där har vi inte gått, kom hit osv, och så kunde Sirap inte hitta spåret. Vi hittade in i det ibland men ofta hamnade vi fel och kunde inte hitta tillbaka. Dock gjorde det ingenting, vi fick till några fina markeringar och hon är ändå så het att målet inte behöver vara det viktiga för just henne. 

Min spårkompis dag två 

Nästa dag fick vi nya spårkompisar (och jag misstänker att de ville se till att jag och en till fick riktigt bra såna då vi hamnade i samma och vi båda hade misslyckats komma till klöven dagen innan). Vi skulle lägga spår på älg och vi traskande omkring i skogen och hade väldigt trevligt ihop när vi bestämde hur vi skulle gå. När vi kom tillbaka fick vi på nytt lite olika övningar, bland annat att gå ett spår efter nästan hel älg som sedan stod på pallbockar. 

Ehhh, scary shit! Sirap kröp fram på det lilla spåret - läskigt!

Teoretisk genomgång

Förutom älgen hade de gjort lite olika doftbanor med kryddburkar (specialsök ni vet) och även klämt ihop päls i påsklämmor som låg utspridda på gräsmattan, så kunden man träna lite olika markeringar. Ganska oväntat koncept inom SSRK om jag får visa mina fördomar!

Under spåret anrdra dagen fick Sirap visa att hon kunde!

Efter svampar, trassel och störningar var hon äntligen i mål helt på egen tass!
Dock helt slut.. 

Lite sammanfattning att ta med oss hem

Som sagt var det en mycket givande helg och nu har vi även fått bekräftat att vi fått en plats på spånkorgscupen i juni. Dock kör de den över en dag så det ska bli intressant att se hur hon tar sig an två spår på en dag. Men efter det sista svåra spåret är vi laddade! 

Kurshelg hos House of Bellas

Inser att det var hundra år sedan jag gick en apporteringskurs senast, då vi bara kört egen och privatträning med Sirap och det var ju inte några kurser de senare åren Nässla levde. Men i helgen var det alltså dags att gå lite kurs hos House of Bellas som vi hade hört kör med typ klickertänk (egentligen utan korrigeringsträning). Vi var 4 som åkte ner från vårt träningsgäng för att ha en liten kick-off inför träningsåret och Sofie som åkte längst bor uppe i Hofors, och kursen gick av stapeln utanför Varberg så vi hade resdag både före och efter kursen. 

Huskatten som flyttade in med oss

Väl på plats checkade vi in i ett mysigt B&B (som vi blev osams med under vistelsen, så jag nämner dem inte här, men ska ni bo på ett B&B där omkring skicka en fråga så ska jag varna för vart ni inte ska bo). Värmde vår mat och sen blev det tidig sänggång så vi skulle vara redo för nästa morgon och två dagar med kurs med inriktning "på väg till öppenklass". 

Skål och välkomna!

Michael som var vår instruktör för helgen började med att hälsa oss välkomna och bjuda på en hutt valfri sprit/likör. Efter genomgång av hundarna med sina förare och uppdelning till två grupper började vi med uppvärmning. Redan direkt kändes det så otroligt lugnt och harmoniskt och jag kunde slappna av och fokusera på att vara den hundförare jag vill vara. 

Jag, Therese och Pernilla med Sirap Prim och Enya. 

Efter uppvärmningen blev det dags för sök i par, för att hundarna skulle få börja med att "fräsa ur" lite. Jag gick i par med Sofie och Dante, som vi åkt dit med, så ändå skönt att få jobba med någon vi kände så slipper man vara rädd för att något ska hända osv. Syftet var att vi skulle lära oss jobba och hålla hundarna i olika sökområden, först jobbade vi nästan rygg mot rygg, för att sedan byta med varandra, skicka i samma osv. Eftersom två hundar skulle jobba samtidigt fick vi inte vissla in dem, utan kommunikationen skulle vara muntlig eller med kroppen. Förutom att jag klantade mig så Sirap tjuvade ut i fel område jobbade hon väldigt fint, tog mina signaler och bytte inte trots att möjligheten fanns vid ett tillfälle. 

