WT 28 september GRK Stockholm/Gotland

Igår var det dags för höstens första WT, GRK ordnar varje höst ett prov i Vallentuna, förra året var vi där och fick inte med oss några vidare poäng hem.. Kan säga att det blev lite av en repris i år, även om vi förbättrade poängen en del mot då. 

På väg till provet kom jag på att jag glömt min pipa hemma och smart som jag är har jag plockat ur min reservpipa ur bilen i veckan och lagt på jobbet eftersom "jag ändå kommer ihåg pipan alltid".. Jaja, vilken tur att det var försäljning av dummys och pipor på plats! En snygg lila fick det bli!

Jag kommer skriva om ruta för ruta, tyvärr har GRK inte lagt ut några resultat ännu och jag vet inte vad jag fick för poäng på varje ruta, men jag får uppdatera med det när det kommer ut. Jag tar det i den ordning som jag själv gick. 

Ruta 4. Transport och Dubbelmarkering på linje med skott 7 poäng

Nedan är en bild tagen på markeringsområdet efter att provet var slut. Man stod där jag tog bilden och närmaste dummun hamnade på den gröna lilla fläcken man ser i det vita gräset långt där ute. Den andra hamnade bakom den några meter. 

Det är kanske inte helt uppenbart med avståndet, men man står uppe på en kulle och det var nog över 100 meter bort i alla fall. När jag satt och väntade var det inte något ekipage som inte fick dirigera fram sin hund och samma gällde för oss. Förutom det så drog hon fram några steg på fotgåendet och började pipa när vi väntade på det andra skottet, det tog sjukt lång tid när han laddade om. Sen skulle jag väl inte direkt påstå att hon lyssnade när jag väl blandade mig i och dirigerade henne, men några poäng skulle vi ändå få då hon fick in båda. 

Jag vet att den här rutan var för svår för oss. Terrängen är riktigt tuff med det där gräset som man inte alls har några referenspunkter på, och dessutom skulle de passera en gropig terräng så de tappade bort sig på vägen (kunde inte springa rakt fram). Dessutom är det ett längre avstånd än vad vi tränar, så det var två svårigheter på en gång, jag är inte förvånad över att det gick som det gick. Dessutom skulle hon behövt fräsa ur lite mer innan start.. 

Ruta 5 En transport med parkamrat mot en drive, vänd om, skott och dirigering ca 15 meter, 16 poäng

Vi hade ingen parkamrat när vi skulle gå så vi fick gå med en nkl hund som gick i koppel och var utom tävlan (då de gjorde rutan ensamma). Nässla var inte fokuserad i fotgåendet. På dirigeringen vek hon av någon meter innan och missade den, fick tillslut fram henne rätt. 

Jag har aldrig gjort en drive tidigare och det var spännande, det är ju inte helt olikt störningsträning, men så mycket har vi inte gjort och kommer så klart lägga in det i träningen :)

Ruta 1 Transport. Närsök, 2 dummys på 2 minuter, 13 poäng

Här skulle elitklass in i en ruta som låg bortom nkl/ökl som var precis vid fötterna. Eftersom de flesta nkl hundar hamnade i ekl rutan tänkte jag att jag skulle inte "ta i" när jag skickade ut henne, hon hade så mycket spring i benen att hon skulle ta sig dit ändå innan nosen kopplades på tänkte jag.. Men nejdå, hon låg så fint i första området först.. Fick ut henne och gjorde om samma misstag igen och domaren gav mig påbackning på mina förarfel! Klant! Varför lämnar man hjärnan vid hundstoppet för?!

Ruta 2 Markering och dirigering, 20 poäng

Ingen transport, upp på en kull där det sköts ett skott rakt fram. Vänd 45 grader och skicka på en dirigering ca 30 meter i ganska tuff terräng, skicka på markering när hunden är tillbaka. Här var det inga problem, så här är Nässla van att jobba och avstånden var lite mer vad vi var vanan vid. 

Ruta 3 Transport med sväng, markering och dirigering vid vatten, 0 poäng

Först ett långt fotgående som svängde och gick in mot vattnet. Ett skott med kast rakt fram sedan skulle det komma ett skott utan kast och hunden skulle dirigeras några meter in mot vassen, men inte ner i vattnet innan den fick hämta markeringen. Efter båda är hämtade skulle man vända upp och gå fotgående en bit tillbaka. 

