Träningscamp hos 3vallare

Förra helgen måste kändes som det mest normala jag varit med om sedan någon åt en illa vald fladdermus i Kina 2019. Vi var nämligen iväg på kurs hela helgen! Det var en Bootcamp i att bli en bättre tränare hos Anna Larsson på 3vallare. Tess skulle också gå, och för att spara en timmas enkel resväg sov hon över hos oss. På fredagskvällen blev det grillning (utan majskolv) och ett besök på klubbens nya hinderbana, den har verkligen blivit bra nu och Sirap utvecklas varje gång vi går dit!

Tungan..

Vi hade tur med vädret, om man med tur menar att det är bättre med hetta än med spöregn. Men fint väder bidrar ju ändå till att göra det betydligt trevligare och hennes plan är ändå rätt skuggig så det blev bra. Vi börjad med lite teori och torrträning på varandra. Många kloka små saker att anteckna, som exempelvis att även belöna upp vardagen om man vill att det ska funka i svårare situationer. Exempelvis, vi som instruktörer är ju väldigt duktiga på att säga "belöna med torrfoder när du bara tränar lite lättare inkallningar". Men då hjärntvättar vi hunden bara med att en inkallning är värd en torrfoder, och faktiskt inte jättevärt i samband med en större frestelse. Utan då ska vi istället köra med suveräna belöningar även där, men istället variera. 

Sedan fick vi träna på att kedja moment (där det lottades ut olika kedjor för att utmana oss själva) och olika sätt att göra ingångar på plan på. Finurlade lite på när vilken typ av ingång kan passa bättre än andra, exempelvis kanske jag inte behöver leka mig fram till en skogsövning, men ut på en lydnadsplan kan det vara rätt sätt. 

Belönar blick framåt i ett framförgåendes stopp

Sedan fick vi även träna på att göra en träningsplan med alla de olika detaljerna i det. Vad är kriteriet, vad ska vi vara lite bättre på när passet är slut, hur många repetitioner, hur ska jag ta mig till träningsplatsen, hur lång paus osv. Många bra detaljer och jag kom fram till att själva klickandet var det svåraste att hålla sig till planen, men så länge man höll på antal rep osv så gjorde det inget, för då stannade man och kunde justera vart eftersom. 

Det var en jättebra helg, med en suverän instruktör, kanonväder och trevliga kurskamrater. Jag fick mycket nya idéer och blev sugen på att återuppta tricktränandet utan att ha något mål för respektive trick mer än att ha något att träna på. Varför har vi slutat med det? 

 

Onlineutmaning

Fick tips av Pernilla att haka på det här: onlineutmaning vardagslydnad. Då det var så pass billigt och jag vet att de hade roliga utmaningar så körde vi och nu tränar och filmar vi för fullt! En del är enkelt och annat faktiskt riktigt svårt. Man får 30 utmaningar och på 30 dagar ska man lägga upp filmer på varje utmaning och få poäng för varje moment. Man behöver inte lägga upp varje dag utan man har 30 dagar på sig innan man blir borttagen ur gruppen (allt sker i en sluten facebookgrupp). Vid ett visst antal poäng får man rosett hemskickad. 

Om man håller på med nosework/specialsök tycker jag absolut man ska prova deras onlineutmaningar där. Nu kör inte vi specialsök än, men jag såg lite klipp på Pernilla och Colour och de utmaningar de fick göra och det var verkligen roliga och ovanliga upplägg! Vet inte vilken nivå hon körde, men det var allt från dirigera fram till en byggnad där hunden skulle söka till gömmor i ett spår. Så ett tips för er som saknar träningsmotivation, eller en bra kurs att gå :) 

Föreläsning Hela Jakthunden med Anna Pamuk

Förra veckan var det fullt sjå från morgon till kväll och en av aktiviteterna var en föreläsning via Studiefrämjandet med Anna Pamuk. Hon är fjällveterinär och expert inom just jakthundar och de skador/åkommor som drabbar dem. Nu är ju kanske inte just retriever just den typen av jakthund som avses här, men jag tänkte utifrån ett vandringsperspektiv också när jag anmälde till föreläsningen. Vi hade tur och föreläsningen blev av, för under tiden vi lyssnade på henne bestämde SKK för att ställa in den som de skulle arrangera med henne dagen efter. Föreläsningen var KANON! Hon kändes otroligt kompetent och var en duktig föreläsare. 

Hon började med att prata om varför man behöver en föreläsning (eller snarare en bok kanske då hon precis släppt en bok med samma titel/tema) om just jakthundar. Och hon pratade då om att alla hundar som avlats för att arbeta VILL arbeta och detta till vilket pris som helst. De kan utsättas för mängder av stress under jakten och det i sin tur leder till följdskador och åkommor. Eftersom hundarna själva inte kommer tala om för oss om huruvida de mår bra eller inte så behöver vi ha kunskap och kunna vara där och peta i det. 

Hon pratade om vattenmängd, sätt att få i hundar tillräckliga mängder och vilka konsekvenser det kan bli på en hund som en varm dag får springa i timmar utan en bra uppladdning av vatten (och energi). Förutom de fysiska åkommorna så kan en törstig hund som fått vätskebrist ta dåliga beslut för att de är trötta, kanske inte backar för ett vildsvin eller inte är lika alert när den tar sig fram i skogen och kan få skador av pinnar etc. 