I väntan på markeringsarbete och godis som behöver delas upp i mindre bitar

Efter att alla i vår grupp gjort sitt sök gjorde vi markeringar som gick över till att bli dirigeringar, där vi bytte plats mellan varje skick. Gick över förväntan för vår del. Efter att alla gjort bytte vi och resen av gruppen som tidigare fått titta på fick nu göra samma saker som vi gjort. 

Dante, Sirap och jag väntar på vår tur på söket. Notera att de andra står på en höjd, så hundarna inte ser vad de andra gör men vi förare (typ) kan titta på - smart!

Enya och Prim spanar som publik.

Jag och Sirap värmer upp när Sofie och Dante passerar. 

 

Efter lunch var det dags för vår grupp igen att jobba och då började vi med signaler och dirigeringar. Det var ut med pinnar och sen skulle alla jobba i ett litet kaos. Det var nog inte meningen att det vi skulle uppleva det kaotiskt, men det kändes trångt och svårt att förhålla sig till alla andras visslingar och apporter, men ändå en bra störningsträning. Efter en stund gick vi över till ett annat fält där vi fick göra markeringar, även då jobbade vi i par. De tre paren ställdes upp längs med en kant och på andra sidan stod två pinnar där markeringarna skulle landa. Först fick hundarna hämta en var, varierade mellan grupperna tills alla hade tagit. Sedan fick varje par ta en var i samma skick och slutligen gick vi alla ner till andra sidan och markeringarna hamnade på samma plats och från vårt perspektiv på linjen. Det var lite väl svårt för Sirap så hon klarade inte riktigt av den andra, men jag är ändå jättenöjd med allt hon gjorde, stadgan och lugnet under hela övningen. 

På kvällen här blev vi lite osams med vår värd och vi fyra spenderade kvällen med att ha ångest och försöka lösa situationen på ett lämpligt sätt men jag skulle säga att vi alla sov som skit och vi inte kände att allt var löst. Lena och Michael ryckte dock ut och kontaktade oss och kom med frukost till oss dagen efter, då vi valde att checka ut direkt på morgonen utan att betala för mer måltider hos boendet. De var verkligen mån om oss och de underlättade verkligen situationen 💝 De vet hur man jobbar som företagare, till skillnad mot boendets ägare som sa att det är såna som oss som dödar småföretagare.. Aja, på morgonen checkade vi ut och fokuserade sen bara på kursen som var kvar, vilket inte alls var några problem. 

Vi började söndagen med uppvärmning och sedan lite dirigeringar. Först på en liten äng fick vi välja hur vi skulle skicka själva, en och en. Sedan gick vi en liten walk-up mellan ett staket och ett vatten där vi skickade bakåt (där hundarna sett dummysarna innan vi gick), gick lite till, skickade på nytt osv. Sirap stördes inte av vattnet, dit en del andra hundar tog omvägen.. Skönt att inte ha en sån badgalen hund! Vi fortsatte sedan till ett annat fält där vi körde några skick och höger och sen några skick åt vänster, alla på sin nivå. 

Efter lunchen blev det dags att tagga upp hundarna med lite markeringsarbete och vi ställde upp parvis som i en fyrkant (tänk att vi stod i par mitt i varje sida) och det stod en pinne i mitten som markeringarna landade på. Sedan kastades det lite hej vilt och vi fick veta vem som skulle hämta vad, först som markeringar men sedan började hundarna dirigeras till de områden där de sett det landa tidigare. Förutom att Sirap tjuvade en gång så höll hon ihop fint, jag är förvånad över hur väl hon jobbar i par, då hon aldrig gjort det riktigt. Däremot lärde jag mig att hon börjar koppla ihop att när kopplet åker av är det hennes tur, så stadgan behöver jag bli trygg med.. Vi fick även en dirigering med störningskast (och det behöver Sirap jobba med!) samt ett kast som landade halvvägs mot en dold dirigering och den gick suveränt bra! Avslutade verkligen på topp! Efter att andra gruppen gjort samma övningar var det dags för avslut för den här helgen. Jag kan inte nog tala om hur nöjd jag är med Michael som instruktör och jag funderar tom på att boka in flera kurser redan i år, fast jag inte ens vet om det finns tid för det. Men jag är såld. 