Här tjuvade Nässla och vi hann inte ens få det andra skottet innan hon hoppade i! Gaah! Domaren sa att jag fick skicka på dirigering, men jag avstod att belöna skitbeteende.. Fast Nässla var så lycklig, studsade fram som en liten loppa resten av dagen, vet inte varför hon tyckte att det var så kul..  Kan trösta mig med att fotgåendet var PERFEKT.. 

Som sagt, vet inte poängen för varje ruta, men totalt hamnade vi på 56 poäng. Stort plus till GRK som hade skrivit ut diplom till samtliga! Jättekul att få ett diplom med poängen som minne med sig hem, eftersom det är inofficiellt så finns det ju inget annat att ta med sig i normala fall. 

Titta va lycklig hon är! Bushund!!

Nu blir det till att träna MYCKET stadga. Vill inte förlora 20 poäng på rutor där hon kan prestera bra bara för att hon inte håller i sig. 

I övrigt var det en lång men mycket trevlig dag där jag träffade flera bekanta. Roligast var att några kursdeltagare var där som bor i Enköping (de gick för mig i våras) och de berättade om att deras hundar har blivit så duktiga tack vare allt de lärde sig på min kurs :) Tyvärr kunde de inte deltaga pga skadad hund, men de var där och lärde sig lite. Nu är jag taggad för revansch på Träskaten!

Muta

Förklarade nyss för Nässla att om hon vinner i morgon ska hon få äta hur mycket torrfoder hon vill under hela kvällen. Och äta upp all ost vi har i kylskåpet. Hon lyssnade mycket noga men menade att om hon inte fick hälften i förskott kunde hon inte lova mig något.. Nåja, det ska bli kul! 

Hur gick det då?

Mitt egna dirigeringspass gick skitdåligt! Trots att det låg leksaker ute kunde hon inte för hela världen förstå att hon skulle ut och jobba. Avslutade med att käka kattskit istället för att hämta den sista, såg ni ett rökmoln från kungsörstrakten så var det från mitt huvud.. 

Åkte in till stan för att träna med Annikorna, den ena hade redan förberett genom att lägga ut lite områden runt ett fält så vi körde walk up där tillsammans.  Jag tog Nässla direkt ur bilen men hade henne kopplad den första transportsträckan, men efter första skicket fick jag helt enkelt lita på henne. Och det gick så bra :) Fina långa dirigeringar till okänd mark, stadga och fint fortgående, hon la sig ner och vilade på riktigt när det inte var hennes tur. Gjorde två trippelnarkeringarvsom gick så där, svårt med referenser på en åker och en var över ett dike som var lite smålurig även för de andra hundarna. Men jag är ändå nöjd, om hon skulle vara så här cool under jaktprov så skulle hon snart vara i elit även på b-prov ;) Om om ni vet ;)

Dirigeringsinsikter

Nu har vi haft alldeles för många pass där det går troll i vår dirigering! Inte bra då det leder till en ond spiral där Nässla slutar jobba och jag blir arg och hon vill inte göra något.. Nu blir det till att backa bandet och plocka ut stolparna så kanske hon kan få tillbaka svunnen kunskap. 

I går körde jag ett pass på lunchen. Många skulle säkert vara nöjda med det men det är inte jag, därav nya tag. Funkar inte att starta på WT om hunden inte litar på en. 

På passet drog hon in i en buske. Den fröblandningen var inte rolig.. 

Lägg extra märke till svansen. Behöver jag poängtera att den idag ser ut som en skabbråtta? Gick inte direkt att kamma ur det där.. 

Aja! Nya tag nu! Ut med pinnarna direkt och om några timmar åker vi in till stan för träning med två Annikor. Något måste man ju träna om man ska nå personliga mål på working test!

På tal om att bli biten

Hittade det här reportaget i Västerås tidning, det stod om 14 anmälda fall av hundanfall bara under sommaren, bara i Västerås. Visserligen, en del var fall där inget hade hänt, där folk blivit rädda när en lös hund sprungit runt eller vid ett tillfälle där en lös hund nosat någon i ansiktet på badstranden. Inte att bagatellisera, men är man rädd kanske vissa situationer upplevs som värre än de är. Men, oavsett hur allvarligt fallen var så har det bara i sommar anmälts 14 hundar bara i en stad. Tycker inte det är jättekonstigt att vissa hyresvärdar vill förbjuda hundar eller att vissa förespråkar koppeltvång, munkorgstvång eller rasförbud när jag läser det här. Olyckor kan hända och jag blir sällan irriterad över att någon lös hund kommer fram (kopplade är värre!), någon gång kommer det kunna vara min inkallning som var sämre än väntat och någon kan uppleva det som hotfullt. Fine. Men vissa av dessa fall var faktiska bett. Någon som blev biten i benet när de passerade en hund i koppel. En annan blev påhoppad under ett löparpass. 

