Ännu mer privatlektioner

I söndags skulle Josefin träna för en tjej som heter Elisabeth som tävlat SM några år med BC och tollare. Eftersom jag hade både Anna Larsson inplanerat och precis varit hos Kenth visste jag inte vad vi skulle hitta på, men jag valde att titta lite till på halvcirkusen. Kanske kunde vi få något mer konkret. 

Eleverna Ivy och Sirap

Alltså, den konkurrensen som Sirap triggade igång när Bettan tog hennes apport var inte klok. Hon tjuvade apporten och sprang runt med full ragg och morrade hej vilt. Så idag var apporten uppenbart betydligt mer värd. Jaja, vi tränade på med fokus på att höja värdet på konerna och strunta i den andra delen ett tag. Vi lekte, visade konerna osv. Så det ska jag fokusera på, behöver inte göra den andra delen alls på ett tag tror jag. Sen tänker jag att jag ska  träna på att betinga ordet "inteden" och så fort hon släpper apporten med blicken kasta belöning mot konerna. Vi behöver göra en insats på den delen med känner jag, kan ju lika gärna bli så på skick till rutan så bra om vi kan lära oss släppa saker mentalt. 

Sen tränade vi lite fokus i fotgeånde mot apporteringsdirigering. Hon har haft en tendens att tom sticka på kommandot framåt marsch när någon annan lagt ut apporterna. Hon tar rätt, men gör det liiiiite för tidigt.. Där körde vi bara med boll i armhålan och ökade på distansen och störningen. Den här kan vi ju träna även med vanlig störningsträning, dvs att någon försöker störa ut henne när hon går fot. 

Det som jag tyckte var bra med Bettan var att hon påpekade att man kan visa och använda hjälper rätt länge. Tex innan man skickar ut i en ruta, om man ser att hunden inte har koll, gå ut och visa rutan. När jag skulle skicka på halvcirkus sprang jag ut och visade konerna osv. Det har jag lite fastnat i att man INTE kan göra, hunden ska ju visa att den kan. Men jag tror ju på idén så varför inte. 

Vad händer i Örsa?

Ja här har ju bloggen ekat tom och ni kanske trodde ni hade förlorat mig till ekot igen, men nejdå. Inget speciellt har väl hänt, även om vi tränat ganska mycket. Det blir bara inte så mycket dokumentation och vädret gör ju att man mest vill sova när man är hemma.. 

Bjussar på en bild på bråkstaken Saga

Jag letar febrilt (nja men ändå aktivt) efter en mellanpudelvalp, men det går trögt. Valpar som kommer ut till förmedling har rätt dåliga meriter (läs inga alls) och i värsta fall även veterinärnoteringar som inte bör avlas på. Flera uppfödare hör inte av sig och nu får vi helt enkelt bara vänta tills något dyker upp.  

Vi sover mest bort mörkret

Sirap har gjort sin andra kontroll på Strömsholm gällande mjälten och där har ingen förändring skett. Så himla skönt att hålla koll på den. Nu åker vi upp var tredje månad under ett år, så får vi se vad vi gör efter det.

Värma nyrakad mage i brasan

Jag har anmält till rallytävling! Det är 4 starter 26 december i Täby, vi tränar inte speciellt mycket för det, men jag tänkte iaf hyra hallen och åka dit innan vi ska tävla. Den är svindyr, men det känns sjystast mot Sirap att göra så om inte annat. Sen kanske vi även ska passa på att banträna lite, det är väl dags att mina skyltar dammas av. 

Privat kurs hos Kenth Svartberg

Lyllo oss som helt plötsligt fick frågan på messenger om vi ville följa med till skojhallen i fredags för flera timmars lyndadsträning! Om vi ville, vi stuvade om lite i jobbschemat och iväg det bar! 

Glöm inte mig nu matte

Jag har bokat in en privatträning med Anna Larsson i fotgående nästa helg då jag egentligen tänkt att det är där mitt största problem ligger, så jag var inte riktigt förberedd på vad vi skulle fokusera på. Men väl på plats löste det sig och jag tog de delar utom fotgående som ändå behöver kikas på. Vi testade först lite halvcirkus, men ååå så svårt det är när tävlingsledaren dessutom lägger ut apporten. Jag fick till bra skick, men behövde hjälpa lite. Testade även att ställa henne och skicka henne på apport och hopp, det gick fint, om vi ska peta i någon detalj kan hon sätta sig lite längre fram när hon är vid fotpositionen. 