Efter kursen fick vi ju byta boende och vi hade bokat in oss på Hotell Ulla vid Ullared då tre av oss tänkte gå in en sväng där på måndagen. Pernilla åkte hem och jag och Therese åkte ner till Helsingborg för att köpa vilt. Vi hade underskattat storlek på viltet och det blev fullt minst sagt i bilen.. Till hotellet och packa om så inte viltet ligger och smälter ovanpå vår packning.. inte alls konstigt att stå och packa fåglar på en hotellparkering.

Inga små harar direkt

Lagom när vi packat klart åker receptionisten från hotellet hem så efter att vi hittat en annan ingång än denna lilla mardröm efter helgens omblockad av boende så noterar vi att det saknas lakan på vårt rum. Ringer och försöker hitta någon som kan hjälpa oss men får inget svar. Hittar en liten notis om att det stora hotellet är öppet till 22, så åker ner dit och virrar mig tillslut fram och får lite lakan och handdukar så vi kan bädda om oss på hotellet. Äntligen!! 

Trångt men vi är så trötta att vi överlever även denna natt.

Vi somnar 6 stycken slut som artist och dagen efter öppnar sig himlen. Spöregn gör ingenting när vi ändå bara ska in på ullared tänker vi och kommer ner till affären efter en lugn och lång frukost på hotellet. Går in och shoppar ett par timmar med lunch och när vi kommer ut är det massor av snö på väg ner! Slaskigt och blött tar vi oss till bilen och påbörjar den långa resan hem, dit vi alla kom säkra men trötta.  

Viltträning

I onsdags var jag inbokad på kurs för en ny instruktör, vilket inte sker särskilt ofta eftersom jag inte vill riskera att behöva hamna i otrevliga situationer som jag inte känner att jag kan säga ifrån om. När det gäller de flesta hundsporter spelar det inte så stor roll, det är sällan man riskerar att hamna hos en instruktör som vill få dig att lära rally genom att korrigeringsträna din hund men när det kommer till jakten är ju det allt annat än självklart och jag går hellre dit jag vet att de uttalat jobbar med klickertänk eller liknande. Men nu visste jag inte, men då hemsidan inte innehåll något flum om "vi arbetar med hundens naturliga språk" (omskrivning för ledarskap, vilket på något sätt oftast handlar om koppelkorrigeringar) eller uttalat om krav utan snarare att hundträning ska vara skoj så chansade jag. Det var en dagsträning med vilt, vilket passade oss bra, då Sirap varit rätt okej på vilt när vi tränat hemma, så jag ville testa av det på nytt vilt och i en annan situation. 

Kursen hade 6 deltagare, vilket var alldeles lagom. Det var jag och Tess som var utbölingar, då resten hade goldens. Kul att se så många golden på en kurs faktiskt, en av dem kände jag dessutom igen från rallyn. Vid presentationen sa jag att jag har en känslig hund och inte vill att någon ryar åt henne om de står ute som funktionär. Det är ju tyvärr inte ovanligt att någon hund som gör något med viltet får en kastare efter sig som ryar åt den och skulle det hända skulle nog Sirap bli väldigt skeptisk mot liknande situationer, och jag kände mig nöjd över att fått ut det direkt. Känns liksom extra viktigt när man inte känner de som är där. 

Sirap har hämtat en fasan, som hon aldrig stött på tidigare,
så efter hon lämnat undersöker vi den tillsammans.