Hon pratade mycket om magkatarr och hur vanligt det är, att det vi tror är noskvalster oftast snarare är problem med halsen som de i sin tur fått pga magkatarr. Eller hur hundarna får magkatarr efter att de har diarré  då vätskebristen som uppstår då leder till retad mage. Hon visade då upp lite olika produkter som kan vara bra att ha med sig för att hundens mage snart ska komma i fas samt för att få upp vätskebalansen igen, när man är ute på jakt. Sen poängterade hon att unga hundar är känsliga och behöver slippa press och få goda chanser till återhämtning. Hela tiden jämställde hon jakt med stress, även om hunden tycker det är kul så blir det en belastning i kroppen på hunden, inte bara muskulärt. 

Sedan gick hon igenom hur man ska se på hela hunden som ett pussel, med avel, foder, vila och träning. Extra mycket prat om foder och bajs, utan att förespråka det ena eller det andra (mer än att hundar inte är glutenallergiker och inte har behov av spannmålsfritt foder). Det enda hon var tydlig med var att valpar ska ha valpfoder i minst ett år, gärna två, för deras känsliga magar ska ha ett lättsmält foder. Hon gick igenom toppladdning (vi fick även en egen broschyr om det), men det behövs bara för de som under en jakt inte kan se sin hund (de kräver mer energi). 

Efter det gick hon igenom hur man ska lära känna sin hund som frisk (för att kunna se om något är onormalt) och det var inga nyheter i sig, däremot kom det små bra tips lite då och då. Mycket på små enkla produkter som är bra att ha med i första hjälpen lådan, och jag kommer helt klart uppdatera min som alltid ska vara med i ryggsäcken. Det finns även en broschyr att ladda ner med första hjälpen att stoppa i, så man alltid har bra kunskap i lådan. Det är svårt att gå in på så mycket mer detaljerat vad hon gick igenom, men jag kan tänka mig att hennes bok är väl värd att läsa eller köpa (jag glömde det, tror jag var för trött så sent på kvällen) om man är intresserad av ämnet. 

Kurs med Eva Bertilsson Från belöning till belöning

Förra helgen var jag och Nässla alltså på kurs för Eva Bertilsson nere hos Motiverade Hundar. Jag fick platsen först för några veckor sedan då den från början var full när jag hittade den, så det blev att lite hastigt och lustigt samla ihop ekonomin, boka hotell och åka. För något år sedan gick jag kurs för Eva i TAG Teach och tyckte hon var väldigt rolig att gå för, hon går djupt in i beteenden. Har sett att hon håller en del på Clicker Expo, vilket ändå borde vara en bra kvalitetsstämpel också, så jag såg fram emot helgen och att få gå djupare in i nörderiet av inlärning. 

Jag tog ledigt från jobbet på fredagen (eller ja, jag är ju alltid ledig en dag i veckan, men tog den dagen på just fredagen) och åkte ner redan efter lunch. Tänkte att jag skulle ha gott om tid för att hitta hotellet och komma på plats innan det var dags för kursen som började med en föreläsning redan på fredag kväll. Hotellet hittade jag direkt, det låg perfekt till mitt mellan massor matställen och ett grönområde vid sidan om, bara 1 minut från motorvägen. När det var en timma kvar till föreläsningen började jag resan, som skulle ta 30 minuter. Skulle ta.. Vägen var avstängd, det var fredag kväll ut ur en storstad och ja.. Fem minuter efter kursen startade stressade jag in, men det visade sig att jag var långt ifrån sist så de hade inte börjat. Dålig start, men därefter blev allting faktiskt bättre. 

Det är svårt att återge en föreläsning i helhet (och jag tycker ju även att man ska försöka få uppleva det live för att få bättre förståelse) så med risk att det blir lite hoppigt.. 

Fredagen började som sagt med en föreläsning och jag kommer att återge vad vi gick igenom, med en viss risk för att det är nördigt. Hon började med att sätta upp ett hundträningsbeteende med ABC. A=Antecent (ex kommando) B=Beteende (ex hunden sitter) C=Consequence (ex belöning). Eva menar att det aldrig är en idé att bara se på en av bokstäverna för att alla är beroende av varandra. A händer inte i ett vacuum, B eller C kan likagärna vara innan och påverka allting. Exempel: hunden måste stå för att vi ska kunna säga sitt (A) = Hund kommer att stå mycket för att få oss att säga sitt (för att hunden ska få C). Eller om man ser till C, vad händer efter att hunden har fått sin godis? Godis i sig är en signal för att utföra nästa beteende. Målet är att ABC ska bli en sluten cirkel (det är där du kan uppleva flow) med så lite skräp som möjligt och då ska belöningen (C) bli startpunkten för nästa beteende, dvs belöning ska uppmuntra hund att ta sikte på nästa beteende (och inte tycka vi är klara och börja nosa, se över miljön omkring etc). Sen kommer det alltid kunna komma in skräp (andra beteenden vi inte vill ha) men så länge de varierar är risken mindre för att de kommer att bli en del av kedjan). 