Nu vet jag inget om omständigheterna i dessa fall och det jag skriver nu har inget ned just dessa att göra utan är en generell tanke som jag diskuterar med så gott som alla mina problemekipage där det handlar om utfall. Att våga använda munkorg. De flesta vägrar, man vill inte gärna att grannarna ska tro att min hund är farlig eller ge dem vatten på kvarn, det räcker med att den skäller och gör bort oss. Men ibland blir jag lite mörkrädd, när det enda som avgör säkerheten för mig eller min hund är hur bra ägaren kan hålla i sin hund på avstånd. För om det är något jag har lärt mig genom bitter erfarenhet så är det att koppel, halsband och selar inte har perfekt hållbarhet. Talespråket "en kedja är inte starkare än sin svagaste länk" är verkligen sanningen här. 

Självklart vet jag att inte alla hundar som gör utfall skulle göra något om de kom lösa, men i de fallen man är osäker (eller vet att det kommer ske), ta ansvar och använd munkorg! För er egen skull, för oss andras skull och för hundarnas framtids skull. Att använda munkorg är inte att tala om för omvärlden att ens hund är farlig, det är att ta ansvar! Vår största plikt som hundägare. 

Sen ett stort plus till vlt som hade med artikeln, de hade också ett reportage om en kantarellsökande staffe med i tidningen. Mycket bra att kompensera dåliga hundägare med hur kul det faktiskt kan vara och hur duktiga våra hundar är. 

Hoppsan!

Trodde jag gick in i en butik med kläder a la haglövs men det visade sig vara något helt annat. Men det var inte helt olyckligt, blev ju inbjuden att följa med som apportör på jakt nästa säsong. 

Forskning på hög nivå

Någon gång om året brukar det komma rapporter om olika raser och hur farliga de är (ni vet, så man klassiskt kan använda argumentet att din golden retriever är mycket farligare än min pit-bull) och  2006 publicerade Expressen forskning från Österrike som såg ut så här. Ställer mig funderande över det här med "blandras". Tänk att alla blandraser räknas som samma ras. Enligt forskningen är det alltså lika stor risk att en schäfer/dobermannblandning (utgår från deras topplista) biter ditt barn som en malteser/whippetblanding skulle göra det. Fast hur blir det med en flabbe då (flat/lab mix)? Blandras ligger på plats 16 men retrievers på plats 15, mindre bitrisk på en retrievermix? 

Är det inte lite roligt att de lagt till Malteser där som plats nummer 18, trots att den har 0 i benägenhet att bita barn? Något personligt månne ;-) För det finns ju ändå en närmare 400 raser till att lägga där på sista plats.. 

Min personliga empiriska studie genom livet däremot skulle sätta shi tzu på första plats då det är den enda rasen som bitit mig (men jag har fått min förklaring, tydligen heter det egentligen 'skit sur'). 

Ska se om jag kan leta rätt på forskningsartikeln i sin helhet!

Edit: Försökte hitta artikeln men då det närmaste forskarna man kommer är "Österrike" så vet jag inte riktigt varifrån faktan kommer. Grattis Expressen till strålande källförteckning!

Edit igen: Hittade arikeln på Pediatrics. Ska läsa och uppdaterar om det kommer något nytt under solen. 

Edit tredje gången gillt: Här är artikeln. Det finns vissa saker som står med där som inte står i artikeln. De två saker jag finner intressanta är: En stor del av informationen är insamlad i Tyskland, där många raser har strikta förhållningsregler (ex olika bullhundar) vilket kan förvränga statistiken. Det andra är att forskarna själva skriver om att det är mycket situationer som skapar det. Barn som har tappat respekt för hunden och drar den i svansen, springer över etc. 

Beställer böcker och snubblade över den här snubben..

Tom Dokken.. Tur att jag youtubade honom innan jag blev nyfiken på hur hans böcker var, skulle aldrig se till att en krona från mig hamnade i hans ficka!

Hade lagt en annan bok i kundkorgen också, men efter en liten titt på författarens hemsida så hade en av hundarna på familjefotot även den en liten klump på halsbandet. Tack men nej tack, ger hellre bort mina pengar till välgörenhet.