Sen ville jag ha en titt på inkallningen från rutan, så då började vi bara med att kalla in (stillastående) med henne bakom mig (inte i rutan) och där fick vi "Hej här är jag!" och kanske inte nu kommer jag in till sidan och fortsätter jobba. Jag tyckte den beskrivningen av henne var både rolig och pricksäker, men jobba på det behöver vi! Mina träningstips jag fick var att se till att det händer något när hon kommer in, gör sidosteg direkt vänd bort osv, så hon är fokuserad på att det är en uppgift när hon kommer in. Bra tråkträning! 

Sen passade jag på att kolla på vittringen. Där har jag dels en osäkerhet i söket ibland men framförallt ett rejält tuggande när den väl hittas. Jag har varit lite osäker på hur jag ska träna bärandet när jag inte vill att hon ska plocka pinne från marken men där fick jag bra träningsgrejer. Om vi börjar med söket så gjorde hon två fina sök. Först ett vanligt tävlingslikt där hon nosade på rätt först men behövde kolla igenom alla andra och innan hon var helt tillbaka på den rätta igen hade hon stor lust att greppa, men hon tog ändå rätt. Det andra söket gjorde vi mycket svårare med lite tygremsor som låg över rätt pinne. Då nosade hon såååå noga och var på rätt pinne tre gånger men greppade den till en början inte. Kenths analys var att greppa och nosa är två aktiviteter som krockar, så antingen har hon hög griplust (som i första skicket) eller så har hon hög noslust (som i det andra). Det är ju klart bättre att hon får ha högre lust att nosa eftersom hon högst sannolikt aldrig kommer sluta gripa pga det.. Det var en intressant analys av henne som jag aldrig tänkt på. 

Vad gäller själva tuggandet kör vi nu på "Lex Nina", vilket är att en pinne får aldrig lyftas upp från marken om den inte är nosad upp (Så smart, varför har man inte tänkt på det?). Hon får ta pinnen från min hand och vi börjar i väldigt stilla, jag ber henne stanna innan och testar om hon verkar sitta stadigt osv. Sen vänta och belöna/beröm/namnge när hon är lugn. Han sa att jag skulle kampanja detta i en månad så skulle det lösa sig (för att jag också var en bra tränare, åh tack!!) och vi har redan kört dagliga pass inomhus i detta skitväder. 

Jag tycker att min inkallning är bra nog, men passade ändå på att få det bedömt. Kenth tyckte vi hade en fin inkallning men att hon blev lite överraskad av stoppet, och ja, det stämmer ju. Vi bör jobba in en rutin med föremål bakom så hon får mer tanke på stopp och när vi skulle testa det fick vi visa upp hur hon kan låsa sig mot föremål så även det fick bli en träning. Hon kunde inte släppa den alls och komma in till sidan på ett normalt sätt, utan hon stannade halvvägs, vände om och backade in till min sida (kanske inte hjälpte av att jag lärt in det som ett trick i helgen..). Det har vi tränat lite på utomhus och det har släppt väldigt bra, alltså att kunna lyssna fast det finns saker hon låser sig på. Den kommer vi ju ha nytta av generellt i lydnaden när det tex kommer till apporter. 

Slutligen kollade vi på vår fjärr som jag väl lite har försökt ignorera för att jag inte tycker vi gör det bra utan hjälpmedel. Så först en koll på typ fem meter och det var faktiskt väldigt fint, ett litet kliv framåt på något skifte bara. Men då återupptog vi tanken från lägret hos Jenny i somras med att lägga in back, men lite mer i direkt anslutning till vissa skiften. Det kändes bra att det ändå såg så pass fint ut och att vi har potential. Ibland kan man ju bara fasta i att vi inte har låsta några-ben och att det aldrig kommer gå då, men hon hade 100% rätt på skiftena, det är så härligt när vi dessutom inte använder handsignaler längre! Använder också bara sitt, ligg, stå oavsett skifte för jag kommer glömma bort mig annars. 

Det blev en toppeneftermiddag med mycket inspiration med mig hem! Jag har ju tröttnat lite på att nöta samma sak utan att känna att vi kommer någonstans så detta var precis vad vi behövde ladda upp med för ny energi. 

 

Mina tjejer

Efter det dramatiska inlägget om Hönis så tänker jag ändå att det är dags att presentera mina tjejer i hönsgården: 

Kajsa, en av tre dvärgcochin. Livsnjutare, bästis med Mammahönan och ruvar gärna. Har mycket att säga. 

Här är Kajsa i ruvartagen. Korpen vill lägga ägg och gammelhönan vill nog också ruva.