När vi själva inte är förberedda nog av vad som händer efter en belöning kan vi själva skapa felaktiga beteenden. Exempelvis, vi tränar med en target. Vi provar att ta bort den, men hunden förstår inte och tittar på oss och undrar vad den ska göra. DÅ tar vi fram target (A), hunden utför (B) och blir belönad (C). Det hunden har lärt sig är att vara passiv för att få ABC. Vi ska hellre försöka ha A med i bilden hela tiden, så samtidigt som hunden äter belöningen placerar man ut target där den ska vara så när hunden ätit klart (eller lekt) ska A finnas där direkt och hunden kan direkt gå från C till A, utan att lägga in ett väntande. Sen så klart ska man jobba bort target men då måste man minnas att med och utan target är två olika beteenden, dvs du kräver inte alls lika mycket utan, utan där kan du mer eller mindre belöna tanken. Om hunden fastnar och man riskerar att belöna en frysning kan man ta en godismagnet och bara ta bort hunden ur situationen och sedan börja om mer förberedd, istället för att belöna hunden med att ta fram en target. 

Se till att belöna när det är rätt, innan det blir fel. Om hunden har risk för skräpbeteenden så klicka direkt efter förra belöningen så hunden inte hinner göra fel, vänta inte ut för mycket. "Få den svarta pricken att röra sig åt rätt håll så följer resten av hunden med". 

På tal om klicker så finns det inget facit på om och när man ska använda den. I vissa fall är det bättre att inte ha markören eftersom den ger djuret tillåtelse att bryta beteendet för att ta belöning. När du använder en markör tar du allt ansvar för att hunden får bryta beteendet och göra annat på vägen till belöningen. 

Vi kan använda belöning som både störning att låta bli och något att ta. Det viktiga är att lyssna på hunden om vad det är, har du det som störning men hunden säger belöning - då har hunden rätt 😉 Ta en paus och tänk igenom hur du ska kunna förklara för hunden att det är en störning. 

Luddiga kriterier är inte snällt - tajta kriterier är sjystare. 

Under tiden en belöning pågår kan du:

• Förbereda och ta hunden till en ny startpunkt
• Täcka över 
• Täcka över plats och tid

Eva fick frågan om felsignal och användande av det och hon såg det egentligen bara som en signal men att du säger något annat. Hon drog ett exempel på fotgående. Man går fot, hund släpper med blicken, förare ger felsignal, backar iväg och hunden hamnar travandes framför för att sedan komma in framför. Signalen brukar oftast då leda till att betyda spring framför föraren. Dvs, vet jag vad hunden ska göra istället så kalla signalen vad du vill att den ska göra istället. Behöver hunden förstå att den gjort fel? Är det inte bättre att hunden får fånga de små sakerna som den ska göra? Kan vi hålla oss i loopen behöver vi inte bekymra oss om det blir fel. 

Eva har ett tydligt system för att när man jobbar med hunden ska man vara incheckad tillsammans med hunden. Man hämtar alltså hund på station - jobbar i sin gemensamma bubbla, lämnar tillbaka hund i station och därefter kan man prata med kompisar/bry sig om omgivningen. Om hunden checkar ut - checka inte ut själv för då har hunden inget rimligt att checka in till igen! Om man har exempelvis en bur som station är det bra att ha en mellanstation där hunden kan ha en chans att kolla av miljön innan vi sätter igång. En hund kan säga att den är redo i buren men inte vara beredd på miljön utanför. 

Mitt viktigaste mantra på kursen var följande: Hur kan jag placera belöningen för att hunden lättast ska bjuda på rätt beteende? Det kanske låter jättesimpelt men jag tror att få verkligen tänker på det när det väl gäller och jag har verkligen inte gjort det systematiskt tidigare. Under helgen skulle vi välja något beteende att jobba med enligt dessa principer vi fått lära oss och jag valde att Nässla ska backa upp med baktassarna på balansbollar, vilket för oss varit ett svårt beteende. Till en början jobbade jag först med fokus på att belöna på bollarna (när hon gått ett steg bakåt) och sedan belöna tills hon kom fram ett steg (mellan mina ben) och då direkt när hon belönats klart kunde hon alltså ta ett kliv bakåt och få klick osv. Men sen hände något och vi tappade flytet, Eva tittade på oss och frågade om vi behövde ha med kontakten innan hon backade. Alltså hade vi lärt in ett skräp däremellan! Jag trodde vårt ABC var A=belöning slut B=ett steg bak C=belöning men Nässla visade att A= titta på matte B=backa C=belöning. Eftersom att titta upp dessutom gör rörelsen bakåt svårare försvårade vi beteendet ännu mer än att vi bara tappade flytet. Så efter det gick vi över på att jag klickade innan hon gjorde fel, dvs innan hon tittade upp. Fokuset gick från att titta på bakbenen till att istället se på bogen när den gjorde minsta tillstymmelse till att röra sig bakåt. Och vips så hade jag en hund som inte behövde fokusera på att titta på mig (och fundera på vad jag vill egentligen) utan bara gick från belöning till belöning! Nästan lite frälsningkänsla över det hela!

Överlag så var det en väldigt lärorik kurs och jag bara älskar att få nörda ner mig ordentligt med någon så kunnig och pedagogisk! Hade jättefina kurskompisar också så det var helt klart en toppenhelg i strålande solsken, perfekt balsam för själen mitt i allt elände. 