Rally i Norge

Jag har skrivit om det förr och nu är jag igång igen - det här med att tävla rally i Norge. Har ju nämligen min släkt där och såg att trots att den orten inte är särskilt lättillgänglig så har de haft en del rallytävlingar under 2013. Så nu väntar jag på att deras tävlingsschema för 2014 ska bli klart och om det är något som passar blir det nog en kombinerad rallytävling/träffamormor/ätagott-resa :) 

Sitter och läser igenom reglerna och oj, det finns en hel del att tänka på där som vi inte har här.. Förhoppningsvis går det att titta på tuben och lära sig vad man får och inte får göra, men med ett liten titt på bara det här random klippet blir jag aningen orolig 

Jag ser vad de gör men jag förstår nog inte allt.. Aja, det kan ju bli kul det också! Tror inte jag kan slappna av bara för att vi börjar i klass 1 i alla fall!

Gårdagens viltspårsprov - inte en repris!

I går var det dags att få revansch mot vårens katastrofprov och tack och lov gick det betydligt bättre än sist! Det var ett fast prov arrangerat av SSRK Östra i Härad. Tycker fortfarande dessa prov är jättetrevliga och i går var det väldigt mysig stämning efteråt. Nu börjar man ju känna igen många deltagare som återkommer år efter år. 

Jag fick givetvis samma domare som sist och höll på att skämmas ihjäl (jag inser nu när jag läser det gamla inlägget att det framstår kanske inte hur flamsigt det var från både hundarna och min och Zandras sida, men låt oss säga att man skulle nog kunna tro att vi alla fyra var fulla..) men försökte låtsas om som ingenting. Som tur var visste jag att han var väldigt trevlig hur illa det än går ;-) 

Denna gången krävde han att man skulle tala om när man hittat spårstarten, vilket inte behövdes sist och som gjorde mig extra nervös. Jag samlade ihop Nässla och tänkte noga på hur hon var innan och hur jag skickade henne. Hon jobbade fint i rutan, visade intressen för några ställen men jag kände att det var nog inte riktigt rätt och när hon väl hittade rätt blev det jättetydligt! Yeay! Drog med mig domaren och gick. 

Är mycket nöjd med starten och den första biten, hon spårade, blev visserligen störd av en terrängfordonsväg precis bredvid spåret som hon hela tiden drogs till men jag såg att hon gick fel och kunde också läsa på henne att hon själv insåg det. En stor vinst redan där bara på hur jag kunde läsa henne och faktiskt hjälpa till att kontrollera henne. Första vinkeln gick bra, men sen kom det en vinkel som gick över en stig och där strulade det lite. Inget katastrofalt och hon löste det själv. Sen efter det kom vi till en annan vinkel som hon missade och fortsatte gå rakt fram och där gick hon otroligt målmedvetet så där var jag bombsäker på att hon gick rätt. Tji när domaren ropade tillbaka oss! Tillbaka hos domaren blev det lite vimsigt, men ändå lugnt (stor vinst) och när hon inte kunde ringa in det så kom hon till mig och frågade, vilket också är en stor vinst jämfört med att hon bara springer som en stressapa. Nu visste jag ju inte exakt var spåret gick men jag visste ju var hon tappat bort sig och kunde ge ett lugnt tecken och viska sökspår, och då jobbade hon vidare. Kan tänka idag att det faktiskt också var ett sätt att ta paus, hon fokuserar ju mycket mer i detta spår än vanligt (då hon bara springer). 

Tuffar vidare och nu går spåret över den där vägen (vilket gjorde mig tveksam, inte brukar väl spår på prov gå över så stora stigar/vägar), hon klarar av det rätt bra, men en stund efter vägen börjar hon irra rätt rejält. Även här stannar hon och frågar och jag har ingen aning, så jag säger bara åt henne att söka försiktigt och till slut hittar hon rätt (det känns ju som evigheter och massor av snurrande, kan tänka mig att det inte är så allvarligt ändå). Går upp mot en liten bergskulle och äntligen säger domaren att vi kan stanna. Skottet går, hon söker vidare och hittar sin klöv och för första gången så jublar jag när hon hittar den! Hon kändes så värd att faktiskt få den efter det här spåret! 

