Ännu mer privatlektioner

I söndags skulle Josefin träna för en tjej som heter Elisabeth som tävlat SM några år med BC och tollare. Eftersom jag hade både Anna Larsson inplanerat och precis varit hos Kenth visste jag inte vad vi skulle hitta på, men jag valde att titta lite till på halvcirkusen. Kanske kunde vi få något mer konkret. 

Eleverna Ivy och Sirap

Alltså, den konkurrensen som Sirap triggade igång när Bettan tog hennes apport var inte klok. Hon tjuvade apporten och sprang runt med full ragg och morrade hej vilt. Så idag var apporten uppenbart betydligt mer värd. Jaja, vi tränade på med fokus på att höja värdet på konerna och strunta i den andra delen ett tag. Vi lekte, visade konerna osv. Så det ska jag fokusera på, behöver inte göra den andra delen alls på ett tag tror jag. Sen tänker jag att jag ska  träna på att betinga ordet "inteden" och så fort hon släpper apporten med blicken kasta belöning mot konerna. Vi behöver göra en insats på den delen med känner jag, kan ju lika gärna bli så på skick till rutan så bra om vi kan lära oss släppa saker mentalt. 

Sen tränade vi lite fokus i fotgeånde mot apporteringsdirigering. Hon har haft en tendens att tom sticka på kommandot framåt marsch när någon annan lagt ut apporterna. Hon tar rätt, men gör det liiiiite för tidigt.. Där körde vi bara med boll i armhålan och ökade på distansen och störningen. Den här kan vi ju träna även med vanlig störningsträning, dvs att någon försöker störa ut henne när hon går fot. 

Det som jag tyckte var bra med Bettan var att hon påpekade att man kan visa och använda hjälper rätt länge. Tex innan man skickar ut i en ruta, om man ser att hunden inte har koll, gå ut och visa rutan. När jag skulle skicka på halvcirkus sprang jag ut och visade konerna osv. Det har jag lite fastnat i att man INTE kan göra, hunden ska ju visa att den kan. Men jag tror ju på idén så varför inte. 

Vad händer i Örsa?

Ja här har ju bloggen ekat tom och ni kanske trodde ni hade förlorat mig till ekot igen, men nejdå. Inget speciellt har väl hänt, även om vi tränat ganska mycket. Det blir bara inte så mycket dokumentation och vädret gör ju att man mest vill sova när man är hemma.. 

Bjussar på en bild på bråkstaken Saga

Jag letar febrilt (nja men ändå aktivt) efter en mellanpudelvalp, men det går trögt. Valpar som kommer ut till förmedling har rätt dåliga meriter (läs inga alls) och i värsta fall även veterinärnoteringar som inte bör avlas på. Flera uppfödare hör inte av sig och nu får vi helt enkelt bara vänta tills något dyker upp.  

Vi sover mest bort mörkret

Sirap har gjort sin andra kontroll på Strömsholm gällande mjälten och där har ingen förändring skett. Så himla skönt att hålla koll på den. Nu åker vi upp var tredje månad under ett år, så får vi se vad vi gör efter det.

Värma nyrakad mage i brasan

Jag har anmält till rallytävling! Det är 4 starter 26 december i Täby, vi tränar inte speciellt mycket för det, men jag tänkte iaf hyra hallen och åka dit innan vi ska tävla. Den är svindyr, men det känns sjystast mot Sirap att göra så om inte annat. Sen kanske vi även ska passa på att banträna lite, det är väl dags att mina skyltar dammas av. 

Privat kurs hos Kenth Svartberg

Lyllo oss som helt plötsligt fick frågan på messenger om vi ville följa med till skojhallen i fredags för flera timmars lyndadsträning! Om vi ville, vi stuvade om lite i jobbschemat och iväg det bar! 

Glöm inte mig nu matte

Jag har bokat in en privatträning med Anna Larsson i fotgående nästa helg då jag egentligen tänkt att det är där mitt största problem ligger, så jag var inte riktigt förberedd på vad vi skulle fokusera på. Men väl på plats löste det sig och jag tog de delar utom fotgående som ändå behöver kikas på. Vi testade först lite halvcirkus, men ååå så svårt det är när tävlingsledaren dessutom lägger ut apporten. Jag fick till bra skick, men behövde hjälpa lite. Testade även att ställa henne och skicka henne på apport och hopp, det gick fint, om vi ska peta i någon detalj kan hon sätta sig lite längre fram när hon är vid fotpositionen. 