Vi började med lite enkla markering/dirigeringsövningar, med och utan skott. Sirap tog viltet bra och lämnade av när det gällde and och duva. När hon fick prova trut var hon lite sådär med att lämna den, utan skulle undersöka den på vägen. Vi provade några gånger, men det hände inte så mycket i processen, så vi gick vidare. Däremot var de här basgrejerna heeeelt som bortblåsta! Gå fot, inte hoppa när jag lämnar över till "domaren", sitta kvar när jag pratade osv. Inte något katastrof men det måste jag verkligen träna på! Hon blev väldigt splittrad av att komma in i området, skällde på kastaren (blev lite rädd), skulle undersöka alla högar med vilt osv. Så grundträningen är det absolut dags att ta tag i, och det kan vi ju göra även fast det är snö ute.  

Korvgrillarlunch i skogen - mys!

Efter lunch var det dags för sök och då gick vi i par. Sirap fick vara passiv på de två första skicken. Hon tog först en kråka och på vägen in sprang hon in i en trut och vi såg på henne att hon var på väg att byta, men jag lyckades bryta och kunde hurra glatt så fort hon bytte tanke. Det blev nog lite mycket för det blev en liten dödsskakning av kråkan strax innan hon kom in med den till mig, men det ser jag som ett icke-problem. Den gick inte sönder, fick sig bara en liten åktur.. Nästa vilt var en fasan som hon aldrig tagit förut så den spottade hon ut framför mig för att lukta på. Jag tog upp den, lät henne lukta och så la jag ut den på nytt och då kom hon in med den vad jag minns. Sedan fick hon vara passiv (inga problem) och hon tog in en till kråka och på sista fick hon söka länge innan hon hittade en trut som hon tog direkt och kom hela vägen in med. Då blev det stort jubel och vi kunde inte avslutat bättre än så! 

Det som instruktören påpekade med Sirap på söket var att hon inte tar raka vägen in, vilket kan bli problem då hon kan springa på annat vilt, och på vatten inte är önskvärt på prov. Jag har inte upplevt det som ett problem tidigare, men ska givetvis hålla koll på hur hon gör framåt. Och nu känner jag mig peppad på att dra igång jaktträningen igen, med fokus på hygienfaktorerna som fotgående, sitta kvar osv, men också mycket viltträning så det blir något man gör naturligt, för nu verkar faktiskt det mesta släppt.  

 

Kursdagar hos Petronella under en ek

När Tess kompis Jenny från Östersund ändå skulle komma ner och gå kurs i södra Sverige passade vi på att boka in sig oss Petronella på Under en ek på privat kurs på två halvdagar. Ryktet var att Petronella hade otroliga träningsmarker där nere hos sig i Småland och ja, det var det verkligen, och tillsammans med hur duktig hon var att drilla oss och turen att vi var helt själva gjorde dagarna helt fantastiska! Vi kom ner på torsdag efter lunch och började med lite intro och vad vi ville ha med oss därifrån. Jenny, som hade med sig sin vorsteh Eskil, ville finslipa lite detaljer inför deras fältprov (tror jag det heter), Tess och Prim ville träna på att hantera hans konkurrens och jag och Sirap hade inget direkt med oss inför, mer än att jag ville ha något att jobba med när det kommer till hennes vilja att kolla av alla funkisar/miljön när vi kommer och ska ställa upp. Vi valde att jobba med en hund i taget (förutom när någon annan hund skulle störa Prim) och hade två pass var under varje dag. 

Det börjar bra med att jag hittar två enorma
fyrklöver när vi kommer fram och rastar av oss.

Först ut var Eskil som skulle jobba med ett moment som går ut på att hunden har hämtat en apport i vatten, på vägen in går ett skott och kast (från land) som landar precis bredvid hunden. Vi började på land, han apporterade vilt och vi kastade dummys som störning. Sedan utvecklade vi det till att det till sist blev på vatten och med vilt som störning. I vattnet stod Petronella där störningen landade för att lätt kunna ta den om han försökte byta. 