Jag visste ju att vi inte hade ett förstapris efter att domaren fått ropa tillbaka oss, men jag var ändå så nöjd med hur hon jobbade sig igenom hela spåret och hur jag kunde läsa henne och faktiskt hjälpa henne. Problemen låg i vinklarna och nu ska vi fokusera lite extra på att göra henne säker på dem, sen så kommer hon bli grym :-)

Spåret tog 32 minuter (jag skulle trott att vara virrandet skulle tagit så lång tid..) och vi fick ett andrapris. Nu har vi alltså ett pris i varje valör, nu jobbar vi för att samla på oss ettor istället. 

By the way, efter spåret frågade jag domaren om han kände igen oss och jo, nog mindes han att vi gick för honom sist, men inte hur det gick. Tack och lov för det då!!

"När september är slut - ja men då.."

Förra nyår gav jag som nyårslöfte att inte boka upp mig så mycket. Nu så här på höstkanten börjar jag känna att jag kanske inte riktigt gjorde vad jag lovade för jag kan minnas tre lediga dagar de senaste månaderna. Nåja, jag lider ju inte jättemycket av det detta år, förra årets C-uppsats var ju mardrömmen personifierad. Kombinera det med att köpa hus och ja, resten är historia.. 

I vilket fall, jag har övertygat mig själv om att "När september är slut, ja då blir det vila" men så fyllde jag i sidan "2013" här och inser att det är ju lögn och bullshit. Finns knappt en ledig dag i oktober heller! Men i november - ja men då.. ;-) Fast det bör hålla i sig, har inga ambitioner på att tävla lydnad då och jakten är ju i vila (provmässigt) så nog borde det finnas tid över till huset, sambon, familjen och ohundiga vänner då? 

Problemet med mig är bara att i november kommer ni se mig klättra på väggarna här inne - har ju inget att göra då =P

Spårträning

Med söndagens prov framför oss försöker jag åtminstone lägga ner några minuter på träning och det lilla gör sitt (men jag är verkligen inte förhoppningsfull inför provet). I går la jag ett spår utan något i runt knuten hemma. Genom sly, över gräs, på en stig som vek av 90 grader in i skogen och en del vanliga vinklar och rådjursspår. 

Liggetiden var drygt en 70 minuter och jag visade inte på starten som var direkt från vägen, hon snappade upp den på egen hand. Började otroligt noga och missade inga vinklar. Blev något förvirrad vid stigen men visade hur tydligt som helst att hon hittade mina spår igen och tog vinkeln bort från stigen klockrent, då valde jag att stoppa henne för att ge henne en vomburgare som belöning. 

När hon ätit klart sa jag åt henne att fortsätta och vid nästa vinkel irrade hon lite, men då jag inte hade riktigt koll på exakt var jag hade gått fick hon lösa det och ganska snart kände jag igen mig, strax därefter var spåret "slut" och jag stoppade henne och gav en knorr som belöning för fint arbete, och den förtjänade hon! 

Jag vet att jag inte kan utföra mirakel på några dagar, men jag hoppas hon kan få lite mer förståelse för hur hon ska följa upp spåren, då det är där hennes osäkerhet ligger och för det borde inte typen av spår spela den största rollen. Vi får se, när man har en skog precis vid huset har man ju inte så många ursäkter till att inte träna det. 

Fem sekunders kontakt

I går hade jag, baserat på tid, en arbetsdag från hell. Började 7 på morgonen, var klar vid 21. Men som tur är hade jag trevligt på mina jobb så det vägdes upp (och med det faktum att jag är HELT ledig idag).  Mitt pass på "vanligt avlönat jobb" är knappast intressant här, utan det jag tänkte komma till är det jobb jag hade sen, då det var dags för uppföljning av två av mina "problemhundar". 

Nässla fick följa med och vara figuranthund till hund nummer ett. Hon sköter det så bra, hon kan både vara lugn, slappna av trots att hundar gör utfall mot henne (även nära), jag kan snabbt få upp hennes aktivitetsnivå (för att det får en annan effekt på den hunden vi möter) och hon är också en hejare på att backa, vilket är ett bra sätt när man ska närma sig en annan hund utan att göra det på ett hotfullt sätt. 

Först träffade jag familjen utan Nässla så vi kunde gå igenom vad som hänt sen förra gången och hur vi skulle lägga upp träningen. De hade tränat på läxan och framförallt börjat förstå sin hund på ett helt annat sätt och var taggade för dagens träning. Vi gick igenom vad och hur vi skulle göra, jag frågar hur de trodde det skulle gå och var hunden skulle reagera och alla var övertygade om att hunden skulle skälla så fort den såg oss. Jag hämtade Nässla och det som hände när vi kom var så härligt! Trots att hunden såg oss, spände upp sig så fortsatte hunden jobba med sin matte och hålla kontakt i minst fem sekunder. Det låter kanske löjligt men fem sekunder är en evighet på en hund som för det första inte är van att jobba och för det andra brukar börja direkt, utan att tänka, med ett utfall. 