Sen ville jag ha en titt på inkallningen från rutan, så då började vi bara med att kalla in (stillastående) med henne bakom mig (inte i rutan) och där fick vi "Hej här är jag!" och kanske inte nu kommer jag in till sidan och fortsätter jobba. Jag tyckte den beskrivningen av henne var både rolig och pricksäker, men jobba på det behöver vi! Mina träningstips jag fick var att se till att det händer något när hon kommer in, gör sidosteg direkt vänd bort osv, så hon är fokuserad på att det är en uppgift när hon kommer in. Bra tråkträning! 

Sen passade jag på att kolla på vittringen. Där har jag dels en osäkerhet i söket ibland men framförallt ett rejält tuggande när den väl hittas. Jag har varit lite osäker på hur jag ska träna bärandet när jag inte vill att hon ska plocka pinne från marken men där fick jag bra träningsgrejer. Om vi börjar med söket så gjorde hon två fina sök. Först ett vanligt tävlingslikt där hon nosade på rätt först men behövde kolla igenom alla andra och innan hon var helt tillbaka på den rätta igen hade hon stor lust att greppa, men hon tog ändå rätt. Det andra söket gjorde vi mycket svårare med lite tygremsor som låg över rätt pinne. Då nosade hon såååå noga och var på rätt pinne tre gånger men greppade den till en början inte. Kenths analys var att greppa och nosa är två aktiviteter som krockar, så antingen har hon hög griplust (som i första skicket) eller så har hon hög noslust (som i det andra). Det är ju klart bättre att hon får ha högre lust att nosa eftersom hon högst sannolikt aldrig kommer sluta gripa pga det.. Det var en intressant analys av henne som jag aldrig tänkt på. 

Vad gäller själva tuggandet kör vi nu på "Lex Nina", vilket är att en pinne får aldrig lyftas upp från marken om den inte är nosad upp (Så smart, varför har man inte tänkt på det?). Hon får ta pinnen från min hand och vi börjar i väldigt stilla, jag ber henne stanna innan och testar om hon verkar sitta stadigt osv. Sen vänta och belöna/beröm/namnge när hon är lugn. Han sa att jag skulle kampanja detta i en månad så skulle det lösa sig (för att jag också var en bra tränare, åh tack!!) och vi har redan kört dagliga pass inomhus i detta skitväder. 

Jag tycker att min inkallning är bra nog, men passade ändå på att få det bedömt. Kenth tyckte vi hade en fin inkallning men att hon blev lite överraskad av stoppet, och ja, det stämmer ju. Vi bör jobba in en rutin med föremål bakom så hon får mer tanke på stopp och när vi skulle testa det fick vi visa upp hur hon kan låsa sig mot föremål så även det fick bli en träning. Hon kunde inte släppa den alls och komma in till sidan på ett normalt sätt, utan hon stannade halvvägs, vände om och backade in till min sida (kanske inte hjälpte av att jag lärt in det som ett trick i helgen..). Det har vi tränat lite på utomhus och det har släppt väldigt bra, alltså att kunna lyssna fast det finns saker hon låser sig på. Den kommer vi ju ha nytta av generellt i lydnaden när det tex kommer till apporter. 

Slutligen kollade vi på vår fjärr som jag väl lite har försökt ignorera för att jag inte tycker vi gör det bra utan hjälpmedel. Så först en koll på typ fem meter och det var faktiskt väldigt fint, ett litet kliv framåt på något skifte bara. Men då återupptog vi tanken från lägret hos Jenny i somras med att lägga in back, men lite mer i direkt anslutning till vissa skiften. Det kändes bra att det ändå såg så pass fint ut och att vi har potential. Ibland kan man ju bara fasta i att vi inte har låsta några-ben och att det aldrig kommer gå då, men hon hade 100% rätt på skiftena, det är så härligt när vi dessutom inte använder handsignaler längre! Använder också bara sitt, ligg, stå oavsett skifte för jag kommer glömma bort mig annars. 

Det blev en toppeneftermiddag med mycket inspiration med mig hem! Jag har ju tröttnat lite på att nöta samma sak utan att känna att vi kommer någonstans så detta var precis vad vi behövde ladda upp med för ny energi. 