Eskil jobbar med störningsmarkeringar

Ut näst var Sirap. Alla ställde upp sig lite olika ute på fältet och hon började då med att kolla in dem, som väntat. De tips jag fick var att belöna (skvallerträna) att hon såg funkisarna, så att vi gör det lite tillsammans, att jag pekar ut dem med där är en, ja där är en, braa.. När hon hamnar för långt fram ska jag inte stanna upp, för hon hamnar lite i ett osäkert läge när hon hamnar där och när jag bara stannar blir hon osäker. Istället ska jag bara rikta mig åt ett annat håll, men allra helst belöna och berömma innan hon hamnar där. Vidare ska jag alltid välja vilken funkis som kastar åt henne, så hon inte kan veta vem som gör vad. 

När Prim skulle få jobba med lite konkurrens började vi med att jag och Jenny var hundar som han fick konkurrera med. Vi stod alla på linje och fick hämta markeringar, ibland han, ibland vi. Ibland ökades intensiteten med att andra fick leka och hetsa framför honom. Petronella tog även ut Atlas (Tess andra hund) och bara hade honom där, gjorde inkallningar mellan oss osv, eftersom Prim inte har lika stor konkurrens mot honom som en annan hund. 

Hunden Jenny och fröken Petronella kampar

Eskils andra pass var att han skulle ställa upp och sätta sig 1 minut, skott och markering kommer 4 gånger, sedan vänta 1 minut och sedan apportera viltet. En övning som känns värd att prova för egen del.. Han klarade det galant och det visade sig sen att det bara skulle vara 3 vilt, men alltid bra att överträna. 

Eskil hämtar in sina markeringar

Siraps nästa pass blev som en start på ett prov, då vi även skulle testa lite skott, som vi inte gjort seriöst på ett år. Fortfarande fokus på funktionärerna och hur vi hanterade det. Det blev ett litet fotgående, kolla in funkisar och sedan valde jag vilken som skulle få kasta först (den hon var minst intresserad av). Skott och kast, för att sedan (evenutellt) byta person som fick kasta. Det var svårt att hinna med och belöna när/innan hon såg funkisarna, men vi fick till det ganska bra. Hon låste sig lite på Jenny, men när jag snurrade runt ett varv följde hon med och hon kunde få ett skott och kast av Tess. Hon var stadig, men lite orutinerad med skottet och tappade markeringen lite (visste inte riktigt om hon skulle spana in skytt eller kastare). Nästa skott blev för Jenny och då tappade hon det rejält vid kastet och missade det. Efter det fick hon två markeringar utan skott och så avslutade vi med ett skott utan kast. Det blev en bra erfarenhet och hon jobbade lugnt och fint. 

Efter vårt pass hängde Sirap med som funkishund för Prim.
Även det gjorde hon finfint.

Efter Prims pass fick vi tillgång till stugan vi hyrde av henne. De arrenderar ut mark till några sommarstugor, men inga andra var där så vi hade hela stället för oss själva. Sån lyx att bara kunna gå omkring där och ha hundarna lösa, gå ner och bada och simma utan oro för vem som kan tänkas komma. Livet på en pinne och bästa tänkbara starten på semestern!

Utsikten från stugan, inte fy skam med egen strand.

På väg till ett morgondopp

Klockan 9 kom fröken till vår stuga för att köra igång dagens pass. Först ut Eskil som fortsatte med gårdagens inte byta träning. Jag och Sirap skulle jobba med hennes sök, då hon har en tendens att fastna i samma spår. Petronella la ut ett ganska litet sök i mönster av en gran, där endast stammen var där hon hade gått. Sirap började längst ut och jobbade sig in, ganska bra också. Hon la ut ett nytt åt andra hållet och då när hon blev lite trött började tendensen att fastna i samma område komma. De tips vi fick var att sluta att valla och istället använda valla som en störning att ta till när hon börjar kunna detta. Och i nästa steg låta en annan hund "valla". Sedan ska lägga som granen (eftersom den faktiskt motsvarar hur ett sök bör se ut med tanke på hur du når med ett hagelgevär) och skicka henne rakt ut om och om igen tills jag märker att hon börjar bli klar, då riktar jag henne i en annan riktning och då ganska kraftigt åt sidan. 