Föreläsning med Jens Frank om att leva med hund i vargrevir

I onsdags var det föreläsning på Lerkulans hundcenter i Skinnskatteberg. En väldigt fin anläggning jag inte besökt förut, men när de hade tagit dit Jens Frank från Grimsö så passade jag på! Jens har varit med och skrivit boken spårhunden och lukterna och jag fick chans att träffa honom när jag var på en kurs om lekutveckling på Grimsö. Det lilla jag sett har jag gillat och jag blir alltid lite extra glad när det är forskare på riktigt som föreläser. Sen är han inte jobbig att titta på heller. 

Jens Frank

Föreläsningen handlade alltså om hur man lever med hund i vargrevir, vilket många gör i de trakterna. Innan föreläsningen fick man låta sina hundar lukta på lo, varg och björn, ja tom en hel björnfäll med huvud hade han haft liggandes i bilen. Nässla brydde sig inte så mycket om något förutom lodjuret. Åmajgadd den ville hon gärna ha med sig hem!! Kanske inte helt förvånande då det enda djur hon jagar är katter. 

Nässla och lodjudets svans

Jens började med en timme om hur vargen beter sig i Sverige, hur de ser ut, rör sig, vanor etc. Trots att det ingått en del vargläsning för mig, och jag tom hängt med Runas Naess i varghägn så kändes det här ganska nytt för mig. Eller kanske mer relevant då det var här i Sverige. Som varför det inte finns vargar i de södra eller norra delarna av Sverige. Vet ni varför?

Älskar när man får ha hund med sig. Nässla älskade det inte lika mycket, hon föredrog när Lodjuret var i hennes mun, lyssna på Jens var inte sååå kul faktiskt.

Efter fikapausen pratade han vidare om vilka metoder man kan använda sig för att skydda hunden, hur vanligt överfall är (1 av 10 hundar som blir anfallna av varg har inte jagat) och hur vargar beter sig kring hundar. Ett väldigt intressant föredrag där jag kände mig mycket mer avslappnad efteråt över tanken att det finns varg i vissa av skogarna vi rör oss i, trots att jag har hund med mig. 

Pedagogik skulle inte skada

När man håller på och lär sig om hur man bäst lär ut till andra kan man lätt bli besviken när man råkar ut för dåliga instruktörer och lärare. Inte bara besviken, jag blir irriterad! I går var det första tillfället på jägarkursen där vi skulle få skjuta med instruktörer. Min lärare genom hela kursen har varit suverän, han har redan fått goda recensioner muntligt av mig personligen, men jag kommer även guldstjärna honom hos Studiefrämjandet om de vill ha en utvärdering. 

Men igår var det inte han som skulle lära oss skjuta, det var några andra jeppar. Nu ska jag inte snacka ner dem totalt, men fy sjutton hur opedagogisk vissa kan vara. Man ställer sig och ska skjuta och får höra: "Du kan inte stå så där med fötterna. Böj dig framåt, men bara där. Du tittar fel." Allra värst var när jag för första gången träffar och han säger: "Du träffade men du borde inte gjort det, du gör fel" Gaaaah!! Min dröm just nu är att hitta en hagelskytt som sysslar med TAG-teach, någon som har rekommendationer? 

Ska inte dra alla över en kam, det var en snubbe som gick runt bland alla och han lyckades med dagens bästa pedagogik åtminstone få mig att träffa två harar. Och kulprovet var ju efter allt det här relativt lätt så jag oroar mig bara för duvorna just nu. Men kul var det så jag ser fram emot vårt nästa träningspass, jag får väl jobba med min mentala träning att stänga ute brus ;-) 

Do as I do - helgkurs med Claudia

Jag skulle tro att inte många har missat "Do as I do" metoden, som går ut på att hunden härmar en människa för att lära sig utföra vissa moment. Jag hade i alla fall hört talas om det, köpt boken men sen inte engagerat mig så mycket i det. När Åsa och Maria  annonserade att de tagit hit Claudia Fugazza, hon som gjort själva forskningen och "kommit på" träningsmetoden tänkte jag att ska jag gå ska jag göra det nu, så sagt och gjort, jag anmälda mig och Nässla. Frågade Susann om hon ville komma med också, väl på plats var det MÅNGA gamla kurskamrater på plats. Allt arrangerades i Stockholms södra hundhall, en fin lokal med en väldigt fin cafédel som är värd ett besök bara det. 

Claudia pratar forskning

Det var inte bara Claudia på plats att lära oss, även en medhjälpare som hette Sara Tagliati drillade oss under helgen. De var båda två vänliga och pedagogiska, men bestämda på ett mycket bra sätt. Claudia började med att under lördag fm prata om den forskning som finns kring området social inlärning hos djur, vilket är i princip obefintlig (i jämförelse med annan forskning). Om varför man valt att göra detta med just hundar och hur det går till. Sara fick sedan ta över och ta den mer praktiska delen där hon gick igenom de regler som finns när man lär hunden detta och annat viktigt att tänka på i de första stegen. Sedan var det dags att jobba praktiskt, en hund i taget och vi var upp först!

Förkunskaper för att ens vara med var att hunden ska kunna 3 kommandon som är "fristående" från föraren och helt på muntligt kommando, dvs inga hjälper ens med blicken var tillåtna. Det kanske låter som en baggis när man har så många trick i bagaget, men det skulle ju visa sig vara lättare sagt än gjort. Man får även använda föremål, men ärligt talat så har vi nog inte ens namn på våra föremålstrick mer än apport, så det fick vara. De trick jag tränade lite extra på innan helgen blev alltså snurr, ligg och backa. 