Jag önskar att jag hade haft filmkamera med mig för det var så fint, och jag vet hur man funkar som förare. Det som i verkligheten är ett fem sekunders lugn och fokus och två sekunders utfall blir hos föraren 10 minuters rabiata utfall och inget lugn alls. Vi jobbade vidare och kunde jobba inom sådana avstånd där jag hela tiden kunde ge feedback och förklara vad hunden gjorde som var bra, vad den reagerade på och hur de kunde tänka. Vi bytte snabbt miljöer, använde oss av hörn och olika energinivåer hos Nässla och när timman var slut hade vi fått till MÅNGA bra möten. Ett par utfall, men de var inte särskilt engagerande (förutom när Nässla hoppade upp mot hussen, nån måtta får det vara!) och familjen har fått se vad hunden kan, vad de själva kan och hur de kan tänka när de jobbar. Även om situationen blir helt annan än mot vardagen måste man börja någonstans och att själv få chansen att träna i "lugn och ro" och har möjligheten att testa olika saker är guld värt för den framtida träningen. 

När jag gick mot bilen för att åka mot nästa hund hör jag matten "Vad roligt det var! och vad duktig du är!" till sin hund och då blir man alldeles varm i kroppen. För gemene hundtränare låter nog allt det här tokigt, det är väl klart att det ska vara kul att träna hund, är det så konstigt? Men det är sällan när man jobbar med dessa hundar som ägarna tycker det är kul. Det handlar om hundar de funderar på om de ens ska få leva, som gör hela vardagen till ett undvikande av andra hundar och bara tråkiga saker för att få vardagen att bli hyfsad. Och när man hör sånt väger det upp alla de andra gångerna. Och att man skulle åka till nästa hund och jobba tills det blev mörkt ute. Och det som var ännu bättre var att även hund nummer två hade gjort stora framsteg från förra gången! Ibland behöver det inte handla så mycket om själva träningen utan också om att ägarna får förståelse, trygghet i att det som de gör är rätt (även om det inte alltid går framåt) och att deras tankesätt inte är konstiga och med det får de ett tryggare förhållningssätt till sin hund och med det faller många bitar på plats. 

Nu är det dags att ta tag i den lediga dagen: måla, handla och spåra står på schemat!

Jodå, lever gör vi

men träningen blir det sämre med. Inte för att provet tog musten ur mig, utan för jag jobbar typ hela tiden. Nässla har senaste veckan visat lite tendenser till understimulering så i veckan gav jag mig på att lägga ett personspår. Ett kort men med lite små belöningar i form av mat på sina håll i det. Och ja, det går som alltid, hon använder benen mer än nosen och jag blir frustrerad. Gjorde om samma spår idag, utan något alls i spåret, och gick på exakt samma ställe själv så jag slapp snitsla (och med tanke på hur varvad hon är så tror jag knappast det finns en risk för att hon lägger träden för vinklar på minnet) och idag skulle jag åtminstone säga att 80% av spåret gick riktigt bra innan hon varvade upp sig. 

Ska försöka hinna lägga några personspår till i veckan, så får vi helt enkelt se hur söndagens viltspår går (haha, det kan ju inte gå sämre än sist, trots att sist var sista gången vi gick ett spår!). Sen kommer jag ha en lång lista att läsa upp för Tobias Gustavsson på vår privatinbokade kurs för honom, oh do I need that or what? 

Under tiden spåren har legat till sig har vi passat på att träna lite apportering i markerna omkring. Mycket tuffa terränger för dirigeringar och det har gått lite därefter, men övervägande bra. Idag kom vi av oss lite när det kom en häst när hon var som längst bort och jag bröt henne av den anledningen. Hon har aldrig visat något större intresse för hästar (deras bajs däremot........) men jag tycker man ska visa respekt för dem som sitter på ett flyktdjur på 500kg, så jag kallade in henne. 

I morgon ska Nässla få vara kurshund hela dagen då det är kurs från 10 till 17, så det blir en lång dag för oss båda. Förhoppningsvis kanske hon är lite trött till måndagen och hundvaktens tur.