Mina störningar vid vittringsapporteringen

Hönan längst till vänster är Donna Trump. Hon är född här hemma men beter sig som att hon upplevt misär och misshandel. Hennes mamma är Mammahönan och pappan en silkesblandning. Hon har samma frilla som Trump, är elak och ganska korkad. Men duktig värpare och har sin plats här. Hon föddes på midsommar 2022.

Sirap och gammelhönan "Hönis". Blir vilken dag som helst 10 år och vårt charmtroll. Har mycket åsikter om nykomlingarna men älskad av oss ändå. Lägger ägg lite då och då trots sin ålder.

Längst till vänster har vi korphönan, hon kallas så för att hon stjäl av sina hönspolare, Sirap och även direkt av min tallrik. Lägger fina gröna ägg och är flitig med det! Född i början av 2022. Flyttade hit med en syster då men hon trillade tyvärr av pinn ganska fort.

Korpen och hönis njuter i rabatten

Mariannes vackra chokladägg

Här till vänster har vi Mammahönan. Hon är den enda som fått ruva fram kycklingar (Donna är hennes enda som är kvar, resten blev tuppar). Hon är av rasen Appenzeller och är så snäll med de andra hönorna. När ungtjejerna flyttade in betedde hon sig som att de var hennes kycklingar och hon var så gullig med dem. Hon är minst 8 år, skänktes 2018 av en granne som gjorde sig av med sitt bestånd då. Lägger lite vita ägg då och då trots sin ålder. Kolla in hennes frilla!

Här kommer kopparmaranen Marianne. Min lilla älskling som jag köpte i början av 2025 ihop med Kajsa och Kicki. Lägger bruna ägg och är hispig men modig. Kan ge mig på att om någon höna kommer traska in i huset är det hon. 

Kicki, den andra dvärgcockin som hämtades hem i början av året. Hon borde vara den som heter Kajsa då hon är den kavata. Klättrar i träd och hjälpte Kajsa att flyga upp till pinnarna när hon var ung. Ett charmtroll! Lägger som de andra av samma ras små rosa ägg när det passar. De gillar tyvärr att ruva rätt mycket..

Frukostbesök av Hönis, Marianne, Korpen och Kajsa.

Sitt i grupp för de giriga

Bland blommorna gör de sig bäst!

Kicki utanför ingången

 

Spårträning med aha-upplevelser

Så efter att jag "gått" spåret i söndags åkte jag hem för att lägga ett nytt spår och se var vi fallerar. Det fick ligga över natten och anpassas efter den lilla skog vi har tillgång till. Lite bloduppehåll (mellan flaggorna) och lite vinklar, några lite spetsigare. 

På väg mot spåret fick jag min första aha-upplevelse. Det är några hundra meter att gå och jag låter henne gå i selen. Dels blir hon kränkt av att få på sig den, men så tänker jag att hon kan börja mentalt förbereda sig för vad hon ska göra också. Grejen var att hon försökte spåra hemifrån och jag såg exakt samma beteende som när hon inte hittade spåret i söndags. Hon kastade sig ut i sidorna för att hitta lukterna, vilket för mig känns rätt onödigt när vi inte är igång. Så läxa nummer 1: Tydlig startsignal. Ute i spåret  var hon som hon brukar när jag lägger spår själv, helt jävla galen. Det var med livet som insats och inte alls trevligt (jag förstå varför jag haft det på is ett tag). Om man zoomar in på kartan kan man se att hon fladdrar mycket vid bloduppehåll och vinklar. Här vill jag få henne lite mer koncentrerad så jag tänker att 2: Träna spår utan blod alls så hon behöver anstränga sig hela tiden och 3: Träna på vinklar separat. 

Så planen för veckan nu är att jag gör ett spår med många vinklar och bara en klöv. Jag ska lägga godis innan vinklarna, får se om hon tar det. Vinklarna ska vara väl markerade så jag har full koll och kan se om hon tar godis i god tid. Då tänker jag att jag kan göra över dagen, men så lägger jag över natten parallellt när jag kan. Jag tolkar det som att hon tycker det är svårt när det är mindre doftbild och därför panikar lite. Jag får testa och se, men det vore dumt att lägga ner det här nu. 