Först fick vi visa upp våra trick och att de satt på verbalt kommando enbart. De tittade på förarna och såg till att inga hjälper gavs och vi passerade det efter lite korrigering av mitt rörliga huvud ;-) Nästa steg var att jag gjorde momentet, sa do it, sa kommandot och belönade korrekt beteende, vilket man kan se på första filmen här. 

Som man kan se på filmen så försöker hon aldrig tjuva för att hon kommit på vad jag vill, även om man kunde se lite tendenser till att hon faktiskt förstod. Sara trodde att kanske var hon fast i sittet och inte vågade göra något förrän hon fick kommandot, och hur otroligt det än känns med den här hunden så var det nog så det var. Förundrad över min hunds stadga åkte jag hem och funderade på hur jag kunde göra det bättre till nästa dag. Jag tänkte att om hon får stå upp har hon lättare att börja röra sig och så bytte jag ut kommandot mot "Kör!" för det blir lite mer peppande. Claudia tyckte när jag kom att vi skulle börja leka så hon släpper lite på lydnaden och här har vi alltså morgonens första pass. 

Det enda som var lite svårt var alltså ligg, men det var nog mest för att hon var lite väl het, man kan aldrig få allt så klart ;-) Här är vårt andra pass, där man ser att hon tänker och till slut verkar komma på det!

Det sista passet finns inte med på film (vad jag vet) men där satte hon det! Hon försökte först att man kunde få sno leksaken utan att göra något först, men när hon väl kom på att det inte funkade så gjorde hon alla tre moment på första försöket! 

Sara instruerar BC med matte.

Åsa visar upp samma repertoar som vi hade med oss, rallyekipage kanske ;-)

Cafédelen i hundhallen, värt ett besök om du är i närheten!

Efter den praktiska delen på söndagen pratade Claudia om resultaten av just hennes forskning i ämnet. Hon hade jämfört tiden mellan denna inlärningsmetod och shaping för att ta reda på hur många hundar som kunde utföra vissa moment inom en viss tid och hur lång tid det tog från träningsstart till första lyckandet vid ett lätt beteende, ett svårare samt en kedja. Hon hade också gjort en studie som kollade hur hundarna hade utfört beteendet i en ny miljö dagen efter. När det kom till lätta moment var de båda grupperna ganska likvärdiga men när det kom till kedjor och mer avancerade moment var do as I do betydligt snabbare och fler hundar som ens klarade av det inom tiden (15 eller 30 minuter). Det var också en enorm skillnad på antal hundar som kunde göra momentet dagen efter på kommando i en ny miljö och det var nästan bara do as I do gruppen som klarade av det. Nu är ju en studie ingen studie i forskningssammanhang, och hon pratade även om olika anledningar som kan ligga bakom skillnaden, men resultaten visar ändå på en skillnad. Sen menar hon vidare att det betyder inte att den ena metoden är bättre än den andra, man kan ju kombinera (ex lära grunden med do as I do men shejpa in detaljerna på ett moment) och vissa moment är ju rent av omöjliga att lära in med denna metod, exempelvis koppelgående. Däremot är det nästan dumt att inte utnyttja metoden när man ska lära avancerade moment hos exempelvis assistanshundar eftersom det är så mycket mer effektivt. 

Nu är vårt nästa steg att ta in tre moment till i generaliseringen. Tyvärr tyckte de att jag skulle vänta en vecka om med massor annat att göra då jag åker till Dubai i morgon får jag tyvärr följa anvisningarna.. Men jag kommer att dokumentera och försöka hålla andan uppe, det finns många trick jag tänkt lära in med den här metoden där shejping (och min träningsförmåga) har brustit!

Äventyr i hundspann

I söndags var det dags för årets första semester och givetvis bar den inte till sol och bad på någon kanarieö, utan den här gången blev det min nordligaste tur någonsin, nämligen till Järpen (och är det inte lite pinsamt att det nordligaste man varit är bara i halva Sverige?) för att äntligen åka hundsläde. Den här resan bokade jag och Susann för två år sedan och vi skulle åkt förra året, men efter många om och men (läs snöbrist!) så slutade det med att vi fick boka om till i år. Eftersom den svenska vintern är lika pålitlig som en alkoholiserad förälder hade jag inte förberett mig särskilt utan det var först bara ett par dagar innan som vi verkligen började planera och iväg kom vi. De som arrangerade vår semester var Quest Adventures i Sulviken, varav Sandra är kanske mer känd från Hundsteg. 

I söndags morse begav jag mig först till Muskö för att Nässla skulle få ta in på hotell Eliasson, vidare genom Stockholm ut till Täby för att hämta Susann och sedan vidare till Arlanda. En kort flygtur och vi blev upphämtade av Tobbe, en av våra värdar och tog sedan den sista bilturen ut på vischan samtidigt som vi kollade av mobilerna en sista gång, det skulle tydligen vara omöjligt att få nät där ute. Vi gjorde oss hemmastadda, lagade lite mat och käkade godis och efter lite snack blev det sängdags, utan att facebooka sig till söms ;-) 

På måndag morgon möttes vi kl 9 på gården för att mata och ta ut hundarna och gå igenom lite snabbt hur man kör en släde. Första dagen skulle bli en tur på ett par mil där Sandra och Tobbe skulle vara i ett spann (och kunna rycka ut och hjälpa oss andra vid behov) med 8 hundar och jag och Susann fick dela på Tobbes spann och fick därmed 4 hundar var. De är egentligen uppfödare av Alaskan Malamutes, men de har två huskeys och två grönlandshundar så vi fick tre raser i våra spann.