Vi fick även en bonus (eller påbackning från fröken) vad gäller inkallningen, den lyssnar hon inte alls på när hon jobbar och den måste jag bygga upp betydligt mer. Så fort hon en riktar kroppen mot mig under arbete blir det superduperbelöning. 

Prim fick göra ett "prov" med vattenmarkeringar, landmarkering, sök och avsluta med passivitet med oss människor som hundar (för det är när han är mentalt trött han blir värre). 

Vattenmarkering för Prim

Nästa moment för Eskil var att lämnas ensam med skott. Han ska i momentet lämnas lös vid domaren, föraren går iväg så hon blir dold hos en skytt. Det ska gå någon minut, ett skott skjuts, några minuter till sen ska föraren gå tillbaka till hunden. Han fick prova först i koppel och bli belönad av domaren, sedan lös. Båda gick galant. 

Syns inte så bra, men där sitter Eskil med domaren och väntar på matte.

Siraps nästa pass blev ett litet prov nere vid vår strand. Vi började med två vattenmarkeringar (och då var det inte ens en vecka sedan hennes första och enda markeringar hon fått på vatten) och fortfarande samma taktik som tidigare, kolla in och belöna funkisarna. Hon följde jättebra, en gång vände jag mig om och hon följde med trots att de stod redo att kasta åt henne. Skott och markering, den första gick hon lite väl fort iväg på. Den andra blir det ett blindskott på och hon får vänta på att det ska laddas om men hon sitter blick stilla och fokuserar på dem båda. Knallar på kastet, så det behöver vi ju ta med oss. Släpper dummyn i vattnet och skakar sig men kommer sen upp och lämnar i hand. 

Efter det vänder vi upp mot sidan av vattnet där det ligger ett sök, som även går ut på ängen. Hon hämtar in allt fint, eventuellt att hon bytte, men inget som vi är hundra på. Hon byter terräng och tar mina riktningar. Vi avslutar sedan med en landmarkering som jag fipplar bort, genom att först inte vara beredd på att den skulle komma så fort och sedan blev jag tveksam i skicket och trodde hon skulle knalla. Det gick bra, men man känner sig ju så fumlig! 

När vi var klara (och enligt fröken hade fått ett förstapris om det inte vore för knallningen på vatten) följde Sirap med och var störning åt Prim. Även Eskil var med. Vi gjorde lätta saker, som att fröken satt framför linjen och höll i en godis och en hund i taget fick komma fram och smaka. Sedan fick Sirap en markering men den blev lite för svår så hon inte hittade den och sen inte ville komma in. Ja, det var det där med inkallningen. Men förutom det så skötte hon sig jättebra på linjen. Lugn och stadig (även om jag hade livlina på). Vi avslutade det hela med ett gruppfoto.

Sirap, Atlas, Prim och Eskil

Behind the scenes..

"Nej, jag tänker inte alls åka hem!"

Det jag tar med mig utöver det jag skrivit ovan är att träna vid vatten. Kasta en sten i, vänd om och lek (utan att själva vändningen är "stel" utan bara lekfullt hela vägen från kastet). Hon behöver bara markera plumset. Sedan att om hunden vill göra något, försök få med det i beteendet du vill ha. Som Siraps vilja att spana in funkisarna, då ska jag ha med det i vårt beteende istället för att jobba bort det. Smart, men svårt att komma på själv.

Förutom att allt omkring var fantastiskt så måste jag även säga att jag är grymt positivt överraskad över Petronella. Jag har faktiskt aldrig gått en apporteringskurs där jag har känt mig så lugn och trygg hela tiden, där instruktören frågar "brukar det där vara ett problem?" istället för att poängtera att det där måste lösas. Inget har känts fel eller stressigt. Kan bara rekommendera andra att åka dit och vi måste bara dit igen, bättre träningsboost går knappt att få.