Räddad av kråkorna

Hemma på vår gård har vi 7 hönor. Jag kanske borde göra en presentation någon gång? I vilket fall, våran äldsta dvärgcockin Hönis är kring 10 år och levererar ibland något ägg men är mest vårt underbara charmtroll. När hon inte surar och ruvar så kommer hon springades så fort hon hör mig och ska smaka något gott och hänga mig och Sirap i hasorna. Jag har många filmer när Sirap tränar och hon spatserar bredvid i hopp om att också få sig en belöning. När vi får besök är hon gärna framme och äter majs ur händerna på barn och vuxna och vi fasar för den dagen hon kommer trilla av pinn. 

Hönsen går fritt på gården när vi är hemma och under de senaste 10 åren har Tobias aldrig haft besök av rovdjur så vi har känt oss trygga. De får dock vara ute mycket mer nu när jag bor här och är hemma om dagarna så en dag var det en katt över och försökte fånga gammelhönan men den har vi inte sett igen. Men så i lördags hörde jag ett himla liv utanför och när jag kikade ut var det fullt av skrikande kråkor och skator. Kråkor lever inte i flock och brukar inte hänga häromkring och sen såg jag min unghöna Kicki springa iväg åt ett mycket konstigt håll. Jag sprang ut och iväg flög en ganska liten duvhök! Fullt av fjärdrar på marken men bredvid satt gammelhönan och såg hel ut. Jag tog upp henne och kunde inte hitta några skador, mer än avdragna fjädrar på rumpan men jag bar in henne i huset och började sedan leta rätt på de andra som var ute. Mammahönan låg inne och värpte ett ägg (vår andra oldie but goldie) och Kajsa låg och ruvade. Två såg vi direkt i en buske och Kicki hade jag ju sett springa ut mot vägen. Letade och hittade henne tillslut under en grästuva, med huvudet nedtryckt i marken. Då saknade vi bara min kopparmaran Marianne men hon är stor och inga fjädrar från henne kunde hittas. Jag letade runt i varenda hål jag kunde hitta i närheten, men rätt som det var kom hon bara spatserandes. Så skönt att alla tjejer var hittade välbehållna, om än traumatiserade. De blev givetvis inlåsta och vi har inte sett någon hök något mer. Troligtvis en ung hök som är på flytt och försökte hitta något att äta på vägen. Eftersom buskarna på tomten är lite skrala på löv just nu så har de mindre skydd och de får tyvärr hålla sig inomhus nu, men de går inte ens ut i sin inhägnad frivilligt än. Bara mammahönan som låg hemma och värpte och är lyckligt ovetandes om det hela går ut en stund då och då. Jag är så tacksam för kråkorna som räddade livet på lilla Hönis! Jag kan nog inte bjussa dem på något gott då de inte hänger här, men skatorna har iaf fått blodpudding. 

Provat prov

Igår morse provade jag och Sirap att gå ett öppenklass viltspår för första gången sedan 2022 (då vi bröt i startrutan för hon förstod inget alls). Vi har haft många fina spår ihop med Pernilla så jag kände att vi var redo men det blev ett stort aniklimax när vi kom till domaren och hon aldrig hittade spåret. 

Det var jättetydligt var spåret gick för mina ögon, men för Siraps nos alldeles omöjligt! Hon förstod inte sin uppgift och efter ca 75 meters fladdrande bröt jag. Hon rullade och kunde aldrig hitta spåret, trots att hon stod mitt i det. Jag vet inte om det var för att stigen var en stig och hon inte väntar sig spår där (det gällde iaf för mig!) eller om vi har gjort för lite legor över natten så hon inte kopplar på nosen tillräckligt noga. Jag la ett nytt spår när jag kom hem igår som vi ska gå idag och när vi handlade i går kväll passade jag på att köpa mer blod hem. Detta måste vi lösa!

Lydnadsträning varje dag

Åtminstone lite lydnadsträning varje dag! Så roligt med fullt ös just nu på all träning, även om det emellanåt känns övermäktigt med allt som måste läras in för nästa klass. I måndags körde jag lite kedja på momenten hon kan (men kan bli bättre på), fotgående, positioner under marsch, inkallande med ställande och fjärr på plattform. Fjärren var kanon! Inkallningen förstörde jag nog själv med en boll bakom henne. Fotågendet är svajigt men engagerat. Positionen stå var lite för otränad. Men en sak jag kom fram till under träningen var att konskicket är inte bra. Hon sorterar inte vad jag säger utan kan göra rätt två gånger och sen bara bestämma sig för att då göra något annat - hoppa, ta rutan, springa till något som inte har med saken alls att göra. Så denna veckas fokus ligger på konskick. Jag går tillbaka för att få mycket lyckande och lägger successivt till störningar, och låter inte tre skick vara likadana. Det har faktiskt tagit sig och igår kväll kunde vi göra skick i hallen med både apport och hinder framme till slut. 