Två av mina tre raser. Längst fram Miss Idita, bakom henne Nebraska och vilandes bredvid henne Timbuktu, Grönlandshunden. Huskyn fick inte vara med på denna bild. 

Den fjärde hunden Ice, supertrevlig pojk

Efter att allt var framplockat, hundarna matade, jag hade fått inpräntat det allra viktigaste att aldrig släppa och jag visste var bromsen fanns så skulle hundarna vila lite efter maten för att inte få magomvridning. Det blev alltså någon timmas frukostpaus för oss och med tanke på att hundarna var minst sagt ivriga redan då började jag få lite ångest över vad jag gett mig in på. Kanske hade en hund räckt för mig? Eller att bara sitta i någon annans släde? Jag kommer att döööööö!! 

Släden ur förarens perspektiv. Viktigaste delen är bromsen, de där två piggarna ni ser. 

Sandras spann. Tror nog det var 10 hundar med där. 

Ute på plan igen drog hundarna i gång och skällde som tokar. Sandra förklarade att precis när jag släppt på snöret som håller fast alla hundar kommer jag att ånga mig, men att det går över när de fått springa en liten bit. Med skakade hand drog jag till slut i snöret och med hjärtat i maxpuls drog vi iväg över gårdsplanen och ut i skogen. Jag kom inte så jättelångt innan jag åkte ner i en kurva, men det hade Sandra varit beredd på och hon tog emot mitt spann och vi kunde lätt ordna upp och åka vidare. Det blev en actionfylld tur (med mina mått mätt) och jag var nöjd när vi tog äntligen tog en fikapaus.

Eftersom Susann har erfarenhet sen tidigare av spann så fick hon ligga längst bak och hålla ett öga på mig ;)

Har vi fikat är det inte mer än rättvist att hundarna också får en liten fika i form av ett kex!

Okej, redo igen, klara färdiga JA!

Det fanns några lugna och fina partier, som på isen när en flock renar springer bredvid

Första dagen blev det inte så extremt lång tur, tack o lov, jag var färdig i hela kroppen efter allt adrenalin som pumpat i de galna skogarna. Vid ett tillfälle flög jag av igen, då släden hamnade på en sida om en gran och hundarna i en annan. Våra reseledare märkte inget eftersom det var i en tajt skog, men jag hade åtminstone moraliskt stöd av Susann, även om det inte finns så mycket hon kan göra eftersom hon var tvungen att stå på sitt spann och bromsa sina hundar. Jag vet inte hur men jag lyckades slänga fram släden och komma på den utan att dö och det kanske inte låter så svårt men jag vill att du tänker dig att du har 4 GALNA hundar längst fram i spannet, som är ännu mer taggade på att ta sig fram nu när det andra spannet försvunnit ur din åsyn. De lyssnar inte på något sitt och vänta utan det är fysisk kraft som bara håller dem tillbaka. Så man kan inte bara ställa släden upp, borsta bort alla grenar och sedan köra på, utan så fort släden får mark så är den uppe i en fart. På toppen av detta så har jag dessutom Susanns ännu mer galna hundar som står och gapar i mitt öra för de vill ju inte vänta på oss. Phuuuust! Men det gick bra, inga större men än ett blåmärke på knät. Fort in i skogen, swish swosh och så vips drog hundarna på fel sida om ett annat träd och jag kände att kanske skidglasögon kunde varit något - och skönt att jag hade på mig fuskolle, annars hade det varit en hel del snö i tröjan.

Snart vid huset igen, men här har någon avverkat skog.  Som ni ser är inte hundarna chilla bara för att vi står still och nästan är klara för dagen.. 

Efter turen får hundarna vatten och varva ner innan de placeras ut i sina gårdar, här är hela mitt spann.

Vet inte vilken hund det är (mitt mål var att lära mig namnet på "mina" hundar, de 20-talet andra överlåter jag till andra), men någon var i alla fall avkopplad där, lös vid sidan. 

Hundarna ska få vatten efter turen. För att de ska dricka blandas det i en burk foder. Inget litet snabbt projekt. 

Efter att hundarna druckit fick de mat och vi placerade ut dem i sina gårdar igen. Efter det var det slut för dagen och det var dags att se till att jag och Susann också fick i oss lite mat. Vid 19 la jag mig för att lyssna på en podd, men det var inte mycket på den jag hörde innan jag somnade..

Nästa morgon var det samma procedur igen, men den här gången skulle vi ta en dubbelt så lång tur, där vi halvvägs skulle möta upp Tobbe med hans familj på scooter för lite korvgrillning.

När hundarna förstår att det är paus lägger de sig snällt och passar på att vila. 

Trolla, ledarhunden i Susanns spann, en hund helt i min smak!

Tobbe och deras dotter hade tänt grillen tills vi var framme. 

Denna dag var det bara 8 hundar i Sandras spann. 

Jag mitt i grilloset.