 

Mina tjejer

Efter det dramatiska inlägget om Hönis så tänker jag ändå att det är dags att presentera mina tjejer i hönsgården: 

Kajsa, en av tre dvärgcochin. Livsnjutare, bästis med Mammahönan och ruvar gärna. Har mycket att säga. 

Här är Kajsa i ruvartagen. Korpen vill lägga ägg och gammelhönan vill nog också ruva.

Mina störningar vid vittringsapporteringen

Hönan längst till vänster är Donna Trump. Hon är född här hemma men beter sig som att hon upplevt misär och misshandel. Hennes mamma är Mammahönan och pappan en silkesblandning. Hon har samma frilla som Trump, är elak och ganska korkad. Men duktig värpare och har sin plats här. Hon föddes på midsommar 2022.

Sirap och gammelhönan "Hönis". Blir vilken dag som helst 10 år och vårt charmtroll. Har mycket åsikter om nykomlingarna men älskad av oss ändå. Lägger ägg lite då och då trots sin ålder.

Längst till vänster har vi korphönan, hon kallas så för att hon stjäl av sina hönspolare, Sirap och även direkt av min tallrik. Lägger fina gröna ägg och är flitig med det! Född i början av 2022. Flyttade hit med en syster då men hon trillade tyvärr av pinn ganska fort.

Korpen och hönis njuter i rabatten

Mariannes vackra chokladägg

Här till vänster har vi Mammahönan. Hon är den enda som fått ruva fram kycklingar (Donna är hennes enda som är kvar, resten blev tuppar). Hon är av rasen Appenzeller och är så snäll med de andra hönorna. När ungtjejerna flyttade in betedde hon sig som att de var hennes kycklingar och hon var så gullig med dem. Hon är minst 8 år, skänktes 2018 av en granne som gjorde sig av med sitt bestånd då. Lägger lite vita ägg då och då trots sin ålder. Kolla in hennes frilla!

Här kommer kopparmaranen Marianne. Min lilla älskling som jag köpte i början av 2025 ihop med Kajsa och Kicki. Lägger bruna ägg och är hispig men modig. Kan ge mig på att om någon höna kommer traska in i huset är det hon. 

Kicki, den andra dvärgcockin som hämtades hem i början av året. Hon borde vara den som heter Kajsa då hon är den kavata. Klättrar i träd och hjälpte Kajsa att flyga upp till pinnarna när hon var ung. Ett charmtroll! Lägger som de andra av samma ras små rosa ägg när det passar. De gillar tyvärr att ruva rätt mycket..

Frukostbesök av Hönis, Marianne, Korpen och Kajsa.

Sitt i grupp för de giriga

Bland blommorna gör de sig bäst!

Kicki utanför ingången

 

Spårträning med aha-upplevelser

Så efter att jag "gått" spåret i söndags åkte jag hem för att lägga ett nytt spår och se var vi fallerar. Det fick ligga över natten och anpassas efter den lilla skog vi har tillgång till. Lite bloduppehåll (mellan flaggorna) och lite vinklar, några lite spetsigare. 

På väg mot spåret fick jag min första aha-upplevelse. Det är några hundra meter att gå och jag låter henne gå i selen. Dels blir hon kränkt av att få på sig den, men så tänker jag att hon kan börja mentalt förbereda sig för vad hon ska göra också. Grejen var att hon försökte spåra hemifrån och jag såg exakt samma beteende som när hon inte hittade spåret i söndags. Hon kastade sig ut i sidorna för att hitta lukterna, vilket för mig känns rätt onödigt när vi inte är igång. Så läxa nummer 1: Tydlig startsignal. Ute i spåret  var hon som hon brukar när jag lägger spår själv, helt jävla galen. Det var med livet som insats och inte alls trevligt (jag förstå varför jag haft det på is ett tag). Om man zoomar in på kartan kan man se att hon fladdrar mycket vid bloduppehåll och vinklar. Här vill jag få henne lite mer koncentrerad så jag tänker att 2: Träna spår utan blod alls så hon behöver anstränga sig hela tiden och 3: Träna på vinklar separat. 