Vinterträningen är igång.

Här tränar vi hos Ann, där får man mycket störning

Mycket aktivitet mitt på landet

Mellan mina skicka på kon-pass så gör vi lite småpyssel av annat. Försöker komma ihåg att träna på platsliggning (och att det även ingår att man ska ställa sig bakom hunden), fjärrskiften och börjar om ibland med vittringen. Jag känner mig mycket bättre redan på att återgå till steg 1 när det blir fel och sen kan jag fort stegra, det har verkligen hjälpt oss i vår träning denna vecka.  

En boll och en apport på en gång - inga problem!

 

En dag i spårskogen

Finns det några bättre dagar än de här höstdagarna i spårskogen? 

Efter ett lyckat spår kan det vara skönt att ta en skit

Enya har lagt sig tillrätta

 

Dagskurs för Lizette Olausson

I lördags arrangerade min nya stödklubb Enköpings BK en kurs för Lizette Olausson. Den hette grunder för tävlingshunden och handlade i kort om vilken verktygslåda Lizette har för att relativt enkelt kunna växla sina hundar mellan olika grenar. Jag gick det som en kurs, men det blev kanske inte så mycket träning, dels för att det var mycket (nyttig) teori samt att hon visade övningarna med sin egna hund. 

Verktygslådan

Jag insåg ju ganska snart att jo, nog har jag en verktygslåda men jösses så mycket skit jag kastat i den. En smutsig handduk, en halväten banan, en trasig hammare.. Ja, eller så känns det när man inser hur lite struktur som funnits kring den här hunden och vår träning. Hur mycket grejer vi donat med som aldrig blivit klara. Det blev min "läxa" närmaste två veckorna, hålla på kriterierna och inte slarva. Men det har jag nog brutit hundra gånger vid det här laget.

Vikten av att kampanja

Det var så mycket på kursen så det är svårt att sammanfatta utan att skriva en hel uppsats, men några saker vi la lite extra krut på var positionsövningar, som hon börjar med alla i frontposition. Det är grunden att stå nos näsa. Hunden får vara ett släp man ska backa med (styra med hjälp av ratten/sina händer) vilket var en bra övning för att få in lite kontroll med händerna. Sedan kan man döpa positionens rörelse, dvs när hunden backar framför mig är det C. Sedan kan jag ställa upp i fotposition och säga C och hon går bak även där. Jag insåg ganska snart att vi har inte en bra position, vi har en rörelse på sidan. Gå fram eller bak och gör det ganska fort oavsett var jag är, ungefär. Sen försökte jag när jag kom hem att arbeta med handtarget/magnethand, men det har bara skapat frustration. Jag pausar den ett tag och kanske är jag så krass att jag åker till Anna Larsson och tar privatlektion i enbart fotgåendet istället. Och behöver jag lära in en targethand även där så får hon hjälpa mig med tajmingen för jag känner just nu att detta skapar en dålig relation. Speciellt när det är ett moment som man "bara gör"..   

Fokus på skål vad som än händer runt en

En annan sak vi fokuserade på vad det ovan, att man ska hålla blicken mot en vald punkt. Där fick jag ganska snart bevis på hur fort jag släpper på mina kriterier.. Det var ju bara en liten blick år sidan.. Men nej, det blev bassning av Lizette. Vidare tränade vi på apportering och då delades den upp i 5 olika delar. Lekövningar (att vilja springa till och från förare), magnethanden, ge presenter (alltid fokus mot handen när något plockats upp), håll och ingång till fotposition. Syftet är att alla delar kan tränas separat och om något strular kan man bara ta upp den delen och kampanja den och sen när allt sätts ihop igen sitter det som en smäck! 

För mig var det en bra påminnelse om att ha lite struktur och ordning på grejerna, bara det att föra lista över allt hunden kan är ju något jag totalt skippat med denna hund. Vara noga med vad man ska träna osv. Jag tror att Sirap har funnits i mitt liv just nu av andra anledningar. Först var det covid, sen blev det separation, efter det ett jobbyte och en flytt. Hon har rehabats massor och jag har inte varit motiverad för tävling för jag har rensat bort allt i mitt liv under en tid. Det har helt enkelt inte varit så viktigt, jämfört med vilket krut jag la på allt med Nässla. Sirap är dessutom lättare att slarva igenom saker med och då har jag gjort det. Det är liksom inte hela världen, men nog kan vi skärpa till oss lite framöver allt! Speciellt om vi ska upp i klass 2 på lydnaden. 