Denna tur var betydligt lugnare än gårdagens och förutom en incident där Susanns spann var på väg om mig och mina hundar i en snäv och brant kurva och att jag vurpade i samma kurva som första dagen, fast nu på hemvägen, så var det mest meditativt. Fin natur och bara lyssna på hundarna och släden som åker fram är som balsam för själen. Och korvgrillning, ärligt talat det har jag inte gjort sedan skoltiden, gött!!

På onsdagen skulle vi ju med ett flyg på kvällen så då blev det en lite kortare tur upp på fjälltopp med fikapaus. Det var den blåsigaste dagen och vi var lite oroliga att förfrysa där uppe på toppen, men det var ganska vindstilla där. Däremot var det massa snö i dalarna, så den här turen fick vi förare slita lite mer på.

Susann på högsta toppen. 

Praktikant i spannet, deras unghund är med och springer vid sidan om för första gången. Jag kände mig inte helt trygg i att ha henne framför släden, ville inte köra på henne och ge dåliga erfarenheter. Men hon sprang snart till sin matte och hennes spann. Jag har också bytt ut grönlänningen mot den fantastiskt trevliga malamuten Knoxwille, då Timbak var öm om benen efter gårdagens dragtur. 

Det blev godfika på toppen innan vi åkte tillbaka och jag nästan klarade av kurvan där jag ramlat varje dag tidigare. Den här gången körde jag bara lite fast och kunde reda ut det genom att kliva ut på andra sidan där det fanns en väg istället för att ställa mig med snö upp till midjan ;-) Några korta sekvenser av tur innan vi var inne på gården för sista gången. Sen var det matning, och säga hej då till alla gullhundar innan vi städade och for hem igen.

Som ni kanske märker har jag haft en superb semester uppe i Sulviken. Som jag har väntat och så kul det blev! Utan vare sig teckning eller internet blev det full bortkoppling från vardagen och det fanns gott om tid för att vila och slappna av. Vill du ha en rolig semester kan jag verkligen rekommendera att åka till Sandra och Tobbe. De är båda så trevliga och gör att man känner sig välkommen och omhändertagen. De är också mjuka med sina hundar och det märks att de månar om dem. Jag hoppas att jag själv får en chans att göra om det, men det finns för lite tid och pengar för att bara roa sig tyvärr.. ;-) 

Clinic i Kungsör

Ofta tycker jag att jag tillhör världens bästa klubb, och när jag fick chansen att hänga på den clinic som Maria Brandel arrangerade i helgen så tackade jag så klart ja, även om jag skulle missa en föreläsning. 

Det började med att Heléne Lindström och Jenny Wibeck hade sitt föredrag om mental träning "Starkare tillsammans". Jag ska erkänna att jag är inte jätteintresserad av begreppet i sig med mental träning (tycker inte det är flummigt eller så, jag är bara inte intresserad av det för min egen del, precis som jag inte är intresserad av agility, men säkert kan lära mig ett å annat nyttigt ändå) men jag var nyfiken på Jenny Wibeck då jag sporadiskt läser hennes blogg och gillar hur hon har ett tänk med etik som kommer fram i hennes bloggande. Heléne har jag hört mycket gott av från Zandra sedan tidigare. 

Dagen börjar med Heléne och Jenny

De började med att prata om hur vi som personer blir mer säkra och bättre i andra delar av livet tack vare hundlivet och det håller jag VERKLIGEN med om! Det har jag ju skrivit om själv här och kan helt klart konstatera att jag hade inte ens varit halvvägs i karriären om det inte varit för hundträningen. Vidare om att den mentala träningen inte är en ersättning för praktisk träning av moment och tävlingsträning, för en bra tränad hund ska inte störas av min mentala känsla. Sen var det en hel del prat om hur man ska tänka och några övningar. Jag vaknade dock till liv när Jenny tog upp det här med att hundar är avlade för att samarbeta och så fort vi säger "hunden kan ju det här egentligen" så börjar vi motarbeta hunden. Och om jag tror att min hund ska ge igen, vad har jag gjort mot den då för att den skulle vilja göra det? Istället ska man verkligen jobba med att samarbeta MED hunden även på tävling, exempelvis genom att kanske "lura domaren", då blir det du och jag mot domaren. 

Efter lunchen blev det dags för en norska som jag följt på fejjan efter rekommendationer men egentligen inte haft någon koll på mer än att jag tänkte länka här i bloggen ett inlägg hon delade som var väldigt bra (men ja, det är ju lätt att det glöms bort i bokslutet). Hon heter Maren Teien och jag bara ÄSLKAR att lyssna på folk från andra länder. Då blir det ju alldeles uppenbart att de landsgränser vi har verkligen gör skillnad i hundträning. Det var uppenbart i somras när jag lyssnade på Helen Philips från UK, i höstas på clicker expot och även i helgen då. Visst att vi har störningstränat en del, men överträna som Maren gör i lydnaden var något nytt. 4 ekipage fick vara demo och jag tror att samtliga under något tillfälle mådde lite dåligt över hur långt Maren pushade gränserna, men alla hundar klarade av det med sån bravur att taket höll på att lyfta när alla jublade i publiken! 