Så planen för veckan nu är att jag gör ett spår med många vinklar och bara en klöv. Jag ska lägga godis innan vinklarna, får se om hon tar det. Vinklarna ska vara väl markerade så jag har full koll och kan se om hon tar godis i god tid. Då tänker jag att jag kan göra över dagen, men så lägger jag över natten parallellt när jag kan. Jag tolkar det som att hon tycker det är svårt när det är mindre doftbild och därför panikar lite. Jag får testa och se, men det vore dumt att lägga ner det här nu. 

Räddad av kråkorna

Hemma på vår gård har vi 7 hönor. Jag kanske borde göra en presentation någon gång? I vilket fall, våran äldsta dvärgcockin Hönis är kring 10 år och levererar ibland något ägg men är mest vårt underbara charmtroll. När hon inte surar och ruvar så kommer hon springades så fort hon hör mig och ska smaka något gott och hänga mig och Sirap i hasorna. Jag har många filmer när Sirap tränar och hon spatserar bredvid i hopp om att också få sig en belöning. När vi får besök är hon gärna framme och äter majs ur händerna på barn och vuxna och vi fasar för den dagen hon kommer trilla av pinn. 

Hönsen går fritt på gården när vi är hemma och under de senaste 10 åren har Tobias aldrig haft besök av rovdjur så vi har känt oss trygga. De får dock vara ute mycket mer nu när jag bor här och är hemma om dagarna så en dag var det en katt över och försökte fånga gammelhönan men den har vi inte sett igen. Men så i lördags hörde jag ett himla liv utanför och när jag kikade ut var det fullt av skrikande kråkor och skator. Kråkor lever inte i flock och brukar inte hänga häromkring och sen såg jag min unghöna Kicki springa iväg åt ett mycket konstigt håll. Jag sprang ut och iväg flög en ganska liten duvhök! Fullt av fjärdrar på marken men bredvid satt gammelhönan och såg hel ut. Jag tog upp henne och kunde inte hitta några skador, mer än avdragna fjädrar på rumpan men jag bar in henne i huset och började sedan leta rätt på de andra som var ute. Mammahönan låg inne och värpte ett ägg (vår andra oldie but goldie) och Kajsa låg och ruvade. Två såg vi direkt i en buske och Kicki hade jag ju sett springa ut mot vägen. Letade och hittade henne tillslut under en grästuva, med huvudet nedtryckt i marken. Då saknade vi bara min kopparmaran Marianne men hon är stor och inga fjädrar från henne kunde hittas. Jag letade runt i varenda hål jag kunde hitta i närheten, men rätt som det var kom hon bara spatserandes. Så skönt att alla tjejer var hittade välbehållna, om än traumatiserade. De blev givetvis inlåsta och vi har inte sett någon hök något mer. Troligtvis en ung hök som är på flytt och försökte hitta något att äta på vägen. Eftersom buskarna på tomten är lite skrala på löv just nu så har de mindre skydd och de får tyvärr hålla sig inomhus nu, men de går inte ens ut i sin inhägnad frivilligt än. Bara mammahönan som låg hemma och värpte och är lyckligt ovetandes om det hela går ut en stund då och då. Jag är så tacksam för kråkorna som räddade livet på lilla Hönis! Jag kan nog inte bjussa dem på något gott då de inte hänger här, men skatorna har iaf fått blodpudding. 

Provat prov

Igår morse provade jag och Sirap att gå ett öppenklass viltspår för första gången sedan 2022 (då vi bröt i startrutan för hon förstod inget alls). Vi har haft många fina spår ihop med Pernilla så jag kände att vi var redo men det blev ett stort aniklimax när vi kom till domaren och hon aldrig hittade spåret. 

Det var jättetydligt var spåret gick för mina ögon, men för Siraps nos alldeles omöjligt! Hon förstod inte sin uppgift och efter ca 75 meters fladdrande bröt jag. Hon rullade och kunde aldrig hitta spåret, trots att hon stod mitt i det. Jag vet inte om det var för att stigen var en stig och hon inte väntar sig spår där (det gällde iaf för mig!) eller om vi har gjort för lite legor över natten så hon inte kopplar på nosen tillräckligt noga. Jag la ett nytt spår när jag kom hem igår som vi ska gå idag och när vi handlade i går kväll passade jag på att köpa mer blod hem. Detta måste vi lösa!