 

Ingen förändring på förändringen

Men guuuuuu! Jag har ju glömt att uppdatera er, vi var i Norge på semester (det kanske jag bjussar på bilder från när jag inte måste jobba så mycket) men efter det så var vi på strömsholm och körde ultraljud på lilla magen. INGA FÖRÄNDRINGAR! Så vi behåller mjälten ett tag till, och åker tillbaka om några månader och ser vad som händer tills dess. 

Sen vi kom hem för en vecka sen har vi fokuserat på lydnaden. Går sådär, hon är rätt olydig. 

Olydig lydnadshund med tre vittringspinnar i munnen.

 

Utom tävlingssäsong

Jag känner att jag kickade igång den här bloggen med dunder och brak, aktiviteter var och varannan dag för att sen helt plötsligt dö ut. Det går ju lätt att tänka att det hör ihop med min väntan på döden, men mest är det faktiskt för att vi inte gör så mycket nu, då vi är klara i de klasser vi befinner oss i. Jag och Sirap ska dessutom resa till Norge om någon dag och för någon vecka sedan var vi båda iväg på jobbresa ett par dagar. Vi gör alltså saker men kanske inte så intressant för omvärlden. 

Men förra veckan var vi en heldag hos våra vänner på Muskö. De förlorade sin Fina i våras och när Kerstin suttit på soffan och stirrat i två månader kände Jens att de behövde en valp, så de hade lilla Ipa hos sig nu. Jag tyckte det var intressant att få prata om det där, för jag har ställt mig frågan om hur tidigt man kan skaffa sig en ny valp och kommit fram till att så fort som möjligt, för att inte hamna i det mörker som jag hamnade efter Nässlas död. Jag tror att man kan sörja samtidigt, men fortfarande få ha livsglädjen som kommer med en ny valp. När jag frågade Therese om detta (som precis fick ta bort en valp/unghund) och sa att jag kanske försummar valpen i min sorg så kontrade hon med att det är ju vad hon gör med de hundar hon redan har, så det är ju egentligen ingen skillnad. Det blev en liten aha för mig. Och givetvis, med försumma menar jag inte att hunden har misär, men kanske inte det fulla fokuset. Det finns ju inget rätt och fel i det här, men jag vet att jag orkar inte ha den långa sorg som blev när jag var utan hund i 9 månader förra gången. Då måste jag sluta ha hund helt enkelt. 

Åter till det roliga, att ha en valp, så var det första gången jag sett att Sirap tyckt om en valp. Hon blev faktiskt både lite lesbisk och pedofil då hon blev väldigt uppvaktande mot Ipa. Hon som mest brukar ignorera såna där små.. 

Vi är faktiskt kompisar. 

En helgdag på Muskö innebar även helpension. Lunch, fika och middag. Sirap hakade på middagen. 

I övrigt har jag tränat lite på våra lydnadsmoment här hemma på gården, inget avancerat. Går bra med både apporter som störning och vittringen tycker jag. Fjärren är svår och baklänges-fotgående glömmer jag oftast bort.. Vi hade även besök av Josefin och Ivy, en tollare som ska starta på sitt första prov snart, så vi tränade lite tolling och sök. Sirap fick söka av först för att göra lite spår i marken. Hon var inte strålande på att ta and, men det har hon nog inte gjort sen några dagar i våras när jag var inne på att starta på prov (men tänkte om och satsade på lydnaden istället). Hönsen var INTE imponerade över att ha en RÄV på gården, har aldrig hört dem skrika så av att se en hund. 

När vi är ute och åker med andra, som tex när vi skulle på jobbresa och chefen åkte med mig, så frågar folk om inte Sirap tycker det är jobbigt att åka bil länge. Man kan väl säga att hon älskar att åka bil, till den grad att hon blir fett besviken om jag inte öppnar den åt henne när vi bara är ute på gården och fixar. 

När vi donar i trädgården vill Sirap gärna sova i skuffen

I övrigt är Sirap som vanligt, byter gärna något mot en matbit

 

Status på Sirap

Siraps mage är numera bra, vi är igång med vår träning igen och det gick ganska fort att vara tillbaka i gängorna. Vi har fått en tid på Strömsholm för att kolla upp mjälten i slutet av månaden och jag har bestämt mig för att ha inställningen att vi hittat det så tidigt att det kommer kunna gå bra. Samtidigt har jag min krassa sida och blir ledsen så fort en tanke på framtiden kommer upp. Tobias ville planera nyår och jag känner att jag inte kan göra det när jag inte vet vad som kommer. Jag fick hem mina nya inne-träningsskor som jag beställde och blev bara ledsen över att vi kanske inte ens kan använda dem. Jag vet inte ens om hon lever till sin födelsedag 4 oktober. Men så länge vi inte fått något besked från veterinären får vi försöka låtsas som att allt är som vanligt. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne redan. För att motverka alla tankar har jag börjat titta efter valp för att antingen vara beredd på nästa hund eller överlappa. Har hittat en intressant uppfödare med tre planerade kullar, men jag väntar tills vi varit hos vet innan jag kontaktar dem. 

Stackars Sirap

I fredags var jag ju så klart pepp efter kursen och skulle träna lite fjärr på min lunch. Tyckte att Sirap betedde sig lite konstigt vid läggandet, såg nästan ut som att hon skakade och hon studsade snabbt upp igen. Hon ville inte riktigt heller lägga sig, som en känslig hund vid blött underlag. Jag tyckte det var konstigt, men kunde liksom inte känna att magen kändes svullen eller något annat fel. På kvällen/natten kräktes hon upp sin middag och behövde gå ut, det var inget allvarligt med magen, bara pyttelite diarre, tänkte att det var för att hon fått mycket ben under dagen. 

Katten ville äta upp hennes mat

På morgonen spädde jag ut hennes mat med lite katt-blötfoder för att hon skulle äta, då hon vart lite kinkig pga skendräktighet och jag inte vill att hon ska kräkas. Vi skulle dessutom på jakt så viktigt att hon hade energi. Hon fick i sig lite, säkert mest pga konkurrens till Molly, men efter en stund kräktes hon upp maten igen. Jag gav återbud till jakten och avvaktade. Efter ett tag kräktes hon upp en godbit jag gett henne när jag skulle kolla att hon inte hade flytningar (som hon inte hade) och senare kräktes hon galla och till slut stod hon och hulkade. Jag ringde till Strömsholm vid 10 och de sa att jag kunde iaf kolla in och få henne kollad av en djurvårdare då jag troligtvis inte skulle få tid hos en veterinär om jag avvaktade till eftermiddagen. Jag åkte in. Först fick vi träffa en vårdare och han sa att vi skulle träffa en veterinär. På Strömsholm kändes hon piggare, och efter två timmars väntan på veterinären funderade jag på om vi inte skulle åka hem ändå. Men när hon inte ens ville dricka vatten så stannade vi kvar. Veterinären skickade in oss på ultraljud på magen och satte henne även på dropp under tiden vi väntade på vår tur. Hon tyckte att hon hade lite låg puls, även om hon inte var uttorkad.  

Nu trött med dropp

Vi fick sen gå in och göra ett ultraljud för att kolla på livmoder och tarmar. Livmodern såg fin ut men tarmarna var fyllda med diarré som behövde komma ut. Sedan noterade de att hon hade en ca 1 cm stor förändring på mjälten som vi måste kolla upp sen, men det gör man inte akut. Vi fick gå tillbaka till vårt rum för att återuppta droppet och vänta på provsvar och veterinär i ytterligare en timma. Jag började störtgråta för en förändring på mjälten är för mig en dödsdom, och en snabb sådan. Veterinären kom och sa att proverna såg bra ut, hon ska få medicin utskrivet mot illamående och tabletter med hem mot magknip, så ska det gå över inom 5 dagar. Sedan får jag boka tid för mjälten separat då det inte är något som hanteras under akuttiden. 

Vi kom hem ganska sent och Sirap var inte intresserad av att äta eller dricka, men hade iaf nu ett litet lager från dropp. I går, dvs dagen efter, ville hon fortsatt inte äta eller dricka och jag fick mata henne med en spruta där jag hade vatten med lite utspätt blötfoder. Fick inte i henne så mycket, kanske 5 dl på hela dagen, men hon bajsade inte så mycket heller. Hon var trött och ville bara sova och ihop med tanken om mjälten var jag helt knäckt. Det är svårt att se positivt på framtiden när hunden redan nu ser ut att vara döende. På kvällen började hon åtminstone lägga sig i soffan och ta våra platser i fåtöljen efter att vi flyttat på oss, vilket är en liten subtil signal, men ändå i rätt riktning. Om hon skulle fortsätta matvägra som idag skulle jag ringa Strömsholm. 

I morse var hon mycket piggade och tittade en sväng på maten som presenterades, men valde att avstå. Efter att jag själv ätit kom jag med någon bit till henne i soffan och då åt hon två tuggor - glädjen! Sen gick vi ut för att se om hon skulle göra ifrån sig, men nej, däremot ville hon ner i källaren (där finns massa gotte). Jag ville inte ge henne något men gav henne apporten och åh så glad hon blev. Ut och busade med den och när jag bytte till mig den busade jag upp min belöning i handen och hon åt den snabbt, vilket bara var hennes skonkost. Nu har hon ätit de små portionerna jag har serverat och det känns som vi är på rätt väg. 

Jag har ringt Strömsholm om tid för nytt ultraljud för att kolla upp förändringen. Jag har en stor del i mig som fortfarande ser det som en dödsdom, och jag planerar inte för att vi kommer ut och tävla något mer eller annat i den stilen, men däremot har jag en del av mig som tänker att det går att amputera mjälten nu när vi sett det i god tid och vi kan leva vidare några år till tillsammans. Jag vill liksom inte ens tänka mig alternativet. 

 

Lydnadsläger på Lyckagård

Som vi hade sett fram emot att få åka på läger och bara gå en nördig kurs! Allt blev faktiskt också jättebra, jag hittade ett litet boende, förvisso en bit bort, men det var perfekt. Billigt, allt ingick och en kvart från Ullared. Dessutom var det mitt i en bokskog. Perfekt återhämtning efter lång resa och långa dagar i en väldig stillhet. 

Här inne bodde vi, med skogen bakom oss. 

Kursstart!

Vi började som brukligt med presentation och vi var 6 deltagare samt två familjemedlemmar som var med som support. De flesta körde Bruks/lydnad men en deltagare tränade för att starta i Htm.  Vi hade enskilda pass där de andra fick titta på, värma egen hund, hjälpa till osv. En trevlig liten grupp med olika utmaningar. 

På vårt första pass kollade vi på positionen på vårt fotgående, då hon hamnar lite långt fram, samt även studsar. Studset tycker Jenny (instruktören) är viktigt att få ordning på då det ger MYCKET i avdrag. Vi testade lite omvänt lockade, vilket jag tror kommer funka bra även på studset, samt att klappa på sidan när hon är på väg att tappa bort sig. Jag borde också döpa om det till "noga" för att påminna mig själv om att när vi använder det kommandot släpper vi inte fram slarv. Fick också tips om att göra ett shh-shh ljud vid vänstersväng, då det är något domarna inte hör men som är en bra hjälp. 

På vårt andra pass tränade vi inte ta apporten hela tiden. Vi gjorde om apporten till en externbelöning och tränade inkallningar förbi när medhjälpare kunde plocka upp dem från marken. Det blev stora framsteg och jag tror verkligen det är rätt väg för Sirap att lära sig jobba med den i en låda på plan, för det är ju trots allt exakt så det kommer se ut i klass 2. 

Efter dagen var slut åkte vi till en skog och tog en promenad, sedan svängde jag förbi Ullared på vägen hem och köpte lite gotte innan vi åkte till stugan och myste. 

Te, stickning och hund <3

Dag två fick vi börja med lite cirkelträning, både fysövningar, shejping och annat matnyttigt. 

Shejping med en bil

Belöna hunden för att den ser din rygg, eller gör moment där hunden inte ser ditt ansikte

Här är alla våra stationer vi fick göra

På dagens pass valde jag att börja lära in vittringen. Har gjort en omgång hemma som slutade i stor frustration hos mig, så lika bra att göra det med instruktörshjälp. Det gick så himla bra! Vi körde med att gömma den i grästuva med en hink pinnar som störning. Sedan utökade vi till att lägga ut några pinnar som störning osv. Sirap jobbade långsamt men metodiskt! Det är långsamheten som varit problem när jag tränat hemma och då när hon har frågat har jag uppmuntrat till att leta och då har hon bara tagit en pinne. Nu fick jag rådet att le bara när hon tittar. Det gick så bra! 

Andra passet gick till fjärren. Vi tittade på hennes rörelser och när hon står upp kliver hon framåt på både sitt och ligg. Vi la helt enkelt bara in backa som ett "skifte" också, den var väldigt stark för henne att göra, men det gav bra resultat. Här är en film på lite av allt vi gjorde:   

En rolig och nyttig kurshelg och vi fick verkligen känna oss så duktiga! Med stor pepp för framtida lydnadsträning åkte vi hem igen. 

Kan man passera Jönköping utan att stanna här?