Men från början då, hennes föreläsning hette "Take Risks - överträning" och hon hade först ett teoretiskt pass där hon pratade om hur hon tänker. Att hundträning ska vara SKOJ och att vi ska våga ge faen i saker (vilket blir mer logiskt på norska, men motsvarar typ strunta i det). Att hundarna är domesticerade och att det bör vi utnyttja när vi tränar, vi behöver inte träna dem som delfiner utan kan faktiskt utnyttja hur de ser på oss när vi jobbar med dem. Och Maren menar att hon övertränar för att öka team-känslan till hunden, att båda ska kunna lita mer på varandra. Efter teorin var det dags för praktisk träning och det var så kul att se! Dels för att det var en del saker som jag själv brukar göra med Nässla för att ha lite skoj när vi tränar själva, men dels för att det ÄR kul att utmanas och lyckas. 

Jag kommer inte gå igenom alla varianter av överträning hon hittade på för det är listor, men exempel var att springa till rutan med massa targets/koner/leksaker på vägen. Att gå fot över människor som låg på backen. Att låta folk försöka hindra hunden att springa in i rutan. Att göra en fjärridirigering från läktaren med publiken mellan hund och förare. Att göra en fjärr med en filt över huvudet. Att göra en vittring efter ett ställande på inkallningen. Att skicka en hund till konen när föraren står och hoppar och klappar händerna någon annanstans. Att gå fot som om du gått på heroin i ett år. Att gå fot på knäna. Det kanske låter larvigt, men Maren avslutade med att berätta om hur hon bröt benet dagen innan en stor tävling som var avgörande för att kvala till VM. Hon stapplade ut på kryckor och hög på smärtstillande och tog sig igenom och kom till VM, tack vare att hunden var så van att allt kunde hända med henne. Jag tror det också var det året hon vann VM :) 

Vittring på en okänd människa. När pinnarna hamnar i noshöjd är det lättare att bara plocka utan nosen påkopplad.

Det jag framförallt tar med mig från Maren förutom ha skoj och ge faen (det är ju ändå bara du som bryr dig) var det här med att skapa en spellista med peppig musik som man ska spela när man kliver in på tävlingsplan.

På söndagen var det Siv Svendsen som jag tyvärr missade då det var årsmöte på FRK, men jag kom tillbaka lagom till Carin Bengtsson (årets SM vinnare) och Maria Brandels föreläsning "Att lyckas på tävling: tur eller träning?". Det var en bra mix mellan de båda om hur de tänker och det blev dynamiskt och bra när de kunde bolla lite och faktiskt tycka olika. Det blev en hel del självklara saker om hur man ska lägga upp träningen och de olika delarna, hur man ska formtoppa rätt, tänka på maten för sin egen del och andra bra tips. Det jag kommer ta med mig på egen träning är den övningen som Maria kallade "one-by-one" där man väljer ut tre moment som man ska köra i ett följ utan att nolla. Varje moment som nollar kostar en hundralapp till fikakassan i träningsgruppen, men du får göra allt du behöver för att du inte ska nolla, dvs du får belöna, lägga upp det etc för lyckande. Det tror jag helt klart är ett bra verktyg för att se var du står och att det kostar något gör det hela lite mer noga, kan nog vara utmanande för mig som är både snål och tar saker som de kommer lite lagom ostrukturerat ;-) 

Carin och Maria

Jag blev faktiskt så lydnadspepp så jag både anmälde mig till vår tävling här på klubben om någon vecka, och tränade massor nyttigt på kvällen när vi hade öppen träning. Fast jag har ju en FS tävling nästa helg, men jag är ju som jag är =P

Nyutbildad inom TAG-teach

I helgen var jag och Zandra nere i Trollhättan och lärde oss lite nya saker och då handlade det inte alls om hund, utan om TAG-teaching. Jag var lite osäker på vad det egentligen handlade om och kanske skulle det vara lite jobbigt att hänga med när jag inte alls hade varit med på den där föreläsningen som stod som förkunskapskrav, men det visade sig att det inte var några helst problem! Antar att vanan med klickerträningen gjorde det hela relativt enkelt. 

Kursen skulle vara för både Eva Bertilsson och Emelie Johnsson Wegh, men Emelie var sjuk och vi hade bara Eva som lärare. Det gick dock alldeles strålande och jag tycker Eva bar upp kursen bra! Den här duon var ju med på Clicker Expo (och är med även nästa år i Danmark) men jag valde att inte gå för dem just då, eftersom jag skulle gå denna kurs. 

TAG-teach handlar kortfattat om att träna människor med samma princip som när man tränar hundar med klicker. Men för att lyckas med detta måste man bryta ner beteendet i minsta möjliga del vilket är den stora delen jag tar med mig därifrån. Vi fick göra en del grupparbeten och vid ett tillfälle skulle vi hitta TAG-punkter (som kriterier) för slutprodukten: "Komma i tid". Låter ju väldigt konstigt, men när man bryter ner det i mindre bitar så hittade vi många delmoment att träna på. Vi fick se denna film som jag tycker var väldigt tydlig. 

Visade den för sambon som blev grymt imponerad och när jag sa att jag kan ju träna någon så i hans hobby (att köra rc-bilar) blev han eld och lågor! Vi får väl se om jag får någon nytta av dessa kunskaper i andra sammanhang än hund ;-) Själv har jag redan några klara TAG-punkter som andra ska få klicka mig för under mitt FS proram för att jag ska bli showig. 

Shut up and